Kompismarathon

Hejsan igen!

Jag har haft kompismarathon. Det går ut på att man umgås med en eller flera kompisar, och sedan går man direkt från den kompisen till en annan, utan att gå hem emellan. Jag kom på detta roliga när jag själv gjorde det, och jag fick stilpoäng eftersom jag hann med så många kompisar, trots att det hela var oförberett. Dessutom använde jag knepet att sova över hos kompisar. Då kan man ta flera på rad nästa dag också! Det coolaste av allt var nog att det var oplanerat.

Numret på kompisarna är i ordningen jag träffade dem och i kompismarathon räknas ett gäng med kompisar som en "kompis". Träffar man ett gäng med tjugo polare räknas det som en "kompis" i kompismarathon. Träffar man en kompis eller ett gäng och efter det umgås med en annan kompis eller ett annat gäng räknas det som två "kompisar".

För de som har läst innan och vill hoppa till en speciell del av detta blogginlägg kan ni klicka på länkarna nedan. Ni kanske läste härom dagen om kompis nummer 1 - 3 och vill fortsätta läsa om nummer 4. Då är det bra att klicka på Kompis #4 här nedan! Så praktiskt!
KOMPIS #1
KOMPIS #2
KOMPIS #3
KOMPIS #4
KOMPIS #5

KOMPIS #1
Goblin, Pablo, Charbel.
Pab, Gob och Chab spelade fotboll och jag tittade på. De körde straffar och det är jag så dålig på att jag valde att inte vara med. Sedan gick vi mot badbryggan för att kanske bada. På vägen såg vi hästbajsspår. Det var hästbajs som hade gått förbi. Vi kom till bryggan och där satt två fiskare och fiskade fisk. De asen! Vi ville ju bada! Jag tänkte att de borde flytta på sig, eftersom det faktisk är en badbrygga. Jag började prata väldigt högt om att "Oj vad härligt det ska bli att bada", men de gick inte därifrån ändå. Vi satt en bit ifrån bryggan och snackade, och efter ett tag stack Charbel hem. Efter ett tag stack vi tre som var kvar till en annan brygga och badade och hittade en tejprulle. När vi slutade bada kom vi på att vi kunde dra hem till Goblin. Pablo ville inte först för han skulle till Stockholm och slåss nästa dag, men sen ringde någon och plötsligt skulle han inte till Stockholm. Vi ringde Charbel och Krishna, och tyvärr kunde Charbel, men inte Krishna.
Pab gick hem till sig och jag och Goblin hem till mig. Jag tog med min dator, för att jag skulle kunna skicka American Dad-avsnitt till Goblins dator. förutom det tog jag bara med en jacka. Jag tänkte ju gå hem på kvällene ftersom jag skulle träffa Nina dagen efter. Sedan gick vi till spårvagnen och på vägen mötte vi Charbel och Pablo. Vi tog vagnen till Gobbsi och väl där kopplade jag in min bärbara dator till Goblins Widescreen-skärm. Sedan undersökte jag hans skärm extra noga. Han har haft den ganska länge (studerar man bilden i länken noga, så ser man att bögen invandrade ca 500 före kristus), men ingen har lyckats koppla in något TV-spel i den, utan bara datorn. Alla har förjäves letat efter en SCART-kontakt, men inte lyckats. Denna dag kände jag att turen var med mig och plötsligt upptäcker jag att skärmen har RCA-kontakter! Jag kopplade in TV-spelet och plötsligt kunde vi för första gången spela Nintendo 64 på Goblins stora TV!

Bilden är egentligen lite fejkad. Som ni ser sitter alla tre på bilden och spelar, men på bilden nedan ser man att spelet är inställt på 2-player! Charbel poserade bara på förra bilden för att ni som läser min blogg skulle tro att han spelade Nintendo vid tillfället då bilden togs.

Vi spelade Mario Party, så klart och för första gången någonsin hade jag riktig tur! Jag fick totalt 8 stjärnor (flest stjärnor vinner) och vann! Helt otroligt! Rekord, tror jag. jag var lycklig, och vi spelade tills klockan blev hemskt mycket, och jag inte kunde komma hem, så jag sov över. Nästa morgon vaknade vi ganska tidigt. Jag surfade lite, tror jag, och plötsligt ringde min telefon. Ett nummer jag inte kände igen, men den här gången var det inte min exflickvän (läs förr-förra inlägget). Det var Anneli (vet inte hur hennes namn stavas), en kollega från Arvika (jag jobbade ju på Arvikafestivalen). Hon och Lisa (en kollega till) var på väg till Göteborg, och frågade om jag hade tid att träffas. Rasmus var också med (en tredje kollega). Nja, sa jag. Jag skulle ju träffa Nina. Jag slängde på luren och ringde Nina. Hon sov. Hennes telefon var iallfall inte på, så jag antog att hon sov.
Då ringde jag upp Anneli igen och sa att jag skulle försöka träffa dem. jag packade mina grejor och skuttade iväg (med datorn, som är jobbig att bära i längden) till spårvagnen.

KOMPIS#2
Anneli, Lisa, Rasmus
Jag gick mot bussarna och på vägen kommer Anneli, Lisa och Rasmus gående så jag behöver inte gå så långt. Vi hälsade och ställde in deras väskor i ett förvaringsskåp i Nils Ericsonterminalen, och sedan gick vi till McDonalds. Där köpte Rasmus tre cheeseburgare, men han orkade bara äta två.
En av Cheeseburgarförpackningarna är tom, som synes, men cheeseburgaren gömer sig bakom läsken.

Jag köpte en big tasty och en mellanläsk. Vad de andra köpte skiter jag i. vi satt och snackade och hade trevligt. Vi tog lite kort.

Här är en föreställande Rasmus och Anneli. Jag måste tyvärr säga att jag inte fick några bilder på Lisa. Tyvärr. Ni får hålla till godo med bilden från Arvika där Anneli, Lisa och jag syns. På en bild skulle jag göra en grimas när Anneli tog kort, men jag han inte göra grimasen, så det blev enhalvgrimas. Mycket skumt. alltså ett aniktsuttryck precis mellan "vanligt" ansikte och en grimas. Det har jag aldrig sett på kort innan.

Sedan tog Anneli kort på sig själv.

Och sedan skulle hon ta ett till kort på sig själv, och då gjorde hon något som min kameratillverkare inte hade räknat med att någon skulle göra... Man kan vrida på bilderna i kameran 90 grader, om man har lutat kameran åt höger eller åt vänster, men man kan inte vända bilderna 180 grader (uppochner), för det tänkte kameratillverkaren att "ingen är så dum så att han/hon tar en bild med kameran uppochner", men det gjorde Anneli ändå:

Det blev dessutom en diskussion om vem som skulle äta upp Rasmus sista cheeseburgare. Jag föreslog att Rasmus skulle äta den, men Rasmus tyckte att Lisa skulle äta den. Men Lisa tyckte att det var kul att vara vegetarian. Det tyckte inte vi andra. Till slut var det en gubbe som satt bredvid oss som tog till orda. Han hade hört vårt bråk och erbjöd sig att köpa cheeseburgren. Rasmus sa att gubben kunde få den gratis, men gubben gav oss ändå var sin kupong som skulle ge oss gratiskaffe från McDonalds.

Jag fick tag i Nina och vi bestämde att vi skulle ses vid Triumfglass klockan halv fyra.
Sedan gick vi (Rasmus, Anneli, Lisa och jag) på stan och kollade i klädaffärer. Jag och rasmus satt och pratade medan tjejerna tittade på kläder. Sedan fick vi säga om kläderna satt bra eller inte. Vi fick lära oss något väldigt bra. Om man är med en tjej som provar kläder får man tafsa på henne. Det sa iallfall Lisa och Anneli, men Rasmus och jag är sådana gentlemän att vi inte tafsade ändå. När vi skulle gå ut ur en affär kom en kille och en tjej in. Killen stirrade jättekonstigt på mig. Jag har ingen aning om vad blicken betydde. Sedan vände han sig mot tjejen, när de stod längre bort och jag såg att han sa något till henne. Då tittade hon också på mig. Jävligt skumt. Kände han igen mig? Hade jag en konstig hatt på mig? Nej. Fan vad skumt.

Vi gick iallafall vidare i second hand-butiker. Till sist hamnade vi på Myrorna där Rasmus provade några kinky läderbyxor.

Sedan tog han på sig en skinnväst till, men den fick jag inte ta kort på, så jag bröt mig in i provhytten och tog kort ändå.

Jag prövade också byxorna, men då tog ingen kort med min kamera. Jag ska försöka fixa de andras bilder och lägga upp här. Byxorna var iaf jävligt trånga. Sedan var jag tvungen att säga adjö och springa till min buss för att träffa Nina. Tyvärr missade jag bussen och fick sätta mig och vänta en halvtimme.

KOMPIS#3
Nina
Jag kom med nästa buss till hållplatsen vid Triumfglass och där väntade Nina. Jag tog inte några bilder då, tyvärr. Vi åt iallfall glass och pratade. Vi hade inte sets på över en månad, så jag berättade om Arvikafestivalen och en massa annat som hänt, och hon berättade om sin sommar och Krokstrand. Sedan tog vi en promenad och pratade ännu mer. Hon fick berätta om Kalle, sin nya kille. Hoppas han är snäll. Jag berättade om överaskningen jag hade till henne, att jag har laddat ner Kalle och Chokladfabriken, den nya, med Johnny Depp. Vi bestämde att vi skulle se den någon dag. Sedan visade jag bilder från Arvika. Jag hade ju datorn med mig (hade ju inte varit hemma och lämnat den). det var något Nina och jag pratade om, och jag skulle visa henne det på datorn. Vi gick in i Glashuset (ett hus i Sävedalen med butiker i) och satte oss vid ett fikabord och jag startade datorn. Innan jag skulle visa henne den där grejen visade jag bilderna från Arvika och när jag hade gjort det hade båda glömt av vad jag skulle visa från början. Jag har inte kommit på det ännu. Sedan var hon tvungen att gå och träffa sin Kalle. Vi sa hejdå och samtidigt såg jag Lisette och några killar från min brorsas högstadieklass komma gående.

KOMPIS #4
Lisette, Daniel Olsson, Holén, Stefan (+en liten guest starring av Emil Karlsson)
Jag gick fram och hälsade på Lisette och hon blev jätteglad över att se mig. Hon gick också i brorsans klass i högstadiet och Lisette och jag är rätt bra kompisar. Grabbarna är jag också lite kompis med.

Utanför glashuset. Längst upp: Lisette. Sedan är det (från vänster) Daniel, Jonas Holén och Stefan.
(Tyvärr blir upplösningen värdelös när man laddar upp bilder här. Sorry.) Jag hade inte träffat någon av dem på länge så vi stod och snackade om sommaren och allt möjligt. Stefan sa att de hade inte tänkt att göra någonting och undrade om jag ville vara med. Jag funderade på saken och följde iallfall med in på Billhälls när de handlade godis. De skulle tydligen hem till Daniel och dega, och eftersom jag inte hade något för mig kunde jag lika gärna hänga med. De är schyssta. Vi kom dit och snackade, degade, såg på TV. Det var rätt nice. Vi såg på Simpsons. Sen försökte vi koppla ihop min och Daniels bärbara datorer men det funkade inte. Dessutom dök Emil Karlsson upp en stund. Sedan försökte vi koppla min dator till TV:n för att se på Lemony Snickets Berättelse om syskonen Baudelaires olycksaliga liv, en film jag har på datorn. Det gick inte jättebra p.g.a. krångel med kablar, men till slut lyckades vi. Bra film, som jag iofs sätt två eller tre gånger nu. Jim Carrey är en duktig skådis som jag ser upp till. Tyvärr smittar hans sprallighet av sig, och jag brukar springa på väggarna och hoppa upp och ner efter att jag sett någon film med honom. Anyway... Jag snackade mycket med min kära väninna Lisette om allt möjligt. Det var ju som sagt ett tag sedan. Jag vet inte hur vi kom fram till det, men vi räknade ut att det var en jävla bit att gå från Daniel hem till mig (Jag har ingen aning om var hans hus låg, jag bara följde gruppen), men ganska nära hem till Lisette, och hon var ensam hemma, så när natten kom bestämde vi att jag skulle sova över hos henne.

KOMPIS #5
Lisette
Eftersom kompismarathon är en väldigt ny sport/hobby/grej så har jag inte bestämt om Lisette skulle räknas som en egen "kompis" nu eftersom hon redan ingick i kompisgruppen jag precis hade träffat, men eftersom jag nu skulle hem till henne utan de andra räknas hon som en ny "kompis" i mitt lilla marathon.

Lisette var hungrig och jag med. Jag hade denna dag bara ätit en Big Tasty med en mellancola och lite, lite godis hos Daniel Olsson. Klockan var ca halv tolv, så Lisette och jag traskade till Statoil och köpte lite mat. Hemma hos Lisette var köket nyrenoverat så kylen, spisen och mikrovågsugnen var inte riktigt färdiginstallerade. Iallafall fick hon inte röra dem, så att fixa mat var inte så lätt. Därför köpte vi gifflar, Kexchoklad, bröd, Risifrutti, köttbullar, m.m. På vägen från Statoil käkade jag en Kexchoklad och Lisette åt råa köttbullar.

Väl framme hos Lisette såg vi Hitta Nemo på DVD. Engelskt tal, svensk text. Har bara sett den en gång innan. Då med Svenskt tal. Det var ingen höjdare. Denna gång var den riktigt bra, med engelska originalrösterna. Sunes Jul var också bra. Den såg vi på morgonen nästa dag. Då åt vi Risifrutti och fängelsemat (vatten och bröd)

Mums! Bröd utan smör eller pålägg!

Lisette åt OCKSÅ bröd!

Sunes jul var jävligt skoj. När han drömmer om att bli hockeyprofs och vinner en match "SUNE - SOVJET 23 - 0". Och vilka löpsedlar det hade blivit om det kom ut att han leker med dockor när han är hos Sofie.

Och pappa Rudolfs skidvalla.

Alla skådespelare i familjen är bra utom storasyster Anna. Hon är inte bara dålig, hon är dessutom minst 18 år och ska spela 14. Pappa Rudolf är hur bra som helst, och så klart Håkan.

Nu blev det här en filmrecention, och det var ju inte meningen. Vi åt gifflar och var glada och snackade om livet och kärlek och allt möjligt. Lisette spelade piano och det var helt otroligt. Den tjejen kan spela piano! Hon hade skrivit låtarna själv (text och musik). Det är inga dåliga sånger det. Jag frågade Lisette "är det OK om jag skriver i min blogg att vi hade sex hela natten?" Men det ville hon inte att jag skulle skriva, så det tänker jag inte. Nu kommer hon stämma mig på mångmiljonbelopp, hihi!

Hon skulle till sommarstugan med en tjejkompis, så jag packade ihop mina grejer och promenerade hem. hade inte borstat tänderna på två dygn eller nått, så det var rätt skönt att få komma hem.

Det var två roliga dagar med många kompisar i rad. Rekordet blir nog svårt att slå.

Adjö tills vi hörs igen, och förlåt alla att det tog sån jävla tid att skriva detta Jag vet att Goblin väntar på att jag ska skriva klart. Tack för att ni väntar och tack alla ni uthålliga som har lyckats läsa detta blogginlägg ända hit!

Ni får gärna kommentera det här blogginlägget! Klicka bara på "Kommentarer"-knappen här nedanför.

Klart slut!

Äntligen!!!
Kors va jag har väntat! Men men det va det värt, särskilt eftersom jag nämns både först och sist ;) Det måste betyda att jag e Olans bästa kompis :J

Tack några minuter av underhållning Olsson. Det är bara att ringa så kanske jag kan ge dig några minuter underhållning o njutning ;)

Vafö e aldri ja me i dina webbloggar, olani bani pani? :( :) :( :) :( :) :( :) :( :)

Svar till Goblin:
Du är sannerligen en av mina bästa kompisar. Det där med njutning känns lite fel. Jag föredrar kvinnor. Riktiga. Inte långhåriga killar som ser ut om tjejer.

Svar till Arrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr:
I bloggarna skriver jag om vad jag har gjort och vilka jag har träffat o.s.v.
Dig träffar jag ju aldrig. Du är ju i Svejs och när du är hemma är du aldrig med oss ändå. Du bara cepar på MSN.

hej albin! det var en högst förträfflig blogg det här. jag är ju med och allting ;)

Damn right!
Lång var den också. Hoppas det var okej att jag snodde din bild, och att du inte tyckte att den första bilden på dig (när du sov) var för otäck.

ja gillar bajs. det är liksom mysigt på nått sett

Hej albyl. jag ser att ni inte alls spelar Mario Party utan Mario Kart på bilden, försöker du förvränga sanningen? f.ö. är det bra att ni lirar mario party (är det spel nr 1?) för det är ett jävla höjdarlir som ja å mina bekante brukade spela för i tiden när teven och tevespelet stod framme.

VAFÖ KAN DU INTE HITTA PÅ NÅGOT OM MIG DÅ??? HAH??? HAH???

*gråter*

Svar till "hemlig beundrare":
Det var ju spännande för dig, men det har ingenting med inlägget att göra.

Svar till "Alex":
På bilden spelar vi Mario kart, det stämmer, men vi spelade Mario Party också. Det är roligast. mario Party 2, alltså.

Svar till "Arrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr":
Du var ju inte med. Du var i Svejs.

Med "Svejs" menas "Schweiz" om någon undrade.

älskar älskar suuuune å rudolfs recept, men hatar hatar kortet på mig i liknande 80-tals frilla å morgontrött.. in da aass, albin!! :)

näe, fyy! såhär ytlig vet jag ju att man faktiskt kan vara, och ytlighet är ett mkt vanligt fenomen därute. det har man ju fått se alltför många gånger. men fyyyy! det låter som att vänner bara är ett tidsfördrivande nöje för dig, pratar om dem som hobbys och jag mår illa när jag läser detta. när ska folk förstå att en vän är en person vars bekymmer man delar, vars glädje man glädjes åt och vars djupaste hemligheter man kan utan och innan. tycker ni att det är vuxet att ha många ytliga kontakter? tycker ni det är praktiskt, bara för att många ytliga kontakter är lika med ett stort socialt nätverk är lika med status, eller ...? hur tänker ni? är en vän efter det att man fyllt tolv, inget mer än en social medkompanjon vid ett cafebesök!!!!!
puss o kram, ha det så bra o ta hand om er alla mina vänner därute! love YA..el int!