Urs och tvi!

Jag är stressad.
Alltså... Nu menar jag inte det vanliga, att jag har bråttom till bussen eller någon lektion. Nu är det allvar. Nu är det sån där stress som man läser om att många vuxna har. De har inte tid och de går in i väggar och blir utbrända och innebrända och allt vad det kallas. Nu sökte jag på Google och fick "ungefär 133 000 000 resultat vid sökning på Stress", och bara "1 450 000 svenska sidor".

Ojojoj. Var ska jag börja.
När nicaraguanerna var här så var det full rulle. Det var mestadels skoj. Lite stressigt bara. Nu är det riktigt jobbigt.
När nicaraguanerna åkte hem kunde man få tid att andas lite, men det blev fort en massa saker att göra. Visst har jag haft vissa veckor då jag har haft en massa saker inbokade, men det har varit lite spännande. Nu är det en massa saker som ska göras hela tiden.
Det började med att jag tänkte att det skulle bli jobbigt att hinna med både projektarbetet, Arts och mitt TV-program (i skolan har vi valt en kurs där man får göra TV), slutproduktionen i teater (alltså läsa en massa repliker), övrigt skolarbete och dessutom hinna träffa kompisar som vanligt. Tankarna på det här gjorde mig lite stressad, men värre skulle det bli...

På lovet skrev jag ut lite papper som jag laddade ner från scenskolornas hemsidor. Stockholm och Luleå kan man inte söka till nästa år, för de tar en liten paus, men till Göteborg och Malmö ska jag iallafall söka.
När jag läste om Malmö visade det sig att blanketterna ska vara ifyllda redan den 15:e november. Göteborg var lite generösare med tid och då skulle man dessutom bara fylla i en blankett och skicka. Man ska visserligen spela upp en scen, men det är i januari, februari nån gång.
I Malmø skulle man välja två scener, först en valfri och sedan en av nio alternativ. Man ska inte bara lära sig dem till nästa år. Man ska dessutom ha bestämt vilka pjäser och vilka roller man har valt, när man skickar in lappen (syftningsfel, men ni fattar...).
Jag fick den briljanta idén att välja en scen ur vår slutproduktion, eftersom jag då inte skulle behöva lära mig lika många repliker och scener. Tyvärr gick jag igår kväll igenom pjäsen, men hittade ingen scen som var bra eftersom det är så många personer på scenen samtidigt som säger en massa småsaker, och de scener där bara två personer är med är för korta.
Vad gäller de nio pjäserna fick jag hjälp av en av mina bussiga lärare. Han tipsade mig om två som han tyckte jag borde läsa, så jag gick till Angereds bibliotek för att låna dem. De hade bara ett exemplar av den ena i någon konstig fri översättning som jag inte vågade ta. Biblotekarien knappade på sin dator och hittade den ena boken på Hjällbo bibliotek och den andra på Stadsbiblioteket. Hon ringde till Hjällbo bibliotek och bad dem lägga undan den. Jag tog vagnen mot stan, gick av på vägen (vid Hjällbo, faktiskt) och lånade boken. Sedan gick jag på en annan vagn och fortsatte in mot stan och hamnade inne på Stadsbiblioteket (Alltså, vagnen åker inte in i biblioteket, utan jag fick gå en bit). Där lånade jag den andra boken och så åkte jag hemmåt. På bussen läste jag den ena pjäsen och höll på att somna. Inte för att den var tråkig, utan för att jag var så trött. När jag kom hem läste jag, och dagen därefter läste jag också. Jag var så trött och fick ta en trekvarts sovpaus mitt i läsandet. Jag läste klart den och hittade någon scen som kanske kunde duga.
Dagen därefter läste jag den andra pjäsen. Det tog bara en dag, men jag läste och läste och läste nästan helt utan paus. Urs. Pjäsen var visserligen bra, och det var ur den jag valde en scen. Den första. Den var bäst, men jag är rädd att de kommer tro att jag inte har läst den utan bara slagit upp boken och tagit den första scenen.

Den pjäsen man skulle välja själv var en annan femma.
Igår kväll satt jag som sagt och letade efter en lämplig scen manuset till vår slutproduktion. Det gick ju inte så bra, så jag blädrade lite i Claes Erikssons bok för att se om jag hittade något. Det är inga dratta-på-ändan-skämt där inte! Det är väldigt kloka grejer, men inget som passade att visa på ett inträdesprov. Det mesta som var bra var ju korta dikter och sånt. Då kollade jag på Internet efter något bra och jag hittade en del manus av Galenskaparna och After Shave. Bland annat läste jag igenom lite av manuset till Stinsen brinner, Hajen som viste för mycket, och så klart Lyckad nedfrysning av herr Moro. Den är så fin, och jag var säker på att hitta någon lämplig scen som man kan göra på ett inträdesprov, men icke. Det var alldeles för mycket andra människor som pratade i de bra scenerna, så den passar inte på ett inträdesprov. Inte om man ska spela Herr Moro i alla fall, och det var ju det jag ville.
Till sist kom jag att tänka på lektionen vi hade igår. Då väntade vi på att en tjej i klassen skulle hålla sin muntliga redovisning, men eftersom hon inte kom på lektionen hade vår lärare Göran kopierat upp ett manus som vi fick läsa högt. Det var riktigt kul. Vi läste bara två scener, men det var riktigt skoj. Det handlade om Strindberg. Han hade inte skrivit det själv, utan han var en av rollfigurerna. Arvid läste Strindbergs repliker och det var inget fel på inlevelseförmågan. Riktigt skôj var det. Det var en tjej i kalssen som klagade, men hon följde ändå inte med i texten utan satt och löste korsord.

Jag kom på att det kunde kanske vara kul att göra en scen från den pjäsen. Tyvärr mindes jag inte vad den hette. Jag sökte efter "pjäs om Strindberg" men hittade bara en massa resultat som handlade om någon nyskriven pjäs av Henning Mankell. Han är visserligen trevlig (Jag har pratat med honom! (Nu är jag mallig)), men just nu var det ju inte det jag letade efter. Jag frågade någon klasskamrat på MSN, men jag minns inte vem. Vem det än var så minndes han/hon inte vad pjäsen hette. Plötsligt skriver Ida till mig, utan att jag hade upptäckt att hon var online. Hon ber mig hälsa läraren att hon skulle bli försenad, men jag tar chansen och frågar om pjäsen. Hon kom inte riktigt heller ihåg, men ger mig en del viktiga ledtrådar. Till slut hittade jag pjäsens namn: "Tribadernas natt". Jag kollar på Gotlib och ser att den finns på Stadsbiblioteket. Sedan går jag och lägger mig.

I morse var jag seg. Jag orkade verkligen inte gå upp, men jag gjorde mig iordning rekordsnabbt, fick skjuts till busshållplatsen av mamma och hann med snabbussen.
Efter sista lektionen fick jag utskrivet mina gymnasiebetyg på expeditionen. Sedan hade jag tänkt se på yrkesdansarnas genrep som de hade i vår teatersal och efter det skulle jag in till stan och låna pjäsen och köpa presenter till Sara. Mycket att göra, alltså. Ont i magen hade jag hela dagen av all stress. När jag skulle lägga betygen i mitt skåp frågade Carolina om jag ville vara statist i hennes syrras film. Jag svarade "ja". Det var nog lite klantigt, men imorgon gör jag inte så mycket ändå. Jag skulle vara med i max två timmar.
Sedan pratade jag med Art som frågade om jag skulle med på Saras maskerad.
En tegelsten ramlar ner i mitt huvud. ...Kändes det som.
Maskerad. Maskerad. Jag hade hela tiden vetat att det var maskerad, men helt plötsligt hade jag glömt bort det. Som med Saras födelsedag. Jag visste vilken dag det var. Jag hade skrivit upp det... Jag hade stenkoll på det, men plötsligt försvann det ur skallen. Jag börjar bli gammal.
I vilket fall som helst så letade jag igenom kostymförrådet i skolan, men hittade inget bra. Jag fick ännu mer ont i magen. Stressen var total.
Först glömmer jag en av mina bästa kompisars födelsedag, och sen kommer jag utan maskeradkläder på hennes maskerad! Urs! Jag letade och letade och prövade matadorkläder, men det fanns inga passande byxor. Letade ännu mer och hittade något annat, men det blev inte bra. Sen blev klockan två och då var det dags för dansföreställningen. Den var jättebra. Det var balett, men det var profsigt och snyggt. Det sista numret var bäst. Då dansade YD3:orna iklädda likadana vita klänningar. Så vackert... *snyft*
Anyway...
Efter det gick jag till kostymförrådet igen och letade, och letade och prövade militärkläder, men byxorna var för små och de andra byxorna passade inte alls och så letade jag ännu mer och fick mer ont i magen och jag höll på att dö och till slut tog jag en ful pälsväst som finns där, ett par säckiga byxor och så tog jag med mig det och stack. Har en grå T-shirt till. Jag kommer se jättetråkig ut, men det är tanken som räknas. Även om det inte alls är genomtänkt. Fan.

Sedan åkte jag till stan och försökte leta upp en affär som sålde ett bananfodral, som jag kunde köpa till Sara. Jag hittade inte den affären, så jag gick till designaffären som sålde nästa present. På vägen ringde jag Cissi, som var med mig i den affären en annan gång, och så skulle jag fråga var den låg. Skickligt att gå vilse i Göteborg. Hon berättade var affären låg och det var i Arkaden och inte i Kompassen, där jag hade letat. Jag fortsatte iallafall till designaffären för att köpa genomskinliga spelkort, men den affären hade flyttat och istället sålde de barnkläder i den lokalen. När jag kom in såg jag att de dessutom sålde bananfodral, så då köpte jag det där istället. Så praktiskt! Jag frågade var designbutiken hade tagit vägen, och fick en vägbeskrivning. Jag gick dit och på vägen kom jag på att jag skulle köpa en T-shirt av mäklarfirman M2. De hade snygga tröjor i en reklamkampanj, och de var tydligen till salu. Jag ringde pappa för att fråga var M2:s huvudkontor låg, och när jag pratade med honom trampade jag i en vattenpöl. Det gjorde inte så jättemycket eftersom det hade regnat hela dagen och jag såg ut som om jag hade duschat med kläderna på.
Jag hittade designbutiken som hade bytt lokal och ägare, men de hade slutat sälja de genomskinliga spelkorten, så jag fick hitta på något annat. På väg mot M2:s huvudkontor gick jag förbi BR-leksaker där jag köpte en julkalender. Kanske inte så kul, men ändå. Sedan gick jag mot M2, men hittade inte, så jag ringde pappa igen. Till slut hittade jag det. Det var ett stort gammalt hus, som i en skräckfilm. Jag ringde på den låsta dörren och den öppnades av en liten receptionist som välkomnade mig och ringde runt efter någon som kunde hjälpa mig. Då kom en tjej med några T-shirar med texten "Sävedalen" på. Jag provade en och köpte två stycken. En i varje färg. Hälften av pengarna gick till Stadsmissionen. Visserligen had ejag inga pengar, så jag fick springa iväg i regnet till en bankomat och sedan tillbaka. Hon förklarade var närmsta bankomat låg och hur jag skulle köra dit. Jag sprang iväg och när jag kom tillbaka frågade hon om jag hade tagit bilen. Nej, jag kan inte köra bil! svarade jag. Hon tyckte det gick snabbt. Hon tyckte väl att jag såg så stor och vuxen ut, trots att jag hade med en röd skolryggsäck och en bärkasse från BR-leksaker.

Jag köpte tröjorna, gick till Stadsbiblioteket, lånade "Tribadernas natt", åkte hem och klev dyblöt in genom ytterdörren.
Sedan jag kom hem har jag ätit, skrivit en "levnadsbeskrivning" till ansökningen och ett brev till Sara där jag ber om ursäkt för att jag har glömt bort hennes födelsedag. Urd, vad pinsamt. Jag har fortfarande ont i magen. Jag ska nog ta det lugnt resten av kvällen. Fan. Klockan är redan tio. Jag ska nog sova snart.

Imorgon blir det statistjobb och maskerad.

Godnatt!

Glöm inte att alla mina inlägg går att kommentera! Klicka bara på "kommentarer" här nedanför! D.S.