¡Hola!
Idag har jag varit i Skara för att göra inträdesprov på Skara skolscen.
Det hela blev lite stressigt.

Jag har ju gjort inträdesproven till Wendelsberg och blivit reserv. Då visste jag att jag kunde mina scener, så det var inget nytt att lära sig till Skara. Och den här veckan var det dags. Jag tänkte att det nog var dags att boka tåg, och så kom jag på att det var samling redan på tisdagen, så det blev lite stressigt. Sen kom jag på att ett av delproven var en sångövning, som jag inte hade fått någon information om alls.
På hemsidan stod det bara "SÅVÄL DET SJÄLVVALDA SOM DET FÖRELAGDA ROLLPROVET SAMT SÅNGPROV MÅSTE OVILLKORLIGEN FRAMFÖRAS UTANTILL" (med versaler). Det var det enda stället som sångprovet nämndes på, så jag blev lite orolig och ringde upp dem och fick veta att man skulle framföra en sång man tyckte om. På svenska.
Jag funderade ett tag på sånger jag kan utantill, men jag kom bara på Borås, Borås som jag nästan kan och så lyssnade jag jättemycket på den och skrev ut låttexten.

Igår gav jag mig av mot Skara. Eller, jag försökte iallafall.
Jag gick ner mot busshållplatsen i god tid. Jättegod tid. Jag såg bussen, som gick en halvtimme innan min buss, åka förbi. Jag hade nog gått i lite väl god tid.
Jag gick in på Prima (ICA-affären i Sävedalen) och köpte en flaska cider (som jag ska ha som rekvisita) och tre kexchoklad (som färdkost). Sen kom jag på att jag nog kunde hinna med bussen åt andra hållet och byta till Blå Express i Partille Centrum. Dock missade jag den precis och så satte jag mig i "rätt" busskur och väntade på min buss.
Den var naturligtvis sen. Senare än vanligt. Den kom till slut och när den åkte in mot stan tittade jag hela tiden på klockan. Busens tannade ofta, och dessutom blev det en del bilköer på E20:an. Jag hade ca 10 minuters marginal mellan bussens ankomst och tågets avgång. Det skulle inte vara några problem, men jag räknade ut att jag nog inte skulle hinna. Bussen skulle vara vid Polhemsplatsen 16:03 och tåget gick 16:12.
När klockan var ca 16:10 stod bussen i en kö fram till rödljuset som är precis innan svängen fram till busshållplatsen. Jag var stressad som en... en... jättestressad person och kände att det fanns ett sätt som kanske kunde lösa det hela.
Jag gick (släpandes på min resväska) fram till chauffören och frågade om han kunde släppa av mig, eftersom jag skulle med ett tåg. Det kunde han inte, eftersom det var så mycke ttrafik, sa han. Att trafiken stod stilla verkade inte spela någon roll. "Jag kanske kan släppa av dig om det blir stopp längre fram" sade han dock. Jag ställde mig vid den bakersta dörren igen för att snabbare hinna från busshålplatsen till tåget. Efter en stund blev det grönt ljus och bussen åkte. Det han dock bli rött innan bussen hann komma fram till trafikljuset. Jag gick fram till chauffören igen, och han öppnade framdörrarna.

Jag lyfte upp min väska (som är gjord för att man ska rulla den bakom sig) och sprang iväg med den i famnen. Jag såg ut som en äkta väskryckare och rusade fram mellan människorna på gångbanan. Jag kom fram till perrongerna ca 16:13 och hade inte hämtat ut mina biljetter ännu. Och tåget hade alltså gått. *suck*
Jag kom in på Centralstationen och av någon anledning hämtade jag ut mina biljetter ur en automat. Sen tog jag en kölapp för att få byta biljetten eller nått. Det skulle gå en buss, som egentligen var ersättning för ett tåg, klockan 16:27, men eftersom jag hade könummer 117 och det var 109 eller nått, så skulle jag nog inte hinna med den heller. Jag klurade och ringde till Västtrafik och frågade om de kunde göra något. Det var ju deras fel att jag blev försenad.
Hon i andra änden trodde inte det, eftersom man ska ha en bytesmarginal på tio minuter för att resegarantin ska gälla. Jag hade ju bara nio minuters marginal, men hon sa att det är gränsfall.
Förresten har jag tidigare fått taxiresa betald för att bussen är sen till Partille Centrum där alla bussar avgår samtidigt, och där ha rman max fem minuters marginal (om man inte vill vänta en halvtimme).
Jag ska kolla upp det senare. I vilket fall som helst kostade samtalet till Västtrafik en hel del. Jag fick sitta i telefonkö ett bra tag.
Till sist blev det min tur på Centralstationen, och det enda de kunde göra var att ge mig en ny biljett för 150 kronor. Sista minuten. Den gällde från Göteborg till Skövde, och där kunde jag använda min "gamla" biljett till bussen vilken tid på dagen som helst. Jag kom till slut iväg på ett tåg till Skövde. Jag läste lite Larsson (Jag läser sällan serietidningar, men när jag åker tåg köper jag alltid en Larsson), läste texten till Borås, Borås och så somnade jag med Borås, Båråstexten i handen.
Jag vaknade en minut innan de ropade ut att tåget skulle stanna i Skövde. Jag slängde ihop alla grejer i väskan, klev av tåget och nästan rakt fram stod en buss till Skara, så den klev jag på.

Jag anlände i Skara, men hade inte tid att checka in på hotellet. Jag vimsade istället runt i Skara och hamnade till slut på busstationen, där jag började. Mycket skumt. Jag frågade efter vägen och hamnade till sist rätt.
Jag klev in i rätt rum två minuter i sju.
Där satt några andra sökande, samt en gäng elever på skolan. Sen var det ett litet upprop, och vi var inte alls många. Dagen innan hade det varit ca femton stycken, varav tolv hade gått vidare till andra provet, och alla de tolv hade gått vidare till tredje provet också.
Där inne satt några som under dagen hade gjort sina prov och gått vidare till tredje provet, bland annat en tjej som jag träffade på Wendelsberg, men inte gick vidare ett enda steg där.
Sen blev vi tilldelade varsinn motläsare. Min motläsare hette Emma och visade runt mig på skolan lite. Sen fick hon mina texter och sen var det adjö, och så skulle vi samlas klockan åtta nästa morgon.
På vägen ut pratade jag lite med tjejen jag hade träffat på Wendelsberg och hon sa att vi förhoppningsvis skulel ses på fredagen (då de sista proven är).

Efter en del velande hittade jag mitt hotell. Hotell Stadskällaren. Jag kom in och fick min rumsnyckel, samt en kod till ytterdörren som låstes på natten. Dessutom fick ja gännu en gång veta att de bjöd på kvällsmat. jag var rejält hungrig. "Det är linssoppa ikväll" sa receptionisten, som jag tror var norsk, och med mina grymma skådespelar-skills svarade jag något som fick mig att låta jättesugen på linssoppa.
Jag undersökte mitt rum lite snabbt och sen gick jag motvilligt in i matsalen. Linssoppan såg ganska okej ut, så jag tog en tallrik och hällde upp ganska mycket. Dessutom fanns det bröd, och nacho-chips.
Den linssoppan var inte dum alls! Mycket god.
Sen gick jag in på mitt rum igen. Jag gick igenom mina scener och så sjöng jag lite Borås, Borås. Det kändes lite konstigt. Jag har egentligen inte sjungit förut. Inte ens i duschen. Men det kändes okej.
Sen gjorde jag mig iordning och lade mig ganska tidigt.
Dock kunde jag inte somna.
Efter ett tag tänkte jag att "Nu har jag säkert legat vaken i en halvtimme! Jag kikade på klockan, och mycket riktigt. Exakt en halvtimme. Sen tänkte jag att det hade gått en timme. Och, jajemän. Exakt. Sen tänkte jag att det hade gått en timme och en kvart. Just precis. Kanske nån X-men-kraft jag håller på att utveckla?
Iallafall låg jag där och tänkte på all möjligt. Bland annat skådespeleri och DVD-menyer.

Jag vaknade av min mobils väckningsfunktion och lyckades ta mig upp ur sängen innan jag somnade om. Mitt rum hade toalett, men ingen dusch. Det skulle finnas en gemensam dusch någonstans, men jag hade ingen aning om var någonstans. Jag undersökte rumets telefon, men hittade inget nummer till receptionen. Till slut gav jag mig ut i korridoren. Jag var endast iklädd kalsonger och en handduk över axeln och smög tyst. Ingen såg mig, och jag hittade duschen.
Sen duschade jag, gjorde mig iordning, åt lite frukost, packade ihop mina saker, checkade ut, betalade och begav mig tillbaka till Skara Skolscen.

När jag kom fram till Skara Skolscen var det först uppvärmning. Sen var det upprop igen. Vi skulle vara tolv stycken, men vi var bara sju. Det var ganska mysigt. trevliga människor och så var vi så få sökande att man kunde sitta och prata, ha det trevligt och peppa varandra. Två av de sökande var två tjejer jag kännde igen från Wendelsbergssökningen. De kände igen mig därifrån, och senare kom de på att de hade sett mig i En måste ju leva också. Dessutom hade en av dem träffat Tobias på Wendelsberg. Tobias som läser min blogg. Hej, hej, Tobias! Tjejerna hade förresten varit elever till min käre vän Anders Lönnbro på Mimers Hus.
Dessutom kände jag igen en av eleverna på Skara Skolscen. Och han kände igen mig. Det var Kalle som vikarierade för Pamela på Angeredsgymnasiet i någon månad. Jag hade inte honom men vi har snackat nån gång och så fick han ett exemplar av Albin & Arts Luciaspecial på DVD, eftersom han hjälpte oss lite under en av inspelningsdagarna.
Efter uppropet kom juryn in och presenterade sig. Det var två äldre herrar och en äldre dam, som jag kände igen. Det var Maja, som har jobbat på Angeredsgymnasiet för några år sedan. Det var innan jag gick där, men jag har hört talas om henne och träffat henne några gånger. Bland annat gick hon och Pamela på premiären av En måste ju leva.

Sen var det dags att göra sina scener. Till skillnad från Wendelsberg skulle man göra båda sina scener direkt efter varandra. Vi var ju ganska få, så det var inte mycket väntan.
När det var min tur gick jag in och körde min första scen. Det kändes ganska bra. Sen ställde jag om lite stolar, drog på mig kavajen och spelade min andra scen. Det kändes okej. Kanske lite små stressat.
Sen var det över. Jag behövde inte göra de scenerna nån gång igen. Vad jag vet.
Alla gjorde sina scener och sen dröjde det inte länge innan Emma kom ut och skrev på tavlan.
Hon skrev bara fyra nummer.
Bland annat 33.
Mitt nummer.

Jahapp. Så då var det bara tre tjejer (varav två var tjejkompisarna som jag kände igen från Wendelsberg) och så jag kvar. Det var ganska mysigt på ett sätt. Vi fyra skulle kämpa vidare.
Det var dags för improvisationsövningar. En och en. Det kunde ta mellan tio och trettio minuter per person. Vi fick inte veta någonting innan.
Jag var tredje in.
Jag kom in i salen. Där stod en skärm i mitten av scenen. På ena sidan stod en säng där en av eleverna låg. Hon skolle föreställa min sjuka mamma. På andra sidan stod ett bord och två stolar. På den ena stolen satt en elev som skulle föreställa läkare. Jag fick några få förutsättningar, och sen började det.
Jag pratade med "min mamma" och hon hade ont. Jag kallade på läkaren men han hade inte tid att hjälpa till. En otrevlig typ. Till slut övertalade jag honom att följa med. Han sa något om att "de brukar ha ont", och så fick jag en burk med Treo. Efter ett tag kom provresultaten och jag fick prata med läkaren. Då kom, inte helt oväntat, beskedet att min mor var döende. Leukemi. Hon hade bara tre till fem timmar kvar att leva. Otur!
Sen fick jag meddela mamsen om det och så blev det sorgligt, och jag kände att det inte gick att utveckla scenen alls. Jag hörde hur någon i juryn mumlade "Ska vi bryta här, eller?" och så bröt de.
Det kändes inte som att det blev bra alls.
Jag gick ut till ett angränsande rum och där satt massor av elever från trean som "välkomnade mig ut". Jag såg smått chockad ut av att se dem. Kalle frågade hur det kändes, och jag sa att det inte kändes så bra. "Du ser nöjd ut" sa han sen, "Men du ser nästan alltid så där nöjd ut".
I det angränsande rummet fick jag vänta. Kanske skulle jag få gå in och göra ett prov till? Jag hoppades.
Men icke. En av jurymedlemmarna kom ut och sa "tack" eller nått, och så fick jag gå tillbaka till samlingsrummet.
Sen väntade vi och så skrev Emma upp några nummer. Bara två.
Inte mitt.

I samlingsrummet blev det väldigt tyst. Eleverna på skolan tittade lite försiktigt på oss. Vi som sökte var tysta och förvånade. Av de två tjejkompisarna som hade kommit dit tillsammans gick bara en vidare. Det blev också lite konstigt. Jag ringde till Lisa Gröön och hem till mor. Sen snackade jag lite med tjejen som inte vidare. Jag kommer faktiskt ihåg vad hon heter, men jag väljer att inte skriva någon av de sökandes namn. Det är tydligen mycket folk som läser här (och som på senare tid har vågat ge sig till känna). Idag har jag haft 40 besökare. Igår 59. Men jag vet inte vilka de är.

Det kändes snopet att inte ha gått vidare. Jag var rätt inställd på det. jag gillar verkligen att improvisera, men den grejen jag fick kändes lite konstig, och så känns det inte alls som att jag med den övningen kunde visa vad jag kan. Jag borde sagt "Mamma. Du har leukemi. Du har bara 3-5 timmar kvar att leva... öh... ...Visste du att Gula Sidorna finns på Internet?".
Den tjejen som inte gick vidare hade fått samma improvisationsscen som jag, bortsett från att det var hennes pappa som var döende. De andra två hade fått helt andra grejer. En hade fått fyra olika "uppdrag" som fanns på scenen. Bland annat skulle hon göra slut med sin pojkvän på en del av scenen, och så skulle hon ta en plånbok från ett lejon(!) på en annand el, och så ropade juryn ut vilket uppdrag hon skulle gå till och hoppa mellan. Den tredje tjejen fick göra två olika övningar, bland annat nått med olika hattar. Jag begrep inte riktigt vad det var.

Jaja. Osis, osis.
De två tjejerna kom från Göteborg, så jag kunde åkt med deras bil om jag ville, men eftersom en av dem gick vidare skulle de åka nån gång efter fem iallafall och klockan hade bara hunit bli ca ett eller två, så jag tänkte ta buss och tåg hem. Tjejen som inte gick vidare bestämde sig sen för att också ta tåget. Det är ju lite segt att vänta, och speciellt om man ska sitta och säga "Vad kul för dig att du kom in iallfall!". Vi tänkte ta tåget tillsammans, men först kikade jag på nätet vilket alternativ som var billigast. Jag kikade på SJ och så tipsade nån om Swebuss.
På Swebuss hemsida kunde jag välja att åka klockan 13:00 med ankomsttid 14:45. Inga byten, men vi missade ju den eftersom klockan hade hunnit bli ca kvart i två.
Andra alternativet var att åka 15:05 med ankomsttid 05:40. Restid 14 timmar och 35 minuter. Tre byten. 614 spänn. Per person.
Nej, tack.

Istället skulle vi ta en buss 13:46 och byta till tåg i Skövde.
Den bussen missade vi med en minut, men vi väntade ca 30 minuter på nästa buss till Skövde.
En av de väldigt snälla eleverna på Skara följde med oss till busstationen och hjälpte oss. När vi frågade om priser gav hon oss sitt busskort och sa att vi kunde behålla det. Hon visste inte hur mycket det var på det.
När bussen kom kostade det ca 50 spänn per person eller nått. Jag frågade hur mycket som fanns på kortet, och det räckte till båda två, och då hade jag ändå ca 1,50 kvar. Kanon!
Vi snackade hela resan, och det var rätt trevligt. sen köpte vi tågbiljett i Skövde och kom hem utan problem. Hon fick min bloggadress när vi skiljdes åt på Centralen i Göteborg.
Sen tog jag bussen hem och där väntade mamma och min syster med sina barn som är hur söta som helst.

Framtiden:
Oviss. Jag får söka fler jobb och så får jag se om jag kanske kommer in på Wendelsberg.
Jag är nästan klar med arbetet med Sårskorpor-DVD:n. Jag ska bara snygga till DVD-menyn lite. Den kommer bli megasnygg.
Imorgon tar treorna på Angeredsgymnasiet studenten. Eller nått. Det heter ju inte så längre, men ändå. Jag ska se dem "springa ut". Ut till arbetslösheten.
När jag anlände i Göteborg såg jag förresten två bilar med studenter som sjöng. Jättefalskt.
Jag har en teori, som oftast stämmer: När folk sjunger "Vi har tagit studenten, fy fan va' vi är bra!" är det oftast de som skriker högst som ska gå minst ett år till för att läsa upp sina betyg.

Dagens sensmoral:
Underskatta aldrig en linssoppa