Kort på kort på kort
Hejs!
Det här inlägget ska handla om kort, kort på kort och ett kort på kort på kort.
Först kort.
Under de sista dagarna av Arvikafestivalen blev jag av med min ryggsäck, innehållande bland annat plånbok och bankomatkort. Jag spärrade kortet, men av någon anledning kunde jag inte beställa ett nytt av killen i spärrtelefonen. (Och så lånade jag Viktorias telefon för att ringa och spärra kortet, och det samtalet visade sig kosta ca 50 kronor, men det är en annan historia).
Kort på kort
Iallafall tänkte jag beställa ett nytt bankomatkort. Swedbank har en rolig funktion som heter "kort på kort". Då kan man ladda upp ett foto från datorn, vrida och vända på det så det passar och så kan man få ett bankomatkort med sitt eget foto på. Ett sånt ville jag ha!
Då var det så knasigt att jag var tvungen att ha ett kort att beställa "kort på kort" till.
Först var jag tvungen att beställa ett nytt kort. Efter någon vecka (eller nåt) fick jag ett nytt kort på posten. Sen var jag tvungen att aktivera det. Jag köpte en klubba på Hemköp. Klubban kostade 1,04 kronor. Jag betalade med mitt kort, och så var det aktiverat. Sen gick jag in på min Internetbank och såg att jag nu kunde beställa "Kort på kort" till mitt kort. Jag laddade upp ett foto och grejade och pillade. Jag fick inget bekräftelsemail och dagen därpå ringde jag banken och frågade. De föreslog att jag skulle ladda upp en bild på nytt, så då gjorde jag det.
Inget bekräftelsemail eller ett ynka litet meddelande som bekräftade att beställningen gått igenom.
Jag ringde banken igen och fick tala med en kvinna som pratade med någon rysk brytning. Det var roligt. Det lät som en dålig imitation av en ryss.
Jag tänkte att antingen har ingen av beställningarna gått igenom eller så har båda beställningarna gått igenom, och jag får betala för båda (100 kr kostar det att få kort på kort). Det verkade inte vara några problem, och efter nästan två veckor fick jag ett nytt, fint kort i brevlådan.
Kort på kort på kort
Det var ett ganska fint kort. Lite skräp verkade ha fastnat på kortet och liksom fastnat i "färgen". Men det är okej. Det var rätt fräckt ändå. I "reglerna" för kortet står det att man inte får publicera ett fotografi av kortet. Alltså ett kort på kort på kort. Men det gör jag ändå. Jag har ju suddat ut alla siffror. Dessutom är det här kortet inte gilltigt längre. Historien är inte slut här.
Snyggt, va?
Det tredje kortet
Sen började jag jobba på Posten. De betalar ut sina löner via Nordea, så det var bara att ringa Swedbank och säga det, och så skulle pengarna komma till mig direkt och automagiskt. Tjejen på banken sa dessutom att nu när jag berättar att jag har en inkomst kan hon tipsa om Visakort. Jag skulle få prova på det gratis i 6 månader. Göttans. Jag frågade om mitt "kort på kort" följde med, och det har jag för mig att hon sa att det skulle göra.
Efter några dagar kom kort nummer tre (om man börjar räkna från kortet jag fick efter Arvikafestivalen). Ett Visakort. Men inget kort på kort. Det var bara svart och orange.
Då ringde jag banken. Jag bad att få tala med samma tjej som tipsade mig om Visakortet. Jag hade hennes namn eftersom hon skickat lite papper som jag har skrivit på.
Hon jobbade inte just då, så jag fick prata med en annan person. Jag förklarade problemet och han bad att få återkomma efter att ha hört vad som gäller. Efter en stund ringde han tillbaka och berättade att kort på kort följer med om man får ett nytt kort, exempelvis om ens kort blir stulet. Det visste jag. Dock följder det inte med om man uppgraderar sitt kort. Till exempel från Maestro till Visa.
Dock skulle de undersöka om hon jag pratade med hade sagt att det skulle följa med ändå. De skulle lyssna på inspelningen av samtalet och sedan höra av sig till mig. Dock fick inte vem som helst lyssna igenom sådanna inspelningar, så de skulle höra av sig när det var gjort.
Kort nummer fyra
Dagen därpå (igår) ringde banken upp och sa att de hade lyssnat på samtalet och att hon jag hade pratat med hade sagt att kort på kort skulle "följa med" på Visa-kortet. Det stämmer ju inte så nu ska jag ladda upp bilden på nytt och så dras 100 kronor automatiskt. Banken ska dock bevaka detta och så fort pengarna dras ska de ge tillbaka dem till mig igen. Banken är snäll.
Tyvärr kan jag inte få kort på kort på mitt kort förrän jag har aktiverat mitt kort, så jag får väl gå och köpa en klubba till. Eller nått annat. Sen kan jag ladda upp kortet på nytt och sen vänta i två veckor för att få ett fjärde kort. Gött.
En liten rolig och sann historia om mitt kort
Några av de som läser min blogg har sagt att "Sånt händer bara dig" eller "Allt händer dig". Det kan jag hålla med om. Jag är med om rätt konstiga saker. That's why I'm blogging.
Iallafall var jag och Stefán på Burger King för ett tag sedan. Jag hade inga kontanter, så jag skulle betala med kort. Det gick bra, om jag hade legitimation. Crap. När min ryggsäck och plånbok blev stulna försvann även mitt ID-kort.
Passet hade jag lämnat hemma och mitt nya ID-kort har inte kommit ännu.
Då visade jag mitt kort med kort på kort och sa att det ju syns att det är jag. Hon i kassan tog kortet, tittade på det och skrattade. Sen fick jag betala med det. Så bankomatkortet gällde som ID-kort. Lite inofficiellt sådär.
Gött.
Snart ska jag blogga om en snäll och en elak människa. I nästa inlägg.
Over and out!
Det här inlägget ska handla om kort, kort på kort och ett kort på kort på kort.
Först kort.
Under de sista dagarna av Arvikafestivalen blev jag av med min ryggsäck, innehållande bland annat plånbok och bankomatkort. Jag spärrade kortet, men av någon anledning kunde jag inte beställa ett nytt av killen i spärrtelefonen. (Och så lånade jag Viktorias telefon för att ringa och spärra kortet, och det samtalet visade sig kosta ca 50 kronor, men det är en annan historia).
Kort på kort
Iallafall tänkte jag beställa ett nytt bankomatkort. Swedbank har en rolig funktion som heter "kort på kort". Då kan man ladda upp ett foto från datorn, vrida och vända på det så det passar och så kan man få ett bankomatkort med sitt eget foto på. Ett sånt ville jag ha!
Då var det så knasigt att jag var tvungen att ha ett kort att beställa "kort på kort" till.
Först var jag tvungen att beställa ett nytt kort. Efter någon vecka (eller nåt) fick jag ett nytt kort på posten. Sen var jag tvungen att aktivera det. Jag köpte en klubba på Hemköp. Klubban kostade 1,04 kronor. Jag betalade med mitt kort, och så var det aktiverat. Sen gick jag in på min Internetbank och såg att jag nu kunde beställa "Kort på kort" till mitt kort. Jag laddade upp ett foto och grejade och pillade. Jag fick inget bekräftelsemail och dagen därpå ringde jag banken och frågade. De föreslog att jag skulle ladda upp en bild på nytt, så då gjorde jag det.
Inget bekräftelsemail eller ett ynka litet meddelande som bekräftade att beställningen gått igenom.
Jag ringde banken igen och fick tala med en kvinna som pratade med någon rysk brytning. Det var roligt. Det lät som en dålig imitation av en ryss.
Jag tänkte att antingen har ingen av beställningarna gått igenom eller så har båda beställningarna gått igenom, och jag får betala för båda (100 kr kostar det att få kort på kort). Det verkade inte vara några problem, och efter nästan två veckor fick jag ett nytt, fint kort i brevlådan.
Kort på kort på kort
Det var ett ganska fint kort. Lite skräp verkade ha fastnat på kortet och liksom fastnat i "färgen". Men det är okej. Det var rätt fräckt ändå. I "reglerna" för kortet står det att man inte får publicera ett fotografi av kortet. Alltså ett kort på kort på kort. Men det gör jag ändå. Jag har ju suddat ut alla siffror. Dessutom är det här kortet inte gilltigt längre. Historien är inte slut här.
Snyggt, va?
Det tredje kortet
Sen började jag jobba på Posten. De betalar ut sina löner via Nordea, så det var bara att ringa Swedbank och säga det, och så skulle pengarna komma till mig direkt och automagiskt. Tjejen på banken sa dessutom att nu när jag berättar att jag har en inkomst kan hon tipsa om Visakort. Jag skulle få prova på det gratis i 6 månader. Göttans. Jag frågade om mitt "kort på kort" följde med, och det har jag för mig att hon sa att det skulle göra.
Efter några dagar kom kort nummer tre (om man börjar räkna från kortet jag fick efter Arvikafestivalen). Ett Visakort. Men inget kort på kort. Det var bara svart och orange.
Då ringde jag banken. Jag bad att få tala med samma tjej som tipsade mig om Visakortet. Jag hade hennes namn eftersom hon skickat lite papper som jag har skrivit på.
Hon jobbade inte just då, så jag fick prata med en annan person. Jag förklarade problemet och han bad att få återkomma efter att ha hört vad som gäller. Efter en stund ringde han tillbaka och berättade att kort på kort följer med om man får ett nytt kort, exempelvis om ens kort blir stulet. Det visste jag. Dock följder det inte med om man uppgraderar sitt kort. Till exempel från Maestro till Visa.
Dock skulle de undersöka om hon jag pratade med hade sagt att det skulle följa med ändå. De skulle lyssna på inspelningen av samtalet och sedan höra av sig till mig. Dock fick inte vem som helst lyssna igenom sådanna inspelningar, så de skulle höra av sig när det var gjort.
Kort nummer fyra
Dagen därpå (igår) ringde banken upp och sa att de hade lyssnat på samtalet och att hon jag hade pratat med hade sagt att kort på kort skulle "följa med" på Visa-kortet. Det stämmer ju inte så nu ska jag ladda upp bilden på nytt och så dras 100 kronor automatiskt. Banken ska dock bevaka detta och så fort pengarna dras ska de ge tillbaka dem till mig igen. Banken är snäll.
Tyvärr kan jag inte få kort på kort på mitt kort förrän jag har aktiverat mitt kort, så jag får väl gå och köpa en klubba till. Eller nått annat. Sen kan jag ladda upp kortet på nytt och sen vänta i två veckor för att få ett fjärde kort. Gött.
En liten rolig och sann historia om mitt kort
Några av de som läser min blogg har sagt att "Sånt händer bara dig" eller "Allt händer dig". Det kan jag hålla med om. Jag är med om rätt konstiga saker. That's why I'm blogging.
Iallafall var jag och Stefán på Burger King för ett tag sedan. Jag hade inga kontanter, så jag skulle betala med kort. Det gick bra, om jag hade legitimation. Crap. När min ryggsäck och plånbok blev stulna försvann även mitt ID-kort.
Passet hade jag lämnat hemma och mitt nya ID-kort har inte kommit ännu.
Då visade jag mitt kort med kort på kort och sa att det ju syns att det är jag. Hon i kassan tog kortet, tittade på det och skrattade. Sen fick jag betala med det. Så bankomatkortet gällde som ID-kort. Lite inofficiellt sådär.
Gött.
Snart ska jag blogga om en snäll och en elak människa. I nästa inlägg.
Over and out!
Kommentarer:
Trackback