Hej hopp!

Igår var det strömavbrott. Det har jag redan skrivit om.
Det var inte det enda som hände igår. Nä. Lisette ringde och frågade vad jag hade för mig. Jag hade ju inget speciellt för mig alls, så vi bestämde att vi skulle hitta på något.

Stefán skulle också vara med, och det fick han gärna för mig. Jag har inte träffat Stefán på jättelänge så det skulle bli kul. Dessutom hade han mitt USB-minne som jag glömde hemma hos Daniel Olsson en dag i somras när vi försökte koppla ihop min och hans datorer trådlöst (Glömma ett minne. Oj vad roligt). Sedan dess har Stefán tagit hand om det tills han skulle få tillfälle att lämna tillbaka det. De extremt få gånger vi träffats på bussen har han haft en annan väska med sig, så jag har fått vänta. USB-minnet är på 64 MB och jag har ingen användning för det. Jag har ett annat på 512 MB och dessutom en extern USB-hårddisk på 250 GB.

Jag kom iallafall hem till Lisette och jag var stelfrusen. Svinkallt var det!

Vi hade iallafall trevligt. Vi åt Ahlgrens bilar, kinapuffar och brända popcorn. Vi började med att se på en DVD med barnteaterprojektet jag gjorde i tvåan. Pelle Svanslös. Jag spelade Måns. DVD-versionen är horribelt dålig. Fotograferna hade inte sett föreställningen innan, så de filmade ofta en sida av scenen när saker händer på andra sidan Men det värsta är ljudet. Helt värdelöst! Skådespelarna hörs nästan inte alls, och när någon ropar eller skriker (eller skrattar hysteriskt, som Bill och Bull gör) så "distar" ljudet och man får höja och sänka hela tiden för att inte bli döv, men ändå höra vad som sägs.

Efter detta tråkiga såg vi på en DVD med Lisettes "Nu-projekt" som hennes musikklass gjorde för ett år sedan eller nått. Det var ganska roligt med sång och musik och ljudet var helt OK.

Till sist såg vi DVD:n med Arts och mitt TV-program och det var uppskattat av både Lisette och Stefán.

Efter det pratade vi lite och vi garvade och pratade massa flumgrejer.
Jag fick berätta om hur det gick för mig på kärleksfronten och under berättandets gång kom vi in på sidospår hela tiden och allt blev en ända röra. Vi garvade mycket iallafall.
Sedan berättade Lisette om sin ondskefulle expojkvän som hade varit otrogen. Han mår inte så bra nu och han ångrar sig väldigt mycket, vilket alla tycker är bra.
Mitt i historien började Stefán och jag skratta åt nått konstigt igen och vi kunde inte sluta. Lisette tyckte det var lite kul en liten stund, men sen ville hon ju fortätta berätta, men det gick inte så bra när vi inte kunde sluta skrata. Till slut lyckades vi skärpa oss och vi lyssnade på Lisette. Vi ville lyssna, men vi tappade totalt koncentrationen. Hon fick till slut berättat klart och vi gav henne goda råd och det blev en konstig berochdalbana på mitt och Stefáns humör. Vi pratade jätteallvarligt och lyssnade på Lisette och helt plötsligt började vi skratta åt nått konstigt och sen, *poff* så var vi alvarliga igen. Det växlade ganska snabbt och det var väldigt kul.
När hon visade ett mail hon fått på "Helgon" sa jag nått om att jag funderat på att skaffa Helgon. Mest på skoj såklart, för det är verkligen ingen community som riktar sig till mig. Visserligen hänger det en hel del fjortisar där som missuppfattat hela grejen med Helgon, men jag hade tänkt hålla en låg profil där. Jag är inte målgruppen!
Lisette och Stefán tyckte att jag lika gärna kunde skaffa Helgon på en gång, så då gjorde jag det. Jag klurade på vad jag skulle skriva på min presentation och någon sa "ta något ur den där" och pekade på ett nummer av "Hennes" som låg på sängen i datorrummet. Jag tänkte att det kunde vara en jättebra idé, så jag skrev av början av en artikel som jag inte har en aning om vad den handlade om. Iallafall intervjuades Elin Ek och nån redaktör. Jag skrev bara de första tio raderna eller nått.
Det hela blev väldigt konstigt, men det var poängen.

Efter att ha surfat runt lite tittade vi på "A Clockwork Orange" som Stefán hade med sig på VHS. Den var rätt bra. Konstig, dock.


Här sitter Lisette och Stefán i TV-soffan.

Vi började se filmen ganska sent och både Lisette och Stefan höll på att somna. Lisette var tröttast och såg helt drogad ut när filmen var slut. Då var klockan väldigt mycket. HUR mycket minns jag inte, men vi var alal väldigt trötta och Stefán och jag sade hejdå och godnatt och gick hem. När jag tog på mig skorna var jag tvungen att sätta mig ner, och då bullades min jacka upp ännu mer. Så här snygg såg den ut då:

Jag vet att jackan är grön. Det är många som påpekat det.

På väg hem pratade jag och Stefán och jag sa att det var konstigt att vi nästan aldrig träffas eller har träffats, men när vi väl ses är det som vi har varit bästa polare hela livet.
Stefán är en skön kille, helt enkelt.

Vi stannade vid den gamla Frejakiosken och stod där och snackade jättelänge. När det blev tyst sa Stefán "Ska du säga nått mer kul? Annars går jag hem nu!". Då skrattade vi åt det, pratade lite till och sen skiljdes vi åt.

Jag lade mig konstigt nog ungefär 02:15.
Samma tid som natten innan.
Och strömanbrottet hade varit 14:15.
Skumt!