Jag glömde bort bloggens födelsedag. I år igen. Det brukar bli så.
Jag sitter och filar på en liten webbplats där jag presenterar mig själv. Skådespelaren Albin Olsson.

Tanken är att den ska nås från albinolsson.com, men på den adressen har bloggen (den som du läser just nu) legat i några år. Så jag har en liten länk till bloggen från nya sidan om mig själv. Och när jag skrev en liten förklaring på sajten insåg jag att bloggen nog fyller år snart, och när jag räknade insåg jag att det ju faktiskt är SJU ÅR SEDAN jag startade bloggen! Det är helt sjukt längesedan!

Jaja. Nu ska jag lägga upp nya sajten, och sen borde jag sova. Gnatt!

Jag vaknade till imorse av att någon smög in i rummet och petade lite på Josefin.
Sedan smög Josefin upp ur sängen, öppnade en av sina skrivbordslådor, plockade upp nånting och gick ut ur rummet. Det dröjde nog bara några sekunder tills dörren öppnades och Josie sjöng "Ja, må..." och så en paus och ett litet skratt, och sen hela första versen av "Ja, må han leva" framförd av både Josie och hennes mamma.

Så blev man 22...
Jag känner mig gammal. Inte för att tjugotvå är så himla gammalt, utan för att jag inte vill göra en stor grej av min födelsedag. Annat var det förr. Då skulle alla veta att det var min födelsedag. När jag fyllde tretton hade jag med mig serpentiner till skolan. Mer som en kul grej. Jag blåste iväg några stycken över min bänk och Anna tyckte att jag var jättelöjlig. Som vanligt. Man fick inte vara annorlunda på Ugglums skola. Men jag blev ju tonåring! Det skulle ju firas!

Det är inte så att det känns jobbigt att fylla år. Det är bara det att... Det känns inte jättemärkvärdigt längre. Jag har inte önska mig nånting, nästan. Tre DVD-filmer som jag fick av Josie. Och så lite pengar av mamma och pappa och lite pengar av Josies föräldrar. Det var jättefint och snällt, men de har tjatat på mig att jag måste säga vad jag önskar mig. Men jag kommer inte på något.

Förutom den tidiga väckningen har det mesta varit som vanligt. Lite segare, kanske. Josie jobbade och jag har varit hemma och... Ja, vad har jag gjort idag? Klippt lite film och spelat Sims 2. Ja, jag började spela Sims 2 i förrgår igen. Det dröjde inte länge förrän jag var fast igen. Så nu är det det enda jag kan tänka på.


Simmen Albin Olsson och hans son Laban målar var sin tavla.

Men det märks ändå att det är min födelsedag. När jag loggade in på Facebook stod det "From all of us on The Facebook Team, have a great day!" och jag har hittills idag fått 17 "wall posts" med gratulationer. Dessutom har jag fått elva SMS och några få telefonsamtal. Väldans trevligt!

Tillochmed i spelet WiiFit blev jag gratulerad!

Wii Balance Board gratulerar mig på födelsedagen. Efter att bilden togs kom det konfetti!

Jag har inte ätit någon tårta. Däremot åt jag lite chili con carne som låg i kylen och när Josie kommit hem från jobbet åt vi makaroner med ketchup! Och på kvällen kom Lena (som hade jobbat över) hem med glass!

Josie har haft ont i magen hela dagen och det är synd om henne, men hon har ändå försökt vara så snäll hon kan eftersom det är min dag. Alla som gratulerat mig och varit snälla har gjort dagen bra. För övrigt, en ganska seg födelsedag.

Hipp hurra!

Jag har fått låna en fin HD-kamera som faktiskt filmar i full HD. Jag har lekt lite med den och har nu lyckats ladda upp ett filmklipp på Vimeo.com.
Vimeo är en sajt som kan beskrivas som en slags variant av YouTube. På YouTube finns flera miljoner (miljarder, kanske?) filmklipp och tanken är att det ska vara enkelt att ladda upp klipp och enkelt att titta på dem. YouTube har sedan starten haft ungefär samma upplösning på sina filmer och när man laddar upp ett filmklipp konverteras det till ett format som enkelt kan ses från YouTube, eller på en annan sajt som har laggt in klippet.
YouTube prioriterar snabba laddningstider. Alltså ska man klicka på en film och så ska den laddas snabbt så att man ska kunna se den så fort som möjligt. Därför är bildkvalitén inte den bästa.

Vimeo däremot prioriterar bildkvalité. Laddar man upp ett filmklipp konverteras det till ett format som är något större än YouTube, och med lite bättre bildkvalité. Men det bästa med Vimeo är deras HD-klipp. Laddar man upp ett filmklipp som är 1280×720 pixlar eller större, så konverteras klippet till ett annat filformat, men det blir ändå 1280×720 pixlar. Alltså High Definition! Full HD är 1920×1080 pixlar, men de flesta TV-kanaler som idag sänder TV i HD sänder i formatet 1280×720.
Man kan alltså lägga upp filer, i samma kvalitét som HD-TV-kanalerna sänder i, på Vimeo och titta på HD-filmer som streamas från en webbsajt precis som YouTube. När jag först upplevde det blev jag nästan chockad.

Det är nästan lite för lätt att ladda upp filmklipp nuförtiden. Som när Björn Gustafsson var med i Melodifestivalen. Efter två timmar fanns han i fem identiska klipp på YouTube. Och så filmar folk mycket skit. Eller tar en film och dubbar den med lite könsord. Jag läste en gång en kommentar till en film på YouTube där någon hade skrivit att "det borde fanimej vara licens på filmkameror". Det kan jag nästan hålla med om.

Nackdelarna med Vimeo är bland annat att man som användare är begränsad till att max ladda upp 500 MB per vecka, och på senare tid har detta också begränsats till att bara ett uppladdat klipp per vecka får vara i HD. Men det kommer säkert ändras i framtiden.

Jag tycker att det här är jättehäftigt, men om några år, kanske bara om ett år, är det här nog inget märkvärdigt alls. Men jag tycker iallafall nu att det här är häftigt. Det här är ett av de första HD-klippen jag såg på Vimeo. Det är faktiskt filmat i Malmö och det är riktigt snyggt. Både att det är tecknade figurer på den "vanliga" filmen och att det är i HD. Blommorna till exempel... allt är så skarpt!

Jag har nu upptäckt att man inte kan lägga in HD-filmer på sin hemsida, som jag först trodde. De klippen som läggs in på en annan sajt blir i SD (Standard Definition). Om man vill se klippet i HD får man gå in på http://vimeo.com/1781230 (samma som den förra länken).

Minilogue - Animals (Här i SD-format):


Som sagt har jag fått låna en HD-kamera och filmat lite och klippt och klippt och klippt lite till. Det har tagit mycket tid. När jag äntligen hade klippt färdigt skulle jag konvertera det hela till en lagom stor fil som går att ladda upp på Vimeo. Jag testade några gånger och det klippet som jag nu har laddat upp är rätt okej. Jag kanske får klippa om det lite och ladda upp igen. Det finns en funktion som heter "replace" där man kan ladda upp en ny version av ett klipp utan att kommentarer och annan info försvinner. Jag kanske laddar upp det på nytt. Vi får se.
Jag tänkte klippa en till HD-kortfilm, men eftersom man bara får ladda upp ett klipp i veckan så väntar jag nog med det.

Här är iallafall mitt första HD-klipp.
Tyvärr kan jag alltså inte lägga in det här i bloggen i HD-format. Man måste gå in på http://vimeo.com/2098023 för att se videon i HD. Och den ska ju helst ses i HD.

Albin testar HD - T-shirts (men här i SD):
 

Kvalitén blev inte så snuskbra som jag hade hoppats på. Det var ju autofokus och vanlig inomhusbelysning. Men ändå!
Jaja.

Vi hörs!

Hello!

Tänkte bara meddela att i förrgår, den 1:a augusti hade jag och Josie varit ihop i tio månader. En glädjens dag.
Igår, den 2:a augusti var det ett år sedan jag började jobba på Posten. En sorgens dag.


Josie fick en liten present av mig på den stora dagen.


Guido och Luigi från Pixar-filmen "Cars". Den lilla gaffeltrucken Guido är Josies favorit från filmen.

Den 8:e augusti är också en lite speciell dag. Min mor frågade för några år sedan mig och min lillebror om vi visste vad det var för speciellt med den 8:e augusti. "Ja-a!" svarade vi. "Då är det bara tio dagar tills den nya Clas Ohlsonkatalogen kommer!" busade vi. Egentligen är det som så att min kära mor fyller år den 8:e augusti. I år blir det väl... 30+, nånting.

Förresten kommer nästa Clas Ohlsonkatalog den 18:e augusti!

Hejs igen!



Vad var det där för bild? Ja, det kan ni klura på. Det är en båt som jag nog aldrig sett, men den passar bra iallafall.

I tisdags fyllde jag 21 år. Det var trevligt.
Jag klev upp klockan halv sex för att göra mig iordning. Jag jobbar morgnar den här veckan. Eftersom ryggen hade krånglat lite låg jag i Josies brors rum. Han har flyttat hemifrån, så hans rum står tomt och används som gästrum. När jag hade ätit och tvättat mig och så gick jag tillbaka till hans rum för att kolla nånting på datorn.
Klockan var sex på morgonen och plötsligt hör jag sån utanför rummet. Då kommer Josies mamma sjungandes, och bakom henne dyker Josie upp och sen hennes pappa. Så hela familjen har släpat sig upp klockan sex på morgonen bara för att sjunga för mig. Så snällt!

Jag fick en present också. Under tiden jag rev bort pappret sade Josie, väldigt sömnigt, att det inte var vad jag tror att det var och att hennes pappa ville ha tillbaka den sen. När jag inte ens hade öppnat den! Och där innanför pappret fanns en liten datorväska. Efter Josies uttalande var det ju inte svårt att lista ut att min present inte var väskan, utan någonting i väskan. Och där i väskan låg en DVD-box med Simpsons säsong 10. Den varianten i plast, formad som ett Barthuvud. Jag tackade och blev glad. Och så kände jag mig jättebesvärlig. Jag visade min önskelista för Josie, och där stod det på punkt två "DVD - The Simpsons säsong 10 (Vanlig box. Inte Bart-huvudet)". Josie var väldigt trött och jag minns inte vad hon sa, men jag uppfattade det som att hon blev arg. Jag var tvungen att ge mig av till jobbet. Josies pappa körde mig.

Hela jobbdagen tänkte jag på hur otacksam och svinig jag kände mig. Josie måste vara jättearg. När jag kom hem skämdes jag, men Josie var glad att se mig och sa att det inte var någon fara. Hon hade pratat med sin mamma och de hade ju sparat kvittot, så det var inga problem.
Dagen efter åkte jag och Josie in till stan och bytte plastboxen mot en i papp. Jag har nämnligen säsongerna ett till nio i pappboxar i hyllan hemma. Jag fick säsong sex för några år sedan, och då fick jag den i en plastförpackning formad som Homers huvud. Det var den jag ville ha, men insåg snart att den inte var lika bra som pappboxen. Den var plastig (som plast brukar vara) och eftersom plasten var ganska tunn kändes det som att den höll på att gå sönder. Inne i boxen fanns några ihoplimmade CD-hållare som också kändes som att de skulle ramla isär närsomhelst. Dessutom var den större och tog mer plats i hyllan och passade inte in bland de andra boxarna, så för ca ett halvår sedan lade jag ut den på Tradera och fick väl en 150-200 spänn för den och så köpte jag en ny i pappbox.
Jaja nu hade jag iallafall säsong ett till tio i fina pappboxar.

För någon vecka sedan ringde jag hem till mamma och pappa och sa att jag hade en idé. Mamma skulle vara bortrest och jobba och komma hem på onsdagen, dagen efter min födelsedag. Därför föreslog jag att vi skulle äta middag hemma i Sävedalen på fredagen. Men då skulle vi även bjuda hem Josies föräldrar. Spännande!
Våra föräldrar har inte träffats förut, och både jag och Josie såg fram emot det och var nästan lite nervösa.
Men det var jättetrevligt.
Vi åkte hem till mig på fredag kväll och pratade och åt god mat (Jag hade beställt mammas tacopaj). Det var väldigt trevligt. Av mamma och pappa fick jag Simpsons The Movie och en present till som jag hade misstänkt att jag skulle få. Jag kände det på mig. Simpsons säsong 10. I pappbox. Så nu hade jag två. Men jag ska byta in den idag.
Jaja.

Igår var jag med min nya familj på IKEA. Vi kikade på sängar. Jag och Josie har det lite trångt i sovrummet. Vi bara tittade. Men jag köpte laptop-bordet Dave. Så nu har jag ett litet smidigt bord som jag kan placera lite varstans så att jag kan ha datorn var jag vill. När Josie använder sin dator får jag antingen sitta borta i hennes brors rum eller sitta i sängen med datorn i knät, men det är obekvämt och då kan jag inte använda datormus. Men nu är det mycket mer praktiskt.

Sen var vi en sväng på Expert också för att köpa nått elektroniskt. På vägen smet jag ifrån Josies föräldrar och in i en annan affär. Där köpte jag en bärbar telefon till dem. I smyg. När vi kom hem satte jag den på laddning i ett hörn där den inte syntes. Imorse var den laddad och då visade jag den för dem. De blev glada, men pappa Börje såg lite besvärad ut och sa att jag inte skulle köpa en massa presenter till dem. Men jag vill! sade jag och jag tror han tyckte det var okej. Mamma Lena verkade också glad men tyckte väl egentligen inte heller att jag skulle köpa grejer till dem.
Men jag bor faktiskt där gratis (de vägrade när jag föreslog att jag skule betala för mig) och känner att jag ju vill betala på något sätt. Dessutom har de pratat lite om att skaffa en trådlös telefon, men det har inte blivit av.
Tills nu.

Sen åkte Lena till jobbet. På en söndag. Mycket att göra.
Josie ville ringa henne och det kunde hon göra när hon låg kvar i sängen. De har ju en trådlös telefon nu. Lena sa att Albin inte ska tro att han måste köpa presenter till dem (hittills har jag köpt en snygg tröja till Börje, en CD-skiva till Lena och en trådlös telefon till hela familjen). Men Josie förklarade att Albin ville köpa det till dem, och då var det okej.

Innan jag började blogga satte jag in Simpsons the Movie-skivan i datorn för att kika lite. Det står nämnligen på fodralet att den även finns dubbad till svenska! Vafasen? Jag har visserligen hört att TV3 visade någon säsong av Simpsons dubbad på svenska, men att det inte blev någon succé. Men att dubba Simpsons-filmen?
Jag var skeptisk redan innan jag tittade på filmen. Jag hoppade fram lite oh hörde Simpsons-figurerna prata svenska. Nej, nej nej! Det var så fel. Josie tittade inte, utan låg i sängen och läste. Hon hörde dock. Hon blev arg. Hon beordrade mig att stänga av skiten.
Det var ganska plågsamt att se. Dubba Simpsons till svenska = dålig idé.

Kanske, kanske slänger jag upp något klipp på YouTube med Simpsons på svenska.

För övrigt klurar jag jättemycket på hur jag ska göra om Hejs.se och hur jag ska designa om bloggen. Vi få se...

Over and out!

Hej, hej igen!

Snart börjar det nya året, 2008.
2007 var ett väldigt händelserikt år på många sätt.
En vän sa någon gång i något konstigt sammanhang att "sånt där händer bara dig". Jag kan verkligen hålla med om det. Jag råkar alltid ut för de mest osannolika händelserna, och hamnar i konstiga situationer. Jag har inte bloggat så flitigt den senaste tiden, men under året har jag bloggat en hel del.

Det här inlägget är som en slags sammanfattning av min blogg under året som gått. Och bloggen är ju en sammanfattning av mitt liv, så det här blir en sammanfattning av vad jag varit med om under 2007.

Jag försöker ju bli skådespelare, och det här året har min karriär både gått uppåt och neråt. Lite som en bergochdalbana. I slutet av 2006 fick jag en praktikplats på Angereds Teater. Där hade jag två små roller i en föreställning, som repades under hösten.
När år 2007 började var min karriär på väg uppåt, kan man säga, och jag mådde finemang. Jag jobbade på en riktig teater och repade och stod i. I februari var det premiär och vi spelade till maj. Efter sommaren fick jag jobb på Posten. Planen var att det skulle vara tillfälligt, men när jag fick besked från Angereds Teater om att jag inte fick medverka i höstens föreställning kändes det som att jag skulle fastna på Posten och min skådespelarkarriär kändes avlägsen. Mycket avlägsen.
Trots detta har jag lyckats sticka fram näsan lite ändå.
I augusti var jag med i radioprogrammet Christers talangjakt i Sveriges Radio P3. Jag vann deltävlingen och sedan även finalen. Det kändes på ett sätt som en liten kul grej i ett litet radioprogram, men det visade sig att folk från alla möjliga håll och kanter hade hört det. En tjej hade skrivit om det i sin blogg, och min syster hamnade i ett vanligt litet samtal där en av deltagarna plötsligt kom in på att hon hade hört en kille på radio som var så bra på dialekter.
Det var många som hade hört min insats och jag blev lite småkändis under en kort, men väldigt rolig period.
En liten ljusglimt i mit liv på Posten.
Sen åkte jag en sväng till Stockholm för att göra audition till ett TV-program i sexan. Jag gick inte vidare, men min insats, som inte alls var planerad, visades i TV, och det var faktiskt en del bekanta som hade känt igen mig.

Detta var också året då jag träffade Josie och blev ihop med henne. På nyårsdagen har vi varit ihop i tre månader och allt tyder på att vi kommer att hålla ihop...
Jag sitter och bloggar på hennes dator nu, och jag bor mer hemma hos henne än hemma i Sävedalen.

Men här kommer en lista med några av mitt livs höjdpunkter i år:

Januari
Jag jobbade ju på Angereds Teater, och föreställningen som spelades innan jag började blev nominerad till ett pris av Nöjesguiden. Därför blev jag inbjuden på en liten kändisfäst, kan man säga. Men det var ingen höjdare. Alternativet var att åka till Ulricehamn och se Krakow Kasanovas spela.
Läs inlägget Ulricehamn eller Brädgår'n?

Fyllde 20 gjorde jag också. Det var en kul födelsedag och och regissören Jenny Andreasson och skådespelarna Anders Lönnbro, Kave Foladi och Julia Marko Nord sjöng för mig när jag kom till teatern.
Eftersom jag fyllde 20 beställde jag också böcker på nätet för första gången i mitt liv.
Läs inlägget Albin fyller 20!

Februari
Den 9 februari var det premiär på En måste ju leva. Det var en häftig upplevelse. På kvällen var det fest till sent på natten och på spårvagnen hem såg jag en reklamaffisch för föreställningen. När jag kom hem somnade jag lycklig.
Läs inlägget Lugnet efter stormen

Jag fick ett samtal från Agnes också. Två platser som nyckelfunktionärer på Arvikafestivalen var reservarade till mig och min kompis Maurits. Det var glada nyheter, och trots att det bara var februari tänkte jag väldigt mycket och ofta på Arvikafestivalen under de följande månaderna.
Läs inlägget Skogen kallar (samtal från Arvika)

Fredagen den 23:e februari fick jag ett overkligt telefonsamtal. Det var Johan, en av teknikerna på teatern. Han berättade att Tommy, som skulle spela prinsen i teaterelevernas slutproduktion, hade blivit sjuk och att jag skulle få hoppa in om jag ville. Det ville jag gärna. Det var verkligen som i nån film eller nåt, att de ringer och säger "Huvudrollsinnehavaren är sjuk! Kan du hoppa in!?". Jag hade bara 2½ vecka på mig att lära mig manuset och jag spelade genrepet, premiären och en föreställning till av föreställningen Yvonne - Prinsessa av Burgund och sedan tog Tommy över igen.
Läs inlägget Jag förgiftade inte Tommy

Mars
Bilddagboken anordnade en orvitstävling och jag skickade in bilden till höger av de två bilderna nedan. Jag hade faktiskt turen att komma med bland de 30 finalisterna. Min bild var tyvärr sist i listan med bidrag och dessutom blev jag bombarderad med bildkommentarer i stil med "Jag fattar inte!". Det var rätt tröttsamt. Jag kom dock på fjortonde plats, och blev slagen av en bild med en kille som ser skrämd ut av en öl, och bildtexten "Oh No! It's a bear!!".


Jag startade även en GAS-wiki. Alltså en wiki som bara handar om Galenskaparna och After Shave. Den har fått en del uppmerksammhet i Galenskaparna och After Shaves fanclub, men tyvärr har den blivit attackerad av botar som automatiskt gör användarkonton och sedan skapar artiklar på engelska och japanska. Nu har jag nästan gett upp.
http://gaswikin.hejs.se

Av någon dum anledning startade jag en poesiblogg. Tanken var att jag skulle lägga upp tramspoesi för att betona att poesi är fjantigt, men jag hittade lite bra poesi, och så lite jag gjort själv. Tyvärr lade jag ner mer tid på bloggens design (som inte blev så vacker) än själva innehållet.
http://poesi.hejs.se/

April
En webbtidning har jag dragit igång också. Inte heller en bra idé. Den är väldigt inaktiv.
http://magazine.hejs.se/

Jag och några polare var på Flame, som tidigare hette BBQ. Vi deltog först i en liten frågetävling som vi lyckades vinna och därför blev bjudna på Champagne.
Efter det var det biljardturnering. Mina kompisar åkte ut direkt, men jag vann tre matcher på ren tur, så jag hamnade i slutfinalen som jag tyvärr förlorade. Jag bjöds dock på tröstcider. "Artisten" CK var också med och tävlade, faktiskt.
Läs inlägget Tävlingskvällen

Förra året var jag med i tävlingen UKM (Ung Kultur Möts) där jag vann varenda del med Albin & Art - Best of. ...sort of. I april i år ringde några från UKM och frågade om jag kunde ställa upp som jury i kategorin Film. Jag fick åka till Lidköping och blev uppassad med kakor och godis. Under dagarna där var det också en del aktiviteter och jag provade på att göra pärlplattor. Jag engagerade mig rejält och gjorde en stor pärlplatta som tog ca två timmar att göra.
Läs inlägget Förra helgen, och denna


Min fina pärlplatta.

Jag insåg att poesibloggen inte hade någon framtid, så jag lade ner den och startade citatbloggen. Ingen bra idé det heller.
http://citat.hejs.se

Maj
Av olika anledningar promenerade jag och tre elever från Angeredsgymansiet iväg ut i skogen. Jag hade med mig ett par steppskor och började jag steppa på ett litet träbord. Det hela filmades och har blivit en liten klassiker av någon outgrundlig anledning.
Läs inlägget Att steppa på ett träbord i skogen



Den 11 maj spelades den sista föreställningen av En måste ju leva på Angereds Teater. Det var lite sorgligt, men när vi skiljdes åt, sent på natten, sa alla så snälla saker. Att jobba på Angereds Teater var en riktigt häftig upplevelse.
Läs inlägget It ends tonight

Efter sista föreställningen av En måste ju leva var min praktik slut. Därför gick jag till Arbetsförmedlingen för att meddela detta. När jag kom dit sa två handledare "Oj! Kommer du nu!? Vi satt just och läste din blogg". När jag berättade att jag skulle söka Wendelsberg sa de "Ja, vi vet. Vi läste det i din blogg".
Läs inlägget Albin besöker Arbetsförmedlingen

Min handledare på Teatern, Lisa Gröön, uppmanade mig att söka till Wendelsbergs folkhögskola och Skara Skolscen. Hon hjälpte mig dessutom med mina scener. Först ut var Wendelsberg och det var en trevlig upplevelse. Där kom en kille fram till mig och sa "Är det du som är Albin? Jag läser din blogg". Då berättade jag om händelsen på Arbetsförmedlingen, men då sa han bara "Ja, jag vet. Jag läste det i din blogg".
Jag gick vidare till andra delprovet och tydligen gjorde jag ganska bra ifrån mig där också, men jag blev tyvärr bara reserv.
Läs inlägget Albin söker Wendelsberg - Delprov ett

I Kvällspasset i P3 pratades det om Island. Jag ringde in och berättade om vad min kompis Stefán har berättat om isländsk jul. När Stefán fick veta detta ringde han också in och berättade lite allt möjligt om Island.
Ladda ner programmet som MP3-fil
Läs inlägget Rendering, radio och tretton tomtar

Sen var det dags att åka till Skara och göra inträdesprov till Skara Skolscen. Det var också en spännande upplevelse och jag gick vidare till andra provet, men längre kom jag tyvärr inte.
Läs inlägget Albin i staden som alltid sover

Juni
I juni var det dags för de elever som gick året under mig att ta studenten. Jag var där för att titta på och teatertreorna på Angeredsgymnasiet tyckte att jag skulle åka med på deras flak. Det var roligt, och när vi åkte runt inne i stan vinkade Ingvar Oldsberg till oss.
Läs inlägget Ett år efter studenten

Det var möte om Arvikafestivalen, och eftersom ja ginte hade något annat för mig åkte jag med mamma och pappa till Arvika, och sedan hem dagen därpå. Ett litet anorlunda Arvikabesök som varade mindre än tolv timmar.
Läs inlägget Snabbvisit i Arvika

När jag kom hem till Göteborg igen var jag inte hemma länge förrän jag bestämde mig för att åka tillbaka till Arvika igen, eftersom min syster bestämt sig för att åka dit med sina små barn. Jag tog tåget dit och sedan åkte jag med min syster när hon skulle hem. På vägen hem ringde Thomas från GAS-klubben och intervjuade mig om GAS-wikin. Det var också trevligt.
Läs inlägget Göteborg - Arvika - Göteborg - Arvika - Göteborg (och lite pittipanna)

När jag var hemma ringde någon från butiken BikBok i Allum. De frågade om jag ville komma och provjobba en dag, och det lät spännande och kul.
Redan dagen därpå ringde de från BikBok igen och sa att de hade hittat en annan kille och att jag inte alls skulle komma och provjobba.

Min vän Andreas Narfström som skulle cykla till Afrika började om från början och cyklade vägen om Göteborg. Han fick då bo hemma hos oss natten till midsommarafton. Det var trevligt och kul att träffa honom IRL. Tyvärr var jag tvungen att ge mig av den dagen eftersom jag firade midsommar hemma hos Sara. Andreas var dock kvar hemma hos oss ett tag och fick äta midsommarmat och träffa min bror som också har rest en hel del.
Läs inlägget När jag träffade Andreas Narfström på riktigt

Juni var även månaden då jag av en slump fick se en skymt av Justin Timberlake och så köpte jag min brorsas Gamecube och mobiltelefon för en väldigt liten peng. Till GameCuben köpte jag en massa kontroller som krånglade hela tiden.
Lär inlägget Jag mötte Lassie. Och några andra.

Juli
Hela juli dominerades av Arvikafestivalen. Det var mycket planering, eftersom jag var nyckelfunktionär. Jag och Maurits letade folk i databasen, och så fick vi ringa runt till dem och fråga om de kunde. Det var ett jäkla jobb och det var väldigt många som inte kunde. Till slut visade det sig att Maurits inte fick ledigt från Liseberg, så jag fick ta hand om allt själv. Allt krånglade och folk hoppade av utan att säga till och allt var en enda röra. SOm tur var fick jag hjälp av Sara, en av mina funktionärer. Hon fixade ihop lite folk hon med.
Läs inlägget Funktionärskrångel

Precis innan jag åkte till Arvika föddes min brorson Caspian. En söt liten krabat som jag inte hann träffa innan jag åkte, men broder Daniel skickade en fin bild.
Läs inlägget Bild på Caspian


Broder Daniel med nyfödde sonen Caspian.

Sen var det äntligen dags för Arvikafestivalen. Det var verkligen en upplevelse. Det var rörigt och roligt och jobbigt. Allt på en gång. Jag ansvarde för lite drygt 20 personer och det var alltid någon som inte dök upp när han/hon skulle så det blev ett jäkla ringande med min telefon. En del skötte sig exemplariskt och andra inte.
Jag höll på att kollapsa på natten, den första festivaldagen och jag jobbade ca 17 timmar per dag under festivaldagarna. Ja, jisses. Kul människor, dumma människor och en massa underliga situationer.
Inna jag åkte hem blev jag av med min ryggsäck, innehållande T-shirts, mobilladdare, plånbok med kontanter, bankomatkort, ID-kort, med mera.
På vägen hem träffade vi en alkoholiserad tågvärd på en station i Kil, och honom lyckades jag filma.
År 2006 års Arvikafestival bloggade jag så mycket att jag var tvungen att dela upp inlägget i två delar. Det här året bloggade jag så mycket att jag fick dela upp det i inte mindre än fem(!) inlägg.
Läs inläggen
Arvikafestivalen 2007 - Dagarna innan festivalen öppnade
Arvikafestivalen 2007 - Torsdag och fredag
Arvikafestivalen 2007 - Lördagen (sista festivaldagen)
Arvikafestivalen 2007 - Efter festivalen
Arvikafestivalen 2007 - Hemresan


Jag med min funktionärsbricka och ett jättefint nyckelband som jag fick av några av mina funktionärer. Bandet försvann tyvärr med min ryggsäck.


Frej från Slagsmålsklubben hälsade på i mitt tält och förklarade för sin kompis att han inte hade hånglat med dennes flickvän. Han hade dock legat med henne.

En dag var min kamera borta. Det var trist och jag letade länge. Det blev några tecknade bilder i min bilddagbok. Till sist hittade jag kameran i fickan på min morgonrock. Fyndet firades med att jag videobloggade.
Läs inlägget Kameran är tillbaka! (Videoblogg)




Augusti
Med hjälp av diverse kontakter lycakdes jag i början av augusti få jobb på Posten. Tanken var att det skulle vara tillfälligt, och jag trivdes inte så bra i början. Jag har nu jobbat där fem månader. Det funkar väl, men det lite upp och ner.
Dessutom fick jag ett ryck och tänkte göra färdigt Albin & Arts tredje program. Jag gjorde en hel del, men programmet är fortfarande inte färdigt.
Läs inlägget Albin hittar ett jobb (+nytt klipp med Albin & Art)

Albin & Art - I väntan på trean


Efter att ha blivit av med mitt bankomatkort på Arvikafestivalen fick jag ett nytt. Då visade det sig att Swedbank hade börjat med "Kort på kort". Det skulle jag naturligtvis ha, så jag beställde ett nytt bankomatkort som såg ut som på bilden nedan. Sedan sa banken att jag kunde få ett Visakort och då fick jag ett tredje kort. På det var det ingen bild, så då fick jag klaga och få ett fjärde kort.
Läs inlägget Kort på kort på kort



På jobbet finns mycket underliga filurer. Jag bloggade om en kollega jag kallade för "Den onde". Han är mystisk. Och ond. Efter att några andra kollegor läst mitt blogginlägg har de också börjat kalla honom "Den onde" när de pratar om honom.
I samma blogginlägg skrev jag om en dag då jag började jobba extra tidigt och fick promenera i regn och rusk. Det var jag och en kollega och på vägen passade jag på att sjunga lite och det blev ännu ett fint filmklipp till YouTube.
Läs inlägget Den onde, den gode och mitt jobb (+videoblogg)

En dag ringde jag in till radioprogrammet Christer i P3. De hade en talangjakt och jag sa att jag kunde många dialekter. De sa att de skulle ringa upp inom en timme, men det gjorde de inte. Veckan därpå lyssnade jag inte på radio, men då ringde Christerredaktionen upp och frågade om jag ville vara med. Det ville jag och jag fick tävla mot fyra andra som gjorde diverse ljud och röster. Jag vann den tävlingen och gick vidare till finalen.
Läs inlägget "Dialektmannen" Albin är med i radio (igen)
Ladda ner inslaget som MP3-fil (8,5 MB).

Veckan därpå var det stor final i Christers talagjakt. Lyssnarna fick höra de tjugofem bidragen som hade tävlat under sommaren och till sist var det ju bara fem kvar. Av dessa fem var det jag som fick den stora äran att vinna hela tävlingen.
Läs inlägget Dialektmannen deltar i finalen
Ladda ner inslaget som MP3-fil (20,1 MB).

Angereds Teater hörde till slut av sig och sa att jag fick komma på en slags audition. Jag gick dit och hoppades på det bästa. De skulle ringa på tisdagen, men när det var fem minuter kvar tills teaterns kontor stängde hörde jag själv av mig. Jag fick då veta att rollerna gått till två andra. Det var ett ganska hårt slag, eftersom jag var helt säker på att jag skulle få en roll, och dessutom hade några inblandade sagt att det var säkert att jag skulle få en roll.
Samma dag som beskedet kom var jag i stan och träffade Josie för första gången. Då var vi ju bara kompisar och så skulle det förbli trodde jag då och hade inte kunnat föreställa mig att jag nu bor hos henne betydligt mer än hemma.
Läs inlägget Albin blir nekad drömjobbet

September
September började med att jag träffade en tjej som jag faktiskt var lite intresserad av. Vi tog en promenad som blev väldigt, väldigt lång. Promenaden avslutades med ett besök på Triumfglass och då insåg jag att för henne var den där promenaden mest till för att gå ner i vikt, eftersom hon efter många timmars promenerande inte kunde tänka sig att ta bussen hem om hon åt glass.
Läs inlägget Långlångpromenad och en konstig natt


En karta som visar på ett ungefär hur vi gick.

I september började jag också jobba natt.

En dag hörde Ida av sig. Hon hade börjat en utbildning på Wendelsberg och tyckte att jag skulle börja där. Hon hade redan pratat med lärare och klasskamrater och jag klurade länge innan jag insåg att det nog var bäst att tacka nej.
Läs inlägget Ett livsavgörande beslut. Typ.

Av någon anledning Googlade jag på Dialektmannen och hittade ett blogginlägg där en tjej (Celina) skriver att hon hade lyssnat på radio, hört mig och blivit imponerad. Då blev jag väldans glad. Vilken egoboost!
Läs inlägget Albin egosurfar på sitt nya namn

Josie hade till slut avslöjat att hon var intresserad av mig, och några dagar senare, i slutet av september träffas vi och jag inser att jag är kär i henne.

Oktober
Den första oktober blir jag och Josie officiellt ihop. Sedan dess har vi umgåtts varje dag och varit ifrån varandra max en helg.

En dag hör min kompis Kave, från Angereds Teater, av sig och säger att han har ett jobb till mig. Jag vet att han håller på med ett filmprojekt och han säger att jag ska ta med mig mitt skådespelar-CV. Jag vet också att han är med och leder en audition samma dag. Jag behöver inte göra någon audition. När jag kommer dit får jag veta att Kave vill att jag fotograferar. Stillbilder. Mest till de som är inblandade i filmen. Det var ju inte direkt vad jag hade tänkt, men det skulle bli inspelningar i bl.a. Turkiet och England och jag kanske skulle få åka med. Kave skulle höra av sig två veckor senare angående kontrakt, men det har inte blivit något av det.
Läs inlägget Tillbaka och kär

Sen var det dags att satsa lite på kariären igen. Min kompis Viktoria tipsade om en annons på nätet. De sökte en sidekick till Musse i TV-programmet Yippee Ki-Yay MF i TV6. Jag tog en sista minutenbiljett till Stockholm och gjorde audition. Jag var bara där en halvtimme och sedan hade jag drygt fem timmar på mig att vandra runt i Stockholm och det var faktiskt jättetråkigt.
Under min audition lyckades jag göra ett hål i en vägg och jag kände på mig att det skulle visas i TV.

En dag ringde min telefon när jag var hos Josie. Då var det en kille från SVT som ville att jag provfilmade för en liten, liten roll i en ny mini-TV-serie som heter "Stormen". Det gick skapligt, men jag hade jobbat natt precis innan så jag var ganska trött. Samma morgon blev jag uppringd av Christerredaktionen igen. De skulle göra ett program om dialekter och undrade om jag kunde medverka dagen därpå. Det kunde jag och eftersom jag ändå skulle till TV-huset för min provfilmning fick jag hälsa på Christerredaktionen. Det var trevligt och Christer själv bad om en liten dialektdemonstration och han blev väldigt imponerad.

Läs inlägget Stockholm, två auditions, ett hål i väggen och Dialektmannens återkomst

November
I november umgicks jag ju med Josie hela tiden, som vanligt, och det blev inte mycket bloggande alls.
Jag skrev dock om att jag och mina kollegor hade problem med en vresig busschaufför som inte lyssnade på oss, och bara körde ifrån våra andra kollegor. Det hela slutade med att han hotade min kollega med stryk.
Läs inlägget När min kollega blev hotad av busschauffören

Sedan läste jag en notis i tidningen om barn som lockades till konfirmationsläsning med hjälp av en resa till Göteborg och Liseberg. Då blev jag så arg att jag bloggade och efter det ringde tillochmed min morbror upp och sade att det var ett väldigt bra blogginlägg.
Läs inlägget Konfirmationen går ut på att lura barn

December
I december berättade två kolelgor att de hade sett mig i TV-programmet Yippee Ki-Yay MF. Jag laddade ner programmet och såg mina förträffliga insatser. Jag klippte även ihop audition-delarna av programmet och lade upp det på YouTube.



Det var det. En kort sammanfattning av året som gick.

2008
År 2008 kommer jag nog flytta in i en lägenhet tillsammans med Josie.
Jag ska försöka pusha på min skådespelarkarriär genom att hålla ögonen öppna, och dessutom göra lite själv. Försöka göra klart Albin & Arts tredje program, men också lära mig ett program som man kan göra tecknade filmer med och kanske göra lite kul kortfilmer som man kan lägga ut på nätet.

Gott nytt år på er allihopa!

Nu är jag 20 år!
För 20 år sedan konstaterades att bebisen i Viviannes mage låg med huvudet "uppåt", och att de därför fick snitta henne (inte ghetto-style, utan kirurg-style). När de hade öppnat såg de att bebisen där inne hade vänt sig om. Nu hade de ju redan öppnat och rullat ut den röda mattan på magen, så då klev bebisen ut genom just magen.
Bebisen var en pojke.
Gossebarnet Werner var pojkens första namn. Efternamnet Werner fick gossebarnet av sin mor som hade fått det av sin man, som egentligen inte alls var släkt med det nyfödda gossebarnet.
Gossebarnet fick sedan namnet Albin Olsson.
Det är jag det.

Tjugo år senare sitter jag här och minns tillbaka på den är dagen, som jag faktiskt inte minns alls. Typiskt att man ska glömma bort en så viktig dag. För att inte 20-årsdagen ska falla i glömska på samma sätt skriver jag om den här i min blogg.

Dagen började med att jag som vanligt steg upp. Idag vid niotiden, eftersom jag började elva. Mycket lyxigt.
I köket hade någon ställt fram en talrik med en liten bakelse på. Eller en kaka. Jag vet inte riktigt vad det var, men gott var det. Innan jag åt den åt jag yoghurt och drack saftsoppa. En mycket mystisk frukost som jag aldrig förut prövat. Jag har nog aldrig druckit saftsoppa utan att den omgärdat en portion gröt. Detta är en stor dag i många avseenden.
Jag gick som vanligt till bussen, och den var som vanligt lite sen. Jag som vanligt av vid Gustavsplatsen, där antagligen en lastbil hade kört på busshållplatsskylten, eftersom den låg krökt på marken med en lastbilsstänkskärm bredvid sig.
Jag gick som vanligt från Gustavsplatsens busshållplats till Ejdergatans spårvagnshållplats och väntade på åttan, som jag gjort i tre och ett halvt år. Alltså jag har inte väntat så länge, utan jag har väntat några minuter varje dag. Och den har kommit varje dag. Ja, ni fattar.
Idag kom den dock inte. Jo, men inte när den skulle. Jag missade åttan precis, och det ska komma en till efter sisådär tio minuter, men idag dröjde det tjugo minuter. Jag kom iallafall fram till Angered tio över elva och då gick jag in på Jerkstrands konditori och köpte två tårtor. En gräddtårta och en prinsestårta.
Jag gick in på teatern och i fikarummet satt de andra och väntade. Grattis! sa regissör-Jenny och så ställde de sig upp och sjöng. Jag satte mig på en stol och tyckte det var fint. Alla fyra klämde i för fulla halsar. Det var Jenny Andreasson, Anders Lönnbro, Kave Foladi och Julia Marko Nord. Det var väldigt fint.

Sen började vi repa den andra fabriksscenen (scen sju) i föreställningen En måste ju leva.
Om mindre än två veckor är det premiär. Jisses.
Iallafall repade vi, och vid halv ett gick jag och åt i bamba (vilket jag nog inte får) och så satte jag mig vid teaterettorna som gratulerade mig. Efter maten träffade jag några andra teaterettor som gratulerade mig och insåg att jag kunde köpa ut åt dem, men det tänker jag inte göra.

Sen gick jag tillbaka till Angeredsteatern och då skulle de andra äta. Jag ringde till teaterns kontor och sa att om tjugo minuter kunde de komma ner och äta tårta.
Jag gick till teaterprogrammets uppehållsrum och hängde med några teaterelever, och sen gick jag tillbaka till teatern och så åt vi tårta. Lisa Gröön kom med en present från teatern. En bok skriven av David Batra. Den innehöll massor av roliga insändare från olika tidningar från 60-talet och framåt. Det var en rolig bok. Sen kom Lisa Nowotny och teaterchefen Ulrich och gratulerade mig och det var väldans trevligt. Sen repade vi lite till och sen tog vi rast och sen repade Julia och Ove och sen fick jag vara med på scenen för att vi skulle repa min första scen.

Sen blev klockan sisådär sju och då gick jag och Ove till restaurang Gyllene Måsen och köpte mat. Vi fick vänta jättelänge på vår mat, och när vi stod där var det en kille som krävde att få tala med chefen. "Han står där och låtsas jobba, säg åt honom att jag vill tala med honom". När chefen till slut kom så skällde killen ut honom och frågade hur chefen såg på att tre tjejer hade sagt upp sig på grund av sexuella trakasserier. Chefen fick inte svara för då sa killen "Jag lyssnar inte på vad du säger, men om jag hade vetat att jag pratade med en vettig människa hade jag lyssnat på dig..." och så babblade han vidare och lät inte chefen försvara sig. Ett spännande skådespel som bevittnades av alla gäster som frös till och tittade på. Även kassörskorna stannade upp för att titta på spektaklet.
Killen sa att han skulle gå till polisen och till tidningarna och "hur långt som helst"...
Spännande grejer.

Efter en kvart eller nått fick vi vår mat och gick tillbaka till teatern och åt den. Sen satt vi där och hade det trevligt, Jenny, Ove, Julia och jag. Vilken trevlig födelsedag! upprepade jag när jag smaskade i mig min Big Tasty. Sen fick jag gå hem om jag ville, och eftersom klockan var sisådär halv åtta ville jag det.
På vägen hem läste jag i boken jag just fått. Den var rolig.
Hemma såg mamma och pappa på Saltön, så jag satte mig vid datorn och det var några stycken som gratulerade mig på MSN. Christian, Goblin, Charbel, Pablo, Karin och Pontus.
Sen ropade mamma och pappa att min kollega var på TV. Jag begrep ingenting och sprang ner till TV-rummet för att se Anders Lönnbro sälja ett rep i TV-serien Saltön.
Sen satte jag mig vid datorn för att lägga upp dagens bilder i billdagboken. Sen såg jag, mamma och pappa på två Simpsonsavsnitt ur säsong åtta, som jag fick på DVD igår. I det ena hittar Homer ett paket med det japanska tvättmedlet "Mister Sparkle" som har en Homer-liknande figur som logotype. En klassiker.

Innan jag började med det här blogginlägget beställde jag böcker på Internet för första gången i mitt liv. Det är en stor dag i många avseenden.
Jag köpte böckerna Kamikazekaniner 1 och 2, eftersom jag inte fick dem i födelsedagspresent. Men jag köper dem för pengarna jag fick av mormor.

En bra födelsedag.
Jag har fått gratulations-SMS av Pappa, Art, regissör-Jenny, Erika, Chrill, Goblin och Charbel.
Tackar så mycket!

Nu ska jag sova.

Hej hej!

Idag fyller jag 19 år.
Det är OK. Det är ju inte som när man var liten, men det är kul ändå.
Jag fick två presenter nu på morgonen. Eller, ja... Klockan var väl tolv, men ändå...
Jag fick först sällskapsspelet "Pratmakarna" och sen fick jag datorspelet "Sims 2". Det var nog faktiskt de två sakerna jag önskade mig mest. Det är nog inte så vanligt att ungdomar önskar sig sällskapsspel nu för tiden, men jag hade faktiskt önskat mig det. Jag har för mig att det är roligt.

Sorry att jag varit lite dålig med bloggandet på senaste tiden. Har inte varit på blogghumör.

På senaste tiden har det hänt en hel del. T.ex. gjorde jag inträdesprov till scenskolan i Malmö. Självklart gick det åt skogen och jag åkte ut på första delprovet. Men det gjorde de flesta. Av kanske tusen sökande är det tolv som kommer in, och det är extremt ovanligt att någon kommer in på första försöket. Men jag tänker att man kan inte söka en andra gång om man inte har sökt en första gång!

Den 8:e februari ska jag göra provet i Göteborg. Det kommer nog inte gå så bra där heller. Men direkt efter provet ska jag slänga mig på ett tåg till Stockholm för att vara med på nästa SMUL-möte. Det är alltså möte med representanter från olika skolor i Sverige som deltar i SMUL-projektet där elever från skolor i Sverige har utbyte med skolor i olika länder.

Jaja... Det blir nog bra.
Nu ska jag pilla lite med "Sims 2" och sen ska vi till stan för att jag ska få en tröja, Emil ska få nya skor och vi ska köpa ingridienser till tacos. Jag har bestämt att idag ska vi äta tacos.

Jag kanske återkommer senare under dagen. Men bara kanske.
Peace out!

Tjohoo!
Igår sa jag hejdå till Art efter skolan. "Hejdå vi syns! ...på TV!"

Tre eller fyra veckors intensivt arbete är över.
Ikväll klockan 18:30 sänds "Albin & Art" i Öppna Kanalen - Göteborg.
Den kan man se om man har kabel-TV och bor i Göteborg. Där vissas ofta program gjorda av religiösa fanatiker, men oftast visas en bild över Linnégatan.

Mitt och Arts program är en ca 11 minuter lång luciaspecial. Allt är på rim!
jag har skrivit manuset och vi har filmat och nu har jag klippt och redigerat och allt blev klart igår. Ikväll kommer det på TV, och det ska bli riktigt spännande att se.

De som har tjuvtittat på programmet har gett enbart positiv kritik.
Om jag kan se det själv vet jag inte, eftersom jag inte har Öppna kanalen hemma, men om jag hinner ska jag kanske gå hem till Pablo och se det hos honom.

Jag sitter på pappas jobb och skriver, men nu ska vi åka hem!

Ha det bra!
Det ska jag.

/Albin Olsson, känd TV-profil (snart)