Så var den äntligen färdig.
Del sex av videobloggen från Arvikafestivalen 09.
Det kändes bra, men jag var lite rädd att det skulle vara för mycket musik, och för lite... Handling. Eller, händelser.
Och så satte jag igång renderingen (när datorn sparar alltihopa som en videofil) och åkte in en sväng till stan med Lillebror. När jag kom hem laddade jag upp klippet till YouTube, och under tiden (det gick rätt långsamt, och filen var ca 550 MB) tittade jag på klippet tillsammans med Josie. Hon och jag har förresten varit ihop 23 månader idag!

Och jag blev besviken igen. Det känns inte bra. Jag är inte nöjd. Förutom att en liten ruta med låtinfo försvinner lite försnabbt under Röyksopp-konserten, så är det något annat som inte är bra. Det blev kanske för segt med konserten. Jag vet inte. Eller så är jag bara lite seg. Jag har sovit till ca tio varje dag, och ändå varit dödstrött. Känner mig lite krasslig. Det kanske är det?

Jaja...
Nu räknade jag lite och inser att det är över en månad sedan jag la upp del fem på nätet! Långt mellan avsnitten. Det är illa.
Men del sex är iallafall färdig, den ligger på YouTube, den är på väg upp på Facebook precis nu, och fins även här i bloggen.

Jag tänte skriva om att jag fick instrumentalversionen av "Get Mama A House" mailad till mig av Patrik i Teddybears, men det insåg jag precis att jag berättade om i förra inlägget.

Nog med tjat och gnäll... Nu kommer del sex av videobloggen:

Albins videoblogg från Arvikafestivalen 09 - Del 6: "När Röyksopp kom till Arvika"


Over and out!

AVbA09 = Albins videoblogg från Arvikafestivalen 2009
...en bra förkortning som underlättar otroligt mycket i alla sammanhang.
Det var användaren JMCof82 på YouTube som skrev förkortningen AVBA i ett meddelande till mig. Det är en mycket bra och praktisk förkortning, men jag har ändrat den en aning.

Nu har jag alltså laddat upp del 5 av videobloggen. Äntligen.
Jag har varit en sväng i Stockholm och filmat på Pride-invigningen. Det var helt galet. Bloggar nog om det senare. Det tog ju upp lite tid, men när jag kom hem gjorde jag klart det sista på del 5, och laddade upp den.

Som vanligt var jag inte riktigt nöjd med den heller. Del fyra var jag riktigt nöjd med, mn femman kändes inte jättebra. Det var nog för att jag har klippt den lite i omgångar och inte själv fått någon bra helhetsbild av den, men nu när jag har tittat en gång till med Josie så känns det bättre. Och alla kommentarer! Aaaah!
Mer om kommentarerna nedanför klippet.

Mina damer och herrar:

Albins videoblogg från Arvikafestivalen 09 - Del 5: "Sudoku kan leda till sexuella trakasserier"


Kommentarerna är som en drog för mig! Jag var ju inte nöjd med de första delarna, men när jag läser kommentarerna på Facebook, och framförallt YouTube, så blir jag nöjdare. Det känns som att det ändå var okej, och uppskattat av er tittare. Och det är ju det som är mitt mål.
Kommentarer som "Tummen upp" är kul att få, men det finns även en del som citerar mig rakt av, som "VK är förresten förkortning för dyslektiker förbundet. Haha. Fett bra Albin!" och "'hoppar över stock å sten... mä mina manliga ben' hahaha epic ^^". Sånt gör mig glad och jäkligt stolt!

Jag har dock fått en underlig kommentar: "Väldigt intressant :) Men vad är Arvikafestivalen för nåt egentligen?"

Oj, förlåt! Jag glömde!

Jag laddade upp del fyra av videobloggen, men glömde skriva om det här. My bad!
En hel vecka efter del tre kom del fyra. Jag har sysslat med annat, men också lagt ner väldans mycket tid på det här avsnittet. Det börjar med att jag säger att jag är missnöjd med de tidigare tre delarna. Men klippet där jag säger det filmades innan jag klippte om del tre till 3.1, och den är jag lite mer nöjd med.

Men del fyra... Den är jag faktiskt stolt över! Jag slet länge, och blev färdig vid tvåtiden på natten. Renderingen och uppladdningen skulle ta lång tid, så jag väntade tills morgonen därpå. Men istället för att rendera gjorde jag fler ändringar. Några småändringar som ändå gjorde stor skillnad. Jag är nöjd, och de låtar jag lagt på är Röyksopp-låtar allihopa, och alla är från olika album.

Jag är äntligen nöjd. Och stolt.

Albins videoblogg från Arvikafestivalen 09 - Del 4: "Idag öppnar vi klockan tolv, för det har vi bestämt"
Klicka gärna på HQ-knappen om det kommer en sån. Det blir mycket bättre bild och ljud då.


Over and out!

Jag har inte varit helt nöjd med årets videoblogg från Arvikafestivalen.
Jag hade höga förväntningar eftersom jag lärt mig en del sedan förra året, men de första dagarna filmade jag inte så mycket. Det blev mer mot slutet av festivalen, och jag är väldigt sugen på att klippa en grej där jag och Chris, som var nyckelfunktionär för Sommarcafét, satt och sjöng en improviserad grej. Men det var sista dagen, så det dröjer.

Del ett av videobloggen blev inte jättebra. Det ar inte så mycket som hnde. Del två var rätt seg, och del tre var bara rörig. Trean var ändå den jag la ner mest tid på, tror jag. Men det känns ändå som att den bara är ihopslängd på några minuter. Jag var så missnöjd att jag tog bort del tre från nätet, klippte om den lite och lade upp den igen som "del 3.1".
Det kanske inte märks så mycket skillnad, men den är tiosekunder längre, och innehåller några fler textremsor och någon extra "namnskylt". Min tanke var att det skulle vara lite mindre rörigt. Det var några klipp som var lite för snabba innan.

Ja, vi får se. Det här är iallafall del tre punkt ett:

Albins videoblogg från Arvikafestivalen 09 - Del 3.1: "En helt ovanlig måndag"


Over and out!

Hej igen!

Del tre av videobloggen från Arvikafestivalen 2009 heter "En helt ovanlig måndag" och handlar om måndagen den 29 juni. Jag var nästan färdig tidigare idag, men i en scen där Viktoria visar bilder har jag lagt in stillbilderna, och det var lite pilligt. Först var jag tvungen att vänta på att Viktoria skulle maila över bilderna, och eftersom hon befinner sig i sommarstugan och inte har någon Internetuppkoppling, fick jag vänta tills hon var hemma hos en släkting som hade det.

När jag väl fick bilderna var de i så hög upplösning att mitt videoredigeringsprogram inte riktigt orkade läsa dem. Datorn har stått på rätt länge, så RAM-minnet är nog lite fullt. Jag lyckade still slut lösa det, så nu finns del 3 uppe på nätet, och på en DVD som jag ska ta med mig till Josies sommarstuga. Vi åker dit imorgon.

Just nu läser jag att del ett av videobloggen setts 261 gånger! Den har ju bara legat uppe i drygt ett dygn! Det är ju helt sjukt! Del två har setts 110 gånger. Det är väldigt mycket med tanke på den korta tid de klippen har legat uppe.
Jisses!

*** UPPDATERING ***
Här fanns förut klippet "Albins videoblogg från Arvikafestivalen 09 - Del 3", men det är nu borttaget.
Klippet kommer inom kort att bytas ut mot "Albins videoblogg från Arvikafestivalen 09 - Del 3.1". Läs mer om det i nästa blogginlägg.

Så vart man plötsligt hemma och minns knappt någonting av vad som hände i Värmlandsskogarna.
Videokameran var ju med, så jag har börjat titta på klippen och kommit ihåg. "Ja, just det! Det var det vi gjorde den dagen!"

Jag kom hem redag i tisdags, och på onsdagen gick jag till Arbetsförmedlingen för att meddela att jag inte längre är på semester, och så har jag suttit och redigerat del ett av videobloggen. Det har tagit ett bra tag, men jag är ganska nöjd.
Just nu håller klippet på att laddas upp. Det är strax över 500 MB, och Internetuppkopplingen är inte den bästa. Det kommer nog ta ett tag. Men det är på väg iallafall.

Klart slut!

Hej igen!

Redan första dagen i Arvika hände det grejer.
Jag ställde in väckarklockan på 06:20, men vaknade redan 05:30. Ungefär 07:20 kom Viktoria och hennes pappa och hämtade mig, och så åkte vi till Centralstationen.
Tåget gick 08:07 och resan gick bra. Bytet i Kil gick smärtfritt. Inga fulla tågvärdar dök upp.

Väl framme i Arvika blev vi upphämtade av Viktorias morsters man, Mikael, som körde oss hem till dem. Hemma hos Mikael och Viktorias moster Agneta, lämnade vi våra saker i ett rum i källaren där vi skulle få sova, och sen var det matdags.

Vi satt och pratade om allt möjligt och att min pappas släkt är från Arvikatrakterna och att vi har sommarstuga i närheten. När jag förklarade var den låg sa Mikael att han var hemma hos en kollega där härom dagen, och det är en av grannarna i sommarstugan. Och sen hade han en annan kollega som bodde där också, och det är våra närmsta grannar i sommarstugan.

Efter maten åkte vi och badade.
Vi badade, tillsammans med Mikael och hans ena son, vid en brygga nedanför ett hus där det bodde någon bekant till Agneta och Mikael. Jag SMS:ade Camilla (Viktorias och min chef) och meddelade att vi var framme i Arvika. Hon svarade att det var några som behövde hjälp att flytta ett lager och vi frågade var det låg och om det var bråttom. Till svar fick vi ett kryptiskt SMS som började "Flyttas ligger i långvak". En mycket underlig mening, och vi frågade vårt badsällskap om det fanns något ställe som hette Långvak, och det låg tydligen alldeles i närheten av där vi var. Vi förklarade att det var något lager som skulle tömmas, och det visade sig att han som ägde huset och badbryggan där vi var, han ägde också det lagret. Han berättade att Arvikafestivalen brukar hyra det där lagret och ställa in massvis med grejer i en enda hög.
Världen är liten, som man säger.

Efter badet tog vi oss till det där lagret, och insåg att de inte behövde mer hjälp, så vi åkte till festivalområdet och kikade istället. Sen hörde Camilla av sig och sa att det var kris. De hade precis fått veta att det blivit något fel med beställningen av kravallstaket, så vi får inget. Vi skulle ha det till köfållor och för några provisoriska busshållplatser.
Så Viktoria och jag fick ta oss in till stan, leta upp festivalkontoret och ha ett snabbt möte med våra samordnare Camilla och Elin.

Sen skulle vi fixa staket från annat håll. Alltså skulle vi, på en lördag, försöka fixa fram 125 meter kravallstaket som ska levereras absolut senast på tisdag morgon.
Det var inte lätt! Viktoria letade upp massvis med företag och lyckades hitta mobilnummer som jag ringde. Många firmor hade inte något staket kvar, två olika personer jag fick tag på satt på bröllopsmiddag och två gånger ringde jag fel.

Till sist verkade det som att vi hade hittat ett företag som kunde leverera staket, men sen insåg jag att de sålde staket, och inte sysslade med någon form av uthyrning.
Mitt i alltihopa pågick flyttningen av festivalkontoret, så efter en halvtimme hade kontoret försvunnit och vi fick åka till festivalområdet där det nya kontoret höll på att upprättas.

Vi ringde runt som fasen, och mitt i all förtvivlan kom det in en kille med en familjepizza och frågade om vi ville ha. Han och några andra hade ätit upp drygt halva, och orkade inte mer. Så vi fick resten. Capricciosa! Min favorit. Vi åt lite samtidigt som vi jobbade vidare, och sen var vi tvugna att åka hem till Agneta och Mikael igen. Precis när vi var framme ringde Camilla och meddelade att allt var fixat! Det hade löst sig, och vi ska få staket! Så skönt!

Sen fick jag testa på Mikaels Segway. Det var skojigt! Detta filmades, så klart, så detta får ni se i videobloggen som jag ska börja klippa ihop när jag kommer hem om sisådär 1½-2 veckor.

På kvällen var Agneta och Mikael bjudna på middag hos några bekanta, och Viktoria och jag fick följa med. Så i går kväll satt vi på en nybyggd altan i en villaträdgård i Arvika och åt grillat kött och korv. Först kändes det konstigt att de var bortbjudna och att vi skulle följa med, men det gick jättebra och sällskapet var väldigt trevligt. En mysig kväll.
Vi gick och la oss vid halv tolv, kanske, och jag vaknade strax innan nio. Nu är klockan drygt elva på förmiddagen, jag sitter och bloggar på Mikaels dator, och Viktoria sover fortfarande. Tror att hon har sovit ganska lite senaste veckan, så hon får sova ut. Men kan hon verkligen ha sovit i 11 timmar?
Jaja, hon verkar andas iallafall.

Jag vet inte varför, men jag har resfeber!

Jag brukar inte har resfeber när jag ska resa någonstans, men imorgon åker jag till Arvika och det känns jätteskumt!
Det var förts härom dagen som jag insåg att det faktiskt är dags snart. Det har varit ett väldans planerande inför Arvikafestivalen 2009 som skulle inträffa om några månader. och så var det plötsligt bara en månad kvar, och vips så var det inte mer än tre vecka, och sen insåg jag att det var en vecka kvar tills jag skulle åka, och pang, så sitter jag här och väntar på att åka med tåget imorgon 08:07.

Det känns nervöst. Jag vet inte varför. Jag kanske är lite stressad. Jag har dammsugit undervåningen, och har bara övervåningen kvar. Jag har börjat packa och tror att jag har med allt, men det känns ändå som att jag kommer glömma något viktigt.

I allt planerande har jag nästan missat att Josies föräldrar skulle åka till sommarstugan idag. De gör det ibland, och jag har väl hört att de skulle göra det idag igen. Och så plötsligt förstår jag att Josie ska åka med. Det har hon berättat flera gånger. Men den informationen har bara... Jag vet inte... Försvunnit? Så när Josie skuttade till jobbet var det nästan stor-hejdå, och när hon kom hem från jobbet sprang hon bara snabbt in och hämtade sin packade väska, och så skulle hon åka! Och imorgon åker jag till Arvika och får inte se Josie på nästan två veckor!

Och jag har ännu inte bestämt om jag ska åka med de andra som ska med tåget till Göteborg, eller om jag stannar uppe i sommarstugan precis utanför Arvika och träffar mamma, pappa, mina syskon och mina syskonbarn som jag inte sett på evigheter. Suck.

Ringde A-kassan idag också. Fick äntligen tag på hon som har hand om mitt ärende. Hon var riktit tjurig och otrevlig, och sade snabbt att jag nog inte får några pengar alls. Men sen visade det sig att det bara var en elak gissning. Hon har inte kollat mina papper ännu. Hon kanske skulle hinna innan heglen.
Det var längesedan man hade en inkomst.

Jag vet inte varför jag är nervös. Men det är en konstig känsla bara...
Är det "Har jag glömt att packa något?"-känslan?
Är det "Kommer något bli stulet?"-känslan?
Är det "Jag vill inte åka"-känslan?
Nej, den sista är det inte. Men de första två... Vet inte. På nåt sätt känns det som att jag inte är helt mentalt redo. Att jag liksom inte riktigt hajat att det är dags. Arvikafestivalen är en stor grej för mig. Det är mitt femte år, och jag har ett stort ansvar. Ett ansvar som jag delar med Viktoria (Det känns tryggt att ha henne med). För oss är festivalen inte bara tre dagar med musik. Vi är där i ungefär 1½ vecka och jobbar och sliter hårt. Men det är kul. Och det går inte att beskriva vilken häftig upplevelse det är.
Men jag ska försöka.

Jag ska ju filma i år igen!