Jahapps.

Så blev det fredag.
I förrgår, alltså.
På torsdagen hade jag varit på audition på teatern och de hör av sig på tisdag. Hoppas jag får jobba där igen. Då får jag en anständig lön och ett tremånaderskontrakt.

Iallafall blev det fredag och redan runt nio på morgonen ringde Emma från Christerredaktionen och frågade om jag kunde nås på mitt hemtelefonnummer vid tvåtiden. Det kunde jag. Jag hade ju gått vidare från deltävlingen veckan innan.

Nu ska jag berätta hur det gick och vad som hände. Både i programmet och "bakom kulisserna" (hemma hos mig). Det går också bra att lyssna på programmet i MP3-format. Ladda bara ner den här filen (Sisådär 20 MB stor och 20 minuter lång).

Vid ett började Christer. Det var feststämning. I studion satt en programledare och en domare, som egentligen jobbade på radiosporten. I bakgrunden hörde man hur folk minglade. Det var bara inspelat ljud, men ändå.
De pratade om att de hade fina kläder och att det var dags för lyssnarna att sätta champagnen på kylning.

Det var alltså final i talangjakten i radioprogrammet Christer i P3. De började med att spela upp klipp från första deltävlingen för sisådär sex veckor sedan. Sen pratade de om de tävlande bidragen och så fick man höra hur det lät när den dåvarande juryn berättade vem som hade vunnit. Sen pratade de om vinnaren och så spelades en låt.

Sen var det dags för det andra programmet, och sen tredje. När klockan närmade sig två kom de fram till femte programmet. Där var jag med.
De spelade upp alla de tävlandes bidrag. När jag lyssnade på det i efterhand hör man att när jag visar upp mina olika dialekter kan man i bakgrunden höra att han som var domare i det programmet försöker dölja sitt skratt.

Två av mina kompisar chattade med mig lite på MSN och lyssnade mer eller mindre intensivt. En tjej, som jag ska försöka hålla anonym, frågade "har du vart i radion än?" precis efter att de spelat upp klippet med mig.
"Jag var precis nu!"
"wiee"
precis när de skulle avslöja vem som vann den omgången skrev hon
"va sa dom då?"
"LYSSNA NU ISTÄLLET!"
Jag var rejält irriterad. Den där tjejen har en förmåga att ställa dumma frågor och irritera mig ofta.
De avslöjade att jag hade vunnit deltävlingen (veckan innan).
"du vann" skrev hon då.
"Deltävlingen...", förklarade jag och insåg att hon trodde att jag hade vunnit alltihopa nu. *suck*
"när e finalen då?"
"Den pågår nu! Lyssna istället!"
"Det gör vi"

Sen sa de att vi snart skulle få veta vem som vann. Sen spelades en låt. Och så ringde min telefon. Det var Emma från Christerredaktionen igen. Hon frågade om jag var hemma och om hon kunde ringa upp mig snart. Det var tydligen onödigt att jag skulle hänga kvar i luren under nyheterna. "Okej. Så jag ska inte lägga på?" Nope. Det skulle jag inte. Men hon skulle ringa upp sen igen. "Hejdå så länge. Häng kvar i luren bara. Eller nej. Häng INTE kvar i luren. Sorry. Gammal vana."
Det var alltså jag som hade vunnit. Så jäkla kul!

Sen var det nyheter och så var programmet tillbaka.
Och så ringde telefonen igen. Jag fick hänga kvar i luren och bara lyssna till att börja med. Jag hörde radioprogrammet i telefonen. Och så hörde jag hur mitt hjärta började dunka jättehögt.
I studion pratade de om hur många bra tävlande som hade varit med. Och så räknade de upp de fem som hade gått till final. Och så sa de att jag hade vunnit. Det var kul. Och så pratade de lite med mig och så sa jag skål. Sen hängde jag kvar i luren och Lisa Olsson tog min adress för att skicka hem priser till mig. Vi får se vad det blir.
När vi pratade hörde jag störningar, och det var min mobil. Mamma ringde från sommarstugan. Jag avvisade samtalet och pratade klart med Emma.

Sen ringde telefonen igen och det var mamma som ringde och var stolt. Och pappa hälsade också. Det var kul. Och det var bland annat hon som fick mig att inse lite att det här kanske var stort.
Visserligen överdrev de som sjutton och pratade om att det var århundradets tävling och att det var världens kändisfest i studion, men å andra sidan... Det var sisådär 25 personer från hela Sverige som hade valts ut för att tävla, och jag vann över dem. Dessutom kunde programmet höras över hela Sverige, och juryn lät imponerad och överöste mig med komplimanger som fick mitt ego att växa lite.

Iallafall tänkte jag att det var jäkligt skoj, men inte att det var så värst stort.
Jag gick till affären och köpte mat till jobbet, och en chokladbit för att fira. Fin choklad. Anthon Berg.
Sen tog jag bussen till Allum där jag klev på bussen till jobbet. Jimmy, som jag alltid sitter bredvid på bussen, frågade hur det hade gått och jag sade lite blygsamt att jag hade vunnit.
Efter en stund ropade Madelene "grattis" från längst bak i bussen. "Grattis, grattis" ropade de andra i det gänget. Sen började de sjunga "Ja, må han leva" och alla i hela bussen sjöng med. Det var bara konstigt.
Sen ropade någon som visste att jag varit med i radio "Hur mycket fyller du?" och så började flera ropa och jag försökte förklara.

Senare, efter den första samlingen, gick alla mot "fabriken" och en snubbe jag aldrig pratat med sa "Albin? Albin? Det är du som är Albin va? Grattis på födelsedagen."

Ja, det var sannerligen en underlig dag.

På lördagen låg jag i sängen och tittade på Studio 60 on the Sunset Strip. Då ringde telefonen. Det var Leon. Och så hörde jag min syster Lisa i bakgrunden viska "nu kan du prata".
"Hej" sa Leon. han är lite drygt två år och har inte pratat så länge. Han har försökt prata i telefon några gånger innan, men det har inte gått så bra, men nu kunde jag prata med honom och han svarade när jag frågade nånting. Han frågade om jag kunde komma och hälsa på. Jag vet inte sa jag. Sen ville Lisa prata lite. Hon sa att Leon väldigt gärna ville att jag kom och hälsade på, men att de skulle åka bort.
Iallafall ringde hon för att gratulera till vinsten. Hon hade lyssnat på nätet och sa att hon var stolt och att jag var duktig. Det värmde väldigt mycket. Min kära syster var stolt och imponerad.
Sen pratade jag lite mer med Leon och han frågade ännu en gång om jag kunde komma och hälsa på. "Nä tyvärr... Inte idag. Men kanske en annan dag" sa jag försiktigt. "Okej", sa han glatt och lämnade över telefonen till Lisa igen.

Jaja.
Nästa bestämda punkt i mitt liv är tisdag på jag får veta om teatern vill ha mig. Jag vet inte vad oddsen är, men två av de andra killarna på den auditionen var rikigt duktiga, och hade mer skådespelarutbildning än jag. Å andra sidan känner de mig på teatern. Vi får se.
Jag träffade iallafall Lisa Gröön, Lisa Nowotny och Ove. Och på kontoret satt Malin. Det var kul att träffa dem igen och de hade saknat mig. Sa de iallafall. Och jag hade saknat dem.
När det hela var över träffade jag Kave och Åsa också. Hoppas jag får jobba där igen. Det är det jag vill jobba med. Det är dem jag vill jobba med. Det är där jag vill jobba.

Over and out.
Eller som Allram Eest sa en gång:
Tingelinkan, tjingelinkan, tjingelinkan!