Skrivbordsbygget som snabbspolad kortfilm

Skrivbordsbygget jag nämnde i ett tidigare inlägg filmades ju, och nu har jag äntligen klippt allt, laggt på musik, och slängt upp filmen på YouTube.
Det var mest som en kul grej.

Klickar man på HQ-knappen (om den inte är intryckt redan) så blir det bättre bild och ljud.

Albin monterar ett nytt skrivbord:


Over and out!

Warner Music Group tystar Albins videoblogg

När någon kommenterar något av mina YouTube-klipp får jag ett mail. Eftersom jag i nuläget har laddat upp över 180 klipp får jag flera mail om dagen. Den tredje april fick jag en kommentar på del tio av min videoblogg från Arvikafestivalen 2008. Någon hade, kort och gott, skrivit "Filmen gör sig inte riktigt lika bra utan ljud...". Det verkade underligt, så jag kikade genast på klippet och upptäckte att ljudet var avstängt.
Jag lyckades klicka mig fram till en sida med mer information om vad som hade hänt, och där stod följande:

"I ditt videoklipp, Albins videoblogg från Arvikafestivalen 08 - Del 10 (Sista), finns eventuellt ljud innehåll från Raindrops Keep Fallin' On My Head av B.J. Thomas som ägs eller är licensierat av WMG.


Därför har ljudet i ditt videklipp stängts av."


Töntar! Några dagar senare fick jag ett liknande meddelande av en annan användare som noterat att ljudet var borttaget även på del sju av videobloggen. Det berodde tydligen på att jag använt en kort, kort snutt av låten "Singing In The Rain". Skivbolagen har inget vidare rykte, och många misstänker att de snart dör ut. Och många anser att det bara är bra. De gör ju inte direkt några ansträngningar att få bättre rykte. De jäkla töntarna. Jag tjänar inga pengar på min videoblogg, men ändå tas ljudet bort på grund av pengagiriga grisar.

Nu har jag klippt om del sju och tio av videobloggen och bytt ut låtarna mot två Slagsmålsklubbenlåtar. De passar inte riktigt lika bra, men de funkar. Jag har också försökt ladda upp klippen ett antal gånger och stött på olika problem, men till slut lyckats. Sen har jag bytt ut klippen i de två spellistorna där de gamla varit med och ändrat diverse länkar här och var. Just nu kom jag på att det är några fler länkar jag måste uppdatera. Jävla grisar!

För de som inte sett videobloggen finns alla delarna i en spellista i slutet av det här blogginlägget.
Den nya versionen av del sju kan ses här:
Albins videoblogg från Arvikafestivalen 08 - Del 7:
Klicka på HQ-knappen för att se klippet i bättre kvalité.


Och här har vi den nya versionen av del tio:
Albins videoblogg från Arvikafestivalen 08 - Del 10:
Klicka på HQ-knappen för att se klippet i bättre kvalité.


Och här har vi spellistan med alla avsnitten från min videblogg från Arvikafestivalen 2008:


Må Warner Music brinna i helvetet!
Over and out!

Josie och Allram

Grejen med Allram är att han är extremt självgod och väldigt elak mot Tjet.
Ett exempel är det här klippet där Allram och Tjet är med i Söndagsöppet 2003:


Josie blir argare och argare när hon ser Allram. Tjet är väldigt söt och otroligt snäll, och så är Allram bara elak.
Petter, som spelar och har skapat Allram, är ju min chef nu. För rätt länge sedan bad Josie mig hälsa Petter att hon tycker Allram är elak. Det hade jag nästan glömt, men idag kom jag ihåg det och hälsade det när vi satt och åt i fikarummet. Då gav Petter svar på tal.
Han bad mig hälsa Josie att Allram bara är en docka, och alltså en person som inte finns på riktigt.

Det kallar jag svar på tal!
Han sa ju det som ett skämt, och jag tyckte sättet han sa det på var jäkligt roligt.

Första inspelningsdagen, Alla hjärtans dag

Trots att det är lördag var jag tvungen att jobba. Men det är kul. Idag var det dessutom första inspelningsdagen, så det var lite spännande. Jag trodde dock inte att jag skulle vara med, eftersom det bara var en docka som filmades idag, och den spelas av Björn Carlberg som spelade Lipton i Höjdarna.

När jag nästan var framme på jobbet kom Petters lilla blå lånebil (hans vanliga bil är på lagning) susande och stannade till bredvid mig. Petter gjorde tecken åt mig att hoppa in, och så åkte vi iväg. Jag hade ingen aning om vart vi skulle, eller varför, men när han pratade i telefon berättade han att ingen av de som  skulle vara med på dagnes inspelning hade någon nyckel, så alla stod utanför och frös. Petter och jag åkte iallafall genom halva stan för att möta upp scenografen som lånade ut sin nyckel, och sedan åkte vi tillbaka och låste upp.

Jag trodde som sagt inte att jag skulle vara med och spela idag, utan bara titta på, men dagens huvudperson har två armar, varav den ena styrs av den person som styr munnen (Björn), och den andra armen styrs av en annan person. Och den andra personen blev jag. Jag hade bara hejat på Björn härom dagen, men nu skulle jag jobba med honom och sitta tätt intill... Mysigt. Men han var jätteschysst och frågade om jag spelat hand förut. Det har jag ju faktiskt inte gjort, men han gav mig en snabbintroduktion och lite tips. När vi filmade sa han till om det blev för mycket handrörelser och så berömde han mig ibland när det blev riktigt bra. Han sa att han själv hade rätt svårt för att spela hand i början. Det gäller att mest följa med och låta den andre bestämma. Själv hade han i början velat göra massor av handrörelser, för att det skule bli riktigt bra, men det blev för "viftigt". På kvällen fick jag ett SMS av Petter där han skrev att han hade kikat igenom det som filmades under dagen och att mitt handspel var jättebra. Han skrev också att nyckeln till handspel är att "förhöja utan att ta över" och att jag lyckades jättebra med det. Det känns jättebra!

Förresten är det ju Alla hjärtans dag idag. Igår fick jag brev från Josie. Det var ett litet kuvert med ett litet kort, en liten, liten bok, och fyra lyxiga chokladbitar:


Fina grejer från Josie.

Jag ville ju inte vara sämre, så jag beställde faktiskt, redan för några dagar sedan, en grej till Josie. Företaget skrev på sin hemsida att de levererar på lördagar också, och att de levererar samma dag om man beställer innan 12, tror jag det var. Innan 10 på lördagar. Jag beställde ju två dagar i förväg, så jag trodde det skulle gå smidigt och bra. Men icke. Josie har fortfarande inte fått nåt. Det är därför jag inte skriver vad det var förnågot. Jag kommer troligtvis att berätta mer, och klaga mer, i ett framtida inlägg.

Jag har förresten klippt Albin & Art - Alla hjärtans dagspecial för några veckor sedan, och laddat upp på YouTube idag. Den gjordes ju 2006, alltså för tre år sedan, men den var nästan en kvart lång. YouTube tillåter inte så långa klipp, så jag har kortat ner den och, som sagt, laddat upp den.

Albin & Art - Alla hjärtans dagspecial:


Jag gick från jobbet vid halv sju, ungefär. På vägen köpte jag lite chips och när jag kom hem kikade jag på Melodifestivalen streamad från SVT:s hemsida. Ganska kass bild. Ganska jättekass programledare.

Imorgon ska jag jobba igen. Men med största sannolikhet bara sitta bakom kameran och titta. Men... Öh... Hejdå!


Tomorrow I'll be gone

Det börjar bli nervöst.
Jag kunde inte riktigt somna igår. Dels för att jag laggt mig så sent den senaste tide, men också för att jag inte kunde sluta tänka på Stockholm, muppar, rummet jag ska hyra, saker jag ska packa, och min kära Josefin.

Jag har haft lite dåligt samvete för att jag inte tänkt så mycket på att jag kommer sakna Josie. Det har varit så mycket annat att tänka på, och så mycket att se fram emot. Och så iband tänker jag på stackars Josie som kommer stanna kvar här, där allt är som vanligt, förutom att jag är borta. För mig kommer det bli en jäkla omställning, och så snurrigt. Men igår började jag känna av att jag inte kommer se Josie på ett tag. Imorgon förjer hon med till Landvetter och säger hejdå. Jag ser framför mig hur vi säger hejdå och i låten Moonriver spelas. Alltså den versionen som spelas i början av Breakfast At Tiffany's.
Jag har inte sett den, men jag har suttit vid datorn och grejat samtidigt som Josie legat i sängen och tittat på den. Intro-låten (Moonriver) är så fin, och igårkväll lyckades jag spela in ljudet och fixa den som ringsignal till Josies mobil.
Själv ska jag ha den som väckningssignal på min mobil.


Öppningsscenen till Breakfast At Tiffany's.

Eftersom planet ska lyfta 11:20 imorgon ska jag packa idag. Och så måste jag dammsuga. Men jag har iallafall gjort en liten lista på saker jag inte får glömma. Strumpor, kalsonger, byxor och t-shirts har jag inte skrivit upp. Det kommer jag ju inte direkt glömma. Redan härom dagen gick jag igenom mina t-shirts och sorterade i en liten, liten "tråkigt"-hög, en "kanske"-hög och några högar med tröjor jag ska ha med mig.
En hög med vita tröjor (fem stycken),
en med röda (två),
en med lila (hittade bara en, men jag ska ha med två lila tröjor),
en med ljusblå (två)
och en med gula (fem).
Det känns ändå lite. Jag trodde att jag iallafall skulle ta med tjugo. Det kanske är några tröjor som gömt sig nånstans?
Jag tror några ligger i tvätten.


Galgar som blev över efter sorteringen.

Min lista på andra grejer, som det finns risk att jag glömmer bort om jag inte skriver upp dem ser hittills ut såhär:
Novalucol
Kameraladdare
Mobilladdare
Strömsladd till datorn
Badbyxor (Josies förslag)
Headset - MED NY PLOPPAR! (Jag måste byta ut öronplopparna, eftersom det är olika storlek på dem. Har reservploppar i en liten påse nånstans.
Laddare till rakapparaten
Kabel till mobilen (så att jag kan koppla den till datorn)
Två varma tröjor
De lila-gul-svarta skorna
Det svarta skärpet (om jag hittar det)
Mina manus
Hörlurar (så att jag kan sitta och klippa film utan att störa grannar eller de jag hyr rummet av)

Det var det.

Min kusin Jonas var förresten och tittade på rummet i förrgår. Dagen innan såg vi på Efterlyst och de pratade om en kvinna som hade visat lägenheter och tagit förskottshyror, och sedan försvunnit utan att hyresgästerna kunnat komma åt lägenheterna. Samma dag hade jag skickat första hyran, och min kusin hade ännu inte sett lägenheten, men dagen därpå (i förrgår) var han alltså och tittade. På vägen hem ringde han mig och berättde att det såg jättebra ut. Fräscht och nymålat. De hade dragit in en nätverkssladd också, så att jag kan surfa. Han beskrev rummet ganska bra, och det känns som att det kommer bli kanon.
Det känns lite som när jag jobbar på Arvikafestivalen. Jag åker iväg och är med om något jättekul och jättesnurrigt under en period. Men det här blir en längre period, och jag kommer få betalt. Istället för att ha mitt lilla tält som högkvarter kommer jag ha ett rum med toalett, tvättmaskin, kyl, micro och säng.

Det kommer bli coolt, men precis som på Arvika kommer jag att börja sakna Josie så fort det blir en lugn stund. Men hon ska ju komma och hälsa på ganska snart, och hon håller redan på att planera in besök nummer två. Själv vet jag inte riktigt vilka helger jag ska jobba, så jag har inte kunnat planera in nåt helg då jag kan åka hem och hälsa på i Göteborg. Men det kommer.

Jag kommer nog att blogga ganska mycket från Stockholm. Tror jag. Vi får se...
Over and out!


Mindre än en vecka kvar till avfärd

Här sitter jag och vet inte riktigt vad jag ska göra.
På söndag flyger jag till Stockholm och det ska bli så jäkla ballt. Tror jag.
Drömjobbet jag inte kunnat drömma om.

I söndags var Josie och jag hemma hos pappa och tittade på BluRay-film och pappa och jag åt ölkorv och drack Vanilla Coke. Han körde hem oss igen på kvällen, och då tog jag med min nya resväska hem.

Min nya resväska.

Jag fick den i julklapp för att ha till Stockholmsresan. Det är en riktigt snygg väska, och bra kvalité. Det får ju plats en hel del. Men inte alla mina t-shirts. Jag funderar på vad jag ska ta med. Jag kanske ska försöka ta med några t-shirts i liknande färger. Kanske te gula, några lila, några röda, o.s.v. så att det blir lättare att tvätta. Jag är en riktig nybörjare när det gäller att tvätta. Men vi får se hur det går...


Varför skriva sina initialer, när man kan skriva LOL?

Igår kväll kunde jag inte riktigt somna. Men jag låg och tänkte på hur det ska bli att jobba på BLA. Jag kikade igenom lite bilder från julkalenderinspelningen igen. Det var för några år sedan som lillebror hittade en sajt med massa foton från olika svenska filminspelningar, och dä hittade han foton från inspelningen av 2004 års julkalender, Allrams höjdapaket. Det var nog av de bilderna som jag första gången fik en inblick i hur det går till på inspelningar av mupp-TV-program. Jag hade ingen aning om att jag skulle få åka till Stockholm och jobba med sånt. Med självaste Petter Lennstrand!


Petter Lennstrand som spelar Allram Eest. Här "in action" på inspelningen av julkalendern 2004. Petter är även skaparen bakom Allram, Höjdarna och en massa andra mupp-tv-grejer.

Ja, det ska bli så jäkla häftigt! Jag vill åka nu!
När jag berättar för folk som känner till Allram Eest tycker de att det är jättefräckt, medan folk som inte känner till Allram eller några muppgrejer överhuvudtaget inte begriper alls vad jag snackar för goja om dockor och muppar och Allram och hålla händerna över huvudet. Som en gammal lagledare på Posten som jag pratade med lite när jag var och sa upp mig. Han frågade vad jag ska göra nu, och jag berättade entusiastiskt ungefär vad jag ska göra uppe i Stockholm. Han sa något i stil med att "Man måste ju börja nånstans". Jo, det är klart, men det här hade jag kunnat tänka mig att jobba med hela livet! För mig är inte det här något "jag börjar här nere på botten"-jobb. För mig duger det här gott och väl. Om min kariärstege tar slut här och jag får stanna på det här steget gör jag gärna det.

Men nu ska jag jobba där i två månader. Sen vet ingen vad som händer. Förhoppningsvis får jag mer jobb hos BLA. Vi får se. Igår tittade Josie och jag på några avsitt av Höjdarna. Det är ju ett barnprogram, men om man tittar och tänker att målgruppen är små barn och man bara tar det för vad det är, så tycker jag att det är lite skoj. Och så är jag ju helt galen i muppar också.

Manusen till den nya TV-seien har jag läst igenom och jag tycker att Petter Lennstrand är ett geni. Manuset är topphemligt, men det är roligt och jag tror faktiskt att det kan passa för alla åldrar. Jag vet inte helt säker vad jag får göra. Bara ungefär. Men jag vet inte hur mycket av de olika grejerna jag får göra. Hur mycket jag får spela med dockor. Om jag får göra några röster, eller hur många, eller hur mycket. Men jag hoppas de låter mig göra massor med kul saker!

Jisses, vad jag är otålig!

Jag kan förresten bjuda på bakomfilmen igen, så ni får se hur det går till:


Over and out!


Albin ger broderitips på YouTube

Jag får ibland kommentarer på gamla blogginlägg.
Nyligen fick jag en kommentar från någon som hette Monica. Hon hade läst inlägget När Albin började brodera och undrade hur jag gjorde för att göra broderimönster av digitala bilder. Jag mailade henne och fick veta att hon har en webbutik som säljer svampgrejer.
Torkade svampar (tror inte det är knark), böcker om svamp, verktyg för svampplockning, med mera. I dagsläget tjänar hon ingenting på webbshopen, men eftersom omsättningen ökar lite från år till år håller hon ut.

Jag svarade att jag kunde försöka göra en instruktionsfilm, och började filma, ta bilder och klippa. Sedan blev jag upptagen med andra grejer som skulle klippas, men idag blev jag till slut färdig ändå.
Det är inte så jätteintressant att titta på om man inte förstår vad jag pratar om, eller om man inte är ett dugg intresserad, men klippet finns iallafall på YouTube så att hela världen kan se.

Jag mailade Monica igen och berättade att jag laddat upp klippet. Hon blev jätteglad och kommenterade videoklippet med "Excellent! Vilken informativ video." och sedan svarade hon på mailet och skrev att hon var överväldigad. "Tyvärr har jag inte tid att sätta mig och prova just nu och det lär inte bli tid förrän framåt mars... Jag tror i alla fall inte att det blir några problem, det verkade så logiskt.".

Jag förstår att klippet kan verka jättetråkigt, men det verkar iallafall fylla sin funktion och Monica var jättenöjd.

Här är instruktionsfilmen Hur man gör ett broderimönster av ett digitalt foto:
 

Over and out!

Två underbara saker och en skitjobbig

Imorse klev jag upp extra tidigt. Det var dags att åka till Fläskeboterminalen igen. Där har jag jobbat i över ett år och verkligen hatat stället. Precis som de flesta som jobbar där. Jag har varit studieledig i ett halvår och vill inte tillbaka till Posten, så idag åkte jag dit för att skriva på ett papper om uppsägning. Jag hade också med mig två kassar. En med kläder och en med skor.

Nuförtiden finns det en busshållplats ute vid vägen och där stannar faktiskt en buss ibland. Annat var det på min tid...
Jag promenerade runt det område som förr var en bit skog som man kunde gå igenom för att snabbt komma till huvudentrén. Nu byggs det för fullt där, eftersom det ska bli ett nytt tryckeri för GP.

Jag fick komma in i personalchefens kontor. Jg har aldrig pratat med den nye personalchefen förut, men han verkar trevlig. Den förre var hopplös och folk sukade högt så fort hans namn nämndes. Den nye personalchefen hälsade på mig och sa att han hört att jag ska till Stockholm och bli TV-kändis. Jag fyck fylla i en blankett och löne-Marie var också med. Hon är snäll.
Jag lämnade tillbaka mina skor och en del kläder. Jag hade glömt att tömma fickorna på jackorna, och jag hittade bland annat två små paket Fishermans Friend och en ask minttabletter med "Sveriges skönaste dialekt 2008"-tryck, som jag fick när jag var med i P4 två morgnar i januari för ett år sedan. I en annan fick hittade jag den fina mössan som jag också fick då.


En ask med minttabletter i min hand.

Jag fick också lämna ifrån mig mitt passerkort med den fina bilden som togs första dagen på Posten. Jag var ung, oförstörd och långt hår. Jag hade ingen aning om att jag skulle bli kvar i drygt ett år och att min nya arbetsplats var ett helvete.

Mitt fina passerkort.

Jag fick förresten veta att under 2008 var det två personer i månaden som sa upp sig! Det är ingen bra arbetsplats. Under finanskrisen var det ingen som sa upp sig, men i januari har det varit tre, inklusive mig och någon som gick i pension.
Jag tog en liten runda inne i "fabriken" och snackade med några gamla kollegor. De som jobbade där jobbade inte i det skiftet jag var med i, så jag känner dem inte så bra. Men alla jag snackade med tyckte att jag gjorde rätt, och de verkade skämmas över att de själva var kvar och inte orkade ta sig därifrån.

Det känndes konstigt att gå omkring där inne. Jag har gått på det där golvet i många, många timmar och lyft många, många ton. Och slitit ut ryggen mer och mer och mer. Och jag kommer nog aldrig tillbaka. Det känns underbart!

Den stora maskinen som jag matat så många gånger.

När jag precis skulle gå insåg jag att jag glömt prata med Marie om semesterdagar. Jag är skyldig Posten en slant för att jag fick lön för hela augusti, men slutade i mitten av augusti. Men jag trodde jag hade några semesterdagar kvar. Men icke. Bara två stycken. Så de drogs av så att jag inte var skylldig Posten något, och då bidde det ingenting över.
När jag till slut skulle gå igen så blev jag ännu en gång påmind om hur dåligt det är med transporter. Näste buss skulle inte komma förrän om 40 minuter. Och då åt fel håll.

Jag ställde mig vid vägen och liftade. Som så många gånger förr. Då kommer en gammal kollega åkande. En gammal postis som inte jobbar kvar längre på grund av sjukskrivning. Vi snackade om Posten så klart. Det är många gamla, och unga, kollegor som går i "Posten omstart" där de får hjälp att hitta nytt jobb eftersom de inte kan jobba kvar på Posten på grund av olika anledningar. Oftast är det nog för att de pajat kroppen av allt hårt arbete. Jag kännde mig glad över att vara fri från Posten.
Den gamla kollegan släppte av mig i Mölnlycke Centrum och när jag klev ur bilen hörde jag en konstig duns.
Fan! Josies fina kamera hade lyckats smyga ur min jackficka och ramla rakt ner i snöslasket. Jag försökte torka bort slasket och så såg jag hur den fina "chokladfärgen" hade nötts bort på några kanter. Hur fan lyckades jag?

Jag hälsade på henne i butiken och pratade om allt möjligt. Utom kameran. Först vågade jag inte, sen glömde jag bort det. När jag kom hem titade jag på kameran igen och skämdes som fan. Urs och fy. En så jobbig känsla. Det var ett litet märke i displayen också. Faan!
Hon tjatar alltid om att kameran alltid ska ligga i sin lilla strumpa, och det förstår jag. men ibland tar jag ut den när jag fotograferar och om jag vet att jag snart ska ta en bild tar jag ut den ur strumpan. Och så ramlar den i marken! Faaan!
Hon fick den i födelsedagspresent och den är verkligen jättebra. En Canon IXUS 80 IS i färgen choklad. Den är jättefin. VAR jättefin. Den funkar ju som vanligt, men den är lite tilltufsad.

Jag har länge önskat mig en ny kamera. Helst en Canon IXUS. Den är kompakt som min kamera, men den tar betydligt bättre bilder. Och så har den SD-kort och det är riktigt smidigt. Jag funderade påom jag skulle köpa en ny kamera till Josie och ta hennes gamla. Då får hon en fin, ny kamera och jag får också en IXUS, men en som är sliten och skadad. Fan.

Det var den skitjobbiga grejen.

Den andra roliga grejen
(förutom att jag sagt upp mig) är att jag fick mail från Frej igen. Han har mailat mig tidigare om att jag klipper bra. Film och så alltså. Vi snackade ett bra tag och han vill ha hjälp med lite grejer. Så först ska jag klippa lite smågrejer som verkar kul och sedan kanske det blir ett samarbete med Frej. Frej Larsson är en av killarna i Slagsmålsklubben, och han är även med i Maskinen och det senaste projektet är Far & Son, som han startat tillsammans med Simon Gärdenfors från bandet Las Palmas och lite andra projekt såsom serietecknande och programledargrejer i ZTV och radio. Det är Far & Son som jag ska samarbeta med och det känns jättehäftigt. Så allt känns underbart!

Nej, det gör det inte. Jag ringde Josie och berättade om Far & Son-grejen och hon verkadeglad för min skull, men samtidigt lite stressad. Sen var jag tvungen att berätta om kameran. Så jävla jobbigt. Frej sa att jag skulle ljuga eller skylla på någon annan. Men nej, jag sa sanninge. Men det var jobbigt. Hon lät sur. Väldans kort i tonen. Och arg. Hon sa det jag hade tänkt, att jag kan köpa en ny kamera och ta hennes gamla. Men hon sa det argt.
Senare rngde hon tillbaka och bad om ursäkt. För att hon var arg. Men jag förstår henne. Så jävla klantigt. Men det var jobbigare när hon var så arg. Men nu har jag faktiskt beställt en ny, likadan kamera. Till Josie.
Så får jag den trasiga. Det känns inte jättekul. Men jag vill ju ha en sån kamera...

Till sist vill jag visa Far & Son-videon Panik. Videon är faktiskt skitsnygg!

Far & Son - Panik:


Nu ska jag klippa lite Far & Son-grejer.
Over and out and down i marken utan strumpa så att det blir massa märken på din flickväns fina kamera...


23 december 08 - Allrams Höjdarpaket

Dagen före julafton.
En dag av väntan.
Josie jobbade, och jag var hemma och gjorde i stort sett ingenting. Jag satt vid datorn och så dammsög jag huset. Men bara invändigt. Jag gick en sväng till Josies bokhandel och hälsade på henne och hennes tillfälliga assistent som hjälper till nu i jul. Det var en jäkla massa folk i bokhandeln.

På YouTube har någon laddat upp del ett av Allrams Höjdarpaket, julkalendern från 2004. Avsnitten börjar med att Allram Eest och hans side kick Tjet sitter i en snötäckt timmerstuga och hälsar tittarna välkomna. De pratar en liten stund och visar sedan ett "höjdarpaket", som är ett avsnitt av Höjdarna. Efter Höjdarna är Allram och Tjet tillbaka och öppnar en lucka.

Personen som laddade upp avsnitt ett av Allrams Höjdarpaket har klippt bort Höjdarna. Programmet blir då sisådär 3-4 minuter istället för fjorton, och jag tycker faktiskt att den lilla delen med Allram och Tjet var den bästa delen av den julkalendern. Tyvärr fanns bara avsnitt ett uppladdat på YouTube, och de andra har inte dykt upp på några veckor, så jag plockade fram min DVD och laddade upp inte mindre än åtta avsnitt. Det tog några timmar att rippa från DVD till datorn och sedan klippa, konvertera och ladda upp. Men jag fick en del annat gjort under tiden. Men uppladdningen och dammsugningen var i stort sett det enda vettiga jag fick gjort under hela dagen.

Här är en playlist som i skrivande stund innehåller de nio första avsnitten av Allrams Höjdarpaket, men de andra avsnitten kommer att läggas till automatiskt så småningom. När jag laddat upp dem. Det första avsnittet i playlisten är det inte jag som laddat upp.

Mina damer och herrar, Allrams Höjdarpaket:


Over and out!

14 december 08 - Insnöad

Jag känner att jag tar ordet "Insnöad" till en helt ny nivå.
Jag är verkligen helt megainsnöad på muppar.
Idag har jag varit väldigt rastlös och inte gjort så mycket. Kikade lite på Wikipedia och kompleterade några artiklar om bidrog med lite info till artiklar om Höjdarna och Allram Eest.
Jag lyckades dessutom hitta ett YouTube-klipp jag sett förut (på DVD:n Best of Allram Eest) och ett liknande, och något coolare, klipp som jag inte sett förut.

Det första klippet heter En liten film av Tjet - Så spelas Allram! och är kort (2 minuter) och gott ett litet klipp där man får se lite backstage från en inspelning:
 

Det är inte något jättespännande klipp, men lite kul är det. Han som spelar Allram där är Petter Lennstrand (Man ser honom rätt bra vid 0:55). Min framtida kollega, alltså. Jag diggar honom och han verkar digga mig också!

Det andra klippet heter bara Allram Eest Backstage, men är sex minuter långt och lite fräckare. Dock är det ju inte Allram Eest backstage, utan Höjdarna backstage. Men man hör att Petter använder Allram-rösten när han demonstrerar.

Petter demonstrerar med Lipton, som vanligtvis görs av Björn Carlberg.

Sånt här tycker jag är så fräckt, och jag kan knappt fatta att jag kommer att få hålla på med det där om mindre än två månader! Jag kan knappt vänta!
Jag hittade förresten ett tredje klipp, som jag själv laddade upp i augsti 2007. Det är ett klipp med Allram som får besök av Grynet. Allram berättar om att han varit med i bandet ABABA, men nu turnerar med A, som sålt 35 miljoner skivor "bara i Peru och andra länder".

Allram Eest berättar om ABABA och sjunger sin låt:


När jag såg klippet idag kände jag igen muppen som sitter i mitten av de tre små mupparna ovanpå pianot. Den muppen fick jag prova när jag var hos BLA i onsdags. Jag satt ett bra tag med den och testade lite olika poser. Den var riktigt häftig, trots att den är så enkel. Den fina ABABA-tavlan hängde på insidan av BLA:s dörr. Dock utan tavelram.


Min egen mupp Arnold (som jag sydde i åttan) och den fina ABABA-bilden.

Det var nog allt för idag.
Adjö!

10 december 08 - Albin går på anställningsintervju och har allas stöd

Det var svårt att somna igår kväll, men till sist lyckades jag. Jag vaknade kanske två gånger inatt.
Jag vaknade av väckarklockan kvart i sex imorse. Gjorde mig iordning, packade ihop det sista, och tog bussen in till stan. Sedan tog jag X2000 till Stockholm. BLA Stockholm betalade biljetten. Det var dem jag skulle till. Resan tog väl ungefär tre timmar, och det blev krångel med mobilen som inte ville låta mig surfa på datorn med mobilen som modem. jag roade mig ändå med att Facebook-surfa med mobilen (det är bara att gå in på m.facebook.com från mobilen). Jag uppdaterade min status ganska många gånger under dagen och fick en hel del fina kommentarer. Det känns verkligen som att alla stöttar mig! Tillochmed min lillebror skickade snälla SMS!

08:07 - SMS från lillebror: Lycka till idag! :)

08:35 - Facebookstatusuppdatering: Albin åker X2000 till Stockholm.
Sara Johansson (svågers sambo) kommenterar: Lycka till!

På tåget ringde också regissören för föreställningen En måste ju leva och ville stötta mig. Hon kom med lite tips på hur man kan hitta någonstans att bo i Stockholm. Jätteschysst!
Efter den ungefär tre timmar långa resan var jag äntligen framme!

10:58 - Facebookstatusuppdatering: Albin är i staden där folk tuggar tuggummi med öppen mun.
Salla Viitala (kursare) kommenterar: haha, du har anlänt till Sthlm :D

Jag tog mig till en tunnelbanestation som hette Näckrosen och promenerade genom grindarna till Svensk Filmindustri. Där inne i en lokal höll de till, innanför dörren med texten "Här bor BLA Stockholm". Jag blev välkomnad av Malini, och sedan fick jag hälsa på självaste Petter Lennstrand. Mannen, myten, legenden! Det är han som är Allram Eest! Han spelar Allram och han gör rösten till honom också. Han har även gjort rösten till muppen Rydberg den skånske boxaren och pappan i ComHem-reklamfilmerna.

Jag trodde att jag skulle få sitta och prata med dem på kontoret i en halvtimma och sedan gå och vänta sex timmar på tåget hem (som den där andra gången jag var på auditiongrej i Stockholm), men det blev en heldag med självaste Allram! Jag berättade om mig själv och så gick vi och lunchade (de bjöd!) och så gick vi tillbaka till kontoret och jag fick testa att spela lite med två riktiga muppar. Det hela tog ganska lång tid. Den mesta tiden satt jag och väntade, men det var okej. Det var en väldans massa ringande i telefonerna hela tiden. Mycket planering och så. Många projekt igång.
Tanken var att jag skulle få vara med på ett barnprogramsprojekt som BLA Stockholm gör tillsammans med SVT. Det är fortfarande ganska hemligt. Det kommer inte att visas förrän i höst, alltså om nästan ett år!

När vi kom tillbaka från lunchen stod en kille i röd munkjacka utanför dörren. Jag kände igen honom från något bakommaterial med Allram Eest så jag visste att han var dockspelare. "Jasså det är här ni är?" sa han med en lite ynklig röst, eftersom han stått och huttrat i kylan. Jag hörde på den ynkliga rösten att det här var killen som gör rösten till Allrams sidekick, Tjet! Det faktum att han hade en röd luvtröja på sig var också riktigt roligt.

Här är förresten ett klipp med Allram och Tjet:


Vi snackade lite till och jag tittade runt på kontoret, som också fungerar som studio. De ska dock flytta därifrån redan nästa vecka, så det låg grejer lite överallt. På väggarna hängde en tavla med Allram, en med Höjdarna och så en del bilder från alla möjliga produktioner. Jag såg också en del av rekvisitan till ComHem-reklamfilmerna. I ett hörn stod höghuset där familjerna i reklamfilmen bor, och jag såg också rummen där några av familjerna bor. det var ju små rum med ca 15-20 cm höga väggar. Men de var häftiga med alla små detaljer.

Till sist fick jag provfilma lite. Han ville se lite mer hur jag spelade med dockor och han sa att jag var jätteduktig. Sedan ville han att jag demonstrerade lite olika dialekter, och han skrattade och var väldigt imponerad.
De ville ha mig med i produktionen!
Det är fortfarande lite problem med boende, men på dem lät det inte som att det skulle äventyra min anställning. De sa faktiskt att de också skulle hålla ögonen öppna om de ser något rum som hyrs ut eller liknande.
Så himla gött!
Jag ska alltså få vara med i en riktig mupp-produktion som ska visas i SVT!
Det är ju fortfarande lite hemligt, och Petter ville inte att jag fotograferade, så sorry. Inga bilder.

Men jag mår kanonbra och är överlycklig! På tåget hem skrev jag uppgiften som ska vara inlämnad imorgon. Jag skrev om BLA Stockholm, så klart.

17:22 - SMS från lillebor: Hej! Hör av dig när du kommit hem. Hoppas att du har kul! Mvh /Emil

Brorsan är snäll. Det är bra. Jag uppdaterade min Facebookstatus igen:

20:52 - Facebookstatusuppdatering: Albin kommer jobba med ett barnprogram för SVT nästa år.
Celina Fällbom (Dialektmannen-fan) kommenterar: Jippi! Får du härma dialekter då? Please please!
Håkan Hallengren (kollega från Posten) kommenterar: Grattis Albin! Passar dig nog bättre än fläskebo...*L*
Camilla Tegebäck (kusin) kommenterar: Åh, vad stolt jag blir över dig lillkussen!
Jessica Cecilia Johansson (svägerska): kul! Passar dig nog perfekt. Ta med arnold.
Sanna Vierikko (kursare) kommenterar: Va roligt Albin, Grattis! :)
Salla Viitala (kursare) kommenterar: Grattis Albin!!! Jag visste att du får den platsen :) säg bara när den kommer ut så jag sitter färdig framför tv:n!!
Stina Landahl (gymnasiepolare): Fyfan va roligt, grattis! :) behöver du en sidekick? ;)

Så himla fina kommentarer, och när jag kom hem var Josie stolt, och jag SMS:ade mamma i Norge och hon var glad och allt känns så bra! Det kanske blir nått av mig iallafall!?


6 december 08 - And they call him Johan Palm

För några veckor sedan satt jag vid datorn samtidigt som Josie låg i sängen och zappade mellan TV-kanalerna.
Plötsligt hamnar hon på TV400 och en repris av Idol. En långhårig filur står på scenen. Hon har långt, spretigt, galet nästan vitt hår och ser lite konstig ut.
Det visar sig att hon heter Johan.

Johan försöker sjunga ABBA:s The Winner Takes It All, men det går inte så bra.
Det går käpprätt åt helvete, faktiskt. Hans röst spricker, det låter förjävligt, och jag väntar på att de ska bryta för reklam, eller stoppa honom på något annat sätt. Han totalförstör låten! Fulkomligt trashar den. Killen är hemsk!

Det hela kan beskådas på YouTube:
 
Det underliga är att juryn tycker att det är okej. Jag har inte sett årets Idol, men att det är nya jurymedlemmar vet jag iallafall. Den gamla juryn hade sågat honom vid fotknölarna, men de som är här verkar tycka att falsksång är okej.

I samma veva som jag älskade coldplays Viva La Vida hittade jag ett till klipp med Johan Palm, där han totalförstör den. Härligt. han tar de bästa låtarna som finns och förstör dem! Jag har inte orkat se hela klippet, men när jag såg en snutt tänkte jag bara "Jävla unge!".

Förutom att låtarna är hemska är fansen galna. På YouTube skriver kanske fyra av fem att det låter förjävligt eller att han ser ut som en tjej. En av fem skriver "Håll käften! Han är bäst!" eller att han är bäst och snygg. Videon.se länkade till klippet nedan där ett helt hysteriskt fan gör bort sig och... och... ...och är allmänt jättekonstig:

Samtidigt som det är roligt att titta på är det lite hemskt. Lite pinsamt, men man förlorar även hoppet för mänskligheten. Dagens unga tjejer är verkligen dumma i huvudet. Och kommentaren att Johan betyder mer än hennes familj är underbar. Hon kommer nog inte få några julklappar. Urs, jag blir nästan förbannad av att se henne.

En som däremot kan sjunga är tjejen i nästa klipp.
Josie satt och tittade på musikalen Across the Universe som bara innehåller Beatles-låtar. Jag grejade som vanligt med något på datorn, och halvtittade lite på filmen. Men i en scen dök den här tjejen upp och sjöng "I want to hold your hand". Och det är underbart! Låten är bra, och tjejen kan verkligen sjunga!
Hon heter tydligen T.V. Carpio, och enligt engelskspråkiga Wikipedia står T.V. för Teresa Victoria.

Njut, för bövelen! Njut!


Over and out!

5 december 08 - Muppgalen

Jag känner mig helt besatt av muppar för tillfället. Jag bara längtar tills jag kan köpa en "äkta" mupp från USA. De börjar försäljningen i februari... Segt!

Jag kontaktade BLA Stockholm, de som gjort Allram Eest, Höjdarna, jag i stort sett alla muppar som syns i svensk TV. Jag fick snacka med hon som sytt Allram! Jag fick veta en hel del och så fick jag lite tips. Jag kanske ska hälsa på dem nån gång. Men vi får se.

Jag har tänkt på muppar hela dagen. Idag på en av föreläsningarna satt jag och klottrade ner muppar på en av stencilerna.

Fyra muppar jag klottrade ner på en stencil.

På tal om föreläsningar så har vi haft övningsdag idag igen. Vi hade en sån förra veckan, och det är en ganska lång dag. Den här veckan har vi haft tre övningsdagar! Mot slutet av dagens övningar var alla halvdöda.
Jag kände mig seg, och en grupp som satt vid bordet bredvid oss satt och flummade, diskuterade helt andra grejer och skrattade och gäspade om vartannat. De var övertrötta.
Några andra grupper höll på att somna strax innan det var sammanfattning på slutet av dagen.

När vi var klara släpade vi oss ut ur salen. En trött, finlandssvensk väninna i klassen sa att hon skulle träffa en kompis vid "Nils Holgerssonstationen".
-Nils Ericsonterminalen, menar du? sa jag.
-Hahaha! Ja, just det! Jag är så himla trött. Hahaha! Nu ser jag framför mig hur min kompis kommer flygande på såna där svansar... Eller vad heter det?
-Svansar? Jasså, svanar!
-Ja, just det! Hahaha! Svanar!
-...förresten vad det en gås han flög på.

Här kommer låten Chattanooga Choo-Choo med fyra Whatnot-muppar från The Muppet Show:


Om någon kände igen melodin från någon svensk låt, så kan det bero på att Galenskaparna & After Shave har gjort en egen version av låten. Deras version heter Kortedala spårvagn:


Over and out!

3 december 08 - Lila blogg i jul

Ja, den här julen är bloggen lila.
Äntligen är det fixat!

Jag har länge tänkt göra bloggen snyggare. Den har länge varit ljusblå med en massa rör som slingrar omkring överallt. Jag var inte riktigt nöjd, men lyckades inte komma på något bättre. Det är en hel del kompisar som fått sina bloggar designade av mig, men min egen blogg lyckas jag inte göra fin. Jag har försökt några gånger och gjort testversioner på datorn. Olika färger, mönster och figurer, men inget blir snyggt.

Josie hittade en liten presentpåse med ett fint, juligt mönster på och bad mig göra en julbakgrund av påsens mönster. Jag pillade några timmar och lyckades göra en blogg som både hon och jag själv tyckte om.


Josies bloggbakgrund 2008.

Här är Josies blogg, och jag tänkte uppdatera bloggdesign.hejs.se med lite mer info om, och bilder på, bloggdesignerna. Jag blev färdig med Josies bloggdesign i slutet av november, och natten till den första december bytte vi ut den gamla designen mot den nya fina juldesignen. Det blev riktigt fräckt.

Själv testade jag och hade mig ganska länge. Jag ville också ha en sygg juldesign lagom till första december, men jag kom inte på något snyggt. Jag prövade med pepparkaksbakgrund gjord av en bild på äkta pepparkaka, så att hela bakgrunden såg ut so men enda stor skiva gjord av pepparkaka. Det blev inte snyggt, så då testade jag att göra en bakgrund som såg ut som såna där runda "Mor annas pepparkakor" som låg omlott. Det blev inte heller snyggt. Jag hade lagt ner en jäkla massa timmar på de versionerna, men det blev inte snyggt!

Jag tänkte nästan ge upp, när jag kom på att jag kunde ta min allra första juldesign, som jag hade julen 2006, och göra om i ny tappning.

Den första julbakgrunden.
Det här var den allra första juldesignen jag hade på min blogg. Back in 2006.

Jag gjorde om den från scratch och testade en blå variant som jag trodde skulle bli snygg och julig.En testversion av 2008 års julbloggdesign.
Den blå testversionen av 2008 års julbloggbakgrund.

Jag tänkte att det kunde vara spännande med en blå julblogg, men när jag ändrat alla bakgrunder, länkfärger och rubriker kändes bloggen väldigt kall och trist. Jag experimenterade men kände ändå att det inte blev bra.
Jag fick ett infall och prövade med lila.

Ännu en testversion av 2008 år julbloggdesign.
Den första lila testversionen av 2008 års julbloggbakgrund.

Jag tyckte faktiskt att det blev ganska bra. Lila kanske inte är den mest juliga färg man kan tänka sig, men det blev lite annorlunda men ändå fräckt. Den kändes lite för ljus, så jag testade att mörka ner den.

2008 års julbloggbakgrund.
Den slutgiltiga versionen.

Den mörkare versionen blev lite stelare, men den blev en bra kontrast mot den vita färgen som ligger bakom bloggens text. Den här är heller inte lika spretig eftersom kontrasterna är svagare. Det blev lite epilepsi-varning på den ljusare versionen.

Men nu tycker jag att bloggen är fin. Jag kommer nog byta igen efter nyår, och om man läser det här blogginlägget efter 2008 så kommer inlägget finnas kvar, men bloggen se helt annorlunda ut. Mycket mystiskt.


För övrigt fick jag klagomål på att inte andra versen av "White Christmas" var med i Luciaspecialen, som jag laddade upp igår. Därför har jag laddat upp hela White Christmas som en Video response till Luciaspecialen.

Här kommer hela min version av White Christmas, från 2005. Texten har jag skrivit själv.


Jaja.
Over, out and god jul!

RHCP?

RH kan betyda rörelsehindrad, och en typ av röreslehinder, Cerebral pares, förkortas CP.
När man skriver förkortningen RHCP menar man oftast bandet Red Hot Chili Peppers.
Nu skrev inte jag det här för att försöka lära er någonting. Har ni lärt er något nu är det naturligtvis jättetrevligt, men mitt egentlige syfte var att skriva en jättetrevlig inledning till det här blogginlägget som utan den här inledningen bara skulle innehålla ett filmklipp. Och det känns lite trist.

Iallafall har gänget bakom succén Tjuvlyssnat, som sedan startade Tjuvtittat, nu dragit igång Videon.se.
Tanken med Videon.se är att man får skicka in filmklipp, eller länkar till roliga filmklipp som sedan publiceras på Videon.se.
Detta kan tyckas vara en dålig idé. Det finns ju mängder av såna sajter. Och jag kan nog hålla med till stor del.
Ett urval av kommentarer till nyheten:

Impega skriver:
:/ nu blir det ju bara en till sida med videor med varierande kvalite!
pling skriver: Gamla videos på ännu en sida. Så bra
Cutte skriver: Jag vet en bra sida. Youtube heter den. Ett litet tips bara...
T skriver: zzz. Ytterligare en sida som länkar till olika videos. Ni skulle stoppat vid tjuvlyssnat.
/j skriver: Åh, en länksida till Youtube. Var originellt eller inte.
Niklas skriver: haha .. hur mycket skräp ska ni plagiera egentligen? finns ju miljoner roliga videos sidor.. och alla har exakt samma klipp och alla länkar till youtube.

Inte så positiva reaktioner.
Dock har jag kikat på sidan och tycker den är okej. En del buggar, faktiskt.
Men iallafall... Vad jag skulle komma fram till var att jag hittade ett roligt klipp där (som de i sin tur hittat på en av alla hundratals videosajter). Det är en gammal RHCP-låt som någon har gjort en ny text till. Det är ingen ny idé, kanske, men den nya texten handlar bara om videon. Och bilderna i klippet är från originalvideon. Ganska kul tycker jag. Men det är lite videoredigeringshumor (ett ord jag kanske uppfann nu).

Här är den,
Under The Bridge: Literal Video Version:


Over and out!

Vy från ett luftslott

Hejsan hoppsan!

Punks Jump Up har gjort en remix på popgruppen Kents låt Vy från ett luftslott. Kent tänker släppa den som singel, men gör ingen egen video till låten. Istället har de laggt upp ett klipp på YouTube där de uppmanar folk att göra egna videor och lägga upp som "Video Responses". Jag läste detta i GP och kikade genast på Kents hemsida. Eftersom jag är rätt nöjd med min kortfilm om Stockholmsresan tänkte jag att en musikvideo kan jag väl slänga ihop?

Jag började direkt att filma och trodde jag skulle bli klar med videon till kvällen, men icke.
När jag hade klippt klart det filmade materialet hade jag fått ihop film till en minut av musikvideon. Och låten är nästan fyra minuter.
Jag filmade dagen därpå och klippte hela dagen. Sedan filmade jag även igår (tredje dagen), samtidigt som jag var tvungen att packa och damsuga huset inför resan till Josies sommarstuga.

Ja, det enda jag har gjort är att klippa och filma till musikvideon. Hela tiden. På tåget upp fanns det eluttag, så jag kopplade in den externa hårddisken med material till musikvideon, och satt och redigerade på vägen. När vi var nästan framme kände jag att jag var färdig.

Jag satt och klippte klart Kentvideon på tåget till Kyrkesund.
Datorn, datormusen, filmkameran, hårddisken. Ett helt litet kontor på tåget. Och så Josie bakom datorn.

När vi kom fram till stugan lämnade vi våra väskor, och sedan gick vi ner till midsommarfirandet nere vid vattnet här i Kyrkesund. När vi var klara med det brännde jag musikvideon på en DVD-skiva och tittade på den på kvällen efter att vi hade ätit. Jag tyckte den blev bra, så jag laddade upp den på YouTube och hoppas på det bästa.

Here it is, Kent - Vy från ett luftslott (Punks Step Up Remix), Albins video


I skrivande stund har min video setts 219 gånger och har fått bra betyg. 4,5 av 5 ligger det på nu.
19 bidrag har kommit in så här långt, men det är nog bara två eller tre av dem som jag tycker är något att ha.
Inte för att vara taskig, men man märker ju skillnad i hur mycket tid folk har laggt ner, hur mycket de kan om redigering och vad de har för utrustning. Exempelvis har många skrivit i Kents forum att de gärna hade velat göra någonting men inte har någon kamera.
Någon hade laggt upp en svartvit musikvideo med klipp från någon gammal film, men enligt reglerna får man bara använda material man själv har rättigheterna till, förutom själva låten då.

Vi få se hur det går. kent ska välja ut tre bidrag och sedan får man rösta på dem. Vinnaren får lite prylar och backstage-pass. Enligt rykten kommer den vinnande videon också bli den officiella videon för låten, och visas på ZTV och MTV.

Det hade varit skitcoolt om jag vann!

Over and out!

En kortare helg i Stockholm

Hejs!

Förra inlägget, "En helg i Stockholm" var ett videoblogginlägg om resan till Stockholm. Klippet är 10 minuter och 58 sekunder. Jag var, som jag skrev, inte hundra procent nöjd. Anledningen var att det kändes rätt stegt under vissa perioder i filmen, samtidigt som det kändes som att det gick undan och var "ett skönt flow" i de flesta delarna av filmen. Men en film på under elva minuter ska inte vara seg. Jag fick många bra reaktioner. Josie och hennes familj var mäkta imponerade.
Videobloggandet är också ett sätt för mig att öva upp mina filmklippar-skills, och nu har jag trimmat filmklippet om Stockholmsresan så att det blir lite bättre flyt.
Alltså, Albins videoblogg - Stockholmsresan (Den snabba versionen):


Over and out!

En helg i Stockholm (Videoblogg)

Hejs!

Förra helgen åkte jag och Josie till Stockholm. Efter drygt en timme skulle Josies kusin Cajsa dyka upp, men det blev något krux med hennes tåg, så hon fick åka buss och dök upp efter två timmar istället.
Resan gick ungefär ut på att Josie och Cajsa skulle shoppa. Jag åkte med för att jag tänkte att jag kanske skulle ha lite kul och så tog jag med kameran så att jag skulle kunna videoblogga.

Videobloggen skulle handla om Stockholmsresan, men det blev mer tvärtom. För min del handlade Stockholmsrean om videobloggen. Eftersom tjejerna drog runt mig till olika klädaffärer så filmade jag och det var mest det jag sysselsatte mig med. I helhet får resan två poäng av fem.
Det blev cirka en och en halv timmes fim, och det har jag nu lyckats klippa ihop till 10 minuter och 58 sekunder (exakt). Jag har lyckats få med klipp ur elva olika låtar och jag är faktiskt riktigt nöjd med hur filmen blev. Inte 100 procent nöjd men 98, kanske.

Så... Här är den:
Albin videoblogg - Stockholmsresan


Josie har förresten också bloggat om Stockholmsresan.
Over and out!


Fantomen på operan på hjärnan

Hejs igens!

Igår tittade Josie på filmen The Phantom of the Opera (eller Andrew Lloyd Webberin Oopperan kummitus som den heter på finska). Hon såg den på datorn och jag satt en bit ifrån och pillade med min dator samtidigt som jag hörde ljud och musik från filmen. Jag har aldrig sett varken filmen eller musikalen, men någon gång har jag hört snuttar ur musiken. Och när jag satt där och pillade med helt andra saker hörde jag ändå den underbara musiken och laddade ner soundtracket från filmen. Jag försökte också ladda ner musiken från musikalen på svenska och japanska, mest för att det är skoj. Tyvärr har jag inte lyckats få ner alla låtar från de två senare. Men vilken härlig musik.
Jag har fått två av låtarna på hjärnan. The Phantom of the Opera is there inside my mind.
Rader ur låten "Music of the Night" upprepas i mitt huvud, gång på gång. Men det är bra musik. Det är jobbigare när man har skitmusik på hjärnan (Som när man äntligen hade fått bort "Boten Anna" ur skallen och åkte till Arvika och hör den jävla skitlåten ur varenda rostig Volvo som åker förbi på kvällen).

Igår var vi dessutom på Chalmersspexet Bob. De spelade "Picasso", och det var roligt. Inte riktigt lika bra som förra året (då de spelade Hannibal). Skådespelarna från förra året var riktigt bra, men de nya var sådär. Men det är alltid kul med sista föreställningen (som detta var) då folk bakom scenen (snickare, manusförfattare, kostymörer, mfl.) kommer upp på scenen och spexar med skådespelarna som inte vet alls vad som kommer att hända.
Exempelvis var det en scen där en av skådespelarna säger en kort mening om Cirkusdirektören "Blasko". Alla ord i meningen börjar på bokstaven B, och när meningen är slut kommer en man in på scenen och börjar läsa Claes Erikssons Bara ben (med den enda skillnaden att namnet Basker-Bosse var utbytt mot Blasko).
Referenser till Galenskaparna & After Shave är uppskattade. Och dessa förekommer tydligen ofta i spexen. Jag har tyvärr bara sett detta och förra årets spex.
En annan detalj var att Tigertämjaren "Vera" (spelad av samme man som spelade Belltini i spexet "Hannibal") sade att hon hade matat tigrarna exakt 13:37. När hon sagt detta sträckte två personer i orkestern upp var sin sylt med texten "LOL". Det tyckte jag var kul.

På vägen hem från detta spex hade jag fortfarande "Music of the Night" på hjärnan.
När vi kom hem satt vi en stund framför TV:n och zappade. Vi såg några minuter på Så ska det låta, och i ett av lagen tävlade en man jag kände igen från Melodifestivalmusikalen som var "pausnumret" i Melodifestivalen förra året. Mannen heter Fred Johanson och är en jävel på att sjunga.
När det var dags att välja två av sex bilder och sedan sjunga till dessa valde Fred Music of the Night ur musikalen Phantom of the Opera. När han tog de första tonerna tittade jag på Josie och sken upp. "Det är ödet!" sa Josie.
Jag spelade in det hela och lyckades efter lite tekniskt strul ladda upp det hela på YouTube.
Så här har ni det, mina damer och herrar...

Fred Johanson - Music of the Night:


Självklart är det nu bara Fred Johansons version som upprepas i huvudet.

Over and out!

Albin klipper sig på YouTube (Videoblogg)

Hejs!
Jag har ny frisyr. Hihi! Men jag har hållit det hemligt ett litet tag för att överraska Josie.
Jag åkte hem till mina föräldrar och lät pappa klippa mig. Jag filmade hela förloppet (naturligtvis) och så har jag klippt det och desutom filmat Josies reaktion när hon fick syn på mig. Tyvärr är bilden lite blurrig, så man ser inte jättebra, men hon ser ytterst chockad ut...



Ja, det var nog allt.
Over and out!


Tidigare inlägg Nyare inlägg
hits