Jag blev 25
Nu är det en vecka sedan jag fyllde 25 år, och jag har fortfarande inte bloggat om det. Det kanske inte är någon större förlust. Jag ska fatta mig kort.
På lördagen hade vi en liten hemmafest med trevligt folk och en väldans massa chips. De gick dock inte åt, så vi har ungefär ett kilo chips kvar i skafferiet. Jag fick många fina presenter, bland annat fler presentkort på bio. Så nu har vi nog åtta stycken, om jag räknat rätt.
Inför festen satte jag upp en lapp i trappuppgången, för att varna grannarna:
Lappen verkade uppskattad. På lördagen hade någon skrivit "Vi gratulerar" längst ner på lappen.
Ingen av grannarna ringde på, tyvärr. Det hade varit trevligt, och jag hade bjudit på chips.
Morgonen därpå var det söndag (inte helt oväntat) och min födelsedag. Jag låg jag vaken en stund, innan Josie vaknade. Hon smet iväg, och jag låtsades sova. Sedan kom hon in och sjöng för mig och gav mig en present, med en lapp på. På lappen stod det att det fanns en till present på ett annat ställe, och där låg en present med ytterligare en lapp, och så fick jag gå runt i lägenheten och hitta presenter överallt.
När jag hittat lapp nummer tio tittade jag på Josie och frågade "Är det tjugofem presenter?".
"Kanske..." svarade Josie busigt.
Och mycket riktigt satte jag mig till slut i soffan efter att ha letat fram tjugofem paket. Helt galet!
Det var en hel del smågrejer. Någon tablettask och så, men också en film, ett TV-spel, en stor bok med foton på Josie och mig, och så en massa andra tokiga grejer. Ölkorv, till exempel.
På eftermiddagen åt vi middag på en restaurang inne i stan. Det var mina föräldrar, svärföräldrar, Josie och jag. Jag fick biljetter till revyn "Sicken tyken tid" i Stenhammarsalen, biljetter till "30-årsfesten" Galenskaparna och After Shave, och ännu mer biobiljetter.
Mina föräldrar körde oss hem, och när vi kommit fram fick jag en hink fylld med grejer. Ölkorvar, lyxigt godis, lyxiga chips, en jättestor badanka, med mera.
Det var riktigt trevligt att fylla år!
Over and out!
På lördagen hade vi en liten hemmafest med trevligt folk och en väldans massa chips. De gick dock inte åt, så vi har ungefär ett kilo chips kvar i skafferiet. Jag fick många fina presenter, bland annat fler presentkort på bio. Så nu har vi nog åtta stycken, om jag räknat rätt.
Inför festen satte jag upp en lapp i trappuppgången, för att varna grannarna:
Lappen verkade uppskattad. På lördagen hade någon skrivit "Vi gratulerar" längst ner på lappen.
Ingen av grannarna ringde på, tyvärr. Det hade varit trevligt, och jag hade bjudit på chips.
Morgonen därpå var det söndag (inte helt oväntat) och min födelsedag. Jag låg jag vaken en stund, innan Josie vaknade. Hon smet iväg, och jag låtsades sova. Sedan kom hon in och sjöng för mig och gav mig en present, med en lapp på. På lappen stod det att det fanns en till present på ett annat ställe, och där låg en present med ytterligare en lapp, och så fick jag gå runt i lägenheten och hitta presenter överallt.
När jag hittat lapp nummer tio tittade jag på Josie och frågade "Är det tjugofem presenter?".
"Kanske..." svarade Josie busigt.
Och mycket riktigt satte jag mig till slut i soffan efter att ha letat fram tjugofem paket. Helt galet!
Det var en hel del smågrejer. Någon tablettask och så, men också en film, ett TV-spel, en stor bok med foton på Josie och mig, och så en massa andra tokiga grejer. Ölkorv, till exempel.
På eftermiddagen åt vi middag på en restaurang inne i stan. Det var mina föräldrar, svärföräldrar, Josie och jag. Jag fick biljetter till revyn "Sicken tyken tid" i Stenhammarsalen, biljetter till "30-årsfesten" Galenskaparna och After Shave, och ännu mer biobiljetter.
Mina föräldrar körde oss hem, och när vi kommit fram fick jag en hink fylld med grejer. Ölkorvar, lyxigt godis, lyxiga chips, en jättestor badanka, med mera.
Det var riktigt trevligt att fylla år!
Over and out!
Svensexan
I samband med Josies möhippa funderade jag på om jag skulle få någon svensexa, och misstänkte att jag skulle bli utan. För några dagar sedan SMS:ade min vän Goblin (Albin J) att han och grabbgänget skulle hitta på någonting för mig på lördagen (igår), och i förrgår fick jag veta att vi skulle ses på Golden Days klockan 17.
Jag visste ju ingenting om vad som skulle hända, men tänkte att det så klart hade varit kul om de drog iväg mig på någon kul aktivitet, samtidigt som jag kände att det faktiskt bara hade varit kul att sitta och hänga. Jag hade varit nöjd ändå.
Jag kom till Golden Days ungefär 16:55, och såg inte till grabbarna. 17:00 SMS:ade jag och frågade "Vad ska jag göra nu?" och fick till svar att jag skulle ta fem steg bakåt och snurra. Det gjorde jag, men inget hände. Förutom att jag fick ett SMS till om att de skulle komma om tre minuter. Sedan kom Goblin och Arash och strax efteråt Charbel och Chrill (Christian).
Vi satte oss ner och jag fick välja vad jag ville ha. Jag sa att jag var hungrig, men fick veta att vi inte skulle äta där, utan bara dricka lite. Jag valde en Appletini, och de andra tog var sin öl.
Det var första gången jag drack Appletini. Det var inte speciellt gott.
När vi hade druckit upp promenerade vi iväg. Jag visste inte vart. Det var spännande. Efter en stunds promenad hamnade vi på Star Bowling för lite discobowling. Det var riktigt kul. Jag har inte bowlat på några år.
Vår fina resultattavla. Christian blev lite sur för att hans namn var felstavat. Även Chab var felstavat, men han brydde sig inte.
Det var UV-ljus i hela lokalen, vilket var lite fräckt. Tyvärr var det nästintill omöjligt att ta bra bilder. Efter en rond började nästa automatiskt, men poängen följde med. Mitt i matchen blev klockan sju, alla banor stängdes av, och resultattavlan försvann, så vi vet inte vad ställningen blev. Men jag är rätt säker på att Charbel vann. Och att jag kom sist.
Goblin in action.
Glad Albin.
Det blev lite awkward stämning när vi upptäckte att vi alla hade likadana skor.
Efter bowlingen promenerade vi lite till, och åkte lite spårvagn. Jag följde med och visste som vanligt inte vart vi skulle. Sedan stannade vi utanför en pastarestaurang. Jippie! Men vi var för tidiga, så vi tog en liten promenad i området och kom tillbaka efter en stund.
Jag beställde en Tagliatelle montagnola, och det var väldigt gott. Men jag blev väldigt mätt. På menyn fanns även den spännande Spaghetti al tournedos med oxfilé, vodka, bacon, champinjoner, vitlök & grädde. Mycket underligt, men det var det ingen av oss som beställde.
Tagliatelle montagnola: "Parmaskinka, salami, mozzarella, champinjoner, färska tomater, basilika & olivolja toppas med färskriven parmesan".
Vi pratade och hade jättetrevligt. Och så pratade vi en del sköna minnen under hela kvällen. Minnen från högstadiet (vi gick i samma klass allihop) och från TV-spelskvällar och en massa andra grejer vi varit med om. Någon gång under kvällen sa jag att jag var jättenöjd med svensexan, och att jag hade nöjt mig med att bara spela Nintendo 64 med dem. Då sa Chrill lite frågande "Spela Nintendo 64 på din svensexa?" som att jag var knäpp. Och det är jag ju också.
Efter den trevliga maten skulle vi vidare igen. Vi gick hem till Chrill en snabbis för att han skulle fixa nåt, och sedan promenerade vi och åkte buss och hamnade i en liten servicebutik där de köpte en stor flaska Coca Cola till mig och så pekade de på hyllorna med chips och sa att jag fick välja vilken sort jag ville. Och hur många påsar jag ville, men max två. Sedan promenerade vi ytterligare en stund och hamnade till slut hemma hos Arash. Charbel öppnade väskan som han hade släpat runt på hela dagen och det visade sig att han hade med sitt Nintendo 64! Och det visade sig vara en av de stora planerade höjdpunkterna under kvällen.
Charbel hade släpat runt på sitt Nintendo 64 hela dagen utan att jag visste om det.
Vi började med Mario Kart och eftersom det bara finns fyra kontroller fick den som kom sist inte vara med i nästa lopp, och så turades vi om så. Men eftersom jag var huvudpersonen för kvällen behövde jag inte byta, utan fick vara med hela tiden. Så jag passade på att komma sist hela tiden.
Sen spelade vi Mario Tennis, och det var också jättekul. efter det visade det sig att alla hade tagit med var sin laptop. Varför det? Jo, plötsligt skulle vi spela Counter-Strike. Jag fick låna en laptop av Arash, och så satt han vid sin stationära och så spelade vi alla fem i ett lokalt nätverk, och efter en stund gav vi oss ut på nätet och spelade mot andra spelare. Det var faktiskt jättekul.
CS-lan i Arashs kök. Nördigt värre. Men väldigt kul.
Sedan var det dags för lite mer Nintendo 64. Mario Party närmare bestämt. Jag valde 20 rundor, eftersom jag kännde att det började bli väldigt sent. När vi var klara blev det lite mer Mario Tennis, men sedan kollade jag busstider och insåg att det skulle bli klurigt att komma hem. Klockan var runt fyra. Jag hade bråttom till hållplatsen, och skulle behöva byta spårvagn två gånger, och det skulle ta lite drygt en halvtimme att komma hem, om jag lyckades ta mig till hållplatsen på sju minuter. Men det skulle ta minst åtta. Lurigt, lurigt.
Men jag gav mig ut i natten, i ett område jag inte kände till och lyckades faktiskt hitta en Styr & Ställ-station. Tyvärr var det ingen betalstation, så jag promenerade en bit till och hamnade på Korsvägen där jag startade ett tredagarsabonnemang för tio kronor, tog en cykel och cyklade iväg i natten. Jag cyklade ända till Linnéplatsen och tänkte att jag kanske skulle hinna med en spårvagn där. Kanske skulle jag få vänta någon halvtimme. Precis när jag ställt cykeln i stället ser jag ettan komma åkande. Perfekt!
Ettan på ingång, och min cykel är på plats. Vilken tajming!
Jag tog vagnen hem och smög mig in i lägenheten. Jag ville inte väcka Josie, men upptäckte att hon var på toaletten. Jag knackade på toalettdörren för att hon skulle veta att jag var hemma. Annars hade hon öppnat dörren och fått en chock av att det stod någon i hallen. Men när jag knackade blev hon chockad ändå. Jag hörde hur hon hoppade till där inne och sa "Du får inte skrämmas så!".
Jag gjorde mig iordning lite snabbt och kröp till sängs. Klockan var ungefär fem på morgonen.
Knappt fem timmar senare buffade Josie på mig. Det var dags att gå upp och tvätta. Jag kunde knappt röra mig. Jag kunde knappt prata. Hon pratade med mig och det kom bara mummel ur min mun. Till slut gick Josie iväg och bokade om tvättiden till 13 istället för 10, så att jag fick sova lite till. Det var snällt. Men efter nån timme började grannen lyssna på musik på högsta volym, så då kunde jag inte somna om. Och Josie kunde inte plugga.
Jaja... Det var en väldigt rolig svensexa. Kanske inte så traditionell. Kanske inte en typisk svensexa, men det var en bra svensexa som jag tyckte var bra anpassad för mig. Jag hade inte velat gå runt i fåniga kläder och sälja pussar eller förnedras på nåt annat sätt. Det här var kanon. Bowling, god mat, Nintendo 64, och CS. Jag vet att Nintendo 64 och CS låter lite töntigt, men att spela Nintendo 64 är en fin gammal tradition vi har i gänget, men det var längesedan sist. Och CS har vi spelat ganska oseriöst i omgångar sedan vi gick ur högstadiet ungefär, men vi har aldrig spelat ihop så här förut. Bara var och en hemma hos sig. Så det här var mycket lyckat!
Tack, boysen!
Jag visste ju ingenting om vad som skulle hända, men tänkte att det så klart hade varit kul om de drog iväg mig på någon kul aktivitet, samtidigt som jag kände att det faktiskt bara hade varit kul att sitta och hänga. Jag hade varit nöjd ändå.
Jag kom till Golden Days ungefär 16:55, och såg inte till grabbarna. 17:00 SMS:ade jag och frågade "Vad ska jag göra nu?" och fick till svar att jag skulle ta fem steg bakåt och snurra. Det gjorde jag, men inget hände. Förutom att jag fick ett SMS till om att de skulle komma om tre minuter. Sedan kom Goblin och Arash och strax efteråt Charbel och Chrill (Christian).
Vi satte oss ner och jag fick välja vad jag ville ha. Jag sa att jag var hungrig, men fick veta att vi inte skulle äta där, utan bara dricka lite. Jag valde en Appletini, och de andra tog var sin öl.
Det var första gången jag drack Appletini. Det var inte speciellt gott.
När vi hade druckit upp promenerade vi iväg. Jag visste inte vart. Det var spännande. Efter en stunds promenad hamnade vi på Star Bowling för lite discobowling. Det var riktigt kul. Jag har inte bowlat på några år.
Vår fina resultattavla. Christian blev lite sur för att hans namn var felstavat. Även Chab var felstavat, men han brydde sig inte.
Det var UV-ljus i hela lokalen, vilket var lite fräckt. Tyvärr var det nästintill omöjligt att ta bra bilder. Efter en rond började nästa automatiskt, men poängen följde med. Mitt i matchen blev klockan sju, alla banor stängdes av, och resultattavlan försvann, så vi vet inte vad ställningen blev. Men jag är rätt säker på att Charbel vann. Och att jag kom sist.
Goblin in action.
Glad Albin.
Det blev lite awkward stämning när vi upptäckte att vi alla hade likadana skor.
Efter bowlingen promenerade vi lite till, och åkte lite spårvagn. Jag följde med och visste som vanligt inte vart vi skulle. Sedan stannade vi utanför en pastarestaurang. Jippie! Men vi var för tidiga, så vi tog en liten promenad i området och kom tillbaka efter en stund.
Jag beställde en Tagliatelle montagnola, och det var väldigt gott. Men jag blev väldigt mätt. På menyn fanns även den spännande Spaghetti al tournedos med oxfilé, vodka, bacon, champinjoner, vitlök & grädde. Mycket underligt, men det var det ingen av oss som beställde.
Tagliatelle montagnola: "Parmaskinka, salami, mozzarella, champinjoner, färska tomater, basilika & olivolja toppas med färskriven parmesan".
Vi pratade och hade jättetrevligt. Och så pratade vi en del sköna minnen under hela kvällen. Minnen från högstadiet (vi gick i samma klass allihop) och från TV-spelskvällar och en massa andra grejer vi varit med om. Någon gång under kvällen sa jag att jag var jättenöjd med svensexan, och att jag hade nöjt mig med att bara spela Nintendo 64 med dem. Då sa Chrill lite frågande "Spela Nintendo 64 på din svensexa?" som att jag var knäpp. Och det är jag ju också.
Efter den trevliga maten skulle vi vidare igen. Vi gick hem till Chrill en snabbis för att han skulle fixa nåt, och sedan promenerade vi och åkte buss och hamnade i en liten servicebutik där de köpte en stor flaska Coca Cola till mig och så pekade de på hyllorna med chips och sa att jag fick välja vilken sort jag ville. Och hur många påsar jag ville, men max två. Sedan promenerade vi ytterligare en stund och hamnade till slut hemma hos Arash. Charbel öppnade väskan som han hade släpat runt på hela dagen och det visade sig att han hade med sitt Nintendo 64! Och det visade sig vara en av de stora planerade höjdpunkterna under kvällen.
Charbel hade släpat runt på sitt Nintendo 64 hela dagen utan att jag visste om det.
Vi började med Mario Kart och eftersom det bara finns fyra kontroller fick den som kom sist inte vara med i nästa lopp, och så turades vi om så. Men eftersom jag var huvudpersonen för kvällen behövde jag inte byta, utan fick vara med hela tiden. Så jag passade på att komma sist hela tiden.
Sen spelade vi Mario Tennis, och det var också jättekul. efter det visade det sig att alla hade tagit med var sin laptop. Varför det? Jo, plötsligt skulle vi spela Counter-Strike. Jag fick låna en laptop av Arash, och så satt han vid sin stationära och så spelade vi alla fem i ett lokalt nätverk, och efter en stund gav vi oss ut på nätet och spelade mot andra spelare. Det var faktiskt jättekul.
CS-lan i Arashs kök. Nördigt värre. Men väldigt kul.
Sedan var det dags för lite mer Nintendo 64. Mario Party närmare bestämt. Jag valde 20 rundor, eftersom jag kännde att det började bli väldigt sent. När vi var klara blev det lite mer Mario Tennis, men sedan kollade jag busstider och insåg att det skulle bli klurigt att komma hem. Klockan var runt fyra. Jag hade bråttom till hållplatsen, och skulle behöva byta spårvagn två gånger, och det skulle ta lite drygt en halvtimme att komma hem, om jag lyckades ta mig till hållplatsen på sju minuter. Men det skulle ta minst åtta. Lurigt, lurigt.
Men jag gav mig ut i natten, i ett område jag inte kände till och lyckades faktiskt hitta en Styr & Ställ-station. Tyvärr var det ingen betalstation, så jag promenerade en bit till och hamnade på Korsvägen där jag startade ett tredagarsabonnemang för tio kronor, tog en cykel och cyklade iväg i natten. Jag cyklade ända till Linnéplatsen och tänkte att jag kanske skulle hinna med en spårvagn där. Kanske skulle jag få vänta någon halvtimme. Precis när jag ställt cykeln i stället ser jag ettan komma åkande. Perfekt!
Ettan på ingång, och min cykel är på plats. Vilken tajming!
Jag tog vagnen hem och smög mig in i lägenheten. Jag ville inte väcka Josie, men upptäckte att hon var på toaletten. Jag knackade på toalettdörren för att hon skulle veta att jag var hemma. Annars hade hon öppnat dörren och fått en chock av att det stod någon i hallen. Men när jag knackade blev hon chockad ändå. Jag hörde hur hon hoppade till där inne och sa "Du får inte skrämmas så!".
Jag gjorde mig iordning lite snabbt och kröp till sängs. Klockan var ungefär fem på morgonen.
Knappt fem timmar senare buffade Josie på mig. Det var dags att gå upp och tvätta. Jag kunde knappt röra mig. Jag kunde knappt prata. Hon pratade med mig och det kom bara mummel ur min mun. Till slut gick Josie iväg och bokade om tvättiden till 13 istället för 10, så att jag fick sova lite till. Det var snällt. Men efter nån timme började grannen lyssna på musik på högsta volym, så då kunde jag inte somna om. Och Josie kunde inte plugga.
Jaja... Det var en väldigt rolig svensexa. Kanske inte så traditionell. Kanske inte en typisk svensexa, men det var en bra svensexa som jag tyckte var bra anpassad för mig. Jag hade inte velat gå runt i fåniga kläder och sälja pussar eller förnedras på nåt annat sätt. Det här var kanon. Bowling, god mat, Nintendo 64, och CS. Jag vet att Nintendo 64 och CS låter lite töntigt, men att spela Nintendo 64 är en fin gammal tradition vi har i gänget, men det var längesedan sist. Och CS har vi spelat ganska oseriöst i omgångar sedan vi gick ur högstadiet ungefär, men vi har aldrig spelat ihop så här förut. Bara var och en hemma hos sig. Så det här var mycket lyckat!
Tack, boysen!
En skojig kväll hos Lisette
Hej hopp!
Igår var det strömavbrott. Det har jag redan skrivit om.
Det var inte det enda som hände igår. Nä. Lisette ringde och frågade vad jag hade för mig. Jag hade ju inget speciellt för mig alls, så vi bestämde att vi skulle hitta på något.
Stefán skulle också vara med, och det fick han gärna för mig. Jag har inte träffat Stefán på jättelänge så det skulle bli kul. Dessutom hade han mitt USB-minne som jag glömde hemma hos Daniel Olsson en dag i somras när vi försökte koppla ihop min och hans datorer trådlöst (Glömma ett minne. Oj vad roligt). Sedan dess har Stefán tagit hand om det tills han skulle få tillfälle att lämna tillbaka det. De extremt få gånger vi träffats på bussen har han haft en annan väska med sig, så jag har fått vänta. USB-minnet är på 64 MB och jag har ingen användning för det. Jag har ett annat på 512 MB och dessutom en extern USB-hårddisk på 250 GB.
Jag kom iallafall hem till Lisette och jag var stelfrusen. Svinkallt var det!
Vi hade iallafall trevligt. Vi åt Ahlgrens bilar, kinapuffar och brända popcorn. Vi började med att se på en DVD med barnteaterprojektet jag gjorde i tvåan. Pelle Svanslös. Jag spelade Måns. DVD-versionen är horribelt dålig. Fotograferna hade inte sett föreställningen innan, så de filmade ofta en sida av scenen när saker händer på andra sidan Men det värsta är ljudet. Helt värdelöst! Skådespelarna hörs nästan inte alls, och när någon ropar eller skriker (eller skrattar hysteriskt, som Bill och Bull gör) så "distar" ljudet och man får höja och sänka hela tiden för att inte bli döv, men ändå höra vad som sägs.
Efter detta tråkiga såg vi på en DVD med Lisettes "Nu-projekt" som hennes musikklass gjorde för ett år sedan eller nått. Det var ganska roligt med sång och musik och ljudet var helt OK.
Till sist såg vi DVD:n med Arts och mitt TV-program och det var uppskattat av både Lisette och Stefán.
Efter det pratade vi lite och vi garvade och pratade massa flumgrejer.
Jag fick berätta om hur det gick för mig på kärleksfronten och under berättandets gång kom vi in på sidospår hela tiden och allt blev en ända röra. Vi garvade mycket iallafall.
Sedan berättade Lisette om sin ondskefulle expojkvän som hade varit otrogen. Han mår inte så bra nu och han ångrar sig väldigt mycket, vilket alla tycker är bra.
Mitt i historien började Stefán och jag skratta åt nått konstigt igen och vi kunde inte sluta. Lisette tyckte det var lite kul en liten stund, men sen ville hon ju fortätta berätta, men det gick inte så bra när vi inte kunde sluta skrata. Till slut lyckades vi skärpa oss och vi lyssnade på Lisette. Vi ville lyssna, men vi tappade totalt koncentrationen. Hon fick till slut berättat klart och vi gav henne goda råd och det blev en konstig berochdalbana på mitt och Stefáns humör. Vi pratade jätteallvarligt och lyssnade på Lisette och helt plötsligt började vi skratta åt nått konstigt och sen, *poff* så var vi alvarliga igen. Det växlade ganska snabbt och det var väldigt kul.
När hon visade ett mail hon fått på "Helgon" sa jag nått om att jag funderat på att skaffa Helgon. Mest på skoj såklart, för det är verkligen ingen community som riktar sig till mig. Visserligen hänger det en hel del fjortisar där som missuppfattat hela grejen med Helgon, men jag hade tänkt hålla en låg profil där. Jag är inte målgruppen!
Lisette och Stefán tyckte att jag lika gärna kunde skaffa Helgon på en gång, så då gjorde jag det. Jag klurade på vad jag skulle skriva på min presentation och någon sa "ta något ur den där" och pekade på ett nummer av "Hennes" som låg på sängen i datorrummet. Jag tänkte att det kunde vara en jättebra idé, så jag skrev av början av en artikel som jag inte har en aning om vad den handlade om. Iallafall intervjuades Elin Ek och nån redaktör. Jag skrev bara de första tio raderna eller nått.
Det hela blev väldigt konstigt, men det var poängen.
Efter att ha surfat runt lite tittade vi på "A Clockwork Orange" som Stefán hade med sig på VHS. Den var rätt bra. Konstig, dock.
Här sitter Lisette och Stefán i TV-soffan.
Vi började se filmen ganska sent och både Lisette och Stefan höll på att somna. Lisette var tröttast och såg helt drogad ut när filmen var slut. Då var klockan väldigt mycket. HUR mycket minns jag inte, men vi var alal väldigt trötta och Stefán och jag sade hejdå och godnatt och gick hem. När jag tog på mig skorna var jag tvungen att sätta mig ner, och då bullades min jacka upp ännu mer. Så här snygg såg den ut då:
Jag vet att jackan är grön. Det är många som påpekat det.
På väg hem pratade jag och Stefán och jag sa att det var konstigt att vi nästan aldrig träffas eller har träffats, men när vi väl ses är det som vi har varit bästa polare hela livet.
Stefán är en skön kille, helt enkelt.
Vi stannade vid den gamla Frejakiosken och stod där och snackade jättelänge. När det blev tyst sa Stefán "Ska du säga nått mer kul? Annars går jag hem nu!". Då skrattade vi åt det, pratade lite till och sen skiljdes vi åt.
Jag lade mig konstigt nog ungefär 02:15.
Samma tid som natten innan.
Och strömanbrottet hade varit 14:15.
Skumt!
Igår var det strömavbrott. Det har jag redan skrivit om.
Det var inte det enda som hände igår. Nä. Lisette ringde och frågade vad jag hade för mig. Jag hade ju inget speciellt för mig alls, så vi bestämde att vi skulle hitta på något.
Stefán skulle också vara med, och det fick han gärna för mig. Jag har inte träffat Stefán på jättelänge så det skulle bli kul. Dessutom hade han mitt USB-minne som jag glömde hemma hos Daniel Olsson en dag i somras när vi försökte koppla ihop min och hans datorer trådlöst (Glömma ett minne. Oj vad roligt). Sedan dess har Stefán tagit hand om det tills han skulle få tillfälle att lämna tillbaka det. De extremt få gånger vi träffats på bussen har han haft en annan väska med sig, så jag har fått vänta. USB-minnet är på 64 MB och jag har ingen användning för det. Jag har ett annat på 512 MB och dessutom en extern USB-hårddisk på 250 GB.
Jag kom iallafall hem till Lisette och jag var stelfrusen. Svinkallt var det!
Vi hade iallafall trevligt. Vi åt Ahlgrens bilar, kinapuffar och brända popcorn. Vi började med att se på en DVD med barnteaterprojektet jag gjorde i tvåan. Pelle Svanslös. Jag spelade Måns. DVD-versionen är horribelt dålig. Fotograferna hade inte sett föreställningen innan, så de filmade ofta en sida av scenen när saker händer på andra sidan Men det värsta är ljudet. Helt värdelöst! Skådespelarna hörs nästan inte alls, och när någon ropar eller skriker (eller skrattar hysteriskt, som Bill och Bull gör) så "distar" ljudet och man får höja och sänka hela tiden för att inte bli döv, men ändå höra vad som sägs.
Efter detta tråkiga såg vi på en DVD med Lisettes "Nu-projekt" som hennes musikklass gjorde för ett år sedan eller nått. Det var ganska roligt med sång och musik och ljudet var helt OK.
Till sist såg vi DVD:n med Arts och mitt TV-program och det var uppskattat av både Lisette och Stefán.
Efter det pratade vi lite och vi garvade och pratade massa flumgrejer.
Jag fick berätta om hur det gick för mig på kärleksfronten och under berättandets gång kom vi in på sidospår hela tiden och allt blev en ända röra. Vi garvade mycket iallafall.
Sedan berättade Lisette om sin ondskefulle expojkvän som hade varit otrogen. Han mår inte så bra nu och han ångrar sig väldigt mycket, vilket alla tycker är bra.
Mitt i historien började Stefán och jag skratta åt nått konstigt igen och vi kunde inte sluta. Lisette tyckte det var lite kul en liten stund, men sen ville hon ju fortätta berätta, men det gick inte så bra när vi inte kunde sluta skrata. Till slut lyckades vi skärpa oss och vi lyssnade på Lisette. Vi ville lyssna, men vi tappade totalt koncentrationen. Hon fick till slut berättat klart och vi gav henne goda råd och det blev en konstig berochdalbana på mitt och Stefáns humör. Vi pratade jätteallvarligt och lyssnade på Lisette och helt plötsligt började vi skratta åt nått konstigt och sen, *poff* så var vi alvarliga igen. Det växlade ganska snabbt och det var väldigt kul.
När hon visade ett mail hon fått på "Helgon" sa jag nått om att jag funderat på att skaffa Helgon. Mest på skoj såklart, för det är verkligen ingen community som riktar sig till mig. Visserligen hänger det en hel del fjortisar där som missuppfattat hela grejen med Helgon, men jag hade tänkt hålla en låg profil där. Jag är inte målgruppen!
Lisette och Stefán tyckte att jag lika gärna kunde skaffa Helgon på en gång, så då gjorde jag det. Jag klurade på vad jag skulle skriva på min presentation och någon sa "ta något ur den där" och pekade på ett nummer av "Hennes" som låg på sängen i datorrummet. Jag tänkte att det kunde vara en jättebra idé, så jag skrev av början av en artikel som jag inte har en aning om vad den handlade om. Iallafall intervjuades Elin Ek och nån redaktör. Jag skrev bara de första tio raderna eller nått.
Det hela blev väldigt konstigt, men det var poängen.
Efter att ha surfat runt lite tittade vi på "A Clockwork Orange" som Stefán hade med sig på VHS. Den var rätt bra. Konstig, dock.
Här sitter Lisette och Stefán i TV-soffan.
Vi började se filmen ganska sent och både Lisette och Stefan höll på att somna. Lisette var tröttast och såg helt drogad ut när filmen var slut. Då var klockan väldigt mycket. HUR mycket minns jag inte, men vi var alal väldigt trötta och Stefán och jag sade hejdå och godnatt och gick hem. När jag tog på mig skorna var jag tvungen att sätta mig ner, och då bullades min jacka upp ännu mer. Så här snygg såg den ut då:
Jag vet att jackan är grön. Det är många som påpekat det.
På väg hem pratade jag och Stefán och jag sa att det var konstigt att vi nästan aldrig träffas eller har träffats, men när vi väl ses är det som vi har varit bästa polare hela livet.
Stefán är en skön kille, helt enkelt.
Vi stannade vid den gamla Frejakiosken och stod där och snackade jättelänge. När det blev tyst sa Stefán "Ska du säga nått mer kul? Annars går jag hem nu!". Då skrattade vi åt det, pratade lite till och sen skiljdes vi åt.
Jag lade mig konstigt nog ungefär 02:15.
Samma tid som natten innan.
Och strömanbrottet hade varit 14:15.
Skumt!
Tältfäst (fäst = fest)
Förut kom jag hem från tältfesten.
Först skrev jag en blogg om första bränningen men nu skriver jag en ny om vad som hände igår och idag.
Vi brukar fästa, jag och Pablo Pabman Pabby.
Oftast är Goblin Gobbsi Gobby med.
Ibland är Chrill med.
Ibland är Charbel Chabman Chubby också med, men han jobbar ofta i affären eller läser läxor så han är inte med så ofta.
Ibland är Arash Arr Armani med, men han brukar cepa på MSN när vi bestämmer vad vi ska göra, så han får inte vara med så ofta.
Det var nog Pabman som bestämde att fest stavas fäst.
Igår skulle vi ha tältfest. Vi åkte till Härlanda Tjärn och badade, och sen gick Pablo hem för att äta. Då gick Goblin och jag hem till mig och hämtade min dator och Futurama-DVD:er. Sedan gick vi till Pab, och då gick Goblin hem till sig och hämtade tält. jag och Pab hämtade sovsäckar hos Pabs Mamma. Sedan gick vi till Pabs pappa och väntade på Goblin. Han bor jättelångt bort, men han fick låna min cykel för jag är snäll.
Pablo hade ätit fisk och potatis. Det fans två fiskbitar och en potatis kvar. De åt jag upp för jag var hungrig. Det fick jag göra. Men jag försökte göma fiskbiten bakom ryggen när Pabs pappa kom, för det såg dumt ut annars. Han såg fiskbiten och frågade om jag var hungrig.
Blablabla. Tråkigt.
sedan stack vi till härlanda Tjärn igen och eldade. Vid grillplatsen. Vi grillade piroger.
Det gick ganska bra. (Pablo är han som ser ut som en Chilenare. Goblin är han med långt hår. Pablo är Chilenare)
Men de blev lite brända.
Jag vilel ha ändå. Det såg gott ut.
Men den bilden blev inte bra, så jag tog en på mig själv.
Som blev så här:
Nästan likadan, alltså.
Jag tittade på utsikten och trodde att den var fin, för det var tre tjejer som badade.
Det visade sig att utsikten inte alls var fin, för sedan badade vi, och då såg vi att vi kände tjejerna och de är inte fina. Dessutom är de kriminella.
Sedan gick tjejerna hem och vi badade utan dem.
Sen gick vi uppoch eldade vi ovanpå grillen.
Man kan elda med allt. Pirogförpackningar, pinnar, tändare (det smäller roligt) och löv.
det går väldigt bra att elda med tändvätska. (Det är därför det brinner så bra på bilden där uppe!)
(...Och på bilden här nedanför)
Pablo tyckte om att hälla tändvätska på elden. Och överallt.
Sedan ville de posa (posera på engelska) och då såg de ut som Backstreet Boys eller nått.
Sedan gick vi och la oss efter att ha försökt få upp tältet jättelänge och faktiskt lyckats.
Vi låg i tältet och tittade på Futurama på DVD, för jag har en bärbar dator med DVD-spelare.
Nästa morgon vaknade vi av att en traktor hälsade på. Det var en gubbe som tömde papperskorgar. Traktorn var inte tyst. Därför vaknade alla. Utom Pablo.
Sedan tog jag kort på Goblin när han sov, men han hade kläder på sig, för han hade klätt på sig för han sov inte på riktigt och jag skriver konstigt nu.
Killen till vänster är jag om ni inte har begripit det redan. Killen längst till höger är Goblins mobil.
Sedan gick vi hem.
Då hittade jag och Pab en död groda.
Det ser ut som att Pablo hade trampat på den.
Det ser ut som att Pablo har klämt den med sitt knä.
Det ser ut som att grodan är död.
Sedan kom jag hem och då hade mamma och pappa kommit hem från sommarstugan.
Mamma frågade om jag hade hört om terroristattacken mot London, men det hade jag inte.
Hon trodde jag skojade, men jag hade inte sett på TV på flera dagar. Sedan läste jag GP.
jag har fortfarande inte fattat det riktigt.
Hejdå!
