Jag vet inte varför, men jag har resfeber!

Jag brukar inte har resfeber när jag ska resa någonstans, men imorgon åker jag till Arvika och det känns jätteskumt!
Det var förts härom dagen som jag insåg att det faktiskt är dags snart. Det har varit ett väldans planerande inför Arvikafestivalen 2009 som skulle inträffa om några månader. och så var det plötsligt bara en månad kvar, och vips så var det inte mer än tre vecka, och sen insåg jag att det var en vecka kvar tills jag skulle åka, och pang, så sitter jag här och väntar på att åka med tåget imorgon 08:07.

Det känns nervöst. Jag vet inte varför. Jag kanske är lite stressad. Jag har dammsugit undervåningen, och har bara övervåningen kvar. Jag har börjat packa och tror att jag har med allt, men det känns ändå som att jag kommer glömma något viktigt.

I allt planerande har jag nästan missat att Josies föräldrar skulle åka till sommarstugan idag. De gör det ibland, och jag har väl hört att de skulle göra det idag igen. Och så plötsligt förstår jag att Josie ska åka med. Det har hon berättat flera gånger. Men den informationen har bara... Jag vet inte... Försvunnit? Så när Josie skuttade till jobbet var det nästan stor-hejdå, och när hon kom hem från jobbet sprang hon bara snabbt in och hämtade sin packade väska, och så skulle hon åka! Och imorgon åker jag till Arvika och får inte se Josie på nästan två veckor!

Och jag har ännu inte bestämt om jag ska åka med de andra som ska med tåget till Göteborg, eller om jag stannar uppe i sommarstugan precis utanför Arvika och träffar mamma, pappa, mina syskon och mina syskonbarn som jag inte sett på evigheter. Suck.

Ringde A-kassan idag också. Fick äntligen tag på hon som har hand om mitt ärende. Hon var riktit tjurig och otrevlig, och sade snabbt att jag nog inte får några pengar alls. Men sen visade det sig att det bara var en elak gissning. Hon har inte kollat mina papper ännu. Hon kanske skulle hinna innan heglen.
Det var längesedan man hade en inkomst.

Jag vet inte varför jag är nervös. Men det är en konstig känsla bara...
Är det "Har jag glömt att packa något?"-känslan?
Är det "Kommer något bli stulet?"-känslan?
Är det "Jag vill inte åka"-känslan?
Nej, den sista är det inte. Men de första två... Vet inte. På nåt sätt känns det som att jag inte är helt mentalt redo. Att jag liksom inte riktigt hajat att det är dags. Arvikafestivalen är en stor grej för mig. Det är mitt femte år, och jag har ett stort ansvar. Ett ansvar som jag delar med Viktoria (Det känns tryggt att ha henne med). För oss är festivalen inte bara tre dagar med musik. Vi är där i ungefär 1½ vecka och jobbar och sliter hårt. Men det är kul. Och det går inte att beskriva vilken häftig upplevelse det är.
Men jag ska försöka.

Jag ska ju filma i år igen!