Ett livsavgörande beslut. Typ.

Mjao!

Jag skrev det förra blogginlägget och så skrev jag om när jag var hemm hos Stefán och vad som hände då, men så kom jag på att det var värt att skriva i ett eget blogginlägg, så jag klippte ur sista delen och publicerade det första.
Sen tänkte jag klistra in det i ett nytt blogginlägg, men då kom något emellan. Jag kopierade den här länken och skickade till Josie. Men så kom jag på att det var rätt klantigt gjort. Då försvann ju det jag redan hade skrivit. Det var inte jättemycket, men en del. Så nu får jag börja om igen.

Jag var hemma hos Stefán igår. Vi pratade om allt möjligt och jag kände att jag aldrig nånsin i hela livet vill jobba natt igen. Inte på Posten iallafall. (Den där meningen kommer citeras i Aftonbladet i artikeln om hur Albin, 20, blev avskedad på grund av ett blogginlägg. Liknande grejer har ju hänt).
Plötsligt ringer min mobil.
Det är Ida. Hon tycker att jag ska börja i hennes klass.

Jag och Ida sökte till Wendelsbergs folkhögskola. Ingen av oss kom in, men Ida blev tipsad om en annan utbildning på Wendelsberg. Den går hon nu och så ringer hon helt plötsligt och vill att jag ska börja där också.

Jag tyckte först det var en dålig idé. Jag vet inget om det. Bara att det verkar vara en utbildning med en del teater, men också för de som vill läsa upp sina betyg. Men det vill inte jag.
Ida sa dessutom själv att det kändes lite som att "Hej, vi är en klass bestående av de som inte lyckades komma in på den 'riktiga' teaterutbildningen".
Jag vet inte. Jag vet inte vad det är för nivå på den utbildningen.

Men sen kändes det rätt helt plötsligt. Stefán och jag är ibland med om skumma grejer som händer på precis rätt tidpunkt. Lite Karma. Lite Ödet.
Nu kändes det som att jag gnällt pp mitt jobb på Posten och så har jag funderat på att söka något annat. Och så känns det som att jag egentligen inte har gjort någonting för att pusha på min skådespelarkarriär. Och så ringer Ida, helgen efter att jag jobbat natt och så erbjuder hon mig att börja på en teaterutbildning. Det måste ju vara ett tecken. Det måste ju vara rätt.
Ida har tillochmed frågat de andra i klassen om det är okej att en ny kille börjar där. (De frågade om jag var snygg och om jag var duktig). Hon har tillochmed frågat lärarna och försökt list ut om det går att ta in en elev så här efter att terminen egentligen börjat.
Ja, det känns rätt.

Men sen kom jag på att jag tjänar pengar på Posten. Och pluggar jag får jag bara lite studiebidrag, och jag ska ju börja betala för mig hemma också. Och jag har aldrig haft studielån och är väldigt glad för det. Och så vet jag ju inte så mycket om utbildningen.
Vilken nivå är det egentligen?
Men jag vill ju syssla med teater... Men är det rätt?
Gaaaah!

Det verkar som att de vill ha besked nu i veckan... Men det känns inte rätt... Men ändå...
Jag vet inte.

Kommentarer:

Skriv en ny kommentar:

Namn: (Skriv ditt namn, or I will crush you!)
Kom ihåg mig!

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits