Väl inne hängde vi av oss jackorna, gick i en lång korridor och hittade två platser. Det var verkligen fullsatt. Men det var ju gratisbiljetter. Showen började tio minuter för sent och Mark Levengood inledde med att hälsa välkomna och prata lite. Sedan gick han av senen och kom inte tillbaka under hela kvällen.

Robert och Joe kom upp på scenen och mitt på scenen stod en motorcykel. Den startade Joe, varvade motorn lite och tutade en gång. Sedan puttrade den lite på tomgång när Joe drog för ett draperi längs bakre väggen av scenen. Sedan drogs det undan och där var orkestern. Det var lite snyggt. Sedan satte han sig på motorcykeln och åkte av scenen. Motorcykeln syntes inte till mer och fyllde ingen funktion alls. Det är Joe laberos stil. Dyra prylar som bara är med för syns skull. Själv tycker han att han är jävligt cool och det märks. han är otroligt självgod och puffar ofta på kubanska cigarrer, bara för att han vill att det ska se coolt ut.

Det var mycket sångnummer i showen så klart. Lite tråkiga. Jag vet inte vad det var, men det var inget ös. De på scenen verkade ha hur kul som helst, men publiken var rätt uttråkad. Väldigt lama applåder efter numren och vi klappade bara takten när de sa åt oss att göra det. Det var inte så kul alls. Joe körde ett trick jag sett förut som var rätt häftigt. Han sa att han skulle få ett bord att lyfta, men misslyckades. Istället lyftes Robert upp tillsammans med pianot och pallen. Det är snyggt men han är inte bra på att prata. Det låter bara löjligt när han tjatar på bordet att det ska lyfta sig. Idén var ju OK, men allt beror på hur man säger det.

Senare kör han ett trick med ett rep. Ett trick jag sett hundratals gånger med olika trollkarlar. Bland annat med Carl Einar Häckner. Det blev inte bättre för att Labero gjorde det. Det var bara trist. Samma sak igen. Men det är så klart roligare när Häckner gör det. Labero gjorde precis samma sak med repen som Häckner gjorde. Enda skillnaden var att Labero drog upp en tjej från publiken som skulle hjälpa honom och sedan ber han två gubbar i publiken att ställa sig upp för att hålla i var sinn ände av ett rep. Den ena missuppfattade en del av vad Labero sa och då skojade Labero om det, men på ett lite väl hånfullt sätt. Publiken småskrattade lite, men man märkte att Labero själv tyckte att hans skämt var väldigt kul. Det hände flera gånger att hans skämt åtföljdes av tystnad från publiken.
Senare körde han det klassiska tricket med de kinesiska ringarna som inte går att få ihop, och sedan går de ihop. Även det är gammalt och uttjatat. Han gjorde precis samma sak med ringarna som Häckner, men Häckner gjorde lite fler saker av ringarna och så klart mycket roligare. Häckner kan verkligen få publiken att skratta. Det är Labero inte något vidare bra på. Det blir mest några småskratt ibland.

Några trick han gjorde var rätt OK, men lite tråkiga ändå. Publiken blev inte så imponerad. När Wells säger att det bara är en låt kvar ber han alla ställa sig upp. Folk ställer sig lite motvilligt och pappa frågar om vi ska gå. Vi väntar lite, men säkert en femtedel av publiken börjar ge sig av. Efter det blir det applåder, och under extranumret är ungefär hälften av publiken kvar. Ingen vidare bra föreställning.

En besvikelse.
Bortkastad tid.
Tur att det var gratis. Vill man se det någon annan gång kostar det ca 550 kronor per person. Det är illa.

Nyss läste jag på nätet om att Wells och Labero inte alls är så bra kompisar utan att det har varit lite problem att jobba ihop, men det var visserligen på Aftonbladets hemsida och nu för tiden är det ju ungefär samma klass på Aftonbladet som "Se och Hör".

Det här inlägget innehöll inga roliga länkar, men det blev jag på för dåligt humör för att fixa. Sorry!

Godnatt!