Jag pratade med min svärfar om jobb och framtiden. Han sa att mycket handlar om tillfälligheter, och jag kunde bara hålla med.
När jag ringde till Angereds Teater för att fråga om praktikplats råkade jag ringa när de letade efter en ung kille som kunde göra rollerna "Svenne" och kanske "Slava". Jag råkade hamna hos Lisa Gröön som hade sett mig på scen när min klass spelade treans slutföreställningar, så hon visste vem jag var och tyckte att jag var duktig. Det ledde till att jag fick praktikplats där.

Jag fick spamm i mailen, och de mailen började med "Dear, Andreas Narfstrom". Jag beslutade mig för att kontakta denne Andreas Narfström och ta reda på vad det var frågan om. Det visade sig att han var helt ute och cyklade. Han var ute och cyklade på en väg i Tyskland och skulle cykla ända till Sydafrika. Det blev ett långt samtal och vi hördes av några gånger på MSN och håller fortfarande kontakten. Kika gärna på hans sajt.
Hans cykel blev stulen och han blev efter ett tag tvungen att avbryta äventyret och åka hem till Sverige. Nu försöker han igen men har ännu en gång råkat ut för problem med cykeln.

I söndags kväll chattade jag med honom igen. Han frågade hur det var med mig och jag insåg att det inte är så jäkla kul egentligen. Jag har varit ganska deppig sedan jag började på Posten för över ett år sedan. Själv hade han också en massa krångel. Ingen fungerande cykel, och nästan inga pengar. Han hade lyckats cykla till Afrika men har nu fåt åka tillbaka en bit in i Europa för att vänta på cykeldelar och tjäna ihop lite mer pengar. "Jag vet inte ens hur jag ska komma tillbaka till Afrika med ekonomi. Men det fixar sig. Förr eller senare, på ett eller annat sätt."
När vi chattat ett tag var det stängningsdags för internetcafét han satt på. Han avslutade med "Everything is gonna be okey" och jag tänkte att det säkert stämmer, men när? När kommer saker och ting se ljusare ut?

Redan nästa förmiddag ringde den där firman och ville träffa mig i Stockholm. jag spenderade hela dagen med att leta boende, och jag fick till slut tag på kusin Jonas som sa att jag kunde bo hos honom. Iallafall till att börja med. Jag vill ju inte snylta. Jag kan kanske hitta något rum att hyra nånstans. Det löste sig iallafall temorärt, och redan på måndagseftermiddagen fick jag bokningsnummer i mailen och nu har jag tågbiljetterna liggande på byrån.

Jag chattade med Andreas igår också, faktiskt. Jag berättade att det verkligen ser ut att bli bra! Själv hade han precis lyckats få WiFi i lägenheten där han bor.
Josie blev först lite orolig. Vi kanske kommer att vara ifrån varandra en och en halv månad. Men hon stöttar mig. Det är ju det här jag vill. Och så kan jag ju komma hem på helgerna. och hon kom på att hon kan hälsa på mig i Stockholm.
Men jag är inte där ännu. Det är inte säkert att det blir något ännu. Men vi får se.

Sorry att jag är så hemlighetsfull med vad det är för företag. Tror att jag inte får berätta nånting ännu. Men det varkar kul.
Imorgon åker jag X2000 klockan tjugo i åtta på morgonen. Vi får se vad som händer. Jag tar med min videokamera. Den funkar ju nu.

Hejdå!