Det blir ännu ett inlägg om 21:a december.
Det var nämligen som så att Josie och jag tittade på filmen Djävulen bär Prada innan vi somnade. Jag tyckte att filmen var väldigt bra. Filmen är väldigt kritisk mot hela modeindustrin, samtidigt som den ändå är lite av en kärleksförklaring till den också.



Filmen handlar om huvudpersonen Andrea som lyckas bli kallad till en anställningsintervju på modetiningen Runway. Hon lyckas få jobbet som assistent till tidningens chef, Miranda. Miranda är verkligen ond, och blir riktigt arg om hon inte får sitt kaffe precis som hon vill ha det. Ett av de många konstiga uppgifterna Andrea får är att fixa den nya Harry Potter-boken åt chefens döttrar. "Då går jag och köper den" svarar Andrea, men får veta att det är nästa bok hon vill ha. Den som inte kommit ut ännu (filmen är från 2006). Miranda spelas av Meryl Streep, och hon gör rollen riktigt, riktigt bra.

Anledningen till att jag vill blogga om den här filmen är att den visar hur sjuk modevärlden är. De som inte klär sig i dyra märken hånas och alla ska vara trådsmala och ingen ska äta. Det är sjukt. Jag tycker det är så jävla löjligt, rent utsagt, att folk köper kläder och väskor som kostar flera, flera tusen.
Okej, jag köper en del tröjor som jag tycker är snygga, men de är inte så dyra. Jag har köpt tv eller tre snygga tröjor i en affär inne i Göteborg. De tröjorna kostade nästan tre hundra kronor styck, och jag tyckte att det var lite väl dyrt. Nu köper jag snygga T-shirts som jag importerar från USA. De kostar kanske 200 kronor styck.

I ett avsnitt av Sex and the City blir huvudpersonen Carrie av med ett par nyinköpta skor som kostar 485 dollar, om jag inte minns fel. Det motsvarar idag över 3.700 kronor! För ett par skor! Då är det ett par små, små, högklackade skor. Alltså ett rätt högt kilopris.

Jag förstår verkligen inte hur man kan köpa en handväska för över tusen spänn (jag tror det finns handväskor för 40.000) bara för att "det är ett fint märke". Jag tycker det är sjukt. Och löjligt.

I TV3:s program Insider pratar de en del om Bianca och hennes bebis. Bianca är hemlös och det är jättesynd om henne och hennes bebis. Jag funderar på varför hon går runt i en Canada Goose-jacka som kostar mellan 4000 och 9000 kronor. Man kanske kan lägga de pengarna på mat eller någonstans att bo?

Jag är faktiskt lite orolig över att min kära flickvän Josie köper handväskor hela tiden. En per vecka? Njaä. Det känns så. Hon har en jävla massa handväskor iallafall. Varför?
Jag blir också trött på de små översminkade tjejerna som ska köpa en massa svindyra jackor, smycken och handväskor och sedan ta kort på det och lägga upp i sina bloggar. Som om de tävlar om vem som köpt flest och dyrast saker. Det är för lätt att starta blogg.

Nä, jag blir så trött!
Jävla tramsindustri!

För några år sedan var mamma med mig i stan och köpte en tröja som jag tyckte var snygg. Den var knallgul och hade ett litet konstigt märke vid bröstet. Jag tyckte om den och hade den rätt mycket. Det lilla märket såg ut som ett uppochnervänt T. En kompis tittade på min jacka och sa "Har du JL?". Jag hade ingen aning om att det lilla märket var ett J och ett L. Sedan fick jag höra en del kommentarer om min jacka. Mest på skoj, men jag märkte ändå att de som "skämtade" ändå var lite allvarliga och nedlåtande i rösten. De trodde att jag försökte verka tuff i min märkeströja. Jag hängde in den i garderoben och använde den aldrig igen. Inte för att folk blev sura, utan för att jag inte vill ha märkeskläder bara för att ha märkeskläder, och så vill jag inte att folk ska tro att jag är en sån där äcklig människa.

Jag köpte ett par skor för tusen spänn för ungefär tre år sedan. Jag letade och letade efter ett par snygga skor. Jag struntade i vad det var för märke. De skulle vara snygga, helt enkelt. Jag hittade ett par som var vita och lite röda, orange och gula. Riktigt snygga. De har jag använt i tre år. Fortfarande snygga och hela. Jag tyckte att de var en aning dyra, men de var de enda snygga jag hittade. Jag skulle aldrig köpa något som kostade för mycket bara för att det är något speciellt märke. Jag tycker att det är korkat. Som min kompis som tyckte att jag var löjlig för att jag hade en klocka jag hade köpt för 75 spänn. Hans egen klocka kostade några tusenlappar och var trasig.

Ja, jag blev verkligen upprörd när jag såg filmen! Jag kokar nästan inombords. Jag blir så trött på att folk går med på det här! Att folk fortsätter köpa skiten. De kan ju fortsätta sälja kläder och handväskor svindyrt eftersom folk är så dumma och köper det! Om man slutade köpa grejer för överpris hade världen nog sätt lite bättre ut. Och vi kanske hade sluppit en massa Blondinbella-kopior överallt. Och kanske Blondinbella?

Jag säger som Klas i årets julkalender. De tror att de hittat Tomten och låter honom bo i deras lägenhet. Han skräpar ner och är rätt besvärlig. De misstänker att han är en bedragare. När Klas ska tvätta "tomtens" kalsonger upptäcker han att det sitter lappar som det står Bertil på i kalsongerna. Bedragaren (Bertil) påstår att det är märket på kalsongerna och att "Bertil" är namnet på en tennisspelare, men Klas säger att "Vem skulle vilja ha sitt namn i andras kalsonger?".