Sist jag skrev hade jag snott texten från en kille som hade snott texten av en tjej. Mycket underligt. Det är knappt att jag förstår det själv.
Innan dess skrev jag innan jag skulle ge mig av till UKM:s regionsfinal i Lidköping.
Vad om hände där är - tills nu - förhöjt i dunkel.

Jag åkte tåg till Skövde, där jag bytte till en buss. Jag somnade på bussen och vaknade i värmen av att folk klev av bussen i Lidköping. Jag klev också av och ringde José, som skulle ta hand om mig och de andra i "Urvalsgruppen". Vi får inte säga "jury" eftersom det inte ska bli för mycket tävling. Det ska mer vara en festival.
Iallafall försökte José förklara vägen och jag promenerade mot sjukhuset, där vi skulle mötas. När jag var framme ringde han igen och frågade var ajg var. jag såg en kille längre bort, men trode inte att det var José efter som killen inte såg ut att prata i telefon. Men det var han ändå. Han använde handsfree, och det är fusk!

Vi gav oss av till "Idrottens hus". Där var det fullt av folk. Funktionärer och ungdomar. Och de flesta funktionärerna var också ungdomar. Vi gick iväg till ett rum som var "reserverat" för urvalsgruppen. Där fick bara vi vistas.
Vi fick var sitt block med papper där vi skulle fylla i vad vi tyckte om filmerna, teaterpjäserna, danserna och banden. Jag skulle bara skriva om film, vilket var väldigt skönt. Jag tycker synd om de som hade musik. De hade mcyket att skriva, och det var knepigt att välja ur ett fåtal som skulle gå vidare. De skulle välja ut ca fem av... Ja, kanske 45.
I rummet fanns iallafall pappr, pennor, kaffekokare, tevatten, frukt, goda kakor och godis. Det var väldigt trevligt.

Sedan satt vi och tittade på showen mellan 16:00 och och 18:00. Sen gav sig alla iväg för att äta i skolans matsal. Men inte urvalsgruppen. Vi gav oss iväg till en libanesisk restaurang där alla tog var sin tallrik med blandat, grillat kött. Mumma! Sen skyndade vi oss tillbaka till showen och vid midnatt var det klart.
Jag hade med mig en väska med kläder, sovsäck, liggunderlag, m.m.
Jag hade fått veta att jag skulle få bo i ett omklädningsrum eller liknande, tillsammans med andra funktionärer. Men, vid elvatiden på kvällen fick jag veta att José fixat ett hotellrum till mig i konferenscentret som låg tvärs över gatan.

När showen var slut vid tolvtiden var det nattbad för de som ville. I anslutning till sporthallen (där showen var) låg ett badhus, och där badades det för fullt. jag hade dock inte med några badkläder, och så behövde jag sova.
Jag sov väldigt gott.
Nästa morgon gick jag ner i hotellets matsal för att äta frukost. När jag nästan hade ätit upp kom det in folk med pärlor och pärlplattor. Det skulle anordnas någon form av workshop. Jag frågade om jag fick vara med, och det var inga problem. Eftersom jag har konstiga idéer för mig bestämde jag mig för att göra Mina Dokument-mappen som pärlplatta. Att översätta pixlar till pärlor kan ju inte vara så svårt, tänkte jag.
Det hela tog ca två timmar.
Först tyckte jag inte alls att det blev så lyckat, men om man ser den på långt håll, eller kisar, ser den perfekt ut.


När jag var klar med pärlplattan skyndade jag mig upp på mitt hotellrum och packade ihop fort som sjutton. Jag hade en kvart på mig, trode jag, men egentligen skulle det vara tomt en timme tidigare. Iallafall tömde jag rummet och begav mig till urvalsgruppens rum. Vid ett var det dags för show igen och  sen en liten paus, och sen mer show tills klockan blev 16, ungefär.
Då samlades vi ännu en gång i vårt lilla rum och diskuterade vilka som skulle få gå vidare till riksfestivalen. Jag hade ingen att diskutera med, eftersom den andre jurymedlemmen för film inte var där. Han jobbar på Film i väst, och skulle få se filmerna på måndagen och sen höra av sig till mig så att vi kunde diskutera på telefon.

När vi var så gott som klara knackade två tjejer på dörren. De ville låna en penna, och det fick de. Sen frågade den ena tjejen om det var jag som var Albin. Ja, jag heter Albin, svarade jag. Albin Olsson? frågade hon sen. Från Albin & Art?
Hehe... Ja, det är jag svarade jag och sken upp.
Hon sken upp ännu mer. Det visade sig att hon var ett fan, och hon sa att hon sett våra TV-program nästan varje dag. Hon var jätteglad över att få träffa mig, men jag var nog ännu lyckligare. Ett fan, liksom! Hur coolt är inte det?
Det kommer jag att leva på länge...
Hon skrev i vår gästbok några dagar senare, och så började vi chatta. Tydligen hade hon berättat för sin mamma om sitt möte med mig, och hennes mamma hade blivit sur för att hon hade glömt berätta att mamman också tyckte om våra TV-program.

Sen packade vi ihop iallafall, och jag fick åka med en bil till Alingsås, tillsammans med några arrangörer från Kulturungdom. Bland annat José. Han var en väldigt trevlig prick och vi blev bra vänner. Han frågade vad jag höll på med, och jag sa att jag jobbade på Angereds Teater. Jasså, är det du? sa han då, när jag förklarade. Då visade det sig att José sitter i Angereds Teaters styrelse!
Sen kom vi till Alingsås. Jag slängde iväg ett SMS till kamrat Julia (som är Alingsåsbo) för att varna henne.
Då kastade hon sig på cykeln och for iväg till centralstationen för att säga hej till mig. Efter ca fem minuter kom tåget, och jag och José åkte till Göteborg.

På måndagen jobbade jag på teaterns kontor. Jag väntade på att Film i väst-snubben skulle ringa, men det gjorde han inte. Dessutom väntade jag på att jag skulle få albinolsson.com, som jag beställde måndagen innan. På supporten sa de att det skulle ta ca en timme, men det tog några dagar. På tisdagen fick jag, efter att ha ringt supporten igen, lite hopp och efter ett tag var albinolsson.com min.
Jag fick också mail från UKM. Det visade sig att mitt i allt kaos hade de strulat till det med urvalsgruppen.
Det var tydligen en väldans massa strul "bakom kulisserna" på UKM. Det var folk som blev sjuka, så att väldigt få personer blev ansvariga för väldigt mycket. Detta strul syntes dock inte "utanför" och det blev en väldigt lyckad festival ändå.
Iallafall skulle det från början vara Film i väst-snubben och en tjej som bedömde filmerna i urvalsgruppen. Tjejen fick förhinder och en annan kille kallades in. Han blev sjuk och jag kallades in. Dock hade den killen sett filmerna ändå och hört av sig till Film i väst-snubben och kommit fram till vilka filmer som skulle gå vidare. Ingen av dem visste ens vem jag var.
Jag fick till slut tag Film i väst-snubben som blev väldigt paff. Vi beslutade att ha en telefonkonferens på fredagen. Tyvärr fick vi inte tag på den andra killen, men vi lyckades komma frem till vilka vi tyckte var bäst, och vägde in allas åsikter så att vi fick en "vinnare" och två reserver.

Det var min historia om UKM. En sann historia!

Sen var det det där med Brännö. Men det tar jag lite kortfattat.
Några killar hade sålt musik och fått ihop lite pengar. De beslutade sig för att använda pengarna till att starta en festival. På Brännö brygga. En av killarna var en jäkel på att mingla, och fick tag på en del små band som skulle vara med. Dock blev det inställt och framflyttat. Då lyckades mingelsnubbem, som jag tror kallar sig festprinsen, fråga lite större band, och snart var Slagsmålsklubben bokade! Det drog en jäkla massa folk ska ni veta!
Jag hade också tänkt gå, men jag hade två kompisar som kanske skulle dit, och jag var inte så sugen på att dra ensam. Mina andra kompisar skulle festa hemma hos "Goblin" och dessutom slutade festivalens hemsida att fungera, så all info om resväg, priser, m.m. gick inte att få tag på. Så jag hoppade över det. Jag hade dock på mig en SMK-tröja hela dagen som kompensation.
Förresten blev jag tillfårgad om jag ville vara webbdesigner för festivalens hemsida, men de hade fått tag på en annan istället. Och det gick ju som det gick...

För övrigt är det bara fem föreställningar kvar av En måste ju leva. Kvällsföreställningar allihop. Sen är framtiden oviss. Jag ska försöka lära mig lite scener för inträdesprov på Skara skolschen och Wendelsbergs folkhögskola.
Vi får se vad som händer.
Och så har jag laggt ner poesibloggen. Den finns kvar, men inga uppdateringar kommer. Istället har jag startat citatbloggen. Vi får se om den överlever...

Over and out!