Zdravo!

Senast jag skrev var det onsdag. Jag skulle till Arvika för andra gången på mindre än en vecka. Och så var det nationaldagen.
Jag bloggade lite och lade upp lite bilder i bilddagboken. Efter ett tag upptäckte jag att klockan blivit mycket, så jag fick skynda mig med påklädning och så fick jag gå till bussen utan att ha ätit frukost.
Bussen var inte så farligt sen och jag kom till Centralstationen i ganska bra tid. Annat var det ju när jag skulle till Skara och bussen var så sen att jag missade tåget.

På Centralstationen tänkte jag köpa en Larsson-tidning, eftersom jag alltid köper en Larsson när jag ska åka tåg. Efter lite letande hittade jag en, men den hade jag ju redan läst när jag åkte hem från Arvika tre dagar tidigare. Jag var dock i stort behov av frukost, så jag köpte tre kexchoklad och en Fanta. Jag hade ju lite bråttom till tåget.
Pressbyrån, som till stora delar ägs av Satan (tror jag), tog 15 spänn för en kexchoklad. Oförskämt. Ibland kan man få tre för 15 i vissa butiker men Pressbyrån tar ut överpris på det mesta. De asen.
När jag väl kom till kassorna var den ena stängd och i den andra var det en dam framför mig. Hon jobbade dessutom i butiken men skulle nog sluta för dagen. Hon var ganska seg och småpratade lite med kassörskan. Och så låste sig datorn/kassaapparaten.
Typiskt.
Jag fick vänta på att de öppnade den andra kassan istället, och sen sa kassörskan fel när jag skulle betala. Hon sa nån fin siffra som fick mig att tro att jag kunde betala med jämna pengar. När jag stolt sträckte fram pengarna sa hon "Oj! Sa jag det? 56 menade jag ju." 56 spänn för tre kexchoklad och 50cl läsk!
Min tes om att Pressbyrån ägs av Satan verkar stämma.
Jag har dessutom en tes om att "kassaapparat" är det enda ord med tre "dubbelbokstäver" i rad, varav ett av paren dessutom är vokaler.
Det där var lite konstigt formulerat, och dessutom oviktigt. Den första tesen känns dock mer trolig än den andra.

Jag betalade iallafall min dyra frukost och sprang iväg mot tåget. Jag hade redan hunnit hämta ut biljetten men Pressbyrån spräckte min tidsplan. När jag kom till tåget hade dörrarna stängts, men jag hann öppna en dörr och kliva på precis innan tåget började rulla iväg.
Sen åt jag min frukost på tåget. Jag tittade på biljetten och insåg att det skulle bli en lång resa. Men den skulle bli längre ändå. (Vilken cliffhanger!)
Strax innan Kil (där jag skulle byta tåg) kom ett meddelande i högtalarna. Tåget från Kil till Arvika var försenat, och för att slippa vänta onödigt länge i Kil kunde man åka med tåget (som jag redan satt på) till Karlstad och hoppa på tåget till Arvika där.
Det kändes lite "risky", men när konduktören promenerade förbi mig frågade jag om det var riskfritt, och det sa hon att det var.

(Här hade jag skrivit massor av saker om vad som hände sen, ända fram till fredagsmorgonen, men det försvann när jag skulle ladda upp en bild, så jag får skriva om alltihopa igen. Wohooo!)

Väl i Karlstad upptäckte jag att det inte alls gick några tåg till Arvika. Jag gick tillbaka till tåget jag kommit med och frågade konduktören, men hon visste ingenting.
Jag fick ta ett annat tåg tillbaka till Kil och där var det ganska öde på stationen.
Mellan spåren finns en liten grön barrack som inte ser så inbjudande ut. Jag smög in ändå och där satt en man framför några datorskärmar i mörkret. Han jobbade för Banverket. Han sa att tåget till Arvika hade varit i tid, men att tåget till Stockholm hade varit försenat. Antagligen hade någon på mitt tåg missförstått det hela.
Jag fick vänta i nån timme på nästa tåg och ringa pappa, som väntade på tågstationen i Arvika.
Drygt en timme för sent kom jag fram till Arvika där pappa väntade och skjutsade mig till sommarstugan. Den var röd. Sist jag var där var den brun.
Syrran var där. Och hennes barn. Men de sov.
De hade försökt hålla barnen vakna så att de skulle få träffa mig, men till slut somnade de ändå. Leon hade pratat hela dagen om att "Appin" skulle komma. Han hade tillochmed pratat om "Appin Oshon" (Albin Olsson. That's me).
Men lille Leon fick inte träffa Albin den dagen, på grund av en konduktör. Eller nått. En mycket tragisk historia.

Nästa morgon var det torsdag. Jag steg upp och klev ut ur stugan för att andas in den härliga skogsluften. När jag stod utanför den andra stugan öppnades dörren och där stod syster Lisa med Tor i famnen, och bredvid stod Leon.
Den dagen solade jag en del, badade en del och kastade lite sten. Jag satt väl mest och tittade på när Leon kastade sten i vattnet. Det var tydligen väldigt kul.
När vi inte kastade sten tittade han på mig, lade huvudet på sned och frågade "Appin katta ten mig?" (Vill Albin kasta sten med mig?).
När vi satt på var sin sten vid stranden konstaterade han också att "Appin massa hår benen!"

Lisa, Leon och jag åkte också in en sväng till Arvika för att handla. Vi parkerade bredvid en bil med en tårta på taket. Nån tant hade glömt sin tårta ovanpå biltaket.
Lisa och Leon gick i affärer, men jag tog en sväng till Ritz för att leta efter min mobilladdare som jag nog hade glömt där när jag var i Arvika tre dagar tidigare. Utanför Ritz stod två killar som jag träffade på festen. De oljade staket eller nått och sa att det bara var att gå in och leta. Jag hittade ingen laddare och tänkte leta i lägenheten där jag hade sovit innan laddaren försvann. Killarna utanför Ritz visste inte var de som bode i lägenheten höll hus, men att de aldrig låser dörren och så fick jag portkoden.
Jag smög in i lägenheten och letade lite. Till slut hittade jag min laddare fint ihoprullad på ett bord i köket.
Sen gick jag till Lindex där Lisa stod i kö till kassan och Leon låg på golvet och lekte.

Vi åkte tillbaka till sommarstugan och jag spenderade resten av dagen med lite sol, lite lek och så tittade jag på NRK2 där de visade Pokerfjes, Norges version av Pokerfejs.

Dagen därpå vaknade jag av en liten stämma som ropade "Appin? Appin?" utanför ytterdörren till stugan. Det var Leon som ville leka.


Leon väntade på att jag skulle vakna så att vi kunde leka.

Det blev lite lek, men sen var det dags att åka hem. Mamma och pappa skulle stanna en dag till men Lisa, barnen och jag åkte hemåt. Barnen höll sig ganska lugna och det var lätt att få dem glada när de skrek. Vi gjorde ett stopp på McDonalds i Trollhättan bara och där fick barnen äta lite och Leon fick leka i lekrumet. På vägen ringde min telefon och det var Thomas från GAS-klubben. De har ju fått nys om GAS-wikin och ska skriva om den i medlemstidningen och ville därför intervjua mig så på vi genomförde en telefonintervju. Mycket trevligt.

Jag blev avsläppt i Alingsås och därifrån tog jag tåget till Göteborg. Jag kunde klivit av tåget på Partille station men jag gjorde lite felberäkningar av var stationen låg i förhållande till Allum så jag fick för mig att det var bättre att gå av i Göteborg. Strax innan Göteborg sade pratade lokföraren (eller någon) i högtalarna och meddelade att vi snart var framme i Göteborg.
Han sa sedan något i stil med att en bra grej är att gå raka vägen och köpa ett 100-kort när man klivit av tåget, för då har man låst de pengarna till en tågresa. "Det är nämnligen väldigt svårt att betala en drink med sitt busskort" och hans poäng var då att man skulle köpa ett busskort så att man kunde ta sig hem senare på fredagskvällen även om man "sålt skallen".

När jag kom hem hade jag fått mail från Thomas. Han hade skickat över intervjun så att jag kunde läsa igenom den och ändra om något kändes fel. Väldigt snällt.
Sen blev det en lugn lördag hemma, och på söndagen åkte jag med mor och far till stan för att köpa skor åt mor. Själv hittade jag ett skoj TV-spel för 229 spänn! Väldans billigt. Begagnat, dock. Det var spelet EyeToy Play 2 till Play Station 2. I det väldigt billiga priset ingick dessutom en kamera. Spelet fungerar som så att man kopplar in en kamera till TV-spelet och så kan man se sig själv på TV:n, och så kan man spela lite småspel där man står framför TV:n och hoppar eller svingar för att slå till en baseball eller hackar gurka i kockspelet eller hoppar upp och ner för att fånga vita bubblor och ducka för röda bubblor. Det låter lite fånigt, men det är väldigt skoj.
Till EyeToy finns flera spel där man rör på sig. Något företag har dessutom utvecklat ett spel där man utför en form av aerobics samtidigt som man spelar.

Efter våra inköp åkte vi till Landvetters flygplats. Där släppte vi av mamma och sade hejdå. Det var ganska tidigt, och vi hade inte hunnit äta frukost så vi gick in på Landvetter och sa "Hej igen" till mamma och sen hejdå igen och så köpte vi frukost på ett fik inne på flygplatsen.
Sen kom vi hem och jag brände ut några kopior av pjäsen Sårskorpor som jag ju redigerat klart.
När jag inte sprang och satte in nya DVD-skivor i brännaren hoppade jag framför TV:n till EyeToy-spelet.

På måndagen gick jag runt i olika affärer för att hitta billiga handkontroller till GameCube. Till sist hittade jag några på TV-spelskompaniet. Begagnade kontroller för 150 spänn styck. Jag skulle ha fyra, och han i affären gav mig dem för 500 spänn.
Nu kanske du undrar varför jag köper fyra handkontroller. Jag har ju inget GameCube! Då ska du komma ihåg att det var jag som köpte två(!) exemplar av Nintendo 64-spelet Super Smash Bros, och jag har aldrig ägt ett Nintendo 64. Men jag ska förklara snart...
Efter mitt inköp träffade jag Maurits och vi stack hem till honom. På vägen träffade jag Lisette som stod och försökte få folk att skänka pengar till Rädda Barnen. Det var hennes första dag på jobbet.
Sen kom vi hem till Maurits för att anställa funktionärer till Arvikafestivalen. Han och jag är nyckelfunktionärer i entrén och ska alltså bossa över sisådär tjugofem funktionärer och göra scheman till dem och så.
Maurits blandade till en underbart god chokladmilkshake och så satte vi igång. Vi gick in i festivalens databas och där fanns det sisådär 400 intresseanmälningar kvar. Vi gick igenom några stycken och valde ut folk som verkade duktiga. Vi slutade vid trettio personer. Sen mailade vi ut information till dem och så får vi se hur många som svarar och kan jobba.
På kvällen var jag hemma hos Chrill och spelade EyeToy. VI var fyra personer och det var väldans skoj. Dock ville Chrill att vi tog lite pauser ibland eftersom det började lukta illa. Det var varmt och vi rörde oss så mycket.

På tisdagen stack jag in till stan för att hälsa på min äldre bror. Innan jag gick till bussen kollade jag brevlådan och där låg en ny T-shirt.
En svart med texten "Pirates of the Internets - at intellectual property's end". Den har jag köpt på Internet. Anledningen till att det står "the Internets" och inte "the Internet" sägs komma från ett tal med George W. Bush där han säger Internets. Han är inte så bra på ord.
Jag stack iallafall hem till broder Daniel för att köpa hans GameCube. Han hade tänkt sälja det till nån butik, men han skulle kanske få en hundring för det bara och så skulle affären sälja det för kanske minst tre hundra Då ringde han mig istället. Jag skulle få det för dryga hundringen, så jag nappade. Jag och polarna brukar spela Nintendo 64 eftersom det till den finns många spel för fyra spelare. Nintendo GameCube är en nyare konsoll som också har många, många spel för fyra spelare.
Tyvärr ville brorsan behålla sin kontroll, sina spel och sitt minneskort för att använda till sitt Nintendo Wii. Men jag fick ju det så billigt, och så fick jag ju fyra kontroller för 500 spänn.
När jag köpte brorsans GameCube fick jag hans gamla Sony Ericsson P800 på köpet. Den är lite fräck. Men lite gammal och funkar halvbra.
Efter besöket hos Daniel köpte jag en Paradisask som jag sedan slog in i BR-leksakerpapper. Den skulle jag ge till Stefán eftersom han tog studenten denna dag. Jag åkte hem, lämnade spelet och sen träffade jag Lisette och så promenerade vi hem till Stefán för att äta gratis mat.
Det var väldigt trevligt hos Stefán. Trevliga männsikor. Dels var en del av hans släktingar från Island där, och så några av hans gamla klasskamrater från högstadiet. Dem känner jag med, men några av dem har jag inte träffat på många år. Sen var det god mat. Både svensk och isländsk. Och sen hölls det tal. På svenska. Många fina saker sades om Stefán, och allt stämde väldigt bra. Stefán är snäll.
Sen öppnade han paketen. Jag och Lisette hade köpt samma sak. Och slagit in dem likadant. Pinsamt.

Sen blev det onsdag och jag åkte till stan för att träffa min frisörkusin. Hon blonderade mitt hår och efter att hon tvättat ur det såg jag ut som Joe Labero. Urs.
Sen klippte hon håret och det blev fint. Det är det man har frisörkusiner till.
Sen köpte jag dyr, fin choklad på Systrarna Kanold. Jag skulle ge bort den till Lisa Gröön dagen därpå. Dessutom köpte jag en glass där också. De doppade rånet i choklad, spruttade i mjukglass och sedan hällde de choklad över mjukglassen. Mycket gott.
Sen promenerade jag mot bussen hem. På vägen träffade jag Lisette igen. Hennes andra dag på jobbet.
Väl hemma ringde någon från BikBok och sa att hon hade hittat mitt namn på Arbetsförmedlingens hemsida. Jag skulle få komma på intervju och provjobba på tisdagen. Jag funderade lite på vad BikBok gör, och jag tänkte att det var en klädaffär mer vet jag inte. Det var säkrast att inte fråga.
När jag skrivit upp tiden på en Post-it-lapp kikade jag på BikBoks hemsida och insåg att det var en klädaffär för tjejer. Men jaja. Det kan nog bli spännande. Jag har svårt att se mig som försäljare, men jag tror det kan gå bra.

Sen blev det, naturligt nog, torsdag och då ringde de från BikBok igen. De hade hittat en kille som passade så jag skulle inte alls komma och provjobba längre. Tack.
På eftermiddagen var det tårta och någon form av avslutning på Angereds Teater. Jag var bjuden. Jag gav den dyra, fina chokladen till Lisa Gröön och tackade så mycket för allt.

På fredagen var det fest på Angereds Teater igen. Den här gången var det knytkalas och grillning. Det var nog mest för att personalen på Backa Teater (som har repat i Angereds Teaters lokaler) ville ha nån form av avslutning.
Jag åkte dit, och på spårvagnen träffade jag söta Camilla som jag inte sett på jättelänge.
Sen köpte jag en flintastek och 1,5 liter cola och gick till teatern.
Grillen placerades ute på taket till Andra Stället och folk grillade allt möjligt. Jag slängde på min gigantiska flintastek och insåg att det var ganska mycket. Jag bjöd dock teknikerMartin på en del men jag åt upp det mesta själv. Över ett halvt kilo, skulle jag tippa på. Och jag tror fasen jag drack upp all cola själv.
Det var en ganska trevlig tillställning men de första timmarna höll sig Backas personal för sig själva och vi från Angereds teater satt i ett litet hörn och försökte vara med, men när Backafolket fått i sig lite alkohol fick vi vara med lite mer och några tog fram dragspel och gitarr och det blev riktigt trevligt.

Idag är det lördag och Tor har varit här. Syrrans minsting. Syrran har varit i stan och handlat tillsammans med Jimmy och Leon. Jag och pappa har passat Tor. Men pappa har väl passat mest. Jag har haft fullt upp med att maila och svara på mail om Arvikafestivalen.
Det är många som vill jobba, och biljettförsäljningen går som smort.
Samtidigt läser jag i tidningen att det inte verkar gå så bra för Hultsfredsfestivalen. Uppskattningsvis har de 10.000 osålda biljetter.

Det var det.
Over and out!