Nu sitter jag här i mitt lilla rum och har det rätt bra.

Natten var hemsk. Jag somnade rätt lätt, men vaknade upp vid halv fyra på natten och låg vaken ett bra tag. Jag lyckades till slut somna om, men vaknade igen vid halv sju. Jag låg vaken i ungefär två timmar. Jag låg och tänkte på allt möjligt, men kunde bara inte somna. När det var en halvtimme kvar tills klockan skulle ringa och väcka mig, då gav jag liksom upp hela sovprojektet och när jag väl givit upp somnade jag så klart. Vaknade av veckarklockan och var alldeles kallsvettig. Minns inte vad jag drömde, men det var nåt jobbigt.

Sen lyckades jag till slut släpa mig upp ur sängen och åt frukost med övriga familjen: Josie, svärmor Lena och svärfar Börje. När Josie och Börje gått från bordet satt Lena och jag som vanligt och småpratade om allt möjligt en bra stund tills det blev min tur att duscha. Jag började bli ännu mer nervös och var tvunen att gå på toa först. Jag blev sittande en stund, och det rubbade tidsschemat en aning. Efter att tgit på min deo var det dags att lägga ner den i resväskan, men det blev lite körigt.

Vi hade en ganska bra marginal, men Börje blev stressad och sa att vi var tvugna att skynda oss, och då stressade han upp mig. Det var faktiskt väldigt jobbigt. När vi skulle åka låg inte min kamera i jackfickan, som den brukar. Var fan är kameran?
Jag sprang upp till sovrummet, men kunde inte hitta den. Jag tog med Josies kamera och frågade henne om hon tagit med min, eller om hon hade någon aning om var den kunde vara. Nope. Hon trodde att jag packat ner den, men varför skulle jag göra det? Jag brukar alltid villa ha den lättillgänglig. Den brukar ligga på två möjliga ställen i sovrummet (på byrån eller i hyllan) eller i min jackficka.
Hade jag glömt den hos Josies mormor och morfar när vi va och åt middag hos dem igår?
Vi åkte mot flygplatsen och Lena ringe till sina föräldrar. Jag satt i baksätet och skämdes. Jag hade ju stenkol på alla andra grejr och hade inte glömt packa ner nånting annat. Kände mig så dum.
Jag satt och tittade ut genom bilfönstret och Josie la sin kamera i min hand. Jag fick låna den. Hon är så snäll.

Vi kom fram till flygplatsen och var rätt stressade. Men det var rätt gott om tid ändå. Jag visade upp mitt Malmö Aviation-kort och min legitimtion. Jag behövde ingen biljett eller nånting. Båda väskorna åkte iväg på rullbandet och så gick vi vidar till avgångshallen för inrikesflyg. Där var det dags att säga hejdå. Jag var på dåligt humör efter att nästan ha blivit utskälld. Vi hade ju gott om tid! Jag kunde inte hjälpa att jag behövde gå på toa.
Mitt hejdå till Josie blev därför lite konstigt.

Jag gick in till den där kontrollen, som jag inte kommer på vad den heter. Jag fick ta av mig klocka, mobil, nycklar och skärpet och lägga i en plastback. Jackan på en annan plastback och ryggsäcken på en tredje. För första gången någonsin gick jag igenom metalldetektorn utan att den pep. Jag lyckades ställa mig så att jag såg TV-skärmen med röntgenbilder på väskorna. Min dator såg rolig ut. Men de ville tydligen inte att jag skulle göma den i ryggsäcken, så jag fick ta ut den och låta den åka ensam igenom en gång till. Nån gång i nåt land, kanske i USA, blev de jättearga när jag försökte se röntgenbilden av min väska. Det fick man inte titta på.
Jag gick igenom iallafall och stod tillsammans med lite andra människor som liksom jag stod och tog på sig sina skärp.

Sen promenerade jag vidare till en vänthall där vi väntade på att få gå ombord på det här lilla knubbiga planet:


Det var sagt att planet skulle lyfta 11:20, men först 11:40 lyfte vi. Men vi landade bara fem minuter senare än det var sagt. 40 minuters flygresa! Så lång tid tog det för mig att åka till skolan varje morgon från Sävedalen till Angered. Och på den tiden kan man ta sig från Göteborg till Stockholm. Men det är inte riktigt lika miljövänligt som att åka spårvagn.
Strax innan landning kom jag på att min kamera säkert låg i TV-rummet. Det första vi gjorde när vi kom hem igår var att väga in oss på WiiFit. Ibland tar jag mobilen ur fickan och lägger den på fönsterbrädet. Där ligger säkert kameran. När jag klev av planet ringde jag Josie som hade letat jättenoga i sovrummet. Hon kikade i TV-rummet och där låg kameran. Så nu får hon låna den, så har jag hennes.

Jag har aldrig stått i taxikö förut. Men det gjorde jag idag. Utanför flygplatsen stod folk på ett litet led. Och så kom en taxi, och så klev den som var längst fram i kön in i taxin. Och så dröjde det jättelång tid innan nästa taxi kom.
Det kom någon taxi och ställd sig en bit bort. Det stod nåt taxibolagsnamn på dem, men de var skumma. Nån gick fram till taxin och pratade med chauffören. Sedan kom han tillbaka. Skumt. Jag frågade chauffören vad det skulle kosta bara att åka till Sundbyberg. Ungefär. Han svarade jättekonstigt. Jag vet inte om han sa nånting om solidaritet, eller om det var något med taxameter. Det var obegripligt iallafall. Jag ställde mig i kön igen och väntade på en taxi med en förare som inte verkade kriminell och skum. Den ena av mina väskor är förresten rätt ostadig när man ställer den upp, så den slog över och hamnade uppochner i en lerig rabatt. Härligt. Till slut kom iallafall en taxi till mig och jag blev släppt utanför mitt nya hem. 129 kronor kostade den resan.

Jag åkte upp med hissen och knackade på dörren. Det var samon till han jag pratat med innan, som öppnade. Hon var trevlig och visade mig rummet. Han jag hyr av skulle komma hem senare på dagen. Rummet såg bra ut. Rätt mysigt. Jag blev informerad om att Syndbyberg är en av de krogtätaste kommunerna i hela landet, vilket innebär att det finns gott om ställen att välja på om man ska köpa hämtmat. Och det ska jag.
Hon sa också att understa byrålådan inte går att stänga helt. Nu gör den det. Jag har pillat lite så att den funkar.

Jag packade upp alla grejer och lyckades få plats med allt på bra ställen. När jag kopplade in datorn ville inte Internet fungera. Jag skulle prata med han jag hyr av om det skulle var nåt krångel, var det sagt. Jag tänkte att det var jäkligt typiskt. Nu följer två månader av Internetstrul, liksom...
Jag hittade ett oskyddat trådlöst nätverk, men det var långt borta och funkade dåligt. Till slut upptäckte jag att nätverkskontakten är lite trasig, och hade hoppat ur en liten skarvkontakt under sängen. När jag satte in den igen funkad Internet. Och det gick jättefort! Kollade på TPTEST och den sa att jag kom upp i 93 Mbit/sek eller nåt! Hur bra som helst!
Här kommer jag trivas!


En liten del av mitt fina rum.

Senare på eftermiddagen kom värden hem och hälsade på mig och visade hur tvättmaskinen fungerade. Man måste koppla bort duschslangen och sätta i en slang till tvättmaskinen när man ska tvätta. Slangen till tvättmaskinen var inkopplad, och han skulle demonstrera hur man gör. Han tog bort slangen, och då sprutade det vatten åt alla håll. Han lyckades skruva åt kranen och förklarde att han precis skulle berätta att man ska vara noga med att dra åt kranen först.

Nu bor jag i Stockholm i två månader. Jag lyckades hjälpa Josie med att koppla in sitt headset och installera Skype. Det gjorde hon väldigt bra själv, men det var en mikrofoninställning hon hade missat. Hon är duktig på datorer, den där tjejen. Så nu kan vi ringa till varandragratis och när vi vill. Nästan. Praktiskt.

Nu måste jag handla. En plastpåse för sopor och så lite mat så att jag överlever. Och frukost till imorgon. Helst borde jag undersöka hur jag ska ta mig till jobbet imorgon. Men det börjar bli sent. Eller? Nej. Bara mörkt.

Over and out!