För några dagar sedan avslöjade jag att det blir en övernattning. Det var allt hon fick veta.

I förrgår ringde hon från jobbet och var lite fundersam. Hon ville veta vad hon skulle packa. Jag sa några grejer hon behövde ta med, såsom en oöm tjocktröja och lite andra saker.

Igår packade vi väskorna, och som vanligt frågade Josie förvånansvärt lite om vad som skulle hända. På kvällen skrev hon bland annat följande i sin blogg:

"Jag har packat lite, imorgon vid nio ska vi iväg från lägenheten. Nervöst!

Vad kommer hända?! Vi ska nog inte tälta, inte åka utomlands (tror jag :P)... Det är klurigt. Jag får ta med mig kameran. Vet inte om jag kommer blogga, ska nog inte ta med mig någon dator."

Hehehe... Och jag avslöjade ingenting...

Imorse gick vi upp tidigt, eftersom jag sagt att vi skulle ge oss av strax efter nio. Hon hann med ett blogginlägg imorse också, där hon bland annat skrev:

"Nu är jag vaken och är nästan färdig för att gå iväg, vart vi nu ska. Jag tror inte att vi ska åka utomlands, det fick jag ut ifrån Albin iaf :P /.../ Men jag hoppas iaf att ni alla får en trevlig helg och jag hoppas lite nervöst att jag ska få detsamma :)"

Innan vi skulle gå ville Josie vänta på att hennes plattång skulle svalna, men jag sa "nu går vi", och att vi inte behövde resväskorna riktigt än. Josie såg mycket fundersam ut. Vad sjutton skulle hända? Sedan gick vi till spårvagnshållplatsen, och då kom en spårvagn nästan direkt. "Den tar vi!" sa jag, och tog upp ett gult kuvert ur min väska. På kuvertet satt en etta i guld.
"Det här ska du öppna och läsa så fort du kommer på vagnen", sa jag.

"Ska inte du med?" sa Josie förvånat.
"Nej." svarade jag bara. Och så klev Josie ombord på spårvagnen, öppnade på kuvertet och försvann iväg...


Dörrarna stängs och kuvertet öppnas.

Nu började det! Jag ringde till Josies kompis Sissels pojkvän och meddelade att Josie var på väg. Min del i den stora planen var nästan färdig. Jag ringde till Josies kompis Victoria och meddelade henne, och sedan försökte jag få tag på Sissel, som inte svarade. Då försökte jag med Josies svägerska Sara. Hon svarade inte heller.
Till slut ringde Sara upp och meddelade att de var på Frölunda torg, och att de skulle komma hem till vår lägenhet. Fem minuter senare dök de upp, jättenervösa. Och det var jag också!
De följde med upp, Sissel, Sara och en av Emeliesarna, för att låna toaletten, höra hur allt hade gått hittills, och för att hämta Josies resväska. Jag packade ner plattången (som hade svalnat), en handduk och Josies badkläder. Sedan gav de sig av, och jag sa hejdå och att jag trodde att Josie var i goda händer.
Min del av planen var utförd. Nu är jag ensam i helgen, och Josies möhippa är igång!

Det har varit mycket planering och hemlisar, men jag berättar mer i ett senare blogginlägg...


Den hemliga trion på väg mot Frölunda torg med Josies resväska.