Hej igen!

Redan första dagen i Arvika hände det grejer.
Jag ställde in väckarklockan på 06:20, men vaknade redan 05:30. Ungefär 07:20 kom Viktoria och hennes pappa och hämtade mig, och så åkte vi till Centralstationen.
Tåget gick 08:07 och resan gick bra. Bytet i Kil gick smärtfritt. Inga fulla tågvärdar dök upp.

Väl framme i Arvika blev vi upphämtade av Viktorias morsters man, Mikael, som körde oss hem till dem. Hemma hos Mikael och Viktorias moster Agneta, lämnade vi våra saker i ett rum i källaren där vi skulle få sova, och sen var det matdags.

Vi satt och pratade om allt möjligt och att min pappas släkt är från Arvikatrakterna och att vi har sommarstuga i närheten. När jag förklarade var den låg sa Mikael att han var hemma hos en kollega där härom dagen, och det är en av grannarna i sommarstugan. Och sen hade han en annan kollega som bodde där också, och det är våra närmsta grannar i sommarstugan.

Efter maten åkte vi och badade.
Vi badade, tillsammans med Mikael och hans ena son, vid en brygga nedanför ett hus där det bodde någon bekant till Agneta och Mikael. Jag SMS:ade Camilla (Viktorias och min chef) och meddelade att vi var framme i Arvika. Hon svarade att det var några som behövde hjälp att flytta ett lager och vi frågade var det låg och om det var bråttom. Till svar fick vi ett kryptiskt SMS som började "Flyttas ligger i långvak". En mycket underlig mening, och vi frågade vårt badsällskap om det fanns något ställe som hette Långvak, och det låg tydligen alldeles i närheten av där vi var. Vi förklarade att det var något lager som skulle tömmas, och det visade sig att han som ägde huset och badbryggan där vi var, han ägde också det lagret. Han berättade att Arvikafestivalen brukar hyra det där lagret och ställa in massvis med grejer i en enda hög.
Världen är liten, som man säger.

Efter badet tog vi oss till det där lagret, och insåg att de inte behövde mer hjälp, så vi åkte till festivalområdet och kikade istället. Sen hörde Camilla av sig och sa att det var kris. De hade precis fått veta att det blivit något fel med beställningen av kravallstaket, så vi får inget. Vi skulle ha det till köfållor och för några provisoriska busshållplatser.
Så Viktoria och jag fick ta oss in till stan, leta upp festivalkontoret och ha ett snabbt möte med våra samordnare Camilla och Elin.

Sen skulle vi fixa staket från annat håll. Alltså skulle vi, på en lördag, försöka fixa fram 125 meter kravallstaket som ska levereras absolut senast på tisdag morgon.
Det var inte lätt! Viktoria letade upp massvis med företag och lyckades hitta mobilnummer som jag ringde. Många firmor hade inte något staket kvar, två olika personer jag fick tag på satt på bröllopsmiddag och två gånger ringde jag fel.

Till sist verkade det som att vi hade hittat ett företag som kunde leverera staket, men sen insåg jag att de sålde staket, och inte sysslade med någon form av uthyrning.
Mitt i alltihopa pågick flyttningen av festivalkontoret, så efter en halvtimme hade kontoret försvunnit och vi fick åka till festivalområdet där det nya kontoret höll på att upprättas.

Vi ringde runt som fasen, och mitt i all förtvivlan kom det in en kille med en familjepizza och frågade om vi ville ha. Han och några andra hade ätit upp drygt halva, och orkade inte mer. Så vi fick resten. Capricciosa! Min favorit. Vi åt lite samtidigt som vi jobbade vidare, och sen var vi tvugna att åka hem till Agneta och Mikael igen. Precis när vi var framme ringde Camilla och meddelade att allt var fixat! Det hade löst sig, och vi ska få staket! Så skönt!

Sen fick jag testa på Mikaels Segway. Det var skojigt! Detta filmades, så klart, så detta får ni se i videobloggen som jag ska börja klippa ihop när jag kommer hem om sisådär 1½-2 veckor.

På kvällen var Agneta och Mikael bjudna på middag hos några bekanta, och Viktoria och jag fick följa med. Så i går kväll satt vi på en nybyggd altan i en villaträdgård i Arvika och åt grillat kött och korv. Först kändes det konstigt att de var bortbjudna och att vi skulle följa med, men det gick jättebra och sällskapet var väldigt trevligt. En mysig kväll.
Vi gick och la oss vid halv tolv, kanske, och jag vaknade strax innan nio. Nu är klockan drygt elva på förmiddagen, jag sitter och bloggar på Mikaels dator, och Viktoria sover fortfarande. Tror att hon har sovit ganska lite senaste veckan, så hon får sova ut. Men kan hon verkligen ha sovit i 11 timmar?
Jaja, hon verkar andas iallafall.