24-25 december 08 - Natten mellan julafton och juldagen
Jag vet inte om det var hundarnas fel, men Josie fick lite svårt att andas. Hon satte sig nere i TV-rummet istället och tittade lite på TV.
När det var läggdags hade Josie lite ont i magen, men mest var det svårt med andningen. Hon åt och inhalerade olika mediciner, men ingenting hjälpte. Jag, däremot, var riktigt trött. Josie stod i telefonkö till Sjukvårdsrådgivningen. När hon till slut kom fram sa de att hon borde åka till akuten i Mölndal. Josies mamma Lena bestämde sig för att köra Josie, och jag som brukar följa med frågade lite sömnigt om jag fick stanna hemma och sova. Det fick jag.
Jag vaknade någon gång runt 08:00 och då hade Josie kommit hem. Vanligtvis brukar hon säga till peronalen i entrén till akuten att hon har svårt att andas, och då tar de in henne på ett rum och gör några tester direkt. Den här natten fick hon sitta och vänta i väntrummet i 45 minuter på att få komma in, och när hon väl kom in blev läkaren jätteförvånad över att sköterskorna inte tagit in henne direkt och testat syresättning och blodtryck på henne. Läkaren var iallafall tysk och snäll. Josie hade fått lite medicin, och vid tretiden på natten hade hon fått åka hem.
Jag pratade med henne och det var mycket bättre med andningen, men det hade börjat göra mer och mer ont i magen. Jag hjälpte till med att värma vetekudden och till sist la vi oss i gästsängen. Josie ville inte lägga sig i vår säng eftersom hon var rädd att hon skulle ligga och vrida och vända sig så att hon skulle väcka mig. Jag kröp ner med henne i gästsängen och höll om henne, och till slut somnade hon.
Efter en stund smög jag upp och la mig i vår säng, men när jag smög upp vaknade Josie och kunde inte somna om.
Jag vaknade någon timme senare av att Josie kom in i rummet. Hon var fullt påklädd och berättade att hon skulle till akuten igen. Nu hade hon rejält ont i magen och hade legat och "slingrat sig som en mask" enligt Lena. Klockan var ungefär halv tio när hon och pappa Börje åkte till akuten. Eftersom det var magen det gjorde ont i bar det av till Sahlgrenska den här gången. Där hade hon fått vänta i några timmar.
Eftersom natten var väldigt rörig sov jag lite till, och när jag väl gick upp hade de inte kommit tillbaka. Min pappa ringde och frågade om han skulle komma och hämta oss, eftersom Josie och jag skulle hem till mina föräldrar på juldagen. jag förklarade att Josie var på akuten och att jag inte visste om hon skulle följa med. Jag ville iallafall prata med henne innan jag åkte. När jag till slut fick tag på Börje skulle Josie precis undersökas, och en stund senare ringde Josie och sa att de var på väg hem. Väl hemma mådde hon bättre, men var väldigt hungrig. Hon hade inte ätit på tjugofyra timmar. Hon fick nyponsoppa och sedan skulle hon sova. Jag åkte hem till mina föräldrar utan Josie.
På annandagen skrev Josie blogginlägget Dumma jul. Hon tycker nämnligen inte om att vara sjuk.
Over, out, Mölnlycke, Mölndal, Mölnlycke and Sahlgrenska.
24 december 08 - Äntligen julafton!
Sorry att jag ligger efter med bloggandet. Men nu ska jag fotsätta där jag slutade.
Även i år blev det julafton.
Josie blev tvungen att jobba på förmiddagen. Vi hade bestämt att i år är jag hos mina föräldar på julafton, och Josie hos sin släkt. På juldagen åker vi båda till mina föräldrar och träffar dem, mormor, min lillebror och broder Daniel. På julafton är mormor, lillebror och min syster Lisa där, men inte Daniel.
Jag tog mig in till stan med tåg och blev upphämtad av pappa. Han körde sedan till lillebror och vi fick, som vanligt, sitta i bilen och vänta ganska länge på att han skulle bli färdig. Till slut var han klar och vi kunde åka till Sävedalen. Syrran hade redan kommit, med sin Jimmy och barnen Leon och Tor. Det blev väl som de flesta jular. Vi umgicks, åt jättegod mat, och sen var det dags för "Kalle".
Mormor fotograferar julmaten.
Min tallrik. Det bästa med julbord är att man kan ta vad man vill. Jag tog bara kött, lite fisk en liten potatis.
Jag har skrivit om det förut, men jag tycker att det är konstigt att man säger att man ska se på Kalle Anka på julafton. Kalle Anka är med väldans lite. Det är ju Benjamin Syrsa som är programledare och Musse Pigg är också med på ett litet hörn. Kalle är bara med i husvagnen och lite senare hugger han ner en julgran som Piff och Puff sitter i.
Vi tittade iallafall på "Kalle" på mamma och pappas nya 50-tummare och det dröjde inte länge förrän mormor somnade. Efter en stund somnade Jimmy, och sen mamma, och lillebror och Lisa. Pappa tittade på mig och jag viskade at nu sover alla utom han, jag och barnen. Leon och Tor satt som små ljus. De blev nästan hypnotiserade av TV:n. Det kanske är meningen. Disney får bästa reklamtiden, i SVT. Till sist somnade pappa också, och då var det bara jag och barnen som var vakna.
När kommer Tomten? frågade barnen väldigt många gånger under dagen. Efter TV:n var det äntligen dags. Jag var tvungen att gå iväg en stund, och precis som förra året missade jag tomten i år igen. Lillebror filmade dock det hela så att jag fick se hur det var. Jag var tvungen att hjälpa grannen med en datorgrej, och jag kom hem precis efter att Tomten hade gått. Typsikt.
Leon, som hade frågat efter Tomten hela dagen, blev livrädd när Tomten väl kom. Trots att han är storebror klamrade han sig fast i sin pappas famn. Lillebror Tor var dock glad och hälsade på Tomten. Tomten tog upp ett paket ur säcken och läste: "'Till Leon'. Är det du som är Leon?" frågade han Tor som glatt, men lite, lite blygt svarade "Näää... Jag heter Tor!" Tomten tog bara upp ett paket till ur säcken. Det var till Tor. Sedan lämnade han säcken och skulle gå. Innan han gick frågade han "Förresten! Är Albin hemma?". "Nej, han är hos grannen", svarade mamma. "Ja, men då väntar jag!" svarade Tomten. Mamma och Lisa såg väldigt funderasamma ut tittade på varandra... "N-n-näää men..." svarade min mycket chockade mor. Leon skrek till och ville att Tomten skulle gå, så han gav sig av rätt snabbt. Strax därefter kom jag hem och hade missat alltihopa. Tur att det fanns på film.
Julklappsutdelningen blev ganska lång. det var mycket presenter och jag kom på mig själv med att bli förvånad över att det var julklappar till mig också. Inte för att jag inte varit snäll... Jag hade bara tänkt så mycket på paketen jag köpt till alla andra. Det kändes inte så viktigt att få paket längre. Det var det när jag var liten, och det var det för Leon och Tor. "Mer paket!" ropade de hela tiden.
Det pinsamma är att jag alldrig kan komma ihåg alla mina presenter. Därför kanske det är säkrast att inte nämna någon. Eller kanske... Jag blev glad för mina presenter. Det blev jag, men om jag räknar upp dem kommer jag glömma nånting och då kommer den personen jag fått det av att bli sur.
Jag kör ett litet axplock: Jag fick bland annat en fin handduk, choklad och en resväska. En stor turkos resväska på hjul, bra att ha när man exempelvis ska bo i Stockholm i två månader.
Jag fick också en fin present av lillebror. Han vet att jag ofta skriver "Fred på jorden" på mina önskelistor, och försökte därför ordna det åt mig:
Fred på jorden. Av min egen bror.
Han hade målat, och klistrat och grejat och tillochmed gjort en liten skyllt med bladguld. En mycket fin tavla som han laggt ner mycket tid och arbete på. Tack bror!
Själv gav jag bort Sex and the City-filmen, en badanka med nunnekläder, badkulor och boken "Tacka vet jag Skorstensgränd" till mamma, ett års medlemsskap i GAS-klubben och en Roomservice-DVD till lillebror, badgrejs och ansiktsmasker till syster Lisa, en "Gangsta Rap Coloring Book" till Jimmy, pärlor till Leon och Tor och en DVD med Pixar-kortfilmer, boken "Den som inte tar bort luddet ska dö" av David Batra och en vinflaskhållare till Pappa.
Såhär ser pappas vinflaskhållare ut.
Boken Tacka vet jag Skorstensgränd har jag hört mamma prata om för längesedan. Hon läste den när hon var liten, och hon har letat efter den i olika affärer men inte hittat den någonstans. Jag lyckades hitta den på Internet, och på baksidan står det att den ingår i en serie gamla böcker som är svåra att få tag i, men som nu utgivits på nytt. Mamma blev glad och förvånad över presenten.
Lisa fick badgrejer och ansiktsmasker för att hon ska kunna koppla av i allt plugg och barnpassande. "Gangsta Rap Coloring Book" är en målarbok där man ska färglägga olika rappare. Då kan Jimmy vara med barnen när de sitter och målar.
Gangsta Rap Coloring Book. Köpt i Alfabet bokhandel i Mölnlycke.
Leon och Tor tycker om att göra pärlplattor och armband, så de fick ännu mer pärlor av mig. Jag fick förresten ett armband av Leon i julklapp. Han hade också gjort ett armband till Tomten, men glömde bort att lämna det. Han hade förresten gjort ännu ett armband som verkade vara både till sin morfar (min pappa) och till Josie. Mycket konstigt.
När klockan blivit mycket körde pappa mig hem igen. På vägen skulle vi slänga en säck med omslagspapper.Vi åkte förbi tre återvinningsstationer där det låg omslagspapper i stora drivor runt behållarna, men till sist hittade vi en återvinningsstation i Björdammen, och där fanns det plats i rätt behållare.
Väl hemma var det massor med folk. Josie, så klart, hennes föräldrar, så klart, och hennes mormor och morfar, och farmor och Josies bror, och hans flickvän och tillochmed hennes mamma! Där fick jag ju ännu mer julklappar! Simpsons säsong 11, Batman - the Dark Knight, choklad, någon form av brädspel, två böcker med Jan Stenmark-bilder, en bok om husmanskost, med mera.
Det kändes lite pinsamt att jag inte hade presenter till alla dessa människor, eftersom jag fick presenter av allihop. Tillochmed Josies brors flickväns mamma!
Men jag hade iallafall presenter till Josie och hennes föräldrar. Josie fick alla de Rocky-album hon önskat sig, plus nummer femton, som hon inte visste hade kommit, samt alla de nya datoranimerade avsnitten från TV-serien Rocky på DVD. Nu har Josie alla rocky-albumen. Även nummer fyra som jag köpte och gav henne redan den 29:e november.
Svärmor fick två Roomservice-DVD:er, och svärfar fick en box med fem Top Gear-DVD:er. Han har snart kollat igenom allihop.
Ja, det var en trevlig julafton. tills kvällen kom.
Josie hade ont i magen och fick svårare att andas. Det blev en jobbig natt, som jag ska skriva om i nästa inlägg...
Cliffhangers for the win!
23 december 08 - Allrams Höjdarpaket
En dag av väntan.
Josie jobbade, och jag var hemma och gjorde i stort sett ingenting. Jag satt vid datorn och så dammsög jag huset. Men bara invändigt. Jag gick en sväng till Josies bokhandel och hälsade på henne och hennes tillfälliga assistent som hjälper till nu i jul. Det var en jäkla massa folk i bokhandeln.
På YouTube har någon laddat upp del ett av Allrams Höjdarpaket, julkalendern från 2004. Avsnitten börjar med att Allram Eest och hans side kick Tjet sitter i en snötäckt timmerstuga och hälsar tittarna välkomna. De pratar en liten stund och visar sedan ett "höjdarpaket", som är ett avsnitt av Höjdarna. Efter Höjdarna är Allram och Tjet tillbaka och öppnar en lucka.
Personen som laddade upp avsnitt ett av Allrams Höjdarpaket har klippt bort Höjdarna. Programmet blir då sisådär 3-4 minuter istället för fjorton, och jag tycker faktiskt att den lilla delen med Allram och Tjet var den bästa delen av den julkalendern. Tyvärr fanns bara avsnitt ett uppladdat på YouTube, och de andra har inte dykt upp på några veckor, så jag plockade fram min DVD och laddade upp inte mindre än åtta avsnitt. Det tog några timmar att rippa från DVD till datorn och sedan klippa, konvertera och ladda upp. Men jag fick en del annat gjort under tiden. Men uppladdningen och dammsugningen var i stort sett det enda vettiga jag fick gjort under hela dagen.
Här är en playlist som i skrivande stund innehåller de nio första avsnitten av Allrams Höjdarpaket, men de andra avsnitten kommer att läggas till automatiskt så småningom. När jag laddat upp dem. Det första avsnittet i playlisten är det inte jag som laddat upp.
Mina damer och herrar, Allrams Höjdarpaket:
Over and out!
22 december 08 - Albin goes bananas with the omslagspapper
En liten tradition jag har sedan 2006 är att slå in några julklappar i ett omslagspapper med samma mönster som min blogg.
Det hela började julen 2006 när jag bytte ut min bloggbakgrund till en med snöflingor och mitt huvud. Min storebror Daniels flickvän/sambo Jessica kommenterade det hela med att skriva "Snygg bakgrund! Finns den som omslagspapper?". Det var ju en jättebra idé! Det blev inget storskaligt projekt, men jag skrev ut bloggbakgrunden på ett A4 och slog in en liten present till Daniel och Jessica.
Julklapp till Daniel och Jessica julen 2006.
Julen 2007 klädde jag in fler julklappar med omslagspapper med det årets julbloggbakgrund. Jag har för mig att de flesta julklapparna förärades med det fina pappret. Rätt kul grej.
Några julklappar som de såg ut år 2007.
I år har jag faktiskt beställt omslagspapper på nätet. Det var ganska dyrt med stora rullar, men A3-ark var väldigt överkomligt, så jag beställde ett gäng såna med olika mönster. Tyvärr beställde jag dem innan jag blev färdig med årets julbloggbakgrund, så det blev andra motiv.
Min favorit kan vara den här. Svärfar Börje får en av sina julklappar i ett omslagspapper med Börje King-logga. Den har jag själv designat.
De andra tre mönstren är, från vänster: 2006 års julbloggmönster, De blå rören från februari i år, och den gul-orange bloggbakgrunden från början av 2007.
Närbild. (Jo, det är sant!)
Jag slog in de flesta julklapparna (över tjugo stycken) i ett annat omslagspapper. Ett brunt papper med vita konturer av pepparkaksgummor. Jag gjorde slut på en hel rulle. Det blev några småremsor kvar och nu kommer jag till delen där jag "went bananas". Jag kom på att jag kunde använda resterna till att busa lite, och slå in frukterna i fruktskålen.
Två klementiner och tre bananer.
När jag ändå var igång slog jag in Josies datormus också. Den gick fortfarande att använda eftersom jag inte klädde in undersidan. När Josie kom hem från jobbet tyckte hon dock inte det var så himla kul. Min svärmor skrattade dock högt när hon fick se mitt hyss med fruktskålen.
Josies datormus.
Over and out!
21 december 08 (igen) - Djävulen bär Prada
Det blir ännu ett inlägg om 21:a december.
Det var nämligen som så att Josie och jag tittade på filmen Djävulen bär Prada innan vi somnade. Jag tyckte att filmen var väldigt bra. Filmen är väldigt kritisk mot hela modeindustrin, samtidigt som den ändå är lite av en kärleksförklaring till den också.
Filmen handlar om huvudpersonen Andrea som lyckas bli kallad till en anställningsintervju på modetiningen Runway. Hon lyckas få jobbet som assistent till tidningens chef, Miranda. Miranda är verkligen ond, och blir riktigt arg om hon inte får sitt kaffe precis som hon vill ha det. Ett av de många konstiga uppgifterna Andrea får är att fixa den nya Harry Potter-boken åt chefens döttrar. "Då går jag och köper den" svarar Andrea, men får veta att det är nästa bok hon vill ha. Den som inte kommit ut ännu (filmen är från 2006). Miranda spelas av Meryl Streep, och hon gör rollen riktigt, riktigt bra.
Anledningen till att jag vill blogga om den här filmen är att den visar hur sjuk modevärlden är. De som inte klär sig i dyra märken hånas och alla ska vara trådsmala och ingen ska äta. Det är sjukt. Jag tycker det är så jävla löjligt, rent utsagt, att folk köper kläder och väskor som kostar flera, flera tusen.
Okej, jag köper en del tröjor som jag tycker är snygga, men de är inte så dyra. Jag har köpt tv eller tre snygga tröjor i en affär inne i Göteborg. De tröjorna kostade nästan tre hundra kronor styck, och jag tyckte att det var lite väl dyrt. Nu köper jag snygga T-shirts som jag importerar från USA. De kostar kanske 200 kronor styck.
I ett avsnitt av Sex and the City blir huvudpersonen Carrie av med ett par nyinköpta skor som kostar 485 dollar, om jag inte minns fel. Det motsvarar idag över 3.700 kronor! För ett par skor! Då är det ett par små, små, högklackade skor. Alltså ett rätt högt kilopris.
Jag förstår verkligen inte hur man kan köpa en handväska för över tusen spänn (jag tror det finns handväskor för 40.000) bara för att "det är ett fint märke". Jag tycker det är sjukt. Och löjligt.
I TV3:s program Insider pratar de en del om Bianca och hennes bebis. Bianca är hemlös och det är jättesynd om henne och hennes bebis. Jag funderar på varför hon går runt i en Canada Goose-jacka som kostar mellan 4000 och 9000 kronor. Man kanske kan lägga de pengarna på mat eller någonstans att bo?
Jag är faktiskt lite orolig över att min kära flickvän Josie köper handväskor hela tiden. En per vecka? Njaä. Det känns så. Hon har en jävla massa handväskor iallafall. Varför?
Jag blir också trött på de små översminkade tjejerna som ska köpa en massa svindyra jackor, smycken och handväskor och sedan ta kort på det och lägga upp i sina bloggar. Som om de tävlar om vem som köpt flest och dyrast saker. Det är för lätt att starta blogg.
Nä, jag blir så trött!
Jävla tramsindustri!
För några år sedan var mamma med mig i stan och köpte en tröja som jag tyckte var snygg. Den var knallgul och hade ett litet konstigt märke vid bröstet. Jag tyckte om den och hade den rätt mycket. Det lilla märket såg ut som ett uppochnervänt T. En kompis tittade på min jacka och sa "Har du JL?". Jag hade ingen aning om att det lilla märket var ett J och ett L. Sedan fick jag höra en del kommentarer om min jacka. Mest på skoj, men jag märkte ändå att de som "skämtade" ändå var lite allvarliga och nedlåtande i rösten. De trodde att jag försökte verka tuff i min märkeströja. Jag hängde in den i garderoben och använde den aldrig igen. Inte för att folk blev sura, utan för att jag inte vill ha märkeskläder bara för att ha märkeskläder, och så vill jag inte att folk ska tro att jag är en sån där äcklig människa.
Jag köpte ett par skor för tusen spänn för ungefär tre år sedan. Jag letade och letade efter ett par snygga skor. Jag struntade i vad det var för märke. De skulle vara snygga, helt enkelt. Jag hittade ett par som var vita och lite röda, orange och gula. Riktigt snygga. De har jag använt i tre år. Fortfarande snygga och hela. Jag tyckte att de var en aning dyra, men de var de enda snygga jag hittade. Jag skulle aldrig köpa något som kostade för mycket bara för att det är något speciellt märke. Jag tycker att det är korkat. Som min kompis som tyckte att jag var löjlig för att jag hade en klocka jag hade köpt för 75 spänn. Hans egen klocka kostade några tusenlappar och var trasig.
Ja, jag blev verkligen upprörd när jag såg filmen! Jag kokar nästan inombords. Jag blir så trött på att folk går med på det här! Att folk fortsätter köpa skiten. De kan ju fortsätta sälja kläder och handväskor svindyrt eftersom folk är så dumma och köper det! Om man slutade köpa grejer för överpris hade världen nog sätt lite bättre ut. Och vi kanske hade sluppit en massa Blondinbella-kopior överallt. Och kanske Blondinbella?
Jag säger som Klas i årets julkalender. De tror att de hittat Tomten och låter honom bo i deras lägenhet. Han skräpar ner och är rätt besvärlig. De misstänker att han är en bedragare. När Klas ska tvätta "tomtens" kalsonger upptäcker han att det sitter lappar som det står Bertil på i kalsongerna. Bedragaren (Bertil) påstår att det är märket på kalsongerna och att "Bertil" är namnet på en tennisspelare, men Klas säger att "Vem skulle vilja ha sitt namn i andras kalsonger?".
21 december 08 - Julgranspynt
Jag var dock tvungen att gå upp och klä granen. Lite.
På eftermiddagen åkte vi hem till Josies mormor och morfar för att hjälpa till med pyntning av deras gran.
De hade massvis med pynt och en herrans massa julgranskulor. Jättegamla kulor blandat med halvgamla och nyinköpta. Massor med färger och former. Det fick inte plats alltihopa, men vi använde en hel del.
Julgranen hos Ingrid och Sigge (Josies mormor och morfar).
Min käre svåger, Eric, ställde iordning krubban. Han frågade om jag tyckte det var fint, och det tyckte jag.
Åsnan fick ovanligt mycket uppmärksamhet och en av de vise männen kommer med ett får. I bakgrunden kan man skymta en oviktig bebis.
Sedan ångrade sig Eric. Han flyttade på den lilla bebisen, men den syntes nästan ännu sämre när man såg krubban snett ovanifrån:
Den lilla bebisen är flyttad.
Själv fick jag en strålande idé och beslöt mig för att klä palmen i hörnet:
En julpalm som jag klätt så fint. Dessutom löste jag problemet med var tomtarna skulle placeras.
Ja, det blev en ganska kreativ dag ändå. Josies mormor sa att jag är kreativ och duktig!
Josie har också bloggat om dagens julgranpyntning. Bara så ni vet!
Over and out!
P.S. Följ min blogg med bloglovin (Om ni vill) D.S.
20 december 08 - Ny mupp och pimpad spårvagn
Först visade jag honom affären Gårda Textil. Rena tyghimlen. Brorsan blev helt salig och lyckades hitta precis det tyg han ville ha till sina nya gardiner. Han fick en liten provbit, men vi köpte fyra olika tyger för att göra fler muppar.
Efter det promenerade vi till Café Vallgatan för att fika med Josie. Det var trevligt.
Sen åkte vi hem till brorsan och sydde vidare på muppen vi hållt på med i två dagar. Vi blev till slut äntligen (nästan) klara med den. Pupillerna är provisoriska och det sitter tejpbitar runt handlederna, men i övrigt är den så gott som klar:
Brorsans andra egenhändigt tillverkade mupp. Den har fortfarande inget namn, men jag tycker att den ser rätt häftig ut.
När jag skulle hem på kvällen fick jag åka med en ombyggd spårvagn. Jag klev på i den näst främsta dörren och såg att stolarna på ena sidan var vända mot fönstren. Mycket underligt. Men jag satte mig där och fick en rätt trevlig åktur. När folk klev på tittade de underligt på stolarna, men stolarna fylldes snabbt av nyfikna passagerare. Tyvärr var det väldigt mörkt ute, så det var inte mycket till utsikt.
Stolar vända mot fönstren.
Jag upptäckte att små lysdioder var inmonterade i spårvagnens trappor. När spårvagnen stannade till lyste trappstegens "hörn", både på trapporna för av- och påstigning och trapporna ner till mittvagnen. Det var rätt fint.
Lysdioder i trappan. Bilden kan kanske vara ett montage.
Jag hittade en gammal artikel från GT:s hemsida (gammal = från juli) där det stod om den ombyggda spårvagnen. Den har tydligen rullat ganska länge, men jag har inte sett den förrän nu. Kanske för att jag inte åker så mycket spårvagn nuförtiden.
Den trevliga resan blev dock inte så lång. När spårvagnen passerat Svingeln svängde den in mot spårvagnsgaraget och föraren meddelade att vi fick byta vagn eftersom någon sparkat sönder rutorna baktill i spårvagnen. Jävla ungar!
vagnen stannade jämsides med en annan spårvagn som vi fick kliva in i och åka vidare. Det hela gick väldigt smidigt, men jag blev ändå sur över skadegörelsen. När vagnen åkte iväg såg jag att bakrutorna var söndersparkade.
Det var säkert de där killarna jag hjälpte den 18:e...
19 december 08 - Albin skriver kontrakt och gör läxan
Det var inte jättemycket text, men det såg bra ut. Förutom mina arbetsuppgifter stod det lite om SVT:s rättigheter. Det stod massor om hur länge de får visa programmet på webben, hur många gånger det får sändas utomlands och så vidare. Jag skrev på kontraktet och skickade iväg det till Stockholm igen.
Jag skickade dessutom in en ifylld resegarantiblankett till Västtafik. Dagen innan (den 18:e) kom inte bussen när jag skulle hem från brorsan. En skärm meddelade att Grön Express var 20 minuter sen, och inne på kundtjänst på Nils Ericsonterminalen sa de att jag kunde utnyttja resegarantin. Jag ringde taxi och kom hem ganska snabbt. Det kostade 306 kronor har jag för mig och Västtrafik ersätter max 300 kronor.
Jag skrev klart min sista uppgift innan nyår. Den skulle lämnas in senast igår (den 19:e, alltså). När jag skrivit klart den skulle så klart skrivaren krångla, men jag lyckades skriva ut, häfta ihop, och springa till bussen. När jag väl var framme vid GU hade klockan nästan passerat 18. Innanför entrén satt två killar med sina datorer. Men dörren var låst. Killarna verkade inte vilja öppna. Jag gick in i biblioteket och genom gången till universitetet för att kunna komma in den vägen. Låst där också. Den ena datorkillen tittade på mig genom rutan och sa att det var låst. Skumt. På entrén stod det att de stängde 17.00. Typiskt. Det var bara att vända hem igen.
En snabbvisit i stan. Helt i onödan. Det stod att nästa buss skulle komma om 38 minuter. Det stämde lyckligtvis inte. Bussen kom efter tio minuter.
Väl hemma maialde jag iväg min uppgift till läraren och jag hoppas han kollar mailen. Om man lämnar in uppgifterna efter deadline får man göra extrauppgifter. Eller få spöstraff.
Jag mailade iväg min text i PDF-format, för de kan de flesta datorer läsa. Innan har lärarna sagt att de inte vill ha uppgifter via mail. Det känns rätt dåligt. Det här är ändå den delkursen med yngst lärare, och de är de enda som använt laptop och projektor på föreläsningarna. Men ta emot mail kan de inte.
Nu är det iallafall inga fler uppgifter det här året.
Hejs dås!
18 december 08 - Albin är hjälpsam men ångrar sig
Sedan var det dags för bror min att cykla till jobbet. Jag gick till spårvagnen och när jag nästan var framme vid hållplatsen såg den åka iväg. Jag tog upp min mobil för att kolla Västtrafiks hemsida samtidigt som jag gick på gångvägen till hållplatsen. Plötsligt hörde jag svag musik. Jag tittade frågande på min mobil. Var det den som lät? Det lät som att det kom från en mobiltelefon, nämnligen. Sen såg jag att det låg någonting vid kanten av gångvägen. Det var en mobil med displayen ner mot marken, så den var svår att se i mörkret.
Jag plockade upp den och svarade.
Killen i andra änden sa att han precis hade tappat sin telefon. Han hade tydligen sprungit till spårvagnen och tappat telefonen. Han satt på den vagnen jag missade, men hoppade av vid nästa hållplats och promenerade tillbaka.
Telefonen var platt, men ändå klumpig.
Det var en sån här telefon jag hittade. En Nokia E71, här tillsammans med the Swedish Chef. Bilden kan eventuellt vara ett montage med anledning av min besatthet av muppar.
Jag stod och väntade på nästa spårvagn och mobilens ägare. Han och en kompis till honom kom gående efter bara någon minut. De var jättetacksamma och sa att det är inte så ofta man får tillbaka en mobil som man tappat. Jag kände mig snäll och duktig.
De erbjöd mig en cigg, men jag svarade att jag inte röker.
Sedan satte de sig i spårvagnskuren och började röka. Hela väntkuren fylldes med cigarettrök och jag var tvungen att gå ut för att kunna andas. Men då började det så klart ösregna, så jag stod precis i öppningen och försökte hålla kroppen inne i kuren för att inte bli blöt, och munnen utanför för att kunna andas.
Killarna satt och spottade på marken framför sig och när de hade rökt klart slängde de bara fimparna framför sig. Äckliga människor.
Jag ångrar lite att jag gav dem telefonen...
17 december 08 - Muppets in the making
Onsdag den 17 december.
Första besöket i lillebrors lägenhet. Han har väl bott där i... Ett och ett halvt, kanske två, år.
Han är väldigt mån om att ha det fint och ville nog inte bjuda hem sina syskon innan allt är perfekt. Han verkade glad över att jag fått jobbet hos BLA Stockholm. Det var ju ungefär i samma veva som jag funderade på att skaffa en ny mupp. Jag snackade med brorsan om det, och han påstod att det var lätt att göra egna muppar.
Jag kom hem till brorsan och fick inte bara se lägenheten, utan även den första muppen han gjort. Den gjorde han härom dagen, och den är faktiskt riktigt snygg. Några smådetaljer som han retar sig på bara, men annars är den jäkligt snygg.
Emils första mupp (till vänster) och jag (till höger).
Vi började sy en ny mupp med nytt tyg jag köpte dagen innan. Tyvärr blev vi inte klara, men vi fortsätter imorgon...
Emil syr.
Over and out!
16 december 08 - Näkemiin Salla!
När jag kom ut från dagens föreläsning satt min finska väninna Salla vid ett bord.
Hon väntade på mig.
Hon åker tillbaka till Finland på torsdag och kommer nog inte tillbaka. Inte vad hon vet iallafall.
Hon var lite sjuk och var inte i skolan igår eller idag, men idag skulle hon till biblioteket och skriva ut någon reseförsäkring, och så ville hon ge mig en julklapp. Jag blev rätt förvånad. En julklapp till mig!
Jag fick lite dåligt samvete att jag inte köpt något till henne, men det gjorde ingenting sa hon.
Hon sa att jag gjort hennes tid i Göteborg väldigt rolig. Det kändes bra.
Jag fick ett litet vitt kuvert med ett rött band runt, och ne liten rosett. I kuvertet låg... Ett 100-kort med 71 kronor kvar, och ett Sience Pass till Universeum. Alltså saker som Salla inte behöver när hon åker till Finland. Rätt kul, faktiskt.
Det var lite trist att säga hejdå. Jag kom på att hon ännu inte vågat åka upp till 23:e våningen i Gothia Towers, så jag lurade dit henne. När hissen startade ställde sig Salla mot hörnet. Det var tydligen otäckt med höjder.
Utsikt från 23:e våningen.
Lite mer Down-to-earth.
När vi åkte ner igen bjöd jag på baguette och julmust. Det var min lilla julklapp.
Namnam! Baguette med mozzarellaost och soltorkade tomater.
Till sist gick vi till Universeum för att fråga hur länge mitt nya Sience Pass gällde. Det gäller ett år från att det aktiveras. Jag trodde att jag bara kunde använda det fram tills årsskiftet, men Salla hade inte aktiverat det. Så jag kan gå hur ofta jag vill i ett år! Från och med när jag vill!
Tack, Salla! Kiitos paljon!
Till sist var vi ju tvugna att säga hejdå. Det var trist. Men vi håller kontakten på Facebook och MSN.
15 december 08 - Bostadsjakt del 1
Jag har ju sagt att jag ska blogga varje dag fram till jul, och nu har jag missat att blogga TVÅ GÅNGER. Fy!
Därför kommer gårdagens blogginlägg idag. Men det pratar vi inte högt om. Vi låtsas att jag skrev det här den 15:e.
Eftersom jag ska jobba i Stockholm i två månader behöver jag någonstans att bo.
Min käre far tipsade om att man kanske kunde ringa något hotell eller vandrarhem och få en bra deal. Bor man i två månader lär man ju få ett bra pris. Man kanske kan säga att de inte behöver städa varje dag och sådär.
Jag ringde till ett hotell i Bromma, nära min blivande arbetsplats. Jag vet visserligen inte exakt var i Bromma jag ska jobba, men det är ju rätt stadsdel iallafall.
Jag fick numret till någon som kunde fixa bra deals för längre boende och så ringde jag upp honom. Han var trevlig och hjälpsam och räknade lite hit och dit för att ge mig ett bra pris. 62 nätter skulle jag behöva bo där. Jag förväntade mig ett ganska högt pris, men vem vet? Man kanske kunde få världens erbjudande?
Jag fick ett enkelrum för halva priset. Bra deal. Halva priset innebar att jag bara behövde betala fyrtiotusen trehundra kronor. "Jag ska klura på det", sa jag och tackade. Jag får leta vidare...
14 december 08 - Insnöad
Jag är verkligen helt megainsnöad på muppar.
Idag har jag varit väldigt rastlös och inte gjort så mycket. Kikade lite på Wikipedia och kompleterade några artiklar om bidrog med lite info till artiklar om Höjdarna och Allram Eest.
Jag lyckades dessutom hitta ett YouTube-klipp jag sett förut (på DVD:n Best of Allram Eest) och ett liknande, och något coolare, klipp som jag inte sett förut.
Det första klippet heter En liten film av Tjet - Så spelas Allram! och är kort (2 minuter) och gott ett litet klipp där man får se lite backstage från en inspelning:
Det är inte något jättespännande klipp, men lite kul är det. Han som spelar Allram där är Petter Lennstrand (Man ser honom rätt bra vid 0:55). Min framtida kollega, alltså. Jag diggar honom och han verkar digga mig också!
Det andra klippet heter bara Allram Eest Backstage, men är sex minuter långt och lite fräckare. Dock är det ju inte Allram Eest backstage, utan Höjdarna backstage. Men man hör att Petter använder Allram-rösten när han demonstrerar.
Petter demonstrerar med Lipton, som vanligtvis görs av Björn Carlberg.
Sånt här tycker jag är så fräckt, och jag kan knappt fatta att jag kommer att få hålla på med det där om mindre än två månader! Jag kan knappt vänta!
Jag hittade förresten ett tredje klipp, som jag själv laddade upp i augsti 2007. Det är ett klipp med Allram som får besök av Grynet. Allram berättar om att han varit med i bandet ABABA, men nu turnerar med A, som sålt 35 miljoner skivor "bara i Peru och andra länder".
Allram Eest berättar om ABABA och sjunger sin låt:
När jag såg klippet idag kände jag igen muppen som sitter i mitten av de tre små mupparna ovanpå pianot. Den muppen fick jag prova när jag var hos BLA i onsdags. Jag satt ett bra tag med den och testade lite olika poser. Den var riktigt häftig, trots att den är så enkel. Den fina ABABA-tavlan hängde på insidan av BLA:s dörr. Dock utan tavelram.
Min egen mupp Arnold (som jag sydde i åttan) och den fina ABABA-bilden.
Det var nog allt för idag.
Adjö!
13 december 08 - Pepparkakshus
Hade inget att skriva om.
Idag har jag varit seg som sirap. Om inte ännu segare. Jag har inte gjort någonting nästan.
Men jag släpades ut ur huset för att köpa florsocker och andra tillbehör inför dagens pepparkakshusbygge.
Väl hemma byggde jag och Josefin för fullt till de stämningsfulla tonerna av... Soundtracket till filmen Mamma Mia!. Det var svärmor Lena som valde musiken.
Jag kletade kristyr med en enastående finess, och det gick riktigt bra. När jag skulle se hur det blev med skarvarna mellan taket och väggarna, så lutade jag huvudet mot bordet för att kunna se lite snett underifrån. Då hörde jag plötsligt hur det sprakade, och när jag ryckte upp huvudet insåg jag att jag hade lutat huvudet rätt ner i ett värmeljus så att lite av mitt hår hade brunnit upp, strax över örat. Det luktade bränt hår, men det syntes inget konstigt.
Huset blev iallafall ganska fint. Det var lite för lite kristyr, så vi klädde inte in taket med smarties/linser som vi först hade tänkt. Men det är detaljerna som gör huset fint.
Översikt över vårt fina pepparkakshus.
"To the Pimpmobile!" - Den här fina bilen gjorde jag i marsipan. Hjulen är såna där Bassetts-lakritshjul.
Det blev en del galna grisar också. Här rider en tomte (överkroppen är en vanlig liten marsipantomte, och underkroppen har jag gjort själv av marsipan) på en gris (färdig marsipangris) och i fönstret sticker en annan gris ut (som jag skurit bort lite delar från).
Av den marsipan som blev över gjorde jag en bil till. Hjulen är blå smarties.
En skorstenstomte måste man ju ha. Den här fick en extra lång luva. Notera att jag placerat marsipan längsmed taknocken.
Det var det om det.
Nu ska jag sova och drömma om muppar.
Godnatt!
11 december 08 - Lite snurrigt
Idag fick jag mail från BLA Stockholm igen. Fick lite mer info om min lön, mina arbetstider och lite om mina arbetsuppgifter. Jag ska nog få göra lite mer än jag hade väntat mig. Alltså mer roliga grejer. Dessutom vill de ha mig i två månader istället för en och en halv. Jag ska ringa imorgon och fråga lite grejer bara.
Fattar fortfarande inte att det är på riktigt.
Dessutom känns det som att det är jättelångt tills det är dags. Men egentligen är det mindre än... Jäklar! Det är ju mindre än två månader! Ja, men det är ju inte så farligt. Ska kolla med universitetet också hur jag ska göra med studierna.
Well, well.
Vi hörs!
10 december 08 - Albin går på anställningsintervju och har allas stöd
Det var svårt att somna igår kväll, men till sist lyckades jag. Jag vaknade kanske två gånger inatt.
Jag vaknade av väckarklockan kvart i sex imorse. Gjorde mig iordning, packade ihop det sista, och tog bussen in till stan. Sedan tog jag X2000 till Stockholm. BLA Stockholm betalade biljetten. Det var dem jag skulle till. Resan tog väl ungefär tre timmar, och det blev krångel med mobilen som inte ville låta mig surfa på datorn med mobilen som modem. jag roade mig ändå med att Facebook-surfa med mobilen (det är bara att gå in på m.facebook.com från mobilen). Jag uppdaterade min status ganska många gånger under dagen och fick en hel del fina kommentarer. Det känns verkligen som att alla stöttar mig! Tillochmed min lillebror skickade snälla SMS!
08:07 - SMS från lillebror: Lycka till idag! :)
08:35 - Facebookstatusuppdatering: Albin åker X2000 till Stockholm.
Sara Johansson (svågers sambo) kommenterar: Lycka till!
På tåget ringde också regissören för föreställningen En måste ju leva och ville stötta mig. Hon kom med lite tips på hur man kan hitta någonstans att bo i Stockholm. Jätteschysst!
Efter den ungefär tre timmar långa resan var jag äntligen framme!
10:58 - Facebookstatusuppdatering: Albin är i staden där folk tuggar tuggummi med öppen mun.
Salla Viitala (kursare) kommenterar: haha, du har anlänt till Sthlm :D
Jag tog mig till en tunnelbanestation som hette Näckrosen och promenerade genom grindarna till Svensk Filmindustri. Där inne i en lokal höll de till, innanför dörren med texten "Här bor BLA Stockholm". Jag blev välkomnad av Malini, och sedan fick jag hälsa på självaste Petter Lennstrand. Mannen, myten, legenden! Det är han som är Allram Eest! Han spelar Allram och han gör rösten till honom också. Han har även gjort rösten till muppen Rydberg den skånske boxaren och pappan i ComHem-reklamfilmerna.
Jag trodde att jag skulle få sitta och prata med dem på kontoret i en halvtimma och sedan gå och vänta sex timmar på tåget hem (som den där andra gången jag var på auditiongrej i Stockholm), men det blev en heldag med självaste Allram! Jag berättade om mig själv och så gick vi och lunchade (de bjöd!) och så gick vi tillbaka till kontoret och jag fick testa att spela lite med två riktiga muppar. Det hela tog ganska lång tid. Den mesta tiden satt jag och väntade, men det var okej. Det var en väldans massa ringande i telefonerna hela tiden. Mycket planering och så. Många projekt igång.
Tanken var att jag skulle få vara med på ett barnprogramsprojekt som BLA Stockholm gör tillsammans med SVT. Det är fortfarande ganska hemligt. Det kommer inte att visas förrän i höst, alltså om nästan ett år!
När vi kom tillbaka från lunchen stod en kille i röd munkjacka utanför dörren. Jag kände igen honom från något bakommaterial med Allram Eest så jag visste att han var dockspelare. "Jasså det är här ni är?" sa han med en lite ynklig röst, eftersom han stått och huttrat i kylan. Jag hörde på den ynkliga rösten att det här var killen som gör rösten till Allrams sidekick, Tjet! Det faktum att han hade en röd luvtröja på sig var också riktigt roligt.
Här är förresten ett klipp med Allram och Tjet:
Vi snackade lite till och jag tittade runt på kontoret, som också fungerar som studio. De ska dock flytta därifrån redan nästa vecka, så det låg grejer lite överallt. På väggarna hängde en tavla med Allram, en med Höjdarna och så en del bilder från alla möjliga produktioner. Jag såg också en del av rekvisitan till ComHem-reklamfilmerna. I ett hörn stod höghuset där familjerna i reklamfilmen bor, och jag såg också rummen där några av familjerna bor. det var ju små rum med ca 15-20 cm höga väggar. Men de var häftiga med alla små detaljer.
Till sist fick jag provfilma lite. Han ville se lite mer hur jag spelade med dockor och han sa att jag var jätteduktig. Sedan ville han att jag demonstrerade lite olika dialekter, och han skrattade och var väldigt imponerad.
De ville ha mig med i produktionen!
Det är fortfarande lite problem med boende, men på dem lät det inte som att det skulle äventyra min anställning. De sa faktiskt att de också skulle hålla ögonen öppna om de ser något rum som hyrs ut eller liknande.
Så himla gött!
Jag ska alltså få vara med i en riktig mupp-produktion som ska visas i SVT!
Det är ju fortfarande lite hemligt, och Petter ville inte att jag fotograferade, så sorry. Inga bilder.
Men jag mår kanonbra och är överlycklig! På tåget hem skrev jag uppgiften som ska vara inlämnad imorgon. Jag skrev om BLA Stockholm, så klart.
17:22 - SMS från lillebor: Hej! Hör av dig när du kommit hem. Hoppas att du har kul! Mvh /Emil
Brorsan är snäll. Det är bra. Jag uppdaterade min Facebookstatus igen:
20:52 - Facebookstatusuppdatering: Albin kommer jobba med ett barnprogram för SVT nästa år.
Celina Fällbom (Dialektmannen-fan) kommenterar: Jippi! Får du härma dialekter då? Please please!
Håkan Hallengren (kollega från Posten) kommenterar: Grattis Albin! Passar dig nog bättre än fläskebo...*L*
Camilla Tegebäck (kusin) kommenterar: Åh, vad stolt jag blir över dig lillkussen!
Jessica Cecilia Johansson (svägerska): kul! Passar dig nog perfekt. Ta med arnold.
Sanna Vierikko (kursare) kommenterar: Va roligt Albin, Grattis! :)
Salla Viitala (kursare) kommenterar: Grattis Albin!!! Jag visste att du får den platsen :) säg bara när den kommer ut så jag sitter färdig framför tv:n!!
Stina Landahl (gymnasiepolare): Fyfan va roligt, grattis! :) behöver du en sidekick? ;)
Så himla fina kommentarer, och när jag kom hem var Josie stolt, och jag SMS:ade mamma i Norge och hon var glad och allt känns så bra! Det kanske blir nått av mig iallafall!?
9 december 08 - Everything is gonna be okey, sa Andreas Narfström
Jag pratade med min svärfar om jobb och framtiden. Han sa att mycket handlar om tillfälligheter, och jag kunde bara hålla med.
När jag ringde till Angereds Teater för att fråga om praktikplats råkade jag ringa när de letade efter en ung kille som kunde göra rollerna "Svenne" och kanske "Slava". Jag råkade hamna hos Lisa Gröön som hade sett mig på scen när min klass spelade treans slutföreställningar, så hon visste vem jag var och tyckte att jag var duktig. Det ledde till att jag fick praktikplats där.
Jag fick spamm i mailen, och de mailen började med "Dear, Andreas Narfstrom". Jag beslutade mig för att kontakta denne Andreas Narfström och ta reda på vad det var frågan om. Det visade sig att han var helt ute och cyklade. Han var ute och cyklade på en väg i Tyskland och skulle cykla ända till Sydafrika. Det blev ett långt samtal och vi hördes av några gånger på MSN och håller fortfarande kontakten. Kika gärna på hans sajt.
Hans cykel blev stulen och han blev efter ett tag tvungen att avbryta äventyret och åka hem till Sverige. Nu försöker han igen men har ännu en gång råkat ut för problem med cykeln.
I söndags kväll chattade jag med honom igen. Han frågade hur det var med mig och jag insåg att det inte är så jäkla kul egentligen. Jag har varit ganska deppig sedan jag började på Posten för över ett år sedan. Själv hade han också en massa krångel. Ingen fungerande cykel, och nästan inga pengar. Han hade lyckats cykla till Afrika men har nu fåt åka tillbaka en bit in i Europa för att vänta på cykeldelar och tjäna ihop lite mer pengar. "Jag vet inte ens hur jag ska komma tillbaka till Afrika med ekonomi. Men det fixar sig. Förr eller senare, på ett eller annat sätt."
När vi chattat ett tag var det stängningsdags för internetcafét han satt på. Han avslutade med "Everything is gonna be okey" och jag tänkte att det säkert stämmer, men när? När kommer saker och ting se ljusare ut?
Redan nästa förmiddag ringde den där firman och ville träffa mig i Stockholm. jag spenderade hela dagen med att leta boende, och jag fick till slut tag på kusin Jonas som sa att jag kunde bo hos honom. Iallafall till att börja med. Jag vill ju inte snylta. Jag kan kanske hitta något rum att hyra nånstans. Det löste sig iallafall temorärt, och redan på måndagseftermiddagen fick jag bokningsnummer i mailen och nu har jag tågbiljetterna liggande på byrån.
Jag chattade med Andreas igår också, faktiskt. Jag berättade att det verkligen ser ut att bli bra! Själv hade han precis lyckats få WiFi i lägenheten där han bor.
Josie blev först lite orolig. Vi kanske kommer att vara ifrån varandra en och en halv månad. Men hon stöttar mig. Det är ju det här jag vill. Och så kan jag ju komma hem på helgerna. och hon kom på att hon kan hälsa på mig i Stockholm.
Men jag är inte där ännu. Det är inte säkert att det blir något ännu. Men vi får se.
Sorry att jag är så hemlighetsfull med vad det är för företag. Tror att jag inte får berätta nånting ännu. Men det varkar kul.
Imorgon åker jag X2000 klockan tjugo i åtta på morgonen. Vi får se vad som händer. Jag tar med min videokamera. Den funkar ju nu.
Hejdå!
8 december 08 - Albin kanske får ett drömjobb
Helt otroligt!
Igår kväll kände jag mig deppig. Vet inte varför. Blev på dåligt humör och kände mig nere. Imorse var det också lite trist. Ingen aning om varför. Josie är snäll, så det är inte nått sånt. Precis när hon skulle gå till jobbet ringde min mobil, så vi sa hejdå och så svarade jag.
Det var från ett företag i Stockholm. Jag ringde dem förra veckan och pratade lite om vad de gör. Vad som sades är nog hemligt. Jag blev iallafall tipsad om att söka praktikplats hos dem. Jag skrev ett långt och bra mail där jag berättade om mig själv och varför jag hade varit bra för dem.
Det har förresten visat sig att min morbrors frus brors fru har jobbat på den firman. Eller om det tillochmed var en bekant till henne. Långt bort bland bekantas bekantas bekanta var det iallafall. Jag fick ett nummer för att kontakta henne, men jag hann inte höra av mig till henne innan det ringde imorse.
Det där företaget håller iallafall på med någon form av... Hm... Jag får nog inte säga för mycket, men de gör lite grejer för TV. Det är inget porr inblandat. Don't worry. De ringde iallafall och sa att de ska spela in från mitten av februari till början av april. De ville gärna träffa mig, och nu ska de tydligen betala tågbiljett, tur och retur, så att jag får åka till Stockholm och träffa dem. Det är bara praktikplats, så jag kommer nog inte få något betalt. Kanske lyckas jag få det till en anställning. Ingen aning.
Ett stort problem är att de inte tycker att det är någon idé att betala tågbiljett för mig om det visar sig att jag inte har någonstans att bo under den perioden. Så nu letar jag febrilt efter någonstans att bo från mitten av februari till 4:e april. Jag har två kusiner där, men den ene har nyss fått barn och den andre har två ganska små döttrar. Dessutom bor han ganska långt utanför stan.
Det känns inte schysst att snylta på kusiner. Inte i en och en halv månad. Dock kommer jag betala lite i hyra. Men ändå! En tanke är att jag bor en period hos någon och sedan en period hos någon annan. Det här är inte lätt! Jag vill verkligen göra det här. Det är ju inte bara kul. Det ger mig kunskap, erfarenhet och kontakter. Kanske framtida jobb.
Fasen också...
Jag mailade killen som en gång i tiden startade Shuffle Video och frågade honom om var han bodde och om han var sugen på att ha en inneboende. Sen talade jag in meddelanden på mobilsvar tillhörande både regissören för En måste ju leva och manusförfattaren till samma pjäs. Jag känner ju dem lite. Det är värt ett försök. Jag vill ju inte missa den här chansen bara för att jag inte hittar någonstans att bo!
Ja, jisses. Tjejen på det där företaget (oj, vad hemlighetsfull jag är) sa att hon skulle maila tågtider. Vi får se hur det går. Jag är jättespänd!
Det hela påminner väldigt mycket om när jag fick praktikplats på Angereds Teater. Lite samma känsla. Men då hade jag ju någonstans att bo...
I julklapp önskar jag mig någonstans att bo mellan mitten av februari och 4:e april.
7 december 08 - Kameran fungerar
Jag prövade med en annan kassett, men problemet kvarstod. Attans.
Min kära kamera som varit med mig i snart ett år, men ändå hunnit uppleva mycket tillsammans med mig, verkade sjunga på sista versen. DV-band börjar bli lite oldschool och det är ganska omständigt, men kameran har ändå bra funktioner, och jämfört med all skit som läggs upp på YouTube och är inspelad med mobiltelefoner och webbkameror kan jag med min kamera göra helt okej grejer.
Men nu var det roliga slut. Den ville inte fungera.
En kompis jag pratade med i telefon gissade att det var en grej inne i kameran som hoppat snett. Jag besökte en elektronikkedja i stan där de sa att de inte lagar kameror, men tipsade om en verkstad i Frölunda. Där skulle de ta 900 spänn för felsökning. Det innebär ju att jag får punga ut med 900 spänn om de inte hittar något fel, och ännu mer om de hittar felet och rättar till det.
Eftersom jag är en fattig student kände jag att det tog emot ganska rejält.
Antingen får jag problemet löst billigt, eller så köper jag en liknande kamera billigt.
Ska jag köpa en ny kamera blir det dyrt, och om jag ändå ska lägga ut tusenlappar på en ny kamera så borde jag ändå satsa på något bra. En HD-kamera med hårddisk hade ju varit perfekt, men i dagsläget är de dyra. Hörde talas om nån som låg på 6000. Men det är ju tre och ett halvt studiebidrag.
DV-band är lite för omständigt och kameror som spelar in på DVD-skivor är bara skräp. Om man ska redigera filmen alltså. Och det ska jag.
En släkting som helst inte hjälper mig i onödan utan hellre dissar allt jag gör sa dock att jag kunde testa med en rengöringskassett. Så smart! Varför tänkte jag inte på det?
Jag kikade på Clas Ohlson, men - hör och häpna - de hade inga rengöringskassetter för DV-kameror! Dock hade de det på Teknikmagasinet, även om jag inte gillar dem. De känns väldigt oseriösa.
Jag köpte iallafall en rengöringskassett för 80 kronor.
Rengöringskassett för DV-kameror.
När jag kom hem stoppade jag bara i kassetten, tryckte på play, lät den gå i 30 sekunder (den lät jättekonstigt) och sedan stoppa den. Sedan fungerade kameran felfritt!
Helt otroligt! Jag som trodde att jag var doomed. Jag har dessutom kommit på lite små filmidéer och kännt att jag fått skjuta upp dem tills jag skaffar en ny kamera. Men nu är allt frid och fröjd.
Hurra!
Over and out!
Över och ut!
Durch, für, gegen, ohne, um!
6 december 08 - And they call him Johan Palm
Plötsligt hamnar hon på TV400 och en repris av Idol. En långhårig filur står på scenen. Hon har långt, spretigt, galet nästan vitt hår och ser lite konstig ut.
Det visar sig att hon heter Johan.
Johan försöker sjunga ABBA:s The Winner Takes It All, men det går inte så bra.
Det går käpprätt åt helvete, faktiskt. Hans röst spricker, det låter förjävligt, och jag väntar på att de ska bryta för reklam, eller stoppa honom på något annat sätt. Han totalförstör låten! Fulkomligt trashar den. Killen är hemsk!
Det hela kan beskådas på YouTube:
Det underliga är att juryn tycker att det är okej. Jag har inte sett årets Idol, men att det är nya jurymedlemmar vet jag iallafall. Den gamla juryn hade sågat honom vid fotknölarna, men de som är här verkar tycka att falsksång är okej.
I samma veva som jag älskade coldplays Viva La Vida hittade jag ett till klipp med Johan Palm, där han totalförstör den. Härligt. han tar de bästa låtarna som finns och förstör dem! Jag har inte orkat se hela klippet, men när jag såg en snutt tänkte jag bara "Jävla unge!".
Förutom att låtarna är hemska är fansen galna. På YouTube skriver kanske fyra av fem att det låter förjävligt eller att han ser ut som en tjej. En av fem skriver "Håll käften! Han är bäst!" eller att han är bäst och snygg. Videon.se länkade till klippet nedan där ett helt hysteriskt fan gör bort sig och... och... ...och är allmänt jättekonstig:
Samtidigt som det är roligt att titta på är det lite hemskt. Lite pinsamt, men man förlorar även hoppet för mänskligheten. Dagens unga tjejer är verkligen dumma i huvudet. Och kommentaren att Johan betyder mer än hennes familj är underbar. Hon kommer nog inte få några julklappar. Urs, jag blir nästan förbannad av att se henne.
En som däremot kan sjunga är tjejen i nästa klipp.
Josie satt och tittade på musikalen Across the Universe som bara innehåller Beatles-låtar. Jag grejade som vanligt med något på datorn, och halvtittade lite på filmen. Men i en scen dök den här tjejen upp och sjöng "I want to hold your hand". Och det är underbart! Låten är bra, och tjejen kan verkligen sjunga!
Hon heter tydligen T.V. Carpio, och enligt engelskspråkiga Wikipedia står T.V. för Teresa Victoria.
Njut, för bövelen! Njut!
Over and out!
5 december 08 - Muppgalen
Jag kontaktade BLA Stockholm, de som gjort Allram Eest, Höjdarna, jag i stort sett alla muppar som syns i svensk TV. Jag fick snacka med hon som sytt Allram! Jag fick veta en hel del och så fick jag lite tips. Jag kanske ska hälsa på dem nån gång. Men vi får se.
Jag har tänkt på muppar hela dagen. Idag på en av föreläsningarna satt jag och klottrade ner muppar på en av stencilerna.
Fyra muppar jag klottrade ner på en stencil.
På tal om föreläsningar så har vi haft övningsdag idag igen. Vi hade en sån förra veckan, och det är en ganska lång dag. Den här veckan har vi haft tre övningsdagar! Mot slutet av dagens övningar var alla halvdöda.
Jag kände mig seg, och en grupp som satt vid bordet bredvid oss satt och flummade, diskuterade helt andra grejer och skrattade och gäspade om vartannat. De var övertrötta.
Några andra grupper höll på att somna strax innan det var sammanfattning på slutet av dagen.
När vi var klara släpade vi oss ut ur salen. En trött, finlandssvensk väninna i klassen sa att hon skulle träffa en kompis vid "Nils Holgerssonstationen".
-Nils Ericsonterminalen, menar du? sa jag.
-Hahaha! Ja, just det! Jag är så himla trött. Hahaha! Nu ser jag framför mig hur min kompis kommer flygande på såna där svansar... Eller vad heter det?
-Svansar? Jasså, svanar!
-Ja, just det! Hahaha! Svanar!
-...förresten vad det en gås han flög på.
Här kommer låten Chattanooga Choo-Choo med fyra Whatnot-muppar från The Muppet Show:
Om någon kände igen melodin från någon svensk låt, så kan det bero på att Galenskaparna & After Shave har gjort en egen version av låten. Deras version heter Kortedala spårvagn:
Over and out!
4 december 08 - Albins julklapp
När jag var liten var det jättespännande att se vad man skulle få. Jag var inte en sån där äcklig unge som fick allt jag pekade på, men jag fick ju en hel del julklappar. Jag skrev önskelistor och det var både leksaker och lite tekniska prylar. Det hände något år eller två att jag skrev med Clas Ohlsons artikelnummer på vissa av sakerna jag önskade mig.
Det där med "det är bättre att ge än att få" tyckte jag lät konstigt. Hurdå? Det stämmer ju inte! det roligaste är ju att få julklappar!
Men jag minns när jag hade sytt ett litet får i syslöjden, och så gav jag bort det i julklapp till min lillebror. Jag minns hur jag var lite nervös och spänd när han fick den. Det var en häftig känsla. Det var inte så himla dumt att ge ändå!
Jag såg inte fram emot att bli äldre. Eller, jo det gjorde jag ju, men inte presentdelen av vuxenlivet. Istället för Lego och andra roliga prylar skulle man bara få tråkiga porslinsskålar och vaser. Eller nåt annat tråkigt. Nån prydnadssak. Urs!
Det är roligast att ge tycker jag nu. Jag lägger ut rätt mycket på julklappar. Jag är ganska negativ till julklappshysterin och att alla ungar ska få precis vad de pekar på och att skilda föräldrar ska försöka bräcka den andra föräldern genom att köpa bättre eller dyrare presenter. Jag tror det är så iallafall. Jag har faktiskt ingen aning, men vi kan säga att det säkert är så.
Förra året tjänade jag ju pengar och kunde köpa en del grejer. I år är min budget riktigt tajt, men det har blivit en hel del julklappar ändå. Några lite smådyra. Men jag vill ge folk presenter de blir glada över, och kanske behöver. Jag har för övrigt köpt nästan alla julklappar. Det beror dels på att jag tycker det är bra att vara ute i god tid, dels på Josie som hade fixat alla julklappar i maj. Nä, inte riktigt. Men hon har varit ute i väldigt god tid iallafall.
Så vad önskar jag mig då?
Det har jag varit lite osäker på.
Jag har fokuserat så mycket på att hitta på bra julklappar till nära och kära, och knappt tänkt på vad jag själv vill ha.
Jag skulle nog vilja ha Simpsons säson 11 på DVD. Men risken är att flera perosner köper den. De senaste boxarna har släppts både som vanliga boxar och som plastboxar formade som olika Simpsons-figurer. Jag gillar faktiskt de enklare boxarna mest, eftersom de är lättare att ställa in i hyllan bland mina andra boxar, och så känns de mer hållbara. Förra året önskade jag mig säsong tio som "vanlig" box. På min födelsedan (29 januari) fick jag den av Josie och hennes föräldrar. Dock fick jag den plastia varianten, men de hade sparat kvittot så att jag kunde byta den.
Efter att jag hade bytt den till en "vanlig" box fick jag ytterligare ett exemplar av den, i "vanlig" box, av mamma och pappa.
När jag började skriva det här inlägget var jag fortfarande lite osäker på vad jag önskar mig, men nu vet jag vad jag vill ha! Världens bästa presentkort! Det är ett presentkort för $130 som man använder för att köpa en "whatnot". Jag tror det heter så. Det är en form av mupp. Alltså som "Mupparna" eller "Höjdarna" eller "Allram Eest". På det här företagets hemsida kan man designa sin egen mupp och så tillverkas den och skickas hem till en.
Jag sydde ju Arnold när jag gick i åttan, och jag har alltid velat ha en "riktig" mupp. Igår började jag tänka på att jag ville skaffa en till. En flickvän till Arnold kanske?
Jag kikade runt på nätet och hittade lite info om hur man bygger en mupp, men det verkar för pilligt. Men så hittade jag den här sajten som verkar riktigt häftig. Det är min drömjulklapp!
Jag hade först tänkt beställa en själv, men tydligen har efterfrågan varit så stor den senaste tiden att man inte kan beställa för tillfället. Men presentkort kan man köpa. Gör det!
Förresten hade det ju inte gjort nånting om flera personer hade råkat köpa presentkort. Jag vill ha många muppar!
Här är ett litet klipp som förklarar lite kortfattad vad en whatnot är:
Och till sist, ett av mina favoritklipp från 2004 års julkalender "Höjdarna".
Höjdarna - Alltid isär (+Lipton är allergisk):
Over and out!
3 december 08 - Lila blogg i jul
Äntligen är det fixat!
Jag har länge tänkt göra bloggen snyggare. Den har länge varit ljusblå med en massa rör som slingrar omkring överallt. Jag var inte riktigt nöjd, men lyckades inte komma på något bättre. Det är en hel del kompisar som fått sina bloggar designade av mig, men min egen blogg lyckas jag inte göra fin. Jag har försökt några gånger och gjort testversioner på datorn. Olika färger, mönster och figurer, men inget blir snyggt.
Josie hittade en liten presentpåse med ett fint, juligt mönster på och bad mig göra en julbakgrund av påsens mönster. Jag pillade några timmar och lyckades göra en blogg som både hon och jag själv tyckte om.
Josies bloggbakgrund 2008.
Här är Josies blogg, och jag tänkte uppdatera bloggdesign.hejs.se med lite mer info om, och bilder på, bloggdesignerna. Jag blev färdig med Josies bloggdesign i slutet av november, och natten till den första december bytte vi ut den gamla designen mot den nya fina juldesignen. Det blev riktigt fräckt.
Själv testade jag och hade mig ganska länge. Jag ville också ha en sygg juldesign lagom till första december, men jag kom inte på något snyggt. Jag prövade med pepparkaksbakgrund gjord av en bild på äkta pepparkaka, så att hela bakgrunden såg ut so men enda stor skiva gjord av pepparkaka. Det blev inte snyggt, så då testade jag att göra en bakgrund som såg ut som såna där runda "Mor annas pepparkakor" som låg omlott. Det blev inte heller snyggt. Jag hade lagt ner en jäkla massa timmar på de versionerna, men det blev inte snyggt!
Jag tänkte nästan ge upp, när jag kom på att jag kunde ta min allra första juldesign, som jag hade julen 2006, och göra om i ny tappning.
Det här var den allra första juldesignen jag hade på min blogg. Back in 2006.
Jag gjorde om den från scratch och testade en blå variant som jag trodde skulle bli snygg och julig.
Den blå testversionen av 2008 års julbloggbakgrund.
Jag tänkte att det kunde vara spännande med en blå julblogg, men när jag ändrat alla bakgrunder, länkfärger och rubriker kändes bloggen väldigt kall och trist. Jag experimenterade men kände ändå att det inte blev bra.
Jag fick ett infall och prövade med lila.
Den första lila testversionen av 2008 års julbloggbakgrund.
Jag tyckte faktiskt att det blev ganska bra. Lila kanske inte är den mest juliga färg man kan tänka sig, men det blev lite annorlunda men ändå fräckt. Den kändes lite för ljus, så jag testade att mörka ner den.
Den slutgiltiga versionen.
Den mörkare versionen blev lite stelare, men den blev en bra kontrast mot den vita färgen som ligger bakom bloggens text. Den här är heller inte lika spretig eftersom kontrasterna är svagare. Det blev lite epilepsi-varning på den ljusare versionen.
Men nu tycker jag att bloggen är fin. Jag kommer nog byta igen efter nyår, och om man läser det här blogginlägget efter 2008 så kommer inlägget finnas kvar, men bloggen se helt annorlunda ut. Mycket mystiskt.
För övrigt fick jag klagomål på att inte andra versen av "White Christmas" var med i Luciaspecialen, som jag laddade upp igår. Därför har jag laddat upp hela White Christmas som en Video response till Luciaspecialen.
Här kommer hela min version av White Christmas, från 2005. Texten har jag skrivit själv.
Jaja.
Over, out and god jul!
2 december 08 - Albin & Arts Luciaspecial
Några har säkert sett den, andra inte. Några har kanske inte sett den på några år.
Jag har iallafall äntligen laggt upp Albin & Arts Luciaspecial på YouTube!
Det var jag och min dåvarande klasskamrat "Art" (som egentligen heter Artur) som i gymnasiet blev ombedda att hjälpa till med lite grejer som mediaprogrammet gjorde. Vi fick göra lite intervjuer på gymnasiemässan och lite annat kul, och medialärarna tyckte att vi var duktiga. Vi fick därför tipset att söka media som tillvalskurs på 150 poäng.
efter bara några månader ville lärarna att alla i kursen skulle göra någon form av bidrag till luciaprogrammet som skulle visas den 14:e december. På den tiden hade Angeredsgymnasiet möjlighet att sända TV i Öppna Kanalen Göteborg.
Art och jag började genast brainstorma och kom på massvis med idéer. Kvällen efter (eller nåt) skrev jag ett manus som var helt och hållet på rim. Sedan började vi filma, och filma, och filma och lade ner en väldans massa tid på att bli färdiga innan deadline. Jag klippte nästan både dag och natt. På den tiden var det väldigt sega datorer med redigeringsprogrammet Premiere 6 som gällde.
Vi blev iallafall färdiga, och den 14:e december satt Art och jag framför den lilla TV:n på hans rum och så visades TV-programmet som vi hade gjort. Det var riktigt häftigt. Elva minuters kompott av allt möjligt konstigt. Och allt rimmade. Visserligen skulle jag nog gissa att det kanske var tio personer som tittade, men ändå! Det jag hade suttit och klippt i kanske två månader visades nu i TV, med en ful liten "Öppna Kanalen"-logga i övre högra hörnet.
Jag brännde programmet på DVD och gav bort i julklapp till alla möjliga och omöjliga vänner och några av mina kompisar var helt besatta. Jag minns att Stefán kunde nästan hela programmet utantill och när jag var hemma hos honom låg alltid DVD-fodralet på TV-bänken. Han kanske bara la det där när jag var på besök?
Han hade iallafall visat det för sin familj och en massa kompisar.
Lisette hade sett programmet flera gånger och visat det för sina vänner och hon och hennes syster satt och skrattade åt lussekatterna som pratar finlandssvenska.
Det här var faktiskt 2005, alltså tre år sedan. För något år sedan gjorde jag lite justeringar och fixade till ljudet som var ganska ojämnt, men för några dagar sedan tog jag fram det igen och finputsade det lite till. Anledningen till att jag inte laddat upp det på YouTube innan var att YouTube har en gräns på 10 minuter, och programmet är 11 minuter. Nu vet jag dock bättre. YouTubes faktiska gräns är 10:58, och de små ändringar jag gjort i programmet har gjort att jag håller mig under gränsen samtidigt som jag kunnat lägga till små detaljer.
YouTube har förresten förbättrat sin bildkvalité, men det verkar bara fungera ibland och oftast måste man gå in på YouTube och klicka på "watch in high quality" för att det ska fungera, och på Luciaspecialen fungerar det att klicka på "watch in high quality" och få en väldigt bra bild, faktiskt. Det känns bra.
Nu har jag dessutom hittat ett "hack" som gör att jag kan få riktigt bra bildkvalité på YouTube-klipp här i bloggen!
Här, mina damer och herrar, kommer Albin & Arts Luciaspecial i rätt bra bildkvalité:
Besök gärna Albin & Arts hemsida.
Over, out and God jul!
1 december 08 - Josies julklapp
I lördags åkte Josie och jag till stan när Josie slutat jobba.
Vi kikade lite på julklappar, och när vi kommit in i Akademibokhandeln kikade hon som vanligt på hyllan med seriealbum. Hon har önskat sig några Rockyalbum eftersom hon har alla utom tre. Rocky är en självbiografisk serie skriven av Martin Kellerman. Den handlar om hunden Rocky som skriver en serie som heter Rocky. Josie har iallafall önskat sig tre av albumen i säkert tre års tid, men inte fått dem varken i födelsedagspresent eller julklapp.
Hon stod iallafall där i bokhandeln och tittade på dem och till slut tog hon ner en av dem från hyllan och sa att hon nog skulle köpa den. "Men du har ju skrivit upp den på din önskelista!" sa jag, och upptäckte att mina skådespelartalanger hjälpte mig hålla masken eftersom hon svarade "Jag har önskat mig den här i tre år och inte fått den. Jag kommer inte få den i år heller!". Hon tog albumet och sa "Jag får se..." och så fortsatte vi gå runt i butiken.
När vi exempelvis är på Movieline brukar hon ta några filmer och gå runt med dem i handen när hon kikar efter andra bra filmer, och innan hon ska gå till kassan tittar hon igenom sin hög med filmer och tänker en stund på vilka av filmer hon verkligen vill köpa.
Jag hoppades att hon skulle ångra sig och ställa tillbaka Rocky-albumet i hyllan, men när vi gått runt i affären och jag tittat på det jag skulle titta på ställde hon sig i kön till kassan. "Det är väl onödigt att köpa den? Du har ju skrivit upp den på önskelistan!" försökte jag igen.
"Jag har inte fått den på tre år! Jag vill ha den här!" svarade hon och kön till kassan blev snabbt kortare. Jag började nästan svettas lite. Pulsen ökade nog iallafall...
"Men...!" försökte jag, och kom ännu en gång att tänka på vad Josies mamma Lena hade sagt dagen innan om att man aldrig ska köpa någonting till sig själv innan jul. Men Josie brydde sig inte, utan verkade väldigt intresserad av sannolikhetsteori eftersom hon höll fast vid att hon inte kommer få den boken i år.
Till sist blev det Josefins tur och jag försökte febrilt komma på vad jag skulle göra.
Josefin hälsade på kassörskan, lade fram boken på disken och kassörskan läste av streckkoden.
"Jag har redan köpt den till dig!" sa jag uppgivet, precis efter streckkodsläsarens pip.
Kassörskan tittade väldigt frågande på oss. Josie tittade på mig och skämdes nästan lite. Jag minns inte om vi sa nånting till kassörskan eller om vi bara gick.
På vägen ut ur affären pratade hon om att köpa någon annan av de där Rocky-albumen, men jag sa att det var bäst att låta bli. Jag har ju lite koll på vad folk har köpt...
När vi kom hem fick hon sitt Rocky-album. Det kändes bara fånigt att vänta till julafton. Men jag kanske har köpt något mer...
Förhoppningsvis får hon inte för sig att köpa fler grejer till sig själv.
På lördagskvällen läste hon Rocky tills hon somnade.
