När jag skriver det här stycket är klockan kvart över elva. Det har precis utkämpats ett blodigt krig på Tradera.
SJ och Tradera har ett sammarbete, och SJ lägger ut ett antal biljetter på Tradera ibland, och utropspriset är alltid en krona. Ibland händer det att någon lycklig lyckas få en tågbiljett för en krona, men oftast blir det en liten kamp.
Jag hade tänkt överraska Josie och åka hem idag. Hon ska ju hit på onsdag, men eftersom jag både är ledig och busig tänkte jag vinna en auktion och resa hem för en billig peng.

När dagens tågresor äntligen kom upp på tradera bjöd jag direkt en krona på en X2000-resa från Stockholm till Göteborg 17:10. Detta var den tjugonde, och den tjugoandra bjöd någon över mig, trots att det fanns andra identiska auktioner som ingen bjudit på. Jag bjöd på en annan, och priserna höll sig ner ett bra tag. Jag trodde faktiskt att jag skulle kunna åka hem för en krona. Men icke. Jag satte väckarklockan, trots att auktionen var klar 11:10. Jag har vaknat många gånger inatt, eftersom hela jag är nervös och nyfiken på hur det ska gå.

När auktionen äntligen närmade sig sitt slut satte jag mig vid datorn. Då hade jag varit vaken i några timmar och kollat mail, tittat på TV, kikat på auktionerna, gått och lagt mig igen (utan att kunna sova), och pratat i telefon med Josie. Priserna började snabbt öka. Jag hade kanske tio flikar med identiska biljetter som jag övervakade hela tiden. Samtliga biljetter hade passerat 100 kronor. Jag försökte sortera flikarna i prisordning, och uppdaterade sidorna hela tiden. 200 kronor. Bara fem minuter kvar. Den där är på 205. Den där har gått från 205 till 310. Ja så satt jag i tio minuter och pulsen ökade. Jag kände hur jag svettades mer och mer. Den första biljetten jag hade bjudit på hade passerat 400 kronor.
När det var en halv minut kvar slog jag till och satte 400 kronor som maxbud på den auktion som hade lägst pris. Yes! Jag vann auktionen och fick en X2000-biljett för 310 kronor.

En av anledningarna till att jag blev upprörd över att jag inte skulle ha någon Internetuppkoppling var att jag skulle vinna den här auktionen. Det är ju möjligt utan uppkoppling. Men det kunde jag ju inte avslöja i bloggen, eftersom min ankomst ska bli en överraskning. Jag förklarade igår för min värd att jag behövde en fungerande uppkoppling fram till 12:00 idag, och nu sitter jag här och surfar. Kanon! Nu ska jag göra mig redo för dagen.
Ikväll åker jag till Göteborg!
Wohooo!

***

Nu är klockan nästan halv elva. Eftersom jag inte ville promenera runt i Stockholm och ha jättetråkigt i flera timmar ringde jag Jocke. Vi promenerade i några timmar och pratade om allt möjligt. Vi letade efter piratbussen, men det är en annan historia. Jag tar den i nästa inlägg.
Vid fyratiden stack Jocke hem och jag åt lite mat på Centralstationen. Sen satt jag i en timme och väntade på tåget. Jag blev mer och mer nervös. Nu skulle jag tillbaks till mitt kära Göteborg, och träffa min kära Josefin. Och hon visste ingenting!

Tåget kom till slut och jag skickade något SMS under resan. Skrev att jag saknade henne. Hon frågade om jag hade tråkigt och vad jag gjorde och lite sånt. Jag svarade att jag planerade inför när vi ska träffas, och att det var hemligt. Senare ringde hon när jag satt på tåget och jag sa att jag var upptagen men skulle höra av mig senare.

Jag klev av tåget i Göteborg ungefär 20:10 och sprang till Nils Ericsonterminalen. Det var skönt att känna göteborgsk mark under fötterna. Grön Expressbussen kom efter bara några minuter, och snart var jag i Mölnlycke. Det kändes inte konstigt att åka buss i Göteborg. Det var bara som vanligt. När jag klivit av bussen ringde jag Josie. Jag sa att jag promenerade hem. Och det gjorde jag ju. Hon satt vid datorn. När jag var nästan framme vid dörren sa jag att jag hade en överraskning till henne, och så tryckte jag på dörrklockan. "Oj, nu ringer det på dörren här!" sa Josie i telefonen. "Spring ner och öppna då", sa jag. Hon öppnade dörren, och där stod jag! Josie såg väldigt förvånad ut. Och Lena blev också väldigt förvånad över att se mig. De konstaterade ännu en gång att jag är väldigt busig, och så var de jätteglada att se mig. Jag kände mig väldigt nöjd. Och busig.

Det kändes härligt att krama om Josefin. Plötsigt hade jag henne där. Eller snarare var det hon som hade mig där, men jag hade henne iallafall i mina armar. Efter drygt två veckors saknad.

Ja, nu är jag alltså i Mölnlycke!
Jag har på mig min T-shirt som heter "Home is where the heart is" och jag är äntligen här hos Josie!
På onsdag följer jag med henne till Stockholm och visar hur jag bor.

Vi hörs!

Jag är väldigt intresserad av Pirate Bay-rättegången, men har ännu inte bloggat om den.
Det finns många anledningar till detta.
Dels har jag inte tid, och dels finns det redan massor av folk som bloggar om den. Om jag skulle skriva långa inlägg varje dag hade antagligen ingen orkat läsa, eller bry sig. Jag kikar på live.piratpartiet.se, där några olika bloggares inlägg samlas. Det resulterar i att det kommer liknande inlägg efter varandra. Det var två olika personer som skrev ner nästan exakt vad som sades i rätten, och då kom de inläggen efter varandra. De känns onödigt och tjatigt.

Jag väljer nu att blogga om det ändå, men på ett någorlunda enkelt sätt. Så att folk som inte är insatta ska kunna läsa det här och förstå iallafall.

Det är faktiskt en underhållande rättegång. Förutom att den är intressant och viktig och drar till sig uppmärksamhet från hela världen, så är den rolig. Fyra självsäkra killar och en jäkla massa advokater och domstolsfolk. Många bloggar upprepar att man ständigt märker vilken generationskrock det är i rättssalen. Rick Falkvinge (pp) skriver "...generationskrocken är total. De åtalade sitter och utbildar åklagaren i hur Internet fungerar". Och det är rätt mycket så. För att domaren ska kunna besluta om deåtalade ska fällas eller inte måste han (eller är det en hon?) förstå vad som har hänt och hur det går till på the Pirate Bay. De som vet hur det går till är väldigt säkra på att det kommer bli en friande dom, och härom dagen gick det tillochmed rykten om att hela åtalet kommer att läggas ner. Att åtalet ogillas.

Jag kommer snart med några godbitar från rättegången. Roliga kommentarer och situationer. Men först ska jag ta upp en annan viktig grej som bloggarna påpekar. Jag har nu valt att bara läsa Rick Falkvinges blogg eftersom han skriver bra och intressant, och för att det annars blir mycket upprepningar om man ska läsa flera bloggar om rättegången.

Något mer han tar upp är att åklagarna har svårt att begripa hur det fungerar på Internet, inte bara tekniskt, utan hur olika människor kan samarbeta med olika projekt. Hela tiden försöker åklagarna få fram vem det är som är chef på the Pirate Bay. Vem är det som bestämmer? Hela tiden förklarar de åtalade att det inte är någon som bestämmer. Sajten är ett hobbyprojekt där alla killarna hjälper till lika mycket. Om någon tycker att sajten ser ful ut och kommer på en bättre layout, så ändrar an det utan att fråga de andra.
Åklagarna kan verkligen inte förstå hur detta går till.

Enligt Falkvinge ger bloggen Opassande en bra liknelse. Någon tyckte att det kunde vara bra att ha en sajt där olika live-bloggar om rättegången samlades. Ja, för det sitter väldigt många inne i rättssalen och bloggar samtidigt som rättegången pågår. Inlägg från dessa bloggar samlas automatiskt på live.piratpartiet.se.
Jag väljer att citera Falkvinge igen:
"Någon i Piratpartiet fick en idé, och ett par personer bara genomförde den på några dagar utan att fråga en enda människa om lov. I ett traditionellt parti hade det krävts styrelseförankring och hej och hå och ytterligare tillstånd att få en adress under partiet så att den blir officiell (adressen live.piratpartiet.se) och ytterligare tillstånd och papper och godkännande för att få lägga upp en stor banner på förstasidan (www.piratpartiet.se). Inte vi. Vi får idéer och genomför dem. Det är en uttalad policy att vi litar på varandra, och det är förbjudet att fråga om lov"

Nu kommer några godbitar från rättegången:
Det mesta citerar jag direkt ur Falkvinges blogg:
19 februari:

"Åklagaren börjar med att påpeka att det vittne som ska kallas senare, Tobias Andersson (Piratbyrån), sitter i publiken. Det får man inte göra, tydligen. Ett vittne får inte ta del av rättegången innan han eller hon har vittnat.

Tobias Andersson svarar lakoniskt 'Får jag inte lyssna på radio då heller?'. Alla inblandade inser direkt att regeln inte håller eftersom rättegången livesänds över hela världen, inklusive av SVT. Efter att ha växlat blickar säger rättens ordförande att 'Ja... det kan vi förstås inte hindra, men du får inte vara här inne i alla fall, och den där sidan *nickar mot åklagaren* vill tydligen inte det.'
Tobias Andersson skakar på huvudet, ler för sig själv och lämnar salen."
20 februari:

"- När träffades ni för första gången IRL?, frågar åklagaren.

- Vi använder inte uttrycket IRL, säger Peter, vi använder AFK.

- IRL? frågar domaren.

- In Real Life, säger åklagaren.

- Vi använder inte det uttrycket. Allt är i riktiga livet. Vi använder AFK, Away From Keyboard.

- Jaha, säger åklagaren. Då är jag lite föråldrad."
20 februari:

"Det börjar med ytterligare en kulturkrock, här när Danowsky ställer frågor till Peter:

- Vad har du för utbildning?

- Jag är självlärd.

- Öh... har du gått gymnasiet?

- Jag hoppade av gymnasiet.

- Du hoppade av gymnasiet... *paus medan det sjunker in* Det har slagit mig att din engelska är så bra. Hur har du lärt dig det?

- Internet."

En annan rolig grej är att de som inte verkar "sköta sig" i rätten är åklagarna. De där juridiknissarna som har kostym och representerar skivbolagen. De har fått många tillsägelser, medan de fyra killarna från Pirate Bay sköter sig och är duktiga. Jag ser framför mig hur de små grabbarna i jeans och t-shirt sitter och väger på stolarna och svarar på frågor medan de små kostymnissarna springer runt och är upprörda för att de inte kommer vinna, och därför försöker ta till fula trix.

Idag har tydligen åklagarna slängt fram fler papper och bett de åtalade kommentera dem.
Falkvinge igen:

"Försvaret protesterar vilt. 'Då blir det ju en amerikansk rättegång där folk kastar in handlingar utan att någon har en aning om det.'
'Alla handlingar ni tjuvhåller på och tänker överrumpla med måste upp före förhöret.'

Massor av ordningsfrågor.

Åklagarsidan försöker försvara sig med att det är saker som Peter, Fredrik och Gottfrid har sagt offentligt.

Försvaret protesterar direkt. 'Det går ju omöjligt att komma ihåg!'

Peter är skarp som fan: 'Om du vill veta vad jag sagt offentligt, så förstår jag inte varför du lägger fram en artikel som varken innehåller någonting som jag har sagt, eller där mitt namn inte nämns?'

Försvaret protesterar.

Rätten bryter för enskild överläggning. Det betyder att domaren och nämndemännen sätter sig och bestämmer om det här ska tillåtas, och kommer tillbaka när de fattat ett beslut."

Nästa inlägg:
"Tingsrätten beslutar att, om frågor i förhör hänvisar till handlingar, så ska dessa handlingar presenteras FÖRE förhöret. "

Senare kommer en kommentar som alla verkar ha reagerat på:

"Danowsky börjar med att ställa Peter frågor om hans åsikter om upphovsrätten.

- Det där är en politisk fråga, säger Peter. Är det här en politisk rättegång eller en juridisk rättegång?

Danowskys svar slår mig fullständigt baklänges:

- På vilket sätt är [åsikter om] upphovsrätten en politisk fråga?"
Det alla reagerar på är den sista kommentaren. Frågor om upphovsrätt är den kanske hetaste politiska frågan just nu. Ett exempel är att Piratpartiets medlemsantal ständigt ökar. Oscar Swartz nämner kommentaren i ett inlägg med namnet "Advokaten som legat under en sten". Alla dumma kommentarer snappas direkt upp av bloggvärlden.

En tråkig grej hände i förrgår. Då blev IFPI:s hemsida hackad. Startsidan byttes ut och det stod något om att "nu är det krig". Det fanns också en slags "lycka till"-hälsning till the Pirate Bay. I stort sett alla som bloggade om rättegången skrev att det var dumt och fånigt och att det ger pirater dåligt rykte. Fler och fler inser att Piratpartiet är ett seriöst parti, men att hackare förstör saker i Piratpartiet eller Piratbyråns namn förstör för alla Pirater, som tydligt tog avstånd från det inträffade.

Ja, nu blev det ändå ett långt inlägg om Pirate Bay. Sorry. Kunde inte låta bli att dela med mig.
Over and out!

Josie var ju romantisk och skickade lite choklad, ett kort och en liten bok som hette Jag älskar dig till mig dagen innan Alla hjärtans dag. Alla hjärtans dag var ju på en lördag, och jag fick de fina grejerna på fredagen.

Jag skulle ju vara romantisk jag med och tänkte därför testa chokladogram. Jag gick in på chokladogram.se (pröva inte det förrän du läst det här inlägget!) och valde vad jag ville skicka. Jag valde en chokladkartong med hjärtformade chokladbitar i. Den kostade inte så mycket, men frakten kostade mer än dubbelt så mycket som själva chokladen! Jag funderade lite, men beslutade att det nästan kunde vara värt det. Jag ville ju testa tjänsten och på hemsidan verkade allt så bra.

De skrev att de levererar till Mölnlycke, och att de levererar på lördagar! "Vi levererar måndag-lördag varje vecka fram till 21.00. Beställer du före 13.00 (10.00 på lördagar) så kan vi leverera samma dag". Det lät ju hur bra som helst! För att vara på den säkra sidan beställde jag på torsdagen och fick välja vilken dag jag ville ha det levererat. Jag valde lördagen och det skulle gå bra.

Jag hade lite krångel med mitt Visakort, så jag valde faktura istället. Tänkte att det kunde vara lika bra om något skulle krångla. Och det gjorde det. På sista steget i orderprocessen stod det tydligt att det skulle levereras till bokaffären där Josie jobbar och lite info som jag hade skrivit. Att det bara är hon som jobbar där på lördagen, numret till bokhandeln och mitt nummer. Det stod också klart och tydligt att chokladen skulle levereras på lördagen den 14:e februari.

På lördagen jobbade jag, och kikade lite då och då på den länk jag fick skickad till mig i mailen. Där stod det fortfarande att chokladogrammet skulle levereras den 14:e februari, men "levererad"-rutan innehöll fortfarande ett rött kryss. Jag kikade och kikade, men det hade fortfarande inte levererats när butiken stängde. Jag kikade på hemsidan, men det stod ingenting om någon försening eller misslyckad leverans.
Väl hemma kikade jag igen, och strax innan sju på kvällen den 14:e stod det fortfarande att det skulle levereras den 14:e. Jag skickade iväg ett mail där jag frågade varför det inte levererats, och bifogade information om ordernummer och adress.

På måndagen stod det plötsligt på sidan att chokladen var levererad. Jag frågade Josie, men hon hade inte fått något. Då ringde jag till chokladogram.se och fick snacka med någon säljarsnubbe (från Stockholm) och förklarade läget. Att chokladen inte levererats och att det står på hemsidan att den levererats. Jag brukar vara snäll och trevlig i telefon, även om folk eller företag är dumma, men den här gången försökte jag vara allvarlig och inte ta någon skit. Jag försökte verkligen få fram att jag var missnöjd. Jag vet inte om det funkade.

Han sa iallafall att det hade varit väldigt många leveranser på Alla hjärtans dag. Runt 150 stycken i det området Josies choklad skulle levereras. Han tyckte ändå att det var konstigt att det stod på sidan att det hade levererats. Han skulle kolla det och ringa eller maila tillbaks "om en stund", men det gjorde han aldrig.

Jag mailade igen och skrev att jag ringt och mailat innan, men inte fått något svar. Jag beskrev problemet igen och bifogade ordernumret. jag fick svar efter en stund, och det var ett sånt där typiskt korkat svarsmail där avsändaren inte kollat upp någonting. "Va vi kan se från systemet är att chokladogramet ska vara levererat idag. Har du varit i kontakt med mottagaren? Kan vara så att är inte mottagaren hemma vid leveranstillfället så hängs chokladogramet på mottagarens ytterdörr". Jag svarade, och upprepade att mottagarens ytterdörr är en dörr till en bokhandel mitt på ett torg, och att mottagaradressen inte är en privatbostad utan ett föetag, vilket tydligt framgår i ordern (som kundtjänstmailpersonen borde ha läst) och att jag varit i kontakt med Josie flera gånger under dagen.

Imorse ringde den där säljarsnubben igen. Han sa att chokladogrammet skulle skickas idag, men han bad inte om ursäkt, och allt jag klagade på förklarade han bort eller sa att de gjort vad de kunnat. De hade försökt ringa, men inte kommit fram. Det är ju för att hon inte är på jobbet när de har stängt. Mitt mobilnummer hade de inte fått, eftersom de inte får avsändarens telefonnummer. Väldigt konstigt och dumt!
Det faktum att det stod att chokladogrammet var levererat - fast det inte var det - var ingens fel, tydligen. Alla hade gjort vad de kunnat. Att jag inte fått någon som helst information var inte heller någons fel.

Han sa iallfall att de skulle försöka skicka det idag om det var okej. Jag sa att det bara känns fånigt. Alla hjärtans dag var för tre dagar sedan. Jag kan be nån kompis gå dit med choklad istället. "Ja, men du har ju ändå betalat!" sa han då. Jag förklarade att jag ju fått en faktura och inte alls betalat ännu. Men det måste jag, sa han. Den är ivägskickad och då måste jag betala. Jag kunde inte ångra mig. Om jag säger att jag inte vill att de skickar ut chokladen, så ska de ha betalt ändå.
Ångerrätt kom aldrig på tal. De har inte gjort något fel, säger de. Men de skulle "slänga i nåt extra". Jag blev så paff och visste inte vad jag skulle säga. När jag sa att jag inte ville att de skulle skicka något blev han liksom lite otrevlig. Jag gick till slut med på det och bad dem slänga med en blomma, eftersom de är samma företag som blomsterbudet.se (och man kan beställa blommor till chokladen).

Chokladogrammet kom fram till sist. Jag fick ett SMS av Josie där hon tackade. Hon blev glad, men jag var sur. Jag tyckte att det hela hade skötts så oproffsigt, och all information hade varit så dålig. "Till Josie från Albin. Ha en bra alla hjärtans dag" stod det i kortet. Det kändes så jävla löjligt, eftersom det kom fram idag.

Senare fick jag ett mail också:
"Hej Albin
Blommorna kommer bli utkörda idag tisdag, när de skulle köras ut i lördags hann de inte köra ut det till klockan 16,00 då vi hade väldigt många körningar.
För att kompensera denna sen leverans skickade vi med en Åre chokladstrut."

Blommorna? Jag blir så trött på automatiska mail som man bara blir förbannad på! De kunde ju bara läsa och se att det är choklad jag beställt. Inte blommor! Josie fick chokladen jag beställt, plus den där struten. Men inga blommor som försäljaren hade sagt. Jag svarade på mailet och skrev, mycket sakligt, en lista på alla saker jag var missnöjd med.

Jag rekomenderar INGEN att anlita chokladogram.se eller blomsterbudet.se!
Kikade på omdömen på Eniro, och såg att det bara är en till som skrivit. Lägsta betyg hade de fått.

Josie skriver (18:52):

Då vet du att du kan köpa en marabou mjölkchoklad till mig och skicka via posten nästa gång. Works every time...

Trots att det är lördag var jag tvungen att jobba. Men det är kul. Idag var det dessutom första inspelningsdagen, så det var lite spännande. Jag trodde dock inte att jag skulle vara med, eftersom det bara var en docka som filmades idag, och den spelas av Björn Carlberg som spelade Lipton i Höjdarna.

När jag nästan var framme på jobbet kom Petters lilla blå lånebil (hans vanliga bil är på lagning) susande och stannade till bredvid mig. Petter gjorde tecken åt mig att hoppa in, och så åkte vi iväg. Jag hade ingen aning om vart vi skulle, eller varför, men när han pratade i telefon berättade han att ingen av de som  skulle vara med på dagnes inspelning hade någon nyckel, så alla stod utanför och frös. Petter och jag åkte iallafall genom halva stan för att möta upp scenografen som lånade ut sin nyckel, och sedan åkte vi tillbaka och låste upp.

Jag trodde som sagt inte att jag skulle vara med och spela idag, utan bara titta på, men dagens huvudperson har två armar, varav den ena styrs av den person som styr munnen (Björn), och den andra armen styrs av en annan person. Och den andra personen blev jag. Jag hade bara hejat på Björn härom dagen, men nu skulle jag jobba med honom och sitta tätt intill... Mysigt. Men han var jätteschysst och frågade om jag spelat hand förut. Det har jag ju faktiskt inte gjort, men han gav mig en snabbintroduktion och lite tips. När vi filmade sa han till om det blev för mycket handrörelser och så berömde han mig ibland när det blev riktigt bra. Han sa att han själv hade rätt svårt för att spela hand i början. Det gäller att mest följa med och låta den andre bestämma. Själv hade han i början velat göra massor av handrörelser, för att det skule bli riktigt bra, men det blev för "viftigt". På kvällen fick jag ett SMS av Petter där han skrev att han hade kikat igenom det som filmades under dagen och att mitt handspel var jättebra. Han skrev också att nyckeln till handspel är att "förhöja utan att ta över" och att jag lyckades jättebra med det. Det känns jättebra!

Förresten är det ju Alla hjärtans dag idag. Igår fick jag brev från Josie. Det var ett litet kuvert med ett litet kort, en liten, liten bok, och fyra lyxiga chokladbitar:


Fina grejer från Josie.

Jag ville ju inte vara sämre, så jag beställde faktiskt, redan för några dagar sedan, en grej till Josie. Företaget skrev på sin hemsida att de levererar på lördagar också, och att de levererar samma dag om man beställer innan 12, tror jag det var. Innan 10 på lördagar. Jag beställde ju två dagar i förväg, så jag trodde det skulle gå smidigt och bra. Men icke. Josie har fortfarande inte fått nåt. Det är därför jag inte skriver vad det var förnågot. Jag kommer troligtvis att berätta mer, och klaga mer, i ett framtida inlägg.

Jag har förresten klippt Albin & Art - Alla hjärtans dagspecial för några veckor sedan, och laddat upp på YouTube idag. Den gjordes ju 2006, alltså för tre år sedan, men den var nästan en kvart lång. YouTube tillåter inte så långa klipp, så jag har kortat ner den och, som sagt, laddat upp den.

Albin & Art - Alla hjärtans dagspecial:


Jag gick från jobbet vid halv sju, ungefär. På vägen köpte jag lite chips och när jag kom hem kikade jag på Melodifestivalen streamad från SVT:s hemsida. Ganska kass bild. Ganska jättekass programledare.

Imorgon ska jag jobba igen. Men med största sannolikhet bara sitta bakom kameran och titta. Men... Öh... Hejdå!

Det har varit en lång dag idag.
Jag tog det lugnt imorse och åt i lugn och ro och diskade min tallrik (i tvättstället) och dessutom tvättade jag håret eftersom jag kom ihåg att köpa schampoo igår. Jag promenerade till jobbet som vanligt och kom fram ungefär halv tio.

Jag började dagen med lite småjobb vid en av datorerna. Sen var det lite uppdrag ute, som igår. Jag skulle till ungefär samma ställen. Hårddisken jag lämnade igår skulle hämtas igen. Nu kunde jag ju vägen. Jag fick tillbaka den, men utan det fina fodralet den låg i när jag lämnade den, så jag tvingade receptionisten att gå och leta. Till slut fick jag den.

Sen åkte jag till ett ställe för att köpa en teknikpryl på ett företag som heter Ljud & Bild Media. Inte jättefantasifullt namn, men de hade en fantasifull toalett. Jag väntade på att en kille letade omkring efter den där prylen jag skulle köpa åt BLA, och då gick jag på toa. När jag tryckte på lampknappen tändes det lilla rummet upp, och musik börjad spela från nånstans över innertaket. Riktigt kul. På dörren var det ett relä också...


Ett relä på dörren.

När man vred om låset trycktes relät ner och en röd lysdiod tändes i rummet utanför. Mycket fiffigt.

Sen hämtade jag kameran jag lämnade igår. Nu hade en kille monterat på nån adapter och lite objektiv. Det visade sig att hans lilla företag hade sitt kontor jättenära mannen jag hämtade ett stativ hos igår. Så jag var först och lämnade kameran, åkte sedan iväg långt bort för att lämna en hårddisk, och sedan nästan tillbaka igen för att hämta stativet. OCh jag visste inte att det var så nära! Jaja...

Jag åkte iallafall till Slussen och gick upp för alla jobbiga trappor upp till Södra teatern och Mosebacke torg. Jobbig trappa. Det finns ju en hiss, Katarinahissen, men den kostar pengar! Så knasigt. I Göteborg är det gratis att åka hiss.

Jag åkte tillbaka till kontoret och grejade med lite annat. Petter skulle jobba över, och eftersom jag inte har så mycket för mig när jag jobbat klart så jobbade jag också över. Jag och Petter bar bord, bänkar och datorer och möblerade och hade oss. Det finns många rum, men det är fortfarande inte bestämt i vilket rum det ska vara snickeri och var alla datorer ska vara och sådär, men jag får hjälpa till att bestämma och komma med idéer p var alla bord ska stå och var vi kan ha mötesrum och sådär.
Lokalerna är förresten jättehäftiga.

Petter var glad och flummig. Och det var jag med. Vi sa konstiga saker med konstiga röster och bar grejer och möblerade om. Klockan halv tio körde han hem mig och peruk-Madde. Alltså har jag varit på jobbet i tolv timmar idag. Förutom den tid jag var utepå stan och hämtade grejer. Men det var ju "i tjänsten".

Imorgon blir det ännu en spännande dag. Förresten kommer broder Daniels flickvän Jessica till Stockholm en sväng. Jag vet dock inte varför. Men hon frågade om jag ville fika, och det vill jag. Har ju inte träffat nån jag känner på ett bra tag nu.

Jaja.

Over and out!

Ännu en natt med br sömn, men jag var rejält trött imorse.
Jag skulle blogga igår, men jag var så seg och trött så jag väntade rätt länge. Jag skulle ptata med lillebror via Skype, men alla samtal med honom blir alltid väldigt långa. Det dröjde säkert en timme innan jag fick prata om det jag ringde för att prata om, och när jag var klar var klockan kanske halv tolv, så jag skyndade mig att blogga och sedan lägga mig.

Imorse promenerade jag till jobbet igen. Det tog ungefär 25 minuter. Jag var där rätt tidit så det var nog bara Petter och Malini som var där när jag kom. Malini är något producentaktigt (hon sa att hon inte riktigt är producent, men på listan med personer inblandade i projektet står hon som producent). Det var hon som ringde mig den där måndagen och sa att jag skulle få åka till Stockholm och täffa dem på BLA.
Idag hade hon med sig sin lilla femåriga dotter. Hon var rätt blyg och sa inte hej. Det gjorde inget, men Malini verkade lite sur för att hon inte hade hälsat på mig, och så sa hon att blygheten nog skulle bli släppa senare.

Det dröjde inte länge förrän vi började prata, och när Malini jobbade satt dottern vid en dator och tittade på Webb-TV, nån film, spelade spel, eller pratade med mig. Det var rätt kul, faktiskt. Vi gick också på en liten rundvandring och kikade lite extra på några av dockorna. Då träffade jag bland annat "Rydberg".

Rydberg har varit med i lite småklipp i ungdomsprogrammet Vera för några år sedan, och senare dykt upp lite smått i andra grejer. Han tittade exempelvis in en snabbis i ett avsnitt av Allrams Höjdarpaket. Han kallades även för Rydberg, den skånske boxaren. Han spelas förresten av Petter.

En rolig grej Malinis dotter och jag kom på var att man kan testa vilka saker som kan fastna på magneten i hörnet av datorskärmen. Det var det enda användbara man kunde ha Mac:en till. Ingen på BLA verkar gilla Mac, och hon som har Mac kommer inte åt nätverket med alla viktiga filer. Haha!

Gem i hörnet av datorskärmen.

Jag var med på ett möte idag också. Det var Petter och tjejerna på dockmakeriet som gick igenom några scener och vilka dockor som behövde ändras inför vissa tagningar. Dessutom diskuterades några roller där det fortfarande inte var bestämt om de skulle spelas av dockor eller människor. I den här diskusionen lyckades jag få en roll till! Kanske två. Det ska bli riktigt skoj.

Jag fick även hälsa på Thomas Lundqvist som tittade in en sväng. Han har en ganska häftig röst, och det är han som spelar Franke i Höjdarna och gör speakerrösten i ComHem-reklamfilmerna (som förresten görs av BLA).

Ur ett tillfälligt förråd plockades Lipton ut också. Honom har jag inte sett på riktigt. Bara en blek prototyp. Men idag träffade jag den riktige Lipton.


Den riktige Lipton.

Så mycket mer har väl inte hänt på jobbet. Jo, jag fick titta igenom en jäkla massa bilder som låg på en hårddisk i nätverket. Det var testbilder och annat kul från olika produktioner. En del man kände igen, såsom bilder från Allram Eest, ComHem-reklamfilmerna, Höjdarna och Janne och Mertzi, och så en del andra grejer som jag aldrig sett men är riktigt häftiga. Ska se om jag kan lägga upp nån bild i bloggen imorgon. Hittade lite Photoshopade bilder som nog varit med i Allram Eest tecknat back in the days.

På vägen hem gick jag in på K-Rauta och irrade omkring och tänkte och räknade och hade mig och kom till sist därifrån med en lampkontakt med sladd, en lampsockel, två glödlampor och en skruvmejsel. Sen fortsatte promenade hemåt och när jag var nästan hemma köpte jag en pizza.
Väl hemma monterade jag ihop lampkontakterna, skruvade i en glödlampa och satte upp min lilla installation i taket i hallen.


Voila!

Det fanns ingen lampa där innan, så det var rätt mörkt. Nu är det jättefint, trots att det bara är en naken lampa där utan skärm eller nåt. Men den sitter så högt, och är bara på 25 watt, så man blir inte bländad.

Ja, jag pysslar om mitt lilla bo. Det är rätt mysigt nu.
Det sticker ut en spik ur väggen på ett ställe där det hade passat bra med nån tavla. Funderar på att kanske skriva ut en fin högupplöst bild och hänga upp. Kanske en på... Allram eller nåt. Vi får se.

Over and out!

Att ensam hyra ett rum i Stockholm är inte en dans på trosor alla gånger.
Jag gav mig till slut ut för att leta reda på mat för att äta nu på kvällen, och mat för att äta till frukost och eventuellt mellanmål de närmsta dagarna.

Jag hittade ICA-butiken, och den låg precis bredvid ingången till tunnelbanan. Jag passerade dock ICA-butiken i jakt på mat för stunden. Jag såg Solnagrillen borta i fjärran och gick ditåt. Där fick jag mat för stunden. Gott, men lite för varmt. Sedan gick jag till ICA och köpte lite andra grejer. En liter mjölk, en liter yoghurt, lite polarbröd, smör, müsli, lite påläggskorv och två mellanmålsyoghurtar.

På vägen hem gick jag ännu en gång igenom vad jag kommer att behöva. Till frukost äter jag müslin jag köpte blandat med yoghurten jag köpte. Det hela äts ur en av tallrikarna som stod i rummet och med besticken. Då kom jag på att jag inte har något diskmedel. Och ingen diskborste. Och ingen diskho. Jag får diska i handfatet. Eller köra porslinet i tvättmaskinen.

När jag kom hem upptäckte jag att besticken jag fick låna är rätt skitiga och äckliga. Och jag har ingen smörkniv. Bara två skitiga matknivar. Känner mig lite deppig. Men det är ju bara första dagen. Men det känns lite trist, liksom.
Jag skulle kanske kunna diska med tvål, och gnugga med fingrarna istället för diskborste. Bara det inte blir tvålsmak i maten. Fy faan!

När min värd hälsade på mig hade han med sig en tvättkorg till mig. Han ställde in den i badrummet, och sen visade han hur tvättmaskinen fungerade. Det var det jag skrev om innan. Det som slutade med att det sprutade vatten åt alla håll.
Jag ska förresten berätta en annan liten detalj som blir lite viktig senare i hitorien. När jag senast ringde min värd hade han sitt mobilsvar på, och då svarade han med "Posten Logistik" innan han sa sitt namn. Jag berättade senare att jag också jobbat inom Posten Logistik, och han kände till Härrydas paketterminal.
Iallafall...

Nu när jag kom hem tyckte jag att tvättkorgen jag fick var lite väl skitig. Nu låter jag jättepryd när jag gnäller på besticken och tvättkorgen, men de ser verkligen äckliga ut. Iallfall tvättkorgen. Det var som sand i botten och smuts på insidorna, så jag spolade rent den i duschen. När jag var klar lyfte jag upp den för att hälla ut vattnet, och såg att den var skitig på utsidan också. Och då insåg jag plötsligt att jag kände igen den där tvättkorgen...

Tvättkorg?

Det är ingen tvättkorg. Det är en soptunna från Posten. På varenda "ficka" på Härrydas paketterminal, Fläskeboterminalen, står en sån där plasttunna. Alltså har min värd tagit en soptunna från Posten och sagt att det är en tvättkorg. That explains the smutsigness. Försök inte lura mig! Jag har jobbat på Posten!

Imorgon ska jag till BLA och tydligen vara med på en massa möten, och så blir det nog rep och manusgenomläsning. Det ska bli så ballt!
Jag ska försöka tänka på det och inte så mycket på att jag bara har skitiga bestick. Och så kan jag gå tillbaks till ICA och köpa diskmedel!

Kram på er allihopa!

Nu sitter jag här i mitt lilla rum och har det rätt bra.

Natten var hemsk. Jag somnade rätt lätt, men vaknade upp vid halv fyra på natten och låg vaken ett bra tag. Jag lyckades till slut somna om, men vaknade igen vid halv sju. Jag låg vaken i ungefär två timmar. Jag låg och tänkte på allt möjligt, men kunde bara inte somna. När det var en halvtimme kvar tills klockan skulle ringa och väcka mig, då gav jag liksom upp hela sovprojektet och när jag väl givit upp somnade jag så klart. Vaknade av veckarklockan och var alldeles kallsvettig. Minns inte vad jag drömde, men det var nåt jobbigt.

Sen lyckades jag till slut släpa mig upp ur sängen och åt frukost med övriga familjen: Josie, svärmor Lena och svärfar Börje. När Josie och Börje gått från bordet satt Lena och jag som vanligt och småpratade om allt möjligt en bra stund tills det blev min tur att duscha. Jag började bli ännu mer nervös och var tvunen att gå på toa först. Jag blev sittande en stund, och det rubbade tidsschemat en aning. Efter att tgit på min deo var det dags att lägga ner den i resväskan, men det blev lite körigt.

Vi hade en ganska bra marginal, men Börje blev stressad och sa att vi var tvugna att skynda oss, och då stressade han upp mig. Det var faktiskt väldigt jobbigt. När vi skulle åka låg inte min kamera i jackfickan, som den brukar. Var fan är kameran?
Jag sprang upp till sovrummet, men kunde inte hitta den. Jag tog med Josies kamera och frågade henne om hon tagit med min, eller om hon hade någon aning om var den kunde vara. Nope. Hon trodde att jag packat ner den, men varför skulle jag göra det? Jag brukar alltid villa ha den lättillgänglig. Den brukar ligga på två möjliga ställen i sovrummet (på byrån eller i hyllan) eller i min jackficka.
Hade jag glömt den hos Josies mormor och morfar när vi va och åt middag hos dem igår?
Vi åkte mot flygplatsen och Lena ringe till sina föräldrar. Jag satt i baksätet och skämdes. Jag hade ju stenkol på alla andra grejr och hade inte glömt packa ner nånting annat. Kände mig så dum.
Jag satt och tittade ut genom bilfönstret och Josie la sin kamera i min hand. Jag fick låna den. Hon är så snäll.

Vi kom fram till flygplatsen och var rätt stressade. Men det var rätt gott om tid ändå. Jag visade upp mitt Malmö Aviation-kort och min legitimtion. Jag behövde ingen biljett eller nånting. Båda väskorna åkte iväg på rullbandet och så gick vi vidar till avgångshallen för inrikesflyg. Där var det dags att säga hejdå. Jag var på dåligt humör efter att nästan ha blivit utskälld. Vi hade ju gott om tid! Jag kunde inte hjälpa att jag behövde gå på toa.
Mitt hejdå till Josie blev därför lite konstigt.

Jag gick in till den där kontrollen, som jag inte kommer på vad den heter. Jag fick ta av mig klocka, mobil, nycklar och skärpet och lägga i en plastback. Jackan på en annan plastback och ryggsäcken på en tredje. För första gången någonsin gick jag igenom metalldetektorn utan att den pep. Jag lyckades ställa mig så att jag såg TV-skärmen med röntgenbilder på väskorna. Min dator såg rolig ut. Men de ville tydligen inte att jag skulle göma den i ryggsäcken, så jag fick ta ut den och låta den åka ensam igenom en gång till. Nån gång i nåt land, kanske i USA, blev de jättearga när jag försökte se röntgenbilden av min väska. Det fick man inte titta på.
Jag gick igenom iallafall och stod tillsammans med lite andra människor som liksom jag stod och tog på sig sina skärp.

Sen promenerade jag vidare till en vänthall där vi väntade på att få gå ombord på det här lilla knubbiga planet:


Det var sagt att planet skulle lyfta 11:20, men först 11:40 lyfte vi. Men vi landade bara fem minuter senare än det var sagt. 40 minuters flygresa! Så lång tid tog det för mig att åka till skolan varje morgon från Sävedalen till Angered. Och på den tiden kan man ta sig från Göteborg till Stockholm. Men det är inte riktigt lika miljövänligt som att åka spårvagn.
Strax innan landning kom jag på att min kamera säkert låg i TV-rummet. Det första vi gjorde när vi kom hem igår var att väga in oss på WiiFit. Ibland tar jag mobilen ur fickan och lägger den på fönsterbrädet. Där ligger säkert kameran. När jag klev av planet ringde jag Josie som hade letat jättenoga i sovrummet. Hon kikade i TV-rummet och där låg kameran. Så nu får hon låna den, så har jag hennes.

Jag har aldrig stått i taxikö förut. Men det gjorde jag idag. Utanför flygplatsen stod folk på ett litet led. Och så kom en taxi, och så klev den som var längst fram i kön in i taxin. Och så dröjde det jättelång tid innan nästa taxi kom.
Det kom någon taxi och ställd sig en bit bort. Det stod nåt taxibolagsnamn på dem, men de var skumma. Nån gick fram till taxin och pratade med chauffören. Sedan kom han tillbaka. Skumt. Jag frågade chauffören vad det skulle kosta bara att åka till Sundbyberg. Ungefär. Han svarade jättekonstigt. Jag vet inte om han sa nånting om solidaritet, eller om det var något med taxameter. Det var obegripligt iallafall. Jag ställde mig i kön igen och väntade på en taxi med en förare som inte verkade kriminell och skum. Den ena av mina väskor är förresten rätt ostadig när man ställer den upp, så den slog över och hamnade uppochner i en lerig rabatt. Härligt. Till slut kom iallafall en taxi till mig och jag blev släppt utanför mitt nya hem. 129 kronor kostade den resan.

Jag åkte upp med hissen och knackade på dörren. Det var samon till han jag pratat med innan, som öppnade. Hon var trevlig och visade mig rummet. Han jag hyr av skulle komma hem senare på dagen. Rummet såg bra ut. Rätt mysigt. Jag blev informerad om att Syndbyberg är en av de krogtätaste kommunerna i hela landet, vilket innebär att det finns gott om ställen att välja på om man ska köpa hämtmat. Och det ska jag.
Hon sa också att understa byrålådan inte går att stänga helt. Nu gör den det. Jag har pillat lite så att den funkar.

Jag packade upp alla grejer och lyckades få plats med allt på bra ställen. När jag kopplade in datorn ville inte Internet fungera. Jag skulle prata med han jag hyr av om det skulle var nåt krångel, var det sagt. Jag tänkte att det var jäkligt typiskt. Nu följer två månader av Internetstrul, liksom...
Jag hittade ett oskyddat trådlöst nätverk, men det var långt borta och funkade dåligt. Till slut upptäckte jag att nätverkskontakten är lite trasig, och hade hoppat ur en liten skarvkontakt under sängen. När jag satte in den igen funkad Internet. Och det gick jättefort! Kollade på TPTEST och den sa att jag kom upp i 93 Mbit/sek eller nåt! Hur bra som helst!
Här kommer jag trivas!


En liten del av mitt fina rum.

Senare på eftermiddagen kom värden hem och hälsade på mig och visade hur tvättmaskinen fungerade. Man måste koppla bort duschslangen och sätta i en slang till tvättmaskinen när man ska tvätta. Slangen till tvättmaskinen var inkopplad, och han skulle demonstrera hur man gör. Han tog bort slangen, och då sprutade det vatten åt alla håll. Han lyckades skruva åt kranen och förklarde att han precis skulle berätta att man ska vara noga med att dra åt kranen först.

Nu bor jag i Stockholm i två månader. Jag lyckades hjälpa Josie med att koppla in sitt headset och installera Skype. Det gjorde hon väldigt bra själv, men det var en mikrofoninställning hon hade missat. Hon är duktig på datorer, den där tjejen. Så nu kan vi ringa till varandragratis och när vi vill. Nästan. Praktiskt.

Nu måste jag handla. En plastpåse för sopor och så lite mat så att jag överlever. Och frukost till imorgon. Helst borde jag undersöka hur jag ska ta mig till jobbet imorgon. Men det börjar bli sent. Eller? Nej. Bara mörkt.

Over and out!

Det börjar bli nervöst.
Jag kunde inte riktigt somna igår. Dels för att jag laggt mig så sent den senaste tide, men också för att jag inte kunde sluta tänka på Stockholm, muppar, rummet jag ska hyra, saker jag ska packa, och min kära Josefin.

Jag har haft lite dåligt samvete för att jag inte tänkt så mycket på att jag kommer sakna Josie. Det har varit så mycket annat att tänka på, och så mycket att se fram emot. Och så iband tänker jag på stackars Josie som kommer stanna kvar här, där allt är som vanligt, förutom att jag är borta. För mig kommer det bli en jäkla omställning, och så snurrigt. Men igår började jag känna av att jag inte kommer se Josie på ett tag. Imorgon förjer hon med till Landvetter och säger hejdå. Jag ser framför mig hur vi säger hejdå och i låten Moonriver spelas. Alltså den versionen som spelas i början av Breakfast At Tiffany's.
Jag har inte sett den, men jag har suttit vid datorn och grejat samtidigt som Josie legat i sängen och tittat på den. Intro-låten (Moonriver) är så fin, och igårkväll lyckades jag spela in ljudet och fixa den som ringsignal till Josies mobil.
Själv ska jag ha den som väckningssignal på min mobil.


Öppningsscenen till Breakfast At Tiffany's.

Eftersom planet ska lyfta 11:20 imorgon ska jag packa idag. Och så måste jag dammsuga. Men jag har iallafall gjort en liten lista på saker jag inte får glömma. Strumpor, kalsonger, byxor och t-shirts har jag inte skrivit upp. Det kommer jag ju inte direkt glömma. Redan härom dagen gick jag igenom mina t-shirts och sorterade i en liten, liten "tråkigt"-hög, en "kanske"-hög och några högar med tröjor jag ska ha med mig.
En hög med vita tröjor (fem stycken),
en med röda (två),
en med lila (hittade bara en, men jag ska ha med två lila tröjor),
en med ljusblå (två)
och en med gula (fem).
Det känns ändå lite. Jag trodde att jag iallafall skulle ta med tjugo. Det kanske är några tröjor som gömt sig nånstans?
Jag tror några ligger i tvätten.


Galgar som blev över efter sorteringen.

Min lista på andra grejer, som det finns risk att jag glömmer bort om jag inte skriver upp dem ser hittills ut såhär:
Novalucol
Kameraladdare
Mobilladdare
Strömsladd till datorn
Badbyxor (Josies förslag)
Headset - MED NY PLOPPAR! (Jag måste byta ut öronplopparna, eftersom det är olika storlek på dem. Har reservploppar i en liten påse nånstans.
Laddare till rakapparaten
Kabel till mobilen (så att jag kan koppla den till datorn)
Två varma tröjor
De lila-gul-svarta skorna
Det svarta skärpet (om jag hittar det)
Mina manus
Hörlurar (så att jag kan sitta och klippa film utan att störa grannar eller de jag hyr rummet av)

Det var det.

Min kusin Jonas var förresten och tittade på rummet i förrgår. Dagen innan såg vi på Efterlyst och de pratade om en kvinna som hade visat lägenheter och tagit förskottshyror, och sedan försvunnit utan att hyresgästerna kunnat komma åt lägenheterna. Samma dag hade jag skickat första hyran, och min kusin hade ännu inte sett lägenheten, men dagen därpå (i förrgår) var han alltså och tittade. På vägen hem ringde han mig och berättde att det såg jättebra ut. Fräscht och nymålat. De hade dragit in en nätverkssladd också, så att jag kan surfa. Han beskrev rummet ganska bra, och det känns som att det kommer bli kanon.
Det känns lite som när jag jobbar på Arvikafestivalen. Jag åker iväg och är med om något jättekul och jättesnurrigt under en period. Men det här blir en längre period, och jag kommer få betalt. Istället för att ha mitt lilla tält som högkvarter kommer jag ha ett rum med toalett, tvättmaskin, kyl, micro och säng.

Det kommer bli coolt, men precis som på Arvika kommer jag att börja sakna Josie så fort det blir en lugn stund. Men hon ska ju komma och hälsa på ganska snart, och hon håller redan på att planera in besök nummer två. Själv vet jag inte riktigt vilka helger jag ska jobba, så jag har inte kunnat planera in nåt helg då jag kan åka hem och hälsa på i Göteborg. Men det kommer.

Jag kommer nog att blogga ganska mycket från Stockholm. Tror jag. Vi får se...
Over and out!

Här sitter jag och vet inte riktigt vad jag ska göra.
På söndag flyger jag till Stockholm och det ska bli så jäkla ballt. Tror jag.
Drömjobbet jag inte kunnat drömma om.

I söndags var Josie och jag hemma hos pappa och tittade på BluRay-film och pappa och jag åt ölkorv och drack Vanilla Coke. Han körde hem oss igen på kvällen, och då tog jag med min nya resväska hem.

Min nya resväska.

Jag fick den i julklapp för att ha till Stockholmsresan. Det är en riktigt snygg väska, och bra kvalité. Det får ju plats en hel del. Men inte alla mina t-shirts. Jag funderar på vad jag ska ta med. Jag kanske ska försöka ta med några t-shirts i liknande färger. Kanske te gula, några lila, några röda, o.s.v. så att det blir lättare att tvätta. Jag är en riktig nybörjare när det gäller att tvätta. Men vi får se hur det går...


Varför skriva sina initialer, när man kan skriva LOL?

Igår kväll kunde jag inte riktigt somna. Men jag låg och tänkte på hur det ska bli att jobba på BLA. Jag kikade igenom lite bilder från julkalenderinspelningen igen. Det var för några år sedan som lillebror hittade en sajt med massa foton från olika svenska filminspelningar, och dä hittade han foton från inspelningen av 2004 års julkalender, Allrams höjdapaket. Det var nog av de bilderna som jag första gången fik en inblick i hur det går till på inspelningar av mupp-TV-program. Jag hade ingen aning om att jag skulle få åka till Stockholm och jobba med sånt. Med självaste Petter Lennstrand!


Petter Lennstrand som spelar Allram Eest. Här "in action" på inspelningen av julkalendern 2004. Petter är även skaparen bakom Allram, Höjdarna och en massa andra mupp-tv-grejer.

Ja, det ska bli så jäkla häftigt! Jag vill åka nu!
När jag berättar för folk som känner till Allram Eest tycker de att det är jättefräckt, medan folk som inte känner till Allram eller några muppgrejer överhuvudtaget inte begriper alls vad jag snackar för goja om dockor och muppar och Allram och hålla händerna över huvudet. Som en gammal lagledare på Posten som jag pratade med lite när jag var och sa upp mig. Han frågade vad jag ska göra nu, och jag berättade entusiastiskt ungefär vad jag ska göra uppe i Stockholm. Han sa något i stil med att "Man måste ju börja nånstans". Jo, det är klart, men det här hade jag kunnat tänka mig att jobba med hela livet! För mig är inte det här något "jag börjar här nere på botten"-jobb. För mig duger det här gott och väl. Om min kariärstege tar slut här och jag får stanna på det här steget gör jag gärna det.

Men nu ska jag jobba där i två månader. Sen vet ingen vad som händer. Förhoppningsvis får jag mer jobb hos BLA. Vi får se. Igår tittade Josie och jag på några avsitt av Höjdarna. Det är ju ett barnprogram, men om man tittar och tänker att målgruppen är små barn och man bara tar det för vad det är, så tycker jag att det är lite skoj. Och så är jag ju helt galen i muppar också.

Manusen till den nya TV-seien har jag läst igenom och jag tycker att Petter Lennstrand är ett geni. Manuset är topphemligt, men det är roligt och jag tror faktiskt att det kan passa för alla åldrar. Jag vet inte helt säker vad jag får göra. Bara ungefär. Men jag vet inte hur mycket av de olika grejerna jag får göra. Hur mycket jag får spela med dockor. Om jag får göra några röster, eller hur många, eller hur mycket. Men jag hoppas de låter mig göra massor med kul saker!

Jisses, vad jag är otålig!

Jag kan förresten bjuda på bakomfilmen igen, så ni får se hur det går till:


Over and out!