Nej, det här var ingen bra dag.

Vaknade en kvart innan väckarklockan och kände på mig att det skulle bli en bra dag. Ja, det kändes så då.
Jag åt frukost, gjorde mig iordning och hade en del tid över, så jag behövde inte stressa eller nånting. Fick skjuts med mamma till busshållplatsen. Väl där upptäckte jag att jag hade glömt vantarna hemma. Det var kallt, men jag hade min nya, gröna vinterjacka. Den är gigantiskt fluffig och när jag har på mig den ser jag ut som en blandning mellan Michellin-gubben och Shrek. Jackan värmer, men händerna var kalla, så jag hade de i jackfickorna.

Jag kom till skolan ca tio i åtta. Jag började halv nio. Onödigt. Jag satt ovanpå några skåp och läste lite i manuset som jag skrev förra veckan. Art och jag skulle filma vårt TV-program idag igen. Jag ringde honom klockan åtta och han var vaken, till min stora förvåning. Han brukar alltid försova sig, nämnligen.
Jag satt ovanpå skåpet och hade inget speciellt för mig. Marielle var nästan den enda människa jag såg och kände igen, men det dög bra. Väldigt bra. Tyvärr hade hon bråttom iväg till sin lektion. Efter en stund kom Sandra och vi gick och satte oss utanför salen där lektionen skulle vara. Klockan halv nio tittade jag på klockan, sa att "Nu börjar vi, enligt klockan", och precis när jag uttalat meningen kommer Daniel (läraren) fram runt hörnet och släpper in oss. Jag kopplar in min hårddisk och försöker titta på det jag redigerat hemma, men datorn i skolan krånglar. Till slut kommer Art och vi går iväg. Hela dan går vi bara runt och planerar vad vi ska göra. Vi kommer fram till att vi ska göra nyhetsuppläsningsscenen, så vi letar upp en skjorta, en kavaj och en lösmustasch till mig. Jag tar på mig det och sedan gör vi kartan till klippet efter där Art presenterar vädret. Just det klippet ska nog vara ca 15-30 sekunder och vi höll på med väderkartan i över en timme. Vi letade papper som galningar, men till slut klippte vi ut Sverige ur ett stort grönt tygstycke (efter att till slut ha kommit fram till att vi INTE ska klippa bort Stockholm, vilket var grundidén). Art fick till en riktigt snygg karta över Sverige, men jag klippte ut en kanotliknande bit som skulle vara Öland och en äggformad bit som skulle vara Gotland.

Vi filmade de två klippen när jag läser nyheter och Art visar väder. Sedan var klockan tre eller halv fyra. Hela skoldagen hade försvunnit. Sedan plockade vi ordning i studion och lämnade alla grejer. Alla teaterlärare hade gått hem, så vi fick förvara kläder och lösmustasch i våra skåp. Art åkte hem och jag skulle tanka in det filmade i datorn. Datorn krånglade och efter flera försök med att starta om både programet och datorn gav jag upp. Jag var otroligt trött och somnade till en liten sekund framför datorn.
Jag packade ihop sakerna och åkte hem. På spårvagnen somnade jag också, men vaknade i tid, som tur var. Jag kom hem, fick höra massa otrevliga ord från min bror, vilket gjorde att mitt humör försämrades ytterligare. Jag såg på ett och ett halvt avsnitt Simpsons, gick och åt mat, såg på Scrubs, sov och sedan såg jag den jättebra, danska TV-serien Ørnen. Nu sitter jag vid datorn och har inte fått gjort något vettigt alls egentligen.

Kass, onödig dag. En väldans massa arbete för pyttelite film. Den här dagen har inte fört med sig något bra. Den här dagen har nu 19 minuter på sig att bli jättebra. Good luck!

När man var liten sa de vuxna att man inte ska göra för mycket grimaser, för då kan de fastna.

Därför uppfanns smileyn! Nu kan jag leka med grimaser hur mycket jag vill när jag chattar!

Hej!

Jag är på gott humör!
My fantasy is alive and really not dead.
There's a musical going on inside my head.
(Kom på den nyss)
Hela skallen fylls av konstiga musikalmelodier med rimmande text. Jag är på bra humör och det kan eventuellt vara lite andra känslor inblandade.

Jag var på bio tidigare idag. Nina och jag har ju som bekant inte träffats på ett bra tag, men vi bestämde oss för att hitta på nått den här helgen, så idag gick vi och såg Tim Burtons "Kalle och chokladfabriken" på bio. Det låter mer romantiskt än det var. Jag och Nina är bara kompisar och dessutom har hon en pojkvän. Han heter förresten Kalle. Vilket sammanträffande.
Filmen var underbart bra! Härlig stämning över hela filmen och rolig var den också. En pappa satt bakom oss och skrattade nästan oavbrutet. Det var ganska många barn som inte förstod alla skämt och de frågade sina föräldrar vad det var som var så roligt. Åh, vilken underbar film!
Johnny Depp spelar Willy Wonka, och han är riktigt bra. Stackars herr Wonka får flashbacks från sin barndom... Willy Wonka har faktiskt många likheter med Michael Jackson. De bor båda i nått slags palats och är omgivna av roliga prylar. Båda har haft en skum barndom, är lite barnsliga och båda är onaturligt bleka i skinnet.
Nu lyssnar jag på soundtracket till filmen.

Ja, jag har fått musikaler på hjärnan. Ska se musikalen om cashkortet som Anders och Måns gjorde i ett program (program 6, säsong 2). Det är grejer det. Dessutom har jag nån låt från "Nightmare Before Christmas" på hjärnan dessutom. Tim Burton gjorde den också.
Nu ska jag se på musikalen om Cashkortet. I den medverkar RnB-sångaren Stephen Simmonds som skulle göra comeback nu i Melodifestivalen, men han blev diskad p.g.a. nån konstig regel.

Utdrag ur musikalen om Cashkortet:
Vart tar nu brevbärar'n vägen?
Han brukar ju komma så här dags.
Har han kanske fått punka?
Han kommer nog alldeles strax.

Har han kört vilse till Polen?
Kanske han fastnat i en frys?
Har gäs konsumerat hans skalle?
Kanske är hans blod på dialys?

Jag ger upp, slappnar av, kapitulerar.
Nu täpper jag till hålet i min dörr.
(Brevbäraren kommer med ett kuvert. Stephen tar upp kuvertet ur brevlådan)
Jag ser ner, öppnar upp, ja-ag regerar!
(kuvertet innehåller ett cashkort!)
Nu ska jag konsummera småsaker!
Yeah!

Hej nu äntligen är cashkortet här!
Hags för shoping-premiär!
Ska köpa glassbåt och en liten burk gem
och en salva mot eksem!

Ja, det är en svängig musikal, det!
Nu orkar jag inte skriva mer.
Ha det gött!

P.S. Tack, Helena för att jag fick låna filmen "Willy Wonka & chokladfabriken" (från 1971 eller nått)! D.S.

Väl inne hängde vi av oss jackorna, gick i en lång korridor och hittade två platser. Det var verkligen fullsatt. Men det var ju gratisbiljetter. Showen började tio minuter för sent och Mark Levengood inledde med att hälsa välkomna och prata lite. Sedan gick han av senen och kom inte tillbaka under hela kvällen.

Robert och Joe kom upp på scenen och mitt på scenen stod en motorcykel. Den startade Joe, varvade motorn lite och tutade en gång. Sedan puttrade den lite på tomgång när Joe drog för ett draperi längs bakre väggen av scenen. Sedan drogs det undan och där var orkestern. Det var lite snyggt. Sedan satte han sig på motorcykeln och åkte av scenen. Motorcykeln syntes inte till mer och fyllde ingen funktion alls. Det är Joe laberos stil. Dyra prylar som bara är med för syns skull. Själv tycker han att han är jävligt cool och det märks. han är otroligt självgod och puffar ofta på kubanska cigarrer, bara för att han vill att det ska se coolt ut.

Det var mycket sångnummer i showen så klart. Lite tråkiga. Jag vet inte vad det var, men det var inget ös. De på scenen verkade ha hur kul som helst, men publiken var rätt uttråkad. Väldigt lama applåder efter numren och vi klappade bara takten när de sa åt oss att göra det. Det var inte så kul alls. Joe körde ett trick jag sett förut som var rätt häftigt. Han sa att han skulle få ett bord att lyfta, men misslyckades. Istället lyftes Robert upp tillsammans med pianot och pallen. Det är snyggt men han är inte bra på att prata. Det låter bara löjligt när han tjatar på bordet att det ska lyfta sig. Idén var ju OK, men allt beror på hur man säger det.

Senare kör han ett trick med ett rep. Ett trick jag sett hundratals gånger med olika trollkarlar. Bland annat med Carl Einar Häckner. Det blev inte bättre för att Labero gjorde det. Det var bara trist. Samma sak igen. Men det är så klart roligare när Häckner gör det. Labero gjorde precis samma sak med repen som Häckner gjorde. Enda skillnaden var att Labero drog upp en tjej från publiken som skulle hjälpa honom och sedan ber han två gubbar i publiken att ställa sig upp för att hålla i var sinn ände av ett rep. Den ena missuppfattade en del av vad Labero sa och då skojade Labero om det, men på ett lite väl hånfullt sätt. Publiken småskrattade lite, men man märkte att Labero själv tyckte att hans skämt var väldigt kul. Det hände flera gånger att hans skämt åtföljdes av tystnad från publiken.
Senare körde han det klassiska tricket med de kinesiska ringarna som inte går att få ihop, och sedan går de ihop. Även det är gammalt och uttjatat. Han gjorde precis samma sak med ringarna som Häckner, men Häckner gjorde lite fler saker av ringarna och så klart mycket roligare. Häckner kan verkligen få publiken att skratta. Det är Labero inte något vidare bra på. Det blir mest några småskratt ibland.

Några trick han gjorde var rätt OK, men lite tråkiga ändå. Publiken blev inte så imponerad. När Wells säger att det bara är en låt kvar ber han alla ställa sig upp. Folk ställer sig lite motvilligt och pappa frågar om vi ska gå. Vi väntar lite, men säkert en femtedel av publiken börjar ge sig av. Efter det blir det applåder, och under extranumret är ungefär hälften av publiken kvar. Ingen vidare bra föreställning.

En besvikelse.
Bortkastad tid.
Tur att det var gratis. Vill man se det någon annan gång kostar det ca 550 kronor per person. Det är illa.

Nyss läste jag på nätet om att Wells och Labero inte alls är så bra kompisar utan att det har varit lite problem att jobba ihop, men det var visserligen på Aftonbladets hemsida och nu för tiden är det ju ungefär samma klass på Aftonbladet som "Se och Hör".

Det här inlägget innehöll inga roliga länkar, men det blev jag på för dåligt humör för att fixa. Sorry!

Godnatt!

Hello!

Hur är det nu då?
Jodå, det är bra. Rätt softish, som det heter.
Just nu sitter jag och flyttar filer från den "gamla datorn" (som är tre år gammal) till den nya datorn (som vi köpte i helgen). Den gamla datorn hyrde mamma genom jobbet, och de otäcka människorna som bestämmer har bestämt att hon ska betala många tusenlappar för att få behålla den.
Det bestämde vi i familjen att sånt trams vill vi inte vara med på, så vi köpte en ny dator och så kommer några tomtenissar och hämtar den gamla. Därför flyttar vi över det vi vill spara, och tar bort sånt vi inte vill ha. T.ex. en mapp med musik med det fruktansvärt överkattade bandet "Broder Daniel". Vad den mappen gjorde bland vår musik undrar jag verkligen.

I söndags fick vi äntligen nya datorn. Det var en svinkall dag och det var rätt otäckt att bära datorn ner för den pyttelilla backen (som mellan trappan från parkeringen och vårt hus) eftersom den var glashal. Jag stod rakt upp och gled ner för backen, ja nästan surfade. Det är iofs en tre meters bit och den lutar inte så jättemycket, men jag ville inte halka med en stor dator i famnen. Sedan gick jag där fram och tillbaka med en stor skrivare och ett högtalarpaket.

Skrivaren var en allt-i-ett-skrivare, så vi kan skriva ut, scanna och kopiera. I måndags kom mina skolfoton. Praktiskt! Jag kopierade dem och snart ska jag skicka tillbaka dem.

***

Så! Nu har det gått en dag. Skrev det där uppe igår. Nu har jag kommit hem från en julshow med Robert Wells och Joe Labero. Ingen höjdare alls (Läs i nästa blogginlägg).

Denna och nästa vecka har vi i projektarbetsveckor i min klass. Det innebär att tvåorna utsätts för något konstigt arbete i projektform under två veckor, och därför har inte lärarna tid med oss. Därför får vi använda dessa två veckor till att arbeta med våra projektarbeten. Vi får jobba var vi vill, när vi vill, hur mycket vi vill. Tanken är att vi ska bli klara några månader in på nästa termin, så om man vill kan man bara sova de här veckorna och jobba senare.
Jag ska jobba med projektarbetet nästa vecka. Jag gör mitt projektarbete tillsammans med Alexandra i textiltrean, och de har inte projektarbetsvecka, så det har varit lite svårt. De har APU (Alltså praktik) och det har gjort det extra svårt att få tag på henne. Men idag träffade jag henne i skolan och vi snackade lite om hur vi skulle lägga upp arbetet. Den här veckan har jag faktiskt inte latat mig. I måndags var jag hemma och lekte med nya datorn och skrev ett manus. Jag och Art har valt en i-valskurs där man får filma grejer som sänds i Öppna kanalen (en lokal-TV-station i Göteborg). Nu har vi i kursen fått i uppgift att filma grejer till en luciaspecial den 14:e december (Angeredsgymnasiet sänder bara i Öppna kanalen på onsdagar).
Art och jag har länge haft planer på ett eget program, och nu har vi dragit igång genom att göra en luciaspecial av vårt TV-program. Allra första avsnittet av The Simpsons var ju en julspecial, så vi kommer nog få en lika lysande karriär.
I måndags skrev jag som sagt manus. Fyra sidor. Allt på rim.
I tisdags var jag i skolan för i-valet som började 8:30. 9:30 slutade lektionen, men vi var kvar i skolan hela dagen och filmade. I dag har vi filmat ännu mer och det var riktigt skoj. Låtsasbarnprogram med lussekatter som hänger i snören och allt möjligt knäppt... Vi får se hur det blir.
Imorgon ska jag nog vara hemma och redigera det vi har filmat.
I onsdags köpte jag en extern hårddisk på 250GB, så nu har jag tankat in allt vi har filmat från en dator i skolan till min hårddisk, så att jag kan redigera det hemma. Så praktiskt!

Nu ska jag skriva om julshowen jag såg i dag.
Det kommer i nästa blogginlägg!
Vi ses. ...Typ.

Hej igen.

Den här dagen slutade inget vidare bra.
Hela dagen var liksom en lång väntan på att åka och köpa dator. Nu snackar jag inte julafton, utan nu snackar jag en dag där i stort sett ingenting händer. Man bara går och väntar och förbereder och har ganska tråkigt, och så åker vi till Computer City och där finns en dator inne på lagret som väntar på oss. Innan dess var jag hemma och bloggade (förra blogginlägget) och plockade undan den "gamla" datorn från skrivbordet. Den ska hämtas snart, så därför köper vi en ny och jag flyttade på den för att vi skulle få plats med den nya. Jag drog ur alla miljontals sladdar som hängde på baksidan och sorterade sladdarna och flyttade datorn och kopplade ihop nästan allt igen, men på ett mindre bord. Nu var allt klart. Jag åkte till stan med buss och hade halsduken på mig. Så kallt! Jag hade halva ansiktet invirat i den varma halsduken och såg ut som någon Al-Qaida-medlem. "Al-Qaida" är en grupp gubbar som ser ut att vara perfekt klädda för den svenska vintern, men de lever i öknen.

Iallafall åkte jag till stan, köpte vantar till Emil, och sedan promenerade jag till pappas jobb (tog spårvagnen en liten bit och den höll på att köra på en pappa med barnvagn, så att vagnen tvärnitade och alla ombord åkte omkring). Vi kom till Computer City, tittade lite på skrivare, högtalare och router. Vi var där länge och funderade på vilken skrivare vi skulle köpa. Och vilka högtalare skulle vi välja?
Till slut hade vi bestämt oss och vi kunde betala och bege oss hemåt.
Då sket det sig.
Det var en jättebra säljare som hjälpte oss, men det var en annan säljare som hade fixat datorn till oss. Datorn stod inne på lagret, med ett nymonterat ljudkort, men han som hade hjälpt oss med den hade gått hem för dagen och tydligen var det bara han som hade rätt att få ut den från lagret. Det hade tydligen med provision att göra. Det bästa var om vi hämtade den imorgon, men då har vi inte tid, så vi får hämta den på söndag. Faan.

Jag har varit på Computer City tre gånger den här veckan och vi har fortfarande inte fått någon dator. Det känns jättesurt och jag hade ju väntat hela veckan! Det har ju blivit uppskjutet två gånger nu! Dessutom fick jag jätteont i huvudet, så när vi kom hem lade jag mig och sov ovanpå sängen. Vi beställde hem pizza som jag åt och sedan gick jag och la mig på ängen och sov igen.
Senare väckte mamma mig, jag gjorde mig iordning, och sedan ringde jag Nina. Hon svarade inte så jag pratade in ett konstigt osammanhängande och oplanerat meddelande på hennes mobilsvar och i slutet av meddelandet fick jag ett SMS från Nina där det stod "Ring igen!". Då sade jag hejdå på mobilsvararen och ringde upp henne igen. Jag gratulerade, pratade en stund och sedan sa vi hejdå och nu bloggar jag. Nu ska jag sova.

Godnatt!
Bajsdag.

Hej igen!

Sist skrev jag att vi skulle köpa dator på onsdagen. Idag är det fredag och så vitt jag vet finns det ingen ny stationär dator i vårt hus. Idag däremot... Wohoo! IDAG ska vi köpa datorn. Ny, fin och bra. Men först ska jag skriva att...

NINA FYLLER ÅR!
Min kära väninna, Nina, fyller 18 år idag och då får hon av mig den stora äran att bli speciellt omnämnd i min blogg. Det är ju inte illa! Jag kanske tillochmed ringer för att vara riktigt snäll. Det var ett tag sedan vi sågs... Eller, nej, vi har ju sets på bussen och så men vi har liksom inte bestämt att "den där dagen ses vi och hittar på något". Det ska vi göra någon gång och nu har jag dessutom tid. De följande veckorna är ju softa. Grattis igen, Nina, förresten.

Jo, det är som så att lärarna ska hålla på med något projektgrejs med tvåorna. Eller om det var ettorna... Ja, iallafall är det inte vi treor de ska bry sig om, så vi får två veckor till våra projektarbeten! Ingen har väl riktigt gett oss instruktioner på hur mycket man ska göra, utan man ska jobba så mycket som möjligt så att man hinner klart med projektarbetet innan man går ut trean. Vi ska visserligen gå på våra i-val (två lektioner i veckan) och så ville Claes att vi skulle gå på en lektion på en onsdag, men annars får man planera hur man vill. Jag kan t.ex. stanna hemma i två veckor. Det tänkte jag visserligen inte göra. Jag ska kontakta Alexandra (som är på praktik) och fråga hur vi ska göra med vårt projektarbete. Det kommer förhoppningsvis bli två väldigt lugna veckor.

Datorn, ja. Den ska vi hämta snart, så jag ska ta bussen till pappas jobb och åka med honom till Backaplan där vi träffar resten av familjen. Trevligt när familjen kan göra saker tillsammans.

Innan jag promenerar till pappas jobb ska jag köpa vantar. Det var nämligen så att min fluffige vän, Art, hade ett par jättecoola vantar. Jag frågade var han hade köpt dem, och redan samma dag (igår) hade jag köpt dem!

Jag med nya vantar.
Nu är det som så att de är så coola att min mor tyckte att Emil (min lillebror) också skulle ha ett par, så jag ska köpa ett par till honom också. Det är ju så himla kallt. Idag hade jag halsduk. Det var längesedan jag hade halsduk. jag kan inte påminna mig om att jag har använt halsduk i hela mitt liv, men det har jag nog. Mössa hade jag också idag för första gången det här halvåret. I morse tvättade jag håret så att det var riktigt fräscht, men när jag tog av mig mössan i skolan var det "Stig Helmer Returns". Jättesnygg frilla hade jag verkligen. Inte.
Jag lyckades snygga till skallen med vatten.

Idag har jag slutat tidigt men kom ändå hem sent. Jag har ätit i bamba, letat efter lite olika människor, glömt en bok (kom jag på nu), följt med Art till banken (och skrivit på ett papper och intygat att det är Art som är Art, eftersom han hade glömt sitt leg.), blivit uppehållen för att jag var tvungen att snacka med en viss tjej och sedan åkte jag hem. Nu måste jag sticka!

Adjö!

Som vanligt går inlägget att kommentera!

Urs och tvi!

Jag är stressad.
Alltså... Nu menar jag inte det vanliga, att jag har bråttom till bussen eller någon lektion. Nu är det allvar. Nu är det sån där stress som man läser om att många vuxna har. De har inte tid och de går in i väggar och blir utbrända och innebrända och allt vad det kallas. Nu sökte jag på Google och fick "ungefär 133 000 000 resultat vid sökning på Stress", och bara "1 450 000 svenska sidor".

Ojojoj. Var ska jag börja.
När nicaraguanerna var här så var det full rulle. Det var mestadels skoj. Lite stressigt bara. Nu är det riktigt jobbigt.
När nicaraguanerna åkte hem kunde man få tid att andas lite, men det blev fort en massa saker att göra. Visst har jag haft vissa veckor då jag har haft en massa saker inbokade, men det har varit lite spännande. Nu är det en massa saker som ska göras hela tiden.
Det började med att jag tänkte att det skulle bli jobbigt att hinna med både projektarbetet, Arts och mitt TV-program (i skolan har vi valt en kurs där man får göra TV), slutproduktionen i teater (alltså läsa en massa repliker), övrigt skolarbete och dessutom hinna träffa kompisar som vanligt. Tankarna på det här gjorde mig lite stressad, men värre skulle det bli...

På lovet skrev jag ut lite papper som jag laddade ner från scenskolornas hemsidor. Stockholm och Luleå kan man inte söka till nästa år, för de tar en liten paus, men till Göteborg och Malmö ska jag iallafall söka.
När jag läste om Malmö visade det sig att blanketterna ska vara ifyllda redan den 15:e november. Göteborg var lite generösare med tid och då skulle man dessutom bara fylla i en blankett och skicka. Man ska visserligen spela upp en scen, men det är i januari, februari nån gång.
I Malmø skulle man välja två scener, först en valfri och sedan en av nio alternativ. Man ska inte bara lära sig dem till nästa år. Man ska dessutom ha bestämt vilka pjäser och vilka roller man har valt, när man skickar in lappen (syftningsfel, men ni fattar...).
Jag fick den briljanta idén att välja en scen ur vår slutproduktion, eftersom jag då inte skulle behöva lära mig lika många repliker och scener. Tyvärr gick jag igår kväll igenom pjäsen, men hittade ingen scen som var bra eftersom det är så många personer på scenen samtidigt som säger en massa småsaker, och de scener där bara två personer är med är för korta.
Vad gäller de nio pjäserna fick jag hjälp av en av mina bussiga lärare. Han tipsade mig om två som han tyckte jag borde läsa, så jag gick till Angereds bibliotek för att låna dem. De hade bara ett exemplar av den ena i någon konstig fri översättning som jag inte vågade ta. Biblotekarien knappade på sin dator och hittade den ena boken på Hjällbo bibliotek och den andra på Stadsbiblioteket. Hon ringde till Hjällbo bibliotek och bad dem lägga undan den. Jag tog vagnen mot stan, gick av på vägen (vid Hjällbo, faktiskt) och lånade boken. Sedan gick jag på en annan vagn och fortsatte in mot stan och hamnade inne på Stadsbiblioteket (Alltså, vagnen åker inte in i biblioteket, utan jag fick gå en bit). Där lånade jag den andra boken och så åkte jag hemmåt. På bussen läste jag den ena pjäsen och höll på att somna. Inte för att den var tråkig, utan för att jag var så trött. När jag kom hem läste jag, och dagen därefter läste jag också. Jag var så trött och fick ta en trekvarts sovpaus mitt i läsandet. Jag läste klart den och hittade någon scen som kanske kunde duga.
Dagen därefter läste jag den andra pjäsen. Det tog bara en dag, men jag läste och läste och läste nästan helt utan paus. Urs. Pjäsen var visserligen bra, och det var ur den jag valde en scen. Den första. Den var bäst, men jag är rädd att de kommer tro att jag inte har läst den utan bara slagit upp boken och tagit den första scenen.

Den pjäsen man skulle välja själv var en annan femma.
Igår kväll satt jag som sagt och letade efter en lämplig scen manuset till vår slutproduktion. Det gick ju inte så bra, så jag blädrade lite i Claes Erikssons bok för att se om jag hittade något. Det är inga dratta-på-ändan-skämt där inte! Det är väldigt kloka grejer, men inget som passade att visa på ett inträdesprov. Det mesta som var bra var ju korta dikter och sånt. Då kollade jag på Internet efter något bra och jag hittade en del manus av Galenskaparna och After Shave. Bland annat läste jag igenom lite av manuset till Stinsen brinner, Hajen som viste för mycket, och så klart Lyckad nedfrysning av herr Moro. Den är så fin, och jag var säker på att hitta någon lämplig scen som man kan göra på ett inträdesprov, men icke. Det var alldeles för mycket andra människor som pratade i de bra scenerna, så den passar inte på ett inträdesprov. Inte om man ska spela Herr Moro i alla fall, och det var ju det jag ville.
Till sist kom jag att tänka på lektionen vi hade igår. Då väntade vi på att en tjej i klassen skulle hålla sin muntliga redovisning, men eftersom hon inte kom på lektionen hade vår lärare Göran kopierat upp ett manus som vi fick läsa högt. Det var riktigt kul. Vi läste bara två scener, men det var riktigt skoj. Det handlade om Strindberg. Han hade inte skrivit det själv, utan han var en av rollfigurerna. Arvid läste Strindbergs repliker och det var inget fel på inlevelseförmågan. Riktigt skôj var det. Det var en tjej i kalssen som klagade, men hon följde ändå inte med i texten utan satt och löste korsord.

Jag kom på att det kunde kanske vara kul att göra en scen från den pjäsen. Tyvärr mindes jag inte vad den hette. Jag sökte efter "pjäs om Strindberg" men hittade bara en massa resultat som handlade om någon nyskriven pjäs av Henning Mankell. Han är visserligen trevlig (Jag har pratat med honom! (Nu är jag mallig)), men just nu var det ju inte det jag letade efter. Jag frågade någon klasskamrat på MSN, men jag minns inte vem. Vem det än var så minndes han/hon inte vad pjäsen hette. Plötsligt skriver Ida till mig, utan att jag hade upptäckt att hon var online. Hon ber mig hälsa läraren att hon skulle bli försenad, men jag tar chansen och frågar om pjäsen. Hon kom inte riktigt heller ihåg, men ger mig en del viktiga ledtrådar. Till slut hittade jag pjäsens namn: "Tribadernas natt". Jag kollar på Gotlib och ser att den finns på Stadsbiblioteket. Sedan går jag och lägger mig.

I morse var jag seg. Jag orkade verkligen inte gå upp, men jag gjorde mig iordning rekordsnabbt, fick skjuts till busshållplatsen av mamma och hann med snabbussen.
Efter sista lektionen fick jag utskrivet mina gymnasiebetyg på expeditionen. Sedan hade jag tänkt se på yrkesdansarnas genrep som de hade i vår teatersal och efter det skulle jag in till stan och låna pjäsen och köpa presenter till Sara. Mycket att göra, alltså. Ont i magen hade jag hela dagen av all stress. När jag skulle lägga betygen i mitt skåp frågade Carolina om jag ville vara statist i hennes syrras film. Jag svarade "ja". Det var nog lite klantigt, men imorgon gör jag inte så mycket ändå. Jag skulle vara med i max två timmar.
Sedan pratade jag med Art som frågade om jag skulle med på Saras maskerad.
En tegelsten ramlar ner i mitt huvud. ...Kändes det som.
Maskerad. Maskerad. Jag hade hela tiden vetat att det var maskerad, men helt plötsligt hade jag glömt bort det. Som med Saras födelsedag. Jag visste vilken dag det var. Jag hade skrivit upp det... Jag hade stenkoll på det, men plötsligt försvann det ur skallen. Jag börjar bli gammal.
I vilket fall som helst så letade jag igenom kostymförrådet i skolan, men hittade inget bra. Jag fick ännu mer ont i magen. Stressen var total.
Först glömmer jag en av mina bästa kompisars födelsedag, och sen kommer jag utan maskeradkläder på hennes maskerad! Urs! Jag letade och letade och prövade matadorkläder, men det fanns inga passande byxor. Letade ännu mer och hittade något annat, men det blev inte bra. Sen blev klockan två och då var det dags för dansföreställningen. Den var jättebra. Det var balett, men det var profsigt och snyggt. Det sista numret var bäst. Då dansade YD3:orna iklädda likadana vita klänningar. Så vackert... *snyft*
Anyway...
Efter det gick jag till kostymförrådet igen och letade, och letade och prövade militärkläder, men byxorna var för små och de andra byxorna passade inte alls och så letade jag ännu mer och fick mer ont i magen och jag höll på att dö och till slut tog jag en ful pälsväst som finns där, ett par säckiga byxor och så tog jag med mig det och stack. Har en grå T-shirt till. Jag kommer se jättetråkig ut, men det är tanken som räknas. Även om det inte alls är genomtänkt. Fan.

Sedan åkte jag till stan och försökte leta upp en affär som sålde ett bananfodral, som jag kunde köpa till Sara. Jag hittade inte den affären, så jag gick till designaffären som sålde nästa present. På vägen ringde jag Cissi, som var med mig i den affären en annan gång, och så skulle jag fråga var den låg. Skickligt att gå vilse i Göteborg. Hon berättade var affären låg och det var i Arkaden och inte i Kompassen, där jag hade letat. Jag fortsatte iallafall till designaffären för att köpa genomskinliga spelkort, men den affären hade flyttat och istället sålde de barnkläder i den lokalen. När jag kom in såg jag att de dessutom sålde bananfodral, så då köpte jag det där istället. Så praktiskt! Jag frågade var designbutiken hade tagit vägen, och fick en vägbeskrivning. Jag gick dit och på vägen kom jag på att jag skulle köpa en T-shirt av mäklarfirman M2. De hade snygga tröjor i en reklamkampanj, och de var tydligen till salu. Jag ringde pappa för att fråga var M2:s huvudkontor låg, och när jag pratade med honom trampade jag i en vattenpöl. Det gjorde inte så jättemycket eftersom det hade regnat hela dagen och jag såg ut som om jag hade duschat med kläderna på.
Jag hittade designbutiken som hade bytt lokal och ägare, men de hade slutat sälja de genomskinliga spelkorten, så jag fick hitta på något annat. På väg mot M2:s huvudkontor gick jag förbi BR-leksaker där jag köpte en julkalender. Kanske inte så kul, men ändå. Sedan gick jag mot M2, men hittade inte, så jag ringde pappa igen. Till slut hittade jag det. Det var ett stort gammalt hus, som i en skräckfilm. Jag ringde på den låsta dörren och den öppnades av en liten receptionist som välkomnade mig och ringde runt efter någon som kunde hjälpa mig. Då kom en tjej med några T-shirar med texten "Sävedalen" på. Jag provade en och köpte två stycken. En i varje färg. Hälften av pengarna gick till Stadsmissionen. Visserligen had ejag inga pengar, så jag fick springa iväg i regnet till en bankomat och sedan tillbaka. Hon förklarade var närmsta bankomat låg och hur jag skulle köra dit. Jag sprang iväg och när jag kom tillbaka frågade hon om jag hade tagit bilen. Nej, jag kan inte köra bil! svarade jag. Hon tyckte det gick snabbt. Hon tyckte väl att jag såg så stor och vuxen ut, trots att jag hade med en röd skolryggsäck och en bärkasse från BR-leksaker.

Jag köpte tröjorna, gick till Stadsbiblioteket, lånade "Tribadernas natt", åkte hem och klev dyblöt in genom ytterdörren.
Sedan jag kom hem har jag ätit, skrivit en "levnadsbeskrivning" till ansökningen och ett brev till Sara där jag ber om ursäkt för att jag har glömt bort hennes födelsedag. Urd, vad pinsamt. Jag har fortfarande ont i magen. Jag ska nog ta det lugnt resten av kvällen. Fan. Klockan är redan tio. Jag ska nog sova snart.

Imorgon blir det statistjobb och maskerad.

Godnatt!

Glöm inte att alla mina inlägg går att kommentera! Klicka bara på "kommentarer" här nedanför! D.S.

Gutten tjenare, som de säger i Tyskland.

Nu hade jag egentligen tänkt börja skriva lite om veckan, men nu hände det en grej. Tyskland har jag ju skrivit där uppe, och så tänkte jag att man skulle klicka på Tyskland och få upp en kul bild som helst skulle håna nazister. När jag letade efter en sån bild hamnade jag plötsligt på en riktig amerikansk nazistsida "National Socialist Movement Oregon", och då var det inte roligt längre. Mina fördomar om att amerikaner är dumma i huvudet har ännu en gång visat sig stämma, men jag trodde faktiskt inte att det fanns så seriösa nazister i världen. Inte ens i USA. Fy faan. Äckligt är det.

Den här sidan hittade jag ockå, och den var mycket bättre: http://www.web.apc.org/~ara/Art/postrart.htm

Vad jag egentligen skulle skriva om var det här lovet. Det känns liksom inte som ett höjdarlov.
Grejen med ett lov är att man ska slappa, ta det lugnt, göra vad man vill och ha kul. Att göra vad man vill innebär visserligen inte att man måste slappa, men det vill jag ibland. Umgås med kompisar är också en av de saker man borde göra på lov. Läste nyss en kommentar på förra blogginlägget där Nina skriver att vi borde träffas. I övermorgon är lovet slut och jag borde ha träffat Nina. Och Lisette skulle jag träffa. Jag kanske tillochmed hade lovat att ringa henne. Helvete! Sara fyllde 18 i onsdags! Vilken idiot jag är! Hur kunde jag glömma det? Aaah... Jag som har gått och oroat mig för att jag och Sara glider ifrån varandra (Sara går i min klass, och vi har varit väldigt, väldigt bra kompisar sedan vi började gymnasiet) och så glömmer jag bort hennes 18-årsdag! Jag har iallfall tänkt på present till henne och jag mindes iallfall att hennes födelsedagsfest inte var idag, utan att den är flyttad till nästa helg. Jävla pucko! Hur kunde jag... Jag kan ju inte direkt ringa nu och bara... Nä, fy faan. Jag får prata med henne på måndag. Eller... Nä, jag ringer imorgon. Men jag vill ju helst prata med henne "på riktigt". GAAAH! Jaja... Det ordnar sig, som Tibuktu sa.

Iallafall känns det som att jag har blivit snuvad på en del av lovet.
I söndags stack Cissi, Alexandra, Katarina och jag till Stockholm och stod på en mässa från måndagen till i onsdags. Vi skulle representera Angeredsgymnasiet, som i sin tur representerade SMUL-projektet. SMUL-projektet är det projekt som finansierade Nicaraguaresan. Iallfall fick vi en liten monter mot väggen. Från montern såg man tydligt ingången till mässan, men från ingången såg man inte montern. Den var väldigt dumt placerad och det kom kanske max sex intresserade personer varje dag. Vi var ju fyra personer, och dessutom delade vi monter med CIU, som hade två representanter på plats. De var väldigt trevliga och vi hjälpte dem med att passa montern, och de hjälpte oss när vi sprang iväg. Jag och Alexandra upptäckte en ny hobby. Vi plockade gratisgrejor. På alla mässor finns det utställare som har skålar med godis som man får ta. Det har jag alltid gillat, men på den här mässan gick vi verkligen in för att ta godis, och framför allt: Pennor! Vi tog minst 40 stycken var under de tre dagarna. Olika färger och former. Gratis var det, så vi gjorde ju inte direkt något olagligt. Jag fick dessutom kanske tre t-shirtar, fyra nyckelband, två reklam-DVD:er, en CD-singel (med Pantamera-låten) och en talbok på CD. Det var nog det bästa med resan. För övrigt var resan trist.
Vi gick runt i Stockholm en av dagarna. Cissi och Alex tittade på kläder och jag gick med. Det fanns inte så mycket att göra. Det fanns inte heller så mycket tid att göra nått. Vi skulle vara på mässan och en gång om dagen skulle vi upp på en liten scen inne på mässan och berätta vad SMUL-projektet var för något, och det var i genomsnitt två personer som lyssnade varje gång.
Nej, ingen höjdarresa. Av någon anledning gnällde Cissi på mig hela tiden. Vet inte varför. Kanske var jag på dåligt humör av den tråkiga resan och var grinig mot henne. Vet inte. Iallfall känns det, som sagt, som att jag har blivit snuvad på en del av lovet, de fyra dagarna vi var i Stockholm. Dagen efter vi kom hem satt jag bara vid datorn och degade. Jag slösade bort massa tid på att skriva på Wikipedia. Rätt meningslöst. Jag skrev jättemycket om Slagsmålsklubben och deras skivor, om Galenskaparna & After Shave, 50hertz och en massa annat. Bortkastad tid. Jag gick inte utanför dörren på hela dagen.

Igår började dagen segt. Jag såg Spiderman 2 (vilket jag inte gjorde på tåget, trots att jag skrev i bloggen att jag skulle göra det) och på MSN pratade Pab och Goblin om att bowla. När vi till slut ringde och bokade var det fullt. Det fanns bara plats klockan 19, men då kunde inte Goblin vara med och Pab och jag ville inte bowla ensamma, så vi sket i det. Mamma och pappa köpte hem pizza och även den dagen verkade bli seg.
Gick in på MSN efter maten och allt verkade bli bajs. Då kom Pab på den smarta idén att ha takfest. Vi stack ut och hade det roligt, Pab och jag och på kvällen gick jag hem till mig och Pab hem till sig och så såg vi på FCZ. det blev en rätt OK dag till slut.

Idag har jag varit på teater. Först åkte vi till en grekrestaurang och åt mat som var lite god. Mitt ena grillspett smakade lite för bränt och det andra, ett kycklingspett, var gummiaktigt. Billig kyckling. Inte bra. Bara fett.
Sedan gick jag och mamma till Folkteatern och såg Processen. Den var bra. Lite knepigt att fatta vissa delar, men det mesta fattade jag. Det var bra musik och de sjöng bra. Sedan väntade vi på att pappa skulle komma och hämta oss. När vi väntade kom jag att tänka på att jag har så mycket att göra. Dels vill jag ju få bra betyg på mitt projektarbete, och så vill jag att Arts och mitt TV-program som vi gör i skolan ska bli bra, och helst av allt vill jag ju att vår slutproduktion blir bra nu i trean. Det blir en allvarlig pjäs. Det ska bli kul, men mycket att göra. Hur jag kommer hinna allt vetifan, men Det löser sig, som Timbuktu sjunger. I en annan bra låt sjunger Timbuktu och Simone Moreno "Vi drar till Malmö", och det ska jag nog också göra. Jag ska nämnligen skicka in ansökningsblanketter till scenskolan i Malmö och det är bråttom. Dessutom ska jag välja en av åtta pjäser att spela upp en scen ifrån, plus att jag ska välja en scen ifrån valfri pjäs. Jag ska inte visa det förrän i februari eller nått, men jag ska ha valt om mindre än två veckor, ungefär! Ojojoj, vad stressigt! Och så ska jag göra ett fördjupningsarbete i Kulturhistorian. Och någon dag ska man hinna träffa Nina och en annan dag ska man hinna träffa Lisette och så ska man försöka att inte glida ifrån Sara, som är en jättejättejättebra kompis och så ska man vara snäll mot alla männsikor, men enligt rykten har jag behandlat en del kompisar illa utan att veta om det. Urs. Jag är stressad! Och så är det två tjejer som verkar intresserade av mig, men jag tror inte att jag har tid att ha någon flickvän. Ja, där gick jag nog händelserna i förväg. Jaja...
Andas... *phuuuuu*

Efter att vi stått där och väntat (och pratat om scenskolan, TV-programmet och projektarbetet) kom pappa och hämtade oss. Vi åkte till Kvastekulla kyrkogård och såg på alla gravljus och tittade till farmors grav och så var vi i minneslunden där de har gömt farfar. Det kändes lite konstigt, men det var vad farfar ville.

Imorgon kommer min syster Lisa, hennes Jimmy, deras Leon och... Kusin Louse som jag inte sett på flera år. Det ska bli kul. Jag har för mig att hon såg ut ungefär så här. (När jag såg Jalla! Jalla! första gången för några år sedan tyckte jag att hon som spelade huvudpersonens utvalda fru var lik min kusin Louise Tegebäck. Härom dagen fick jag veta att det var Laleh som spelade henne).

Nu ska jag snart sova. Godnatt!

Detta inlägg, liksom alla andra i den här trevliga bloggen, går att kommentera. Vill du skriva en liten rad så klickar du på "Komentarer" här nedanför.