Dagen innan studenten. Mår skit.
Hej.
Imorgon tar jag studenten. Det känns konstigt. En kille i Ny Musik sa imorse att studenten nog är världens mest överreklamerade grej.
Jag vet inte. Jag kommer nog ha kul imorgon, men det är sorgligt. De flesta kompisarna har jag i skolan. På Angered. Jag trivs i Angered. Jag trivs i skolan. Jag vill inte sluta.
Tyvärr har jag för bra betyg, så jag får inte gå ett extra år.
Kanske ska jag jobba där nästa år. Som lärarassistent. Vi får se.
Den största anledningen till att jag mår skit idag är att jag allt har krånglat med filmning.
Igår kom jag till skolan vid elva. Art ringde en stund innan och sa att han inte kunde komma elva, som vi sagt, eftersom en kompis till honom skulle ta studenten och utsläppet var vid 12:30. men efter det skulle han komma. Jag lyckades filma lite grejer utan honom, men större delen av dagen satt jag bara och väntade. Jag ringde, och ringde, och ringde, och ringde, och ringde, men han svarade inte. När jag varit i skolan i fem-sex timmar eller nått så ringde Chrill. Han föreslog att vi skulle gå till Goblins studentmottagning. Det verkade roligare än att sitta och vänta på Art, så jag stack iväg och hade det riktigt trevligt hemma hos Goblin. Senare gick vi därifrån och åkte hem till Arash och spelade TV-spel.
Art sa att han hade blivit hembjuden till den där kompisen på studentmottagning oc det var svårt att tacka nej. Mobilen hade han glömt hemma. Sa han.
Idag var Art lite mer energisk att komma till skolan. När jag ringde imorse höll han på att göra frukost och sen tänkte han åka till skolan, trots att vi inte hade hunnit bestämma något. Vi var lite småsega i början, och sen fick vi ta en paus för att se på ettornas teaterpjäs. De hade genrep idag, och de var jätteduktiga.
Sen filmade vi lite. Det gick omkring massa folk från "VG-regionen" och tittade runt på skolan. De störde när vi filmade. Tyckte vi. Vi filmade inne på media, och då skulle de vara där och höra på hur det går till på media.
När vi skulle filma en grej i korridoren krånglade det massor. Det var så mycket liv och rörelse. Men ovanligt lugnt ändå. Det var liksom stundtals tyst och bra för att spela in, men så fort vi skulle börja så skulle nån gå förbi. Och det var lärare med skramlande nycklar och elever med högklackade skor och annat folk som pratade högt.
Plötsligt blev det tyst och så skulle vi börja filma. Då ropar en byggjobbare jättehögt på sin kollega, och så får man ta om igen. Och igen. Och igen.
En gång när det blev riktigt tyst skulle vi börja filma... Då hördes ett piano jättehögt i bakgrunden. När vi klurade på om det var ett Dolda kameranskämt kom 50 stycken gubbar och tanter från "VG-regionen" förbi och pratade högt. Och precis efter dem kom en vaktmästare med en stor skramlande vagn. Det kändes som ett dåligt skämt. Till slut fick vi till några tagningar som blev bra.
Sen var Art tvungen att "sussa iväg och sisådärs" så jag gick ut på gräsmattan och pratade med ettorna som käkade mackor i solen. De väntade på sin premiär ikväll. Sen bjöds alla ettor på glass, men alla var inte där så jag fick två glassar.
Efter det skulle jag tanka in det filmade till min hårddisk. Då var det massa störningar i bilden och ljudet. Jag satte in kassetten i kameran och tittade på den där istället. Samma fel.
Bilden flimrade på vissa ställen, och det var tillochmed problem med hastigheten. Större delen av materialet gick nästan i slow motion. Dessutom hackade ljudet konstant. Det mesta ljudet förvann. På vissa ställen hördes ljudet från det som fanns på kassetten innan.
Gött.
Jag ville bort, dö, försvinna. Fy faan. En hel dags arbete åt skogen. Det går inte att rädda. Jag ska ringa Art nu och berätta. Det förstörde dagen. Vi får spela in det igen. Jag satt framför datorn i mediasalen och kände hur arg jag var. Det kändes som om min livsgnista försvann. Oah det var varmt där inne. Solen gassade. Värmen steg och jag höll på att dö av värmen och ilskan.
Nu ska jag ta det lugnt resten av dagen.
Spela lite TV-spel, kanske.
Imorgon tar jag studenten...
Imorgon tar jag studenten. Det känns konstigt. En kille i Ny Musik sa imorse att studenten nog är världens mest överreklamerade grej.
Jag vet inte. Jag kommer nog ha kul imorgon, men det är sorgligt. De flesta kompisarna har jag i skolan. På Angered. Jag trivs i Angered. Jag trivs i skolan. Jag vill inte sluta.
Tyvärr har jag för bra betyg, så jag får inte gå ett extra år.
Kanske ska jag jobba där nästa år. Som lärarassistent. Vi får se.
Den största anledningen till att jag mår skit idag är att jag allt har krånglat med filmning.
Igår kom jag till skolan vid elva. Art ringde en stund innan och sa att han inte kunde komma elva, som vi sagt, eftersom en kompis till honom skulle ta studenten och utsläppet var vid 12:30. men efter det skulle han komma. Jag lyckades filma lite grejer utan honom, men större delen av dagen satt jag bara och väntade. Jag ringde, och ringde, och ringde, och ringde, och ringde, men han svarade inte. När jag varit i skolan i fem-sex timmar eller nått så ringde Chrill. Han föreslog att vi skulle gå till Goblins studentmottagning. Det verkade roligare än att sitta och vänta på Art, så jag stack iväg och hade det riktigt trevligt hemma hos Goblin. Senare gick vi därifrån och åkte hem till Arash och spelade TV-spel.
Art sa att han hade blivit hembjuden till den där kompisen på studentmottagning oc det var svårt att tacka nej. Mobilen hade han glömt hemma. Sa han.
Idag var Art lite mer energisk att komma till skolan. När jag ringde imorse höll han på att göra frukost och sen tänkte han åka till skolan, trots att vi inte hade hunnit bestämma något. Vi var lite småsega i början, och sen fick vi ta en paus för att se på ettornas teaterpjäs. De hade genrep idag, och de var jätteduktiga.
Sen filmade vi lite. Det gick omkring massa folk från "VG-regionen" och tittade runt på skolan. De störde när vi filmade. Tyckte vi. Vi filmade inne på media, och då skulle de vara där och höra på hur det går till på media.
När vi skulle filma en grej i korridoren krånglade det massor. Det var så mycket liv och rörelse. Men ovanligt lugnt ändå. Det var liksom stundtals tyst och bra för att spela in, men så fort vi skulle börja så skulle nån gå förbi. Och det var lärare med skramlande nycklar och elever med högklackade skor och annat folk som pratade högt.
Plötsligt blev det tyst och så skulle vi börja filma. Då ropar en byggjobbare jättehögt på sin kollega, och så får man ta om igen. Och igen. Och igen.
En gång när det blev riktigt tyst skulle vi börja filma... Då hördes ett piano jättehögt i bakgrunden. När vi klurade på om det var ett Dolda kameranskämt kom 50 stycken gubbar och tanter från "VG-regionen" förbi och pratade högt. Och precis efter dem kom en vaktmästare med en stor skramlande vagn. Det kändes som ett dåligt skämt. Till slut fick vi till några tagningar som blev bra.
Sen var Art tvungen att "sussa iväg och sisådärs" så jag gick ut på gräsmattan och pratade med ettorna som käkade mackor i solen. De väntade på sin premiär ikväll. Sen bjöds alla ettor på glass, men alla var inte där så jag fick två glassar.
Efter det skulle jag tanka in det filmade till min hårddisk. Då var det massa störningar i bilden och ljudet. Jag satte in kassetten i kameran och tittade på den där istället. Samma fel.
Bilden flimrade på vissa ställen, och det var tillochmed problem med hastigheten. Större delen av materialet gick nästan i slow motion. Dessutom hackade ljudet konstant. Det mesta ljudet förvann. På vissa ställen hördes ljudet från det som fanns på kassetten innan.
Gött.
Jag ville bort, dö, försvinna. Fy faan. En hel dags arbete åt skogen. Det går inte att rädda. Jag ska ringa Art nu och berätta. Det förstörde dagen. Vi får spela in det igen. Jag satt framför datorn i mediasalen och kände hur arg jag var. Det kändes som om min livsgnista försvann. Oah det var varmt där inne. Solen gassade. Värmen steg och jag höll på att dö av värmen och ilskan.
Nu ska jag ta det lugnt resten av dagen.
Spela lite TV-spel, kanske.
Imorgon tar jag studenten...
Studenttankar
Hej igen!
Jag har nyss betalat nästan två tusen kronor för ett flak till studenten.
Dansarna hade fixat ett flak med plats för 60 personer, så de ville hamskt gärna dela med några. Jag sa att vi behövde ett, för i min klass är folk för slappa för att organisera någonting över huvudtaget.
Exempelvis var hela klassen bjuden på knytkalas hos en av våra lärare och bara sex elever dök upp. Vi hade väldigt kul och trevligt ändå. Vi gjorde om försöket och hela klassen bjöds ännu en gång, ett halvår senare. Då kom jag och Sara. Vi ringde Art, som bor väldigt nära läraren så han kom också över.
Iallafall satt jag hela gårdagen och ringde runt till alla i klassen. Idag fick jag meddela att vi blir fem personer från min klass. Jag lägger ut pengar åt hela bunten, men vi fick reda på det igår och vi var tvugna att betala idag.
Ett flak för 60 pers. Stort nog för att man ska kunna dansa på det. En DJ på flaket. Det blir säkert skitkul. Dock kostar det 13.000, men det är några stycken som delar på det.
För några veckor sedan skulle jag söka ett jobb på Irland. Det är ett volontärsjobb som ledare för en grupp ungdomar. Det är under två olika veckor under sommaren. När jag kollade vilka datum det var tänkte jag att jag nog inte kan jobba den andra veckan eftersom den var i augusti, och då har ju skolan börjat. Sen kom jag på att jag inte ska gå i skolan mer.
I måndags var jag i skolan för att film med Art. På väg hem bytte jag spårvagn vid Gamlestadstorget och då passade jag på att köpa en kokt med bröd, eftesom jag var så hungrig. Kiosken på Gamlestadstorget har renoverats och fått en ny ägare. Smaken på korven påminde nästan om ölkorv eller nått. Det var en väldigt annorlunda korv, men antagligen den godaste korv jag ätit på ett gatukök. Jag tänkte att jag nog skulle stanna och köpa korv där fler gånger på väg hem från skolan. Sen kom jag på att jag inte ska åka hem från skolan mer.
Jag har nyss betalat nästan två tusen kronor för ett flak till studenten.
Dansarna hade fixat ett flak med plats för 60 personer, så de ville hamskt gärna dela med några. Jag sa att vi behövde ett, för i min klass är folk för slappa för att organisera någonting över huvudtaget.
Exempelvis var hela klassen bjuden på knytkalas hos en av våra lärare och bara sex elever dök upp. Vi hade väldigt kul och trevligt ändå. Vi gjorde om försöket och hela klassen bjöds ännu en gång, ett halvår senare. Då kom jag och Sara. Vi ringde Art, som bor väldigt nära läraren så han kom också över.
Iallafall satt jag hela gårdagen och ringde runt till alla i klassen. Idag fick jag meddela att vi blir fem personer från min klass. Jag lägger ut pengar åt hela bunten, men vi fick reda på det igår och vi var tvugna att betala idag.
Ett flak för 60 pers. Stort nog för att man ska kunna dansa på det. En DJ på flaket. Det blir säkert skitkul. Dock kostar det 13.000, men det är några stycken som delar på det.
För några veckor sedan skulle jag söka ett jobb på Irland. Det är ett volontärsjobb som ledare för en grupp ungdomar. Det är under två olika veckor under sommaren. När jag kollade vilka datum det var tänkte jag att jag nog inte kan jobba den andra veckan eftersom den var i augusti, och då har ju skolan börjat. Sen kom jag på att jag inte ska gå i skolan mer.
I måndags var jag i skolan för att film med Art. På väg hem bytte jag spårvagn vid Gamlestadstorget och då passade jag på att köpa en kokt med bröd, eftesom jag var så hungrig. Kiosken på Gamlestadstorget har renoverats och fått en ny ägare. Smaken på korven påminde nästan om ölkorv eller nått. Det var en väldigt annorlunda korv, men antagligen den godaste korv jag ätit på ett gatukök. Jag tänkte att jag nog skulle stanna och köpa korv där fler gånger på väg hem från skolan. Sen kom jag på att jag inte ska åka hem från skolan mer.
Grattis Finland!
Eurovision Song Contest igår.
Finland vann. Hohoho!
Det var kul.
Dels var det kul att Finland vann för första gången. Stort grattis.
Sen var det rysligt kul att Lordi vann. Världens monster. Enligt Pekka Heino tar det tre timmar att sminka dem, men det tror jag inte på. Lars Carlsson (han som "brukar" sminka mig) säger att folk brukar säga så, trots att det brukar ta en halvtimme.
Heavy Metal i Eurovision. Och de vinner! Det är humor. ...eller nått. Det ger hela tävlingen en helt annan image. Nästa år kanske alla länder skickar Heavy Mateal-band.
Finska monster. Bilden snodde jag från GP:s hemsida.
Wikipedia skriver:
"Hard
Jag hade bjudit hit Pablo och Charbel. Vi spelade Nintendo 64 och sen skulle vi se Eurovision Song Contest. Vi hade inga chips och ingen dricka, så en kvart innan det började hoppade vi in i Chabmobilen (Charbel kom i bil. En stor van.) och åkte till Prima (ICA-butiken där jag bor). Där var det stängt, så vi åkte mot Hemköp. Det var stängt, så vi fortsatte till Willys i Partille Centrum. Det var stängt, så vi åkte över till andra sidan motorvägen och siktade på ICA Maxi i Allum. På vägen öppnade jag dörren. Skjutdörrar kan man ju faktiskt öppna utan fara när bilen är i rörelse. Det var kul, men Charbel blev sur, så jag var tvungen att stänga. Det var kul så länge det varade.
ICA Maxi var öppet. Jag tog två chipspåsar och en tvåliters Coca Cola. Jag betalade samtidigt som Pab och Chab plockade lösgodis. När jag hade betalat gick några i personalen fram till TV-skärmarna som visar V75 och text-TV, och så bytte de kanal till ettan, och festen hade precis börjat.
Chab och Pab betalade, och så sprang vi till bilen. När vi åkte kom Lisette gående över parkeringsplatsen. Vi hade bråttom, så jag hann bara vinka genom rutan.
Vi kom hem och jag sprang och hämtade chipsskålar. Därför missade jag första bidraget, men det gjorde inget. Det var en ganska OK melodifestival. Vår favorit var nog Litauen, faktiskt. Publiken buade lite åt dem, men låten var rätt "catchy". De sjön "We are the winners... ...of Eurovision".
Lettlands bidrag var också bra. Acapella. Riktigt bra.
Charbels föräldrar är från Libanon. Libanon ville också vara med i Eurovision Song Contest. Det fick de, men när de insåg att de måste visa Israels bidrag i TV, ville de inte vara med längre.
Charbel tyckte det var lite löjligt, men han tycker samtidigt att Israel är dumma som samarbetar med USA.
När poängen delades ut fick Sverige ganska bra poäng. Finland ledde från början till slut. Jag ville att Sverige skulle vinna, men Carola förlora. Tyvärr kom jag inte på hur det skulle gå till, men det är ok med en femteplacering.
När Israel skulle dela ut sina poäng ropade Charbel "United States, twelve points".
Jaja. En trevlig kväll.
Idag ska jag gå på bio och se Da Vincikoden. Jag har inte läst boken.
Imorgon tänkte jag och Art filma, så att vi blir klara med program tre nån gång.
Adjö!
Finland vann. Hohoho!
Det var kul.
Dels var det kul att Finland vann för första gången. Stort grattis.
Sen var det rysligt kul att Lordi vann. Världens monster. Enligt Pekka Heino tar det tre timmar att sminka dem, men det tror jag inte på. Lars Carlsson (han som "brukar" sminka mig) säger att folk brukar säga så, trots att det brukar ta en halvtimme.
Heavy Metal i Eurovision. Och de vinner! Det är humor. ...eller nått. Det ger hela tävlingen en helt annan image. Nästa år kanske alla länder skickar Heavy Mateal-band.
Finska monster. Bilden snodde jag från GP:s hemsida.
Wikipedia skriver:
"Hard
Rock Hallelujah" är låten som det finska metalbandet Lordi sjöng då de vann Eurovisionsschlagerfestivalen 2006 med 292 poäng, alla tiders poängrekord i Eurovisionsschlagerfestivalens historia och Finlands första placering bland de fem bästa.
Alla tiders poängrekord! Det är sjukt.Jag hade bjudit hit Pablo och Charbel. Vi spelade Nintendo 64 och sen skulle vi se Eurovision Song Contest. Vi hade inga chips och ingen dricka, så en kvart innan det började hoppade vi in i Chabmobilen (Charbel kom i bil. En stor van.) och åkte till Prima (ICA-butiken där jag bor). Där var det stängt, så vi åkte mot Hemköp. Det var stängt, så vi fortsatte till Willys i Partille Centrum. Det var stängt, så vi åkte över till andra sidan motorvägen och siktade på ICA Maxi i Allum. På vägen öppnade jag dörren. Skjutdörrar kan man ju faktiskt öppna utan fara när bilen är i rörelse. Det var kul, men Charbel blev sur, så jag var tvungen att stänga. Det var kul så länge det varade.
ICA Maxi var öppet. Jag tog två chipspåsar och en tvåliters Coca Cola. Jag betalade samtidigt som Pab och Chab plockade lösgodis. När jag hade betalat gick några i personalen fram till TV-skärmarna som visar V75 och text-TV, och så bytte de kanal till ettan, och festen hade precis börjat.
Chab och Pab betalade, och så sprang vi till bilen. När vi åkte kom Lisette gående över parkeringsplatsen. Vi hade bråttom, så jag hann bara vinka genom rutan.
Vi kom hem och jag sprang och hämtade chipsskålar. Därför missade jag första bidraget, men det gjorde inget. Det var en ganska OK melodifestival. Vår favorit var nog Litauen, faktiskt. Publiken buade lite åt dem, men låten var rätt "catchy". De sjön "We are the winners... ...of Eurovision".
Lettlands bidrag var också bra. Acapella. Riktigt bra.
Charbels föräldrar är från Libanon. Libanon ville också vara med i Eurovision Song Contest. Det fick de, men när de insåg att de måste visa Israels bidrag i TV, ville de inte vara med längre.
Charbel tyckte det var lite löjligt, men han tycker samtidigt att Israel är dumma som samarbetar med USA.
När poängen delades ut fick Sverige ganska bra poäng. Finland ledde från början till slut. Jag ville att Sverige skulle vinna, men Carola förlora. Tyvärr kom jag inte på hur det skulle gå till, men det är ok med en femteplacering.
När Israel skulle dela ut sina poäng ropade Charbel "United States, twelve points".
Jaja. En trevlig kväll.
Idag ska jag gå på bio och se Da Vincikoden. Jag har inte läst boken.
Imorgon tänkte jag och Art filma, så att vi blir klara med program tre nån gång.
Adjö!
En ganska lyckad dag på det stora hela
Igår var en ganska lyckad dag.
Vi hade vår sista föreställning.
Det kändes OK.
Publiken verkade gilla min insats, men det kändes inte som att de tyckte det var jättebra. Resten av föreställningen fick också ganska få skratt. Fredagens föreställning gick nog bäst.
På scen drog ett skämt om muslimer.
Jag sa "Allah Akbahr" på ett ställe och sen sa jag att jag inte har något emot muslimer. Jag lovar och svär på hedersmord.
Skämtet var lite uppskattat, men jag fick lite dåligt samvete. Efteråt kom en muslimsk tjej fram och sa att det var bra. jag sa att det nog var dumt det där jag hade sagt, men hon sa "Nej! Jag är muslim och jag tyckte det var skitkul!"
Efter föreställningen kom jag på att jag var på radio, så jag startade den lilla radion vi hade med på scen i pjäsen. jag lyssnade bara lite, sen tyckte jag det blev för pinsamt.
Sen kopplade jag in projektorn och datorn som teaterlinjen köpt in. Fina grejor. Projektredovisningar idag, så jag förberedde för de som skulle visa saker på datorn eller DVD.
Jag kollade mailen och jag hade fått lösenorden till min webbplats! Jag slände upp en "Under konstruktion"-sida som får ligga uppe tills jag har tid att fixa till nått.
Jag fick springa från spårvagnen till bussen på väg hem. När jag kom fram till busskuren satt en tjej där som jag kände igen. Hon brukar också åka 513, så jag tänkte att jag nog inte hade missat den. Efter fem minuter kom 512. Jag frågade chauffören om han visste om 513 hade gått. Den kommer, sa han, så jag väntade lite till. Efter ytterligare fem minuter kom 515. Sen frågade jag tjejen i busskuren om hon visste nått. Hon sa att en buss hade åkt iväg precis när hon hade kommit till busshållplatsen, och att det nog var 513. Sen småpratade vi lite. Hon var trevlig.
Det påminde lite om pjäsen vi spelade. Virve (som spelades av Sara) hoppade omkring i sin lägenhet att taklampan i Timos (spelad av Art) lägenhet ramlade ner. Det ledde till att han kom upp och pratade med henne och senare blev de vänner. I en scen säger Virve/Sara något i stil med att man borde hoppa ner grannarnas taklampor när man flyttar till ett nytt ställe, annars kanske man aldrig får prata med dem.
Hade inte bussen varit försenad hade jag aldrig börjat prata med den där tjejen.
Det finns väldans mycket folk som man känner igen och ser på bussen varje dag, men man pratar aldrig med dem.
När jag stog i busskuren och pratade ringde Märta från UKM. Albin & Arts "Best of. ...sort of" hade gått vidare! De valde ut den av tio bidrag. Det betyder att den ska visas i riksfinalen i Deje i Värmland. Tyvärr ska jag till Irland då, så jag kan inte vara med. Det verkade som att jag måste vara med, annars får de låta någon annan film tävla. Jag har snackat mer med Märta och även med Art, och förhoppningsvis kan Art åka dit och visa filmen. Lite dumma regler.
När jag kom hem snyggade jag till webbsidans "Under konstruktion"-sida. Tyvärr skulle det ta 24 timmar efter registreringen tills allt skulle funka, men i morse funkade det, så nu ligger den uppe.
Gårdagen var en rätt bra dag, och nu kan vem som helst besöka hejs.se!
Nu måste jag sticka för jag ska på studentbal!
Vi hade vår sista föreställning.
Det kändes OK.
Publiken verkade gilla min insats, men det kändes inte som att de tyckte det var jättebra. Resten av föreställningen fick också ganska få skratt. Fredagens föreställning gick nog bäst.
På scen drog ett skämt om muslimer.
Jag sa "Allah Akbahr" på ett ställe och sen sa jag att jag inte har något emot muslimer. Jag lovar och svär på hedersmord.
Skämtet var lite uppskattat, men jag fick lite dåligt samvete. Efteråt kom en muslimsk tjej fram och sa att det var bra. jag sa att det nog var dumt det där jag hade sagt, men hon sa "Nej! Jag är muslim och jag tyckte det var skitkul!"
Efter föreställningen kom jag på att jag var på radio, så jag startade den lilla radion vi hade med på scen i pjäsen. jag lyssnade bara lite, sen tyckte jag det blev för pinsamt.
Sen kopplade jag in projektorn och datorn som teaterlinjen köpt in. Fina grejor. Projektredovisningar idag, så jag förberedde för de som skulle visa saker på datorn eller DVD.
Jag kollade mailen och jag hade fått lösenorden till min webbplats! Jag slände upp en "Under konstruktion"-sida som får ligga uppe tills jag har tid att fixa till nått.
Jag fick springa från spårvagnen till bussen på väg hem. När jag kom fram till busskuren satt en tjej där som jag kände igen. Hon brukar också åka 513, så jag tänkte att jag nog inte hade missat den. Efter fem minuter kom 512. Jag frågade chauffören om han visste om 513 hade gått. Den kommer, sa han, så jag väntade lite till. Efter ytterligare fem minuter kom 515. Sen frågade jag tjejen i busskuren om hon visste nått. Hon sa att en buss hade åkt iväg precis när hon hade kommit till busshållplatsen, och att det nog var 513. Sen småpratade vi lite. Hon var trevlig.
Det påminde lite om pjäsen vi spelade. Virve (som spelades av Sara) hoppade omkring i sin lägenhet att taklampan i Timos (spelad av Art) lägenhet ramlade ner. Det ledde till att han kom upp och pratade med henne och senare blev de vänner. I en scen säger Virve/Sara något i stil med att man borde hoppa ner grannarnas taklampor när man flyttar till ett nytt ställe, annars kanske man aldrig får prata med dem.
Hade inte bussen varit försenad hade jag aldrig börjat prata med den där tjejen.
Det finns väldans mycket folk som man känner igen och ser på bussen varje dag, men man pratar aldrig med dem.
När jag stog i busskuren och pratade ringde Märta från UKM. Albin & Arts "Best of. ...sort of" hade gått vidare! De valde ut den av tio bidrag. Det betyder att den ska visas i riksfinalen i Deje i Värmland. Tyvärr ska jag till Irland då, så jag kan inte vara med. Det verkade som att jag måste vara med, annars får de låta någon annan film tävla. Jag har snackat mer med Märta och även med Art, och förhoppningsvis kan Art åka dit och visa filmen. Lite dumma regler.
När jag kom hem snyggade jag till webbsidans "Under konstruktion"-sida. Tyvärr skulle det ta 24 timmar efter registreringen tills allt skulle funka, men i morse funkade det, så nu ligger den uppe.
Gårdagen var en rätt bra dag, och nu kan vem som helst besöka hejs.se!
Nu måste jag sticka för jag ska på studentbal!
UKM i Alingsås
Ojojoj vilken helg.
Eftersom Albin & Arts Luciaspecial hade gått vidare (för att det var det enda bidraget i filmkategorin) i UKM, så fick jag bege mig till Alingsås den här helgen. Det var regionsfinal för Västra Götaland.
Ida hade också gått vidare med sin konst. Hon hade ställt ut ett gäng tavlor.
Fredag 12 maj
Eftersom alla skulle åka från Centralen vid 14-tiden och vår föreställning började 19:00 (och slutade ca 20:30) fick vi komma dit senare. Mamma tänkte åka till skolan med min sovsäck och liggunderlag på kvällen, så hon fick se föreställningen igen. Sen tänkte hon att hon lika gärna kunde köra oss till Alingsås, så vi fick åka bil till festivalen.
När vi kom fram var invigningen precis slut, men enligt Johan (vår ledare från Göteborg) sa att vi inte hade missat något viktigt. Vi gick till rummet och packade upp våra grejer. Sen gick vi runt och jag var jätterastlös. Hungrig var jag också. De andra hade ätit, men eftersom vi hade kommit så sent var matsalen stängd. I någon korridor stod ett gäng tjejer och övade på en dans. Längre bort i korridoren stötte vi ihop med två tjejer från LUT (Lidköpings Ungdomstidning). Karin och Sofia. De hade lika tråkigt som vi, och de var också hungriga.
Vi snackade lite och gick runt i gymnasiets långa korridorer. Utanför fönstren i vårat rum (en sal i skolan) var taket, så vi klättrade ut där. Jag hade klättrat ut där tidigare och utforskat lite. Jag höll låg profil för att inte bli upptäckt, men jag gjorde inget dumt. Sen såg jag två tjejer komma ut ur ett annat fönster för att sitta på taket och röka. Sen var det två tjejer som tog en promenad på taket, och de pratade högt.
Plötsligt ropade några funktionärer nerifrån marken. De var arga och lyste på oss med ficklampor. Vi gick in igen och några funktionärer hade hunnit springa upp till våra rum för att säga till oss.
Jag tänkte att de var lite väl griniga. Vi hade ju inte gjort nått dumt, men jag tänkte att om jag hade varit vakt eller funktionär hade jag undrat vad det var för idioter som gick omkring på taken.
LUT-tjejerna kände tydligen Märta som var en av de högsta bossarna på festivalen. Vi följde med till hennes kontor när Lut-tjejerna frågade om mat. Hon sa att vi fick köpa mat och att inte hon kunde göra något åt de som kom för sent. Hon sa att första dagen hade varit rent kaos. Folk hade gjort det ena och det andra, och några hade tillochmed gått omkring på taken.
LUT-tjejerna hade tydligen en massa pengar över i sin tidningsbudget. De skulle köpa mat och sa att de kunde bjuda oss. 500 spänn på fyra pers.
Vi gav oss iväg in mot centrum och åt på ett gatukök som fantasifullt nog hette "Grillen". Jag tog en 200 grams burgare, för de sa att jag fick ta vad jag ville.
Lördag 13 maj
Den natten sov jag ganska bra. På morgonen åt vi frukost i matsalen och sen var det workshop. Jag skulle till "Fröken envis" och Ida skulle till Teatersport. Jag gick med Ida.
Teatersporte var jättekul och vi prövade lite olika klassiska teaterövningar.
En av tjejerna som ställde ut grejer och som var med i Göteborgsgänget berättade att hon varit på workshoppen "Slumplabbet". Där skulle de med färger måla ord som beskriver känslor. Det lät flummigt, men det värsta var att när de läste på färgburkarna upptäckte de att man ska hålla sig i en ventilerad miljö. De satt i en liten sal med usel ventilation. Man skulle undvika kontakt med huden, men de hade redan kladdat en del och hon jag pratade med hade fåt en liten färgklick på kinden. Där hade hon nu ett rött märke som sved. Det är inte bra.
Sen var det lunch och sen var det en workshop till. Ida skulle till Graffiti och jag till "Stage Fighting". Eftersom jag redan prövat stagefighting i skolan och var rejält sugen på att pröva graffitimålning följde jag med Ida igen. De två ledarna berättade lite om olika stilar och graffitin historia. Sen fick vi skissa på papper och sen spraya på stora pappersbitar de hade tejpat upp på fotbollsplanens staket. Redan när jag hörde att Ida skulle på Graffiti tänkte jag att jag skulle vilja spraya logotypen till min nya hemsida, så det gjorde jag. Den blev helt OK och det var skoj. Vi fick en del färg på fingrarna, och det gick inte bort helt förrän idag (måndag). Jag ska nog publicera en bild här senare när jag fått igång den hittills hemliga hemsidan. En av de som höll i workshoppen tyckte att jag borde lägga till grejer på min målning. Nu var det bara bokstäver, men han föreslog något i stil med en dödskalle i bakgrunden, så jag målade dit en dödskalle och sen kom jag på att den ska få bli symbol för min nya hemsida.
Väntan var ganska seg. På schemat läste jag att sist av allt på hela festivalen skulle min film visas. På söndagen precis innan avslutningen. Mad Hot Ballroom, som också var från Göteborg och som vi delade rum med, var först ut. Allra först på hela festivalen.
Men först var det vernissage.
De som hade ställt ut i de olika deltävlingarna fick bara ställa ut två verk var i Alingsås. Den informationen hade inte nått Ida, så någon hade valt ut två av hennes tiotal tavlor. Ida var inte nöjd med valet, men det fanns inget att göra.
Sen skulle det vara show, men precis innan showen började fick jag SMS av pappa. "Tor föddes kl 15" stod det. Lisas bebis hade alltså äntligen kommit!
Men sen började showen. Mad Hot Ballroom inledde. De började med att spela skön, lugn musik samtidigt som sångerskan pratade lite. Det var väldigt bra. När de spelade funkade inte synthen, så mycket av låten försvann, skulle man kunna säga. Men de var rätt OK ändå.
Många band spelade och några dansgrupper uppträdde. Även några filmer visades. De var inte så värst bra, förutom "Varför snut-Olof tog livet av sig". Det var en film gjord i Paint eller nått. Den var så amatörmässig att den blev rolig. Jätterolig. Publiken skrattade (även jag) och hela filmen var verkligen jätterolig på något konstigt sätt.
Sen var det middag och sen var det nästa del av showen. Fler band, danser och filmer. Näst sist i det passet spelade Hasta La Victoria Siempre, det andra bandet från Göteborg. De var trevliga, men jag hade inte hört dem spela innan. Jag blev glatt överraskad av dem. De var väldigt bra. De hade bara slängt ihop ett band och gjort en låt på skoj för UKM-festivalen. Men det gick ju bra.
Den skna bandmedlemmen som jag hade snackat med innan och flummat med lite (vi stod bakom en dansgrupp som övade och så försökte vi härma deras steg) visade sig vara sångare i bandet. Riktigt bra var han.
Sen var det paus i 20 minuter och sen var det show igen. Fler band och danser. Till sist dansade alla ut på fotbollsplanen för att se eldshow. Det var rätt coolt.
Sen tänkte jag sova, men vår ledare skulle visa lite eldslukning så vi smög ut på fotbollsplanen senare på natten och så visade han lite. Det var också coolt. Men sen gick jag och la mig.
Söndag 14 maj
Den stora dagen. Frukost först. Sen Workshop. Jag såg en film. Den hette "Din jävla idiot!!" eller nått liknande. Den var bra. Den handlade om ett slagsmål på en krog, och så fick man se olika scnearion som kunde ha inträffat. Den var riktigt bra, och den hade blivit köpt av olika företag och många skolor kommer att köpa in den.
Sen var det lunch och sist show. En massa band och danser. Lite teater också. Och någon film. En tjej spelade harpa. Det var riktigt bra. En kvinna som satt bredvid mig verkade vara hennes mamma. Det var ganska tydligt, för hon såg så stolt ut och tog massor med kort. Tjejen var duktig, och publiken satt knäpp tyst när hon spelade. Konferenciären (som förresten var riktigt skicklig) frågade hur hon kom på att hon ville spela harpa. Hon svarade att hennes mamma först ville att hon skulle spela blockflöjt, men att hon själv ville spela harpa. Nått i den stilen berättade hon. Sen frågade han vad en harpa kostade, och tjejen svarade att hennes kostade 70.000. Jag frågade tjejens mamma vad en blockflöjt kostar.
Sen var det paus i 20 minuter. Efter pausen var det fler danser och band. Sist var det två danser och sen visades "Albin & Art - Best of. ...sort of". Publiken skrattade jättemycket och efter filmen applåderade de och när jag kom upp på scenen jublade de. Det var helt underbart! Jag blev ombedd att göra min Bengt magnussonimitation igen, men det gick inte så bra eftersom jag var så nervös, men det funkade på andra försöket. Albin & Art - Best of. ...sort of kommer att kunna ses på hemsidan ganska snart. Innan veckans slut siktar jag på.
Sen var det en massa uppträdanden som funktionärerna hade bjudit dit. Det var hemligt vilka som skulle komma. Inte ens arrangörerna visste. Men det var helt OK. Inte något jättefantastiskt (som vi hade väntat oss efter allt hemlighetsmakeri och det som hade sagts) men det var bra. Sen gav vi oss av mot tågstationen. Jag bar på min gula resväska (OK, den är mammas, men jag brukar ha den när jag reser), en svart väska med sovsäck och kudde, en rulle med två liggunderlag, samt en ihoprullad graffitimålning. En kille i Hasta La Victoria Siempre erbjöd sig att hjälpa till så han drog den gula väskan. Killen hade på sig en slags kavaj som var knallorange. Den var rätt snygg. Den matchade väskan lite. Väl på stationen ringde mamma. Hon och pappa hade hälsat på Lisa och hennes färska bebis. Eftersom de bor i Vårgårda kunde mamma och pappa hämta oss i Alingsås, så de kom med bilen. Vi åkte hemåt och jag somnade i bilen.
Eftersom Albin & Arts Luciaspecial hade gått vidare (för att det var det enda bidraget i filmkategorin) i UKM, så fick jag bege mig till Alingsås den här helgen. Det var regionsfinal för Västra Götaland.
Ida hade också gått vidare med sin konst. Hon hade ställt ut ett gäng tavlor.
Fredag 12 maj
Eftersom alla skulle åka från Centralen vid 14-tiden och vår föreställning började 19:00 (och slutade ca 20:30) fick vi komma dit senare. Mamma tänkte åka till skolan med min sovsäck och liggunderlag på kvällen, så hon fick se föreställningen igen. Sen tänkte hon att hon lika gärna kunde köra oss till Alingsås, så vi fick åka bil till festivalen.
När vi kom fram var invigningen precis slut, men enligt Johan (vår ledare från Göteborg) sa att vi inte hade missat något viktigt. Vi gick till rummet och packade upp våra grejer. Sen gick vi runt och jag var jätterastlös. Hungrig var jag också. De andra hade ätit, men eftersom vi hade kommit så sent var matsalen stängd. I någon korridor stod ett gäng tjejer och övade på en dans. Längre bort i korridoren stötte vi ihop med två tjejer från LUT (Lidköpings Ungdomstidning). Karin och Sofia. De hade lika tråkigt som vi, och de var också hungriga.
Vi snackade lite och gick runt i gymnasiets långa korridorer. Utanför fönstren i vårat rum (en sal i skolan) var taket, så vi klättrade ut där. Jag hade klättrat ut där tidigare och utforskat lite. Jag höll låg profil för att inte bli upptäckt, men jag gjorde inget dumt. Sen såg jag två tjejer komma ut ur ett annat fönster för att sitta på taket och röka. Sen var det två tjejer som tog en promenad på taket, och de pratade högt.
Plötsligt ropade några funktionärer nerifrån marken. De var arga och lyste på oss med ficklampor. Vi gick in igen och några funktionärer hade hunnit springa upp till våra rum för att säga till oss.
Jag tänkte att de var lite väl griniga. Vi hade ju inte gjort nått dumt, men jag tänkte att om jag hade varit vakt eller funktionär hade jag undrat vad det var för idioter som gick omkring på taken.
LUT-tjejerna kände tydligen Märta som var en av de högsta bossarna på festivalen. Vi följde med till hennes kontor när Lut-tjejerna frågade om mat. Hon sa att vi fick köpa mat och att inte hon kunde göra något åt de som kom för sent. Hon sa att första dagen hade varit rent kaos. Folk hade gjort det ena och det andra, och några hade tillochmed gått omkring på taken.
LUT-tjejerna hade tydligen en massa pengar över i sin tidningsbudget. De skulle köpa mat och sa att de kunde bjuda oss. 500 spänn på fyra pers.
Vi gav oss iväg in mot centrum och åt på ett gatukök som fantasifullt nog hette "Grillen". Jag tog en 200 grams burgare, för de sa att jag fick ta vad jag ville.
Lördag 13 maj
Den natten sov jag ganska bra. På morgonen åt vi frukost i matsalen och sen var det workshop. Jag skulle till "Fröken envis" och Ida skulle till Teatersport. Jag gick med Ida.
Teatersporte var jättekul och vi prövade lite olika klassiska teaterövningar.
En av tjejerna som ställde ut grejer och som var med i Göteborgsgänget berättade att hon varit på workshoppen "Slumplabbet". Där skulle de med färger måla ord som beskriver känslor. Det lät flummigt, men det värsta var att när de läste på färgburkarna upptäckte de att man ska hålla sig i en ventilerad miljö. De satt i en liten sal med usel ventilation. Man skulle undvika kontakt med huden, men de hade redan kladdat en del och hon jag pratade med hade fåt en liten färgklick på kinden. Där hade hon nu ett rött märke som sved. Det är inte bra.
Sen var det lunch och sen var det en workshop till. Ida skulle till Graffiti och jag till "Stage Fighting". Eftersom jag redan prövat stagefighting i skolan och var rejält sugen på att pröva graffitimålning följde jag med Ida igen. De två ledarna berättade lite om olika stilar och graffitin historia. Sen fick vi skissa på papper och sen spraya på stora pappersbitar de hade tejpat upp på fotbollsplanens staket. Redan när jag hörde att Ida skulle på Graffiti tänkte jag att jag skulle vilja spraya logotypen till min nya hemsida, så det gjorde jag. Den blev helt OK och det var skoj. Vi fick en del färg på fingrarna, och det gick inte bort helt förrän idag (måndag). Jag ska nog publicera en bild här senare när jag fått igång den hittills hemliga hemsidan. En av de som höll i workshoppen tyckte att jag borde lägga till grejer på min målning. Nu var det bara bokstäver, men han föreslog något i stil med en dödskalle i bakgrunden, så jag målade dit en dödskalle och sen kom jag på att den ska få bli symbol för min nya hemsida.
Väntan var ganska seg. På schemat läste jag att sist av allt på hela festivalen skulle min film visas. På söndagen precis innan avslutningen. Mad Hot Ballroom, som också var från Göteborg och som vi delade rum med, var först ut. Allra först på hela festivalen.
Men först var det vernissage.
De som hade ställt ut i de olika deltävlingarna fick bara ställa ut två verk var i Alingsås. Den informationen hade inte nått Ida, så någon hade valt ut två av hennes tiotal tavlor. Ida var inte nöjd med valet, men det fanns inget att göra.
Sen skulle det vara show, men precis innan showen började fick jag SMS av pappa. "Tor föddes kl 15" stod det. Lisas bebis hade alltså äntligen kommit!
Men sen började showen. Mad Hot Ballroom inledde. De började med att spela skön, lugn musik samtidigt som sångerskan pratade lite. Det var väldigt bra. När de spelade funkade inte synthen, så mycket av låten försvann, skulle man kunna säga. Men de var rätt OK ändå.
Många band spelade och några dansgrupper uppträdde. Även några filmer visades. De var inte så värst bra, förutom "Varför snut-Olof tog livet av sig". Det var en film gjord i Paint eller nått. Den var så amatörmässig att den blev rolig. Jätterolig. Publiken skrattade (även jag) och hela filmen var verkligen jätterolig på något konstigt sätt.
Sen var det middag och sen var det nästa del av showen. Fler band, danser och filmer. Näst sist i det passet spelade Hasta La Victoria Siempre, det andra bandet från Göteborg. De var trevliga, men jag hade inte hört dem spela innan. Jag blev glatt överraskad av dem. De var väldigt bra. De hade bara slängt ihop ett band och gjort en låt på skoj för UKM-festivalen. Men det gick ju bra.
Den skna bandmedlemmen som jag hade snackat med innan och flummat med lite (vi stod bakom en dansgrupp som övade och så försökte vi härma deras steg) visade sig vara sångare i bandet. Riktigt bra var han.
Sen var det paus i 20 minuter och sen var det show igen. Fler band och danser. Till sist dansade alla ut på fotbollsplanen för att se eldshow. Det var rätt coolt.
Sen tänkte jag sova, men vår ledare skulle visa lite eldslukning så vi smög ut på fotbollsplanen senare på natten och så visade han lite. Det var också coolt. Men sen gick jag och la mig.
Söndag 14 maj
Den stora dagen. Frukost först. Sen Workshop. Jag såg en film. Den hette "Din jävla idiot!!" eller nått liknande. Den var bra. Den handlade om ett slagsmål på en krog, och så fick man se olika scnearion som kunde ha inträffat. Den var riktigt bra, och den hade blivit köpt av olika företag och många skolor kommer att köpa in den.
Sen var det lunch och sist show. En massa band och danser. Lite teater också. Och någon film. En tjej spelade harpa. Det var riktigt bra. En kvinna som satt bredvid mig verkade vara hennes mamma. Det var ganska tydligt, för hon såg så stolt ut och tog massor med kort. Tjejen var duktig, och publiken satt knäpp tyst när hon spelade. Konferenciären (som förresten var riktigt skicklig) frågade hur hon kom på att hon ville spela harpa. Hon svarade att hennes mamma först ville att hon skulle spela blockflöjt, men att hon själv ville spela harpa. Nått i den stilen berättade hon. Sen frågade han vad en harpa kostade, och tjejen svarade att hennes kostade 70.000. Jag frågade tjejens mamma vad en blockflöjt kostar.
Sen var det paus i 20 minuter. Efter pausen var det fler danser och band. Sist var det två danser och sen visades "Albin & Art - Best of. ...sort of". Publiken skrattade jättemycket och efter filmen applåderade de och när jag kom upp på scenen jublade de. Det var helt underbart! Jag blev ombedd att göra min Bengt magnussonimitation igen, men det gick inte så bra eftersom jag var så nervös, men det funkade på andra försöket. Albin & Art - Best of. ...sort of kommer att kunna ses på hemsidan ganska snart. Innan veckans slut siktar jag på.
Sen var det en massa uppträdanden som funktionärerna hade bjudit dit. Det var hemligt vilka som skulle komma. Inte ens arrangörerna visste. Men det var helt OK. Inte något jättefantastiskt (som vi hade väntat oss efter allt hemlighetsmakeri och det som hade sagts) men det var bra. Sen gav vi oss av mot tågstationen. Jag bar på min gula resväska (OK, den är mammas, men jag brukar ha den när jag reser), en svart väska med sovsäck och kudde, en rulle med två liggunderlag, samt en ihoprullad graffitimålning. En kille i Hasta La Victoria Siempre erbjöd sig att hjälpa till så han drog den gula väskan. Killen hade på sig en slags kavaj som var knallorange. Den var rätt snygg. Den matchade väskan lite. Väl på stationen ringde mamma. Hon och pappa hade hälsat på Lisa och hennes färska bebis. Eftersom de bor i Vårgårda kunde mamma och pappa hämta oss i Alingsås, så de kom med bilen. Vi åkte hemåt och jag somnade i bilen.
Plusgiroshopaholic
Hejs!
Vilken underlig kväll.
Spelat teater idag. Det blir bara bättre och bättre, och roligare och roligare.
Jag har sökte ett volontärsjobb på Irland. De är rädda för busar, tjuvar och pedofiler, så alla som söker måste skicka med ett utdrag ur polisens register för att bevisa att man inte är en buse.
Att få ett sånt kostar ungefär 170 kronor, och jag skulle ha ett på engelska.
Jag kan betala in pengar med Plusgiro sedan någon månad tillbaka, och idag prövade jag det genom att betala blanketten. Sen hamnade jag på 50 hertz hemsida och laddade ner ett av deras gamla album som de nu laggt upp på hemsidan. Sedan gick jag in på deras skivbolags hemsida och kom på att jag länge tänkt köpa deras gamla samlingsskiva "Everydjur and Everymir". Jag har inte hittat den på nätet, men deras senaste samlingsskiva "Yesterdjur, Yestermir, Yesterday" har jag laddat ner och den är helt underbar. Jag beställde skivan för ynka 70 kronor (inklusive frakt) och skickade pengarna med plusgiro.
Jag älskar billiga skivor.
Sen vet jag inte hur det gick till, men jag hamnade på ett webbhotell, alltså på en hemsida som säljer internetadresser. Jag har kollat där förr och funderat på att köpa en domän. Och vad hände? Jo, jag köpte alldeles nyss en domän för ungefär 450 spänn. Jag betalade så klart med plusgiro.
...Och tanken var att jag skulle plugga inför Naturkunskapsprovet imorgon.
Mer info om domänen kommer senare, när jag fått igång hemsidan.
Vilken underlig kväll.
Spelat teater idag. Det blir bara bättre och bättre, och roligare och roligare.
Jag har sökte ett volontärsjobb på Irland. De är rädda för busar, tjuvar och pedofiler, så alla som söker måste skicka med ett utdrag ur polisens register för att bevisa att man inte är en buse.
Att få ett sånt kostar ungefär 170 kronor, och jag skulle ha ett på engelska.
Jag kan betala in pengar med Plusgiro sedan någon månad tillbaka, och idag prövade jag det genom att betala blanketten. Sen hamnade jag på 50 hertz hemsida och laddade ner ett av deras gamla album som de nu laggt upp på hemsidan. Sedan gick jag in på deras skivbolags hemsida och kom på att jag länge tänkt köpa deras gamla samlingsskiva "Everydjur and Everymir". Jag har inte hittat den på nätet, men deras senaste samlingsskiva "Yesterdjur, Yestermir, Yesterday" har jag laddat ner och den är helt underbar. Jag beställde skivan för ynka 70 kronor (inklusive frakt) och skickade pengarna med plusgiro.
Jag älskar billiga skivor.
Sen vet jag inte hur det gick till, men jag hamnade på ett webbhotell, alltså på en hemsida som säljer internetadresser. Jag har kollat där förr och funderat på att köpa en domän. Och vad hände? Jo, jag köpte alldeles nyss en domän för ungefär 450 spänn. Jag betalade så klart med plusgiro.
...Och tanken var att jag skulle plugga inför Naturkunskapsprovet imorgon.
Mer info om domänen kommer senare, när jag fått igång hemsidan.
Om jag inte hade börjat på Angeredsgymnasiet...
Jag och Stefán såg en föreställning på Lerumsgymnasiet för några veckor sedan...
Lisette går där, och elever från musik, teater och bild (kanske dans också) hade satt upp en cabaré.
Det var väldigt bra. Många väldigt bra skådespelare, och scenografin kändes påkostad.
Fick härom dagen höra av en gammal lärare, vars dotter går på Lerumsgymnasiet, att bildeleverna hade gjort scenografin. Det var riktigt häftigt, och det kändes som en "riktig" teater.
Jag tänkte lite på hur det hade varit om jag börjat på Lerums gymnasium istället för på Angered. Det hade ju inte bara blivit annorlunda att åka till Lerum varje dag och ha helt andra lärare. Hela mitt liv hade varit annorlunda.
Jag klurade på det tidigare idag.
Om jag inte hade börjat på Angered hade jag nog lärt känna Sara, Art, Ida, Arvid, Coffe och alla de andra i klassen.
Jag hade inte känt alla de härliga människor i de andra klasserna på skolan.
Jag hade inte varit med om att sätta upp Pelle Svanslös och spelat upp den för små barn.
Jag hade nog inte haft samma öppenhet för andra kulturer.
Jag hade haft de fyra duktiga teaterlärarna Claes, Pamela, Göran eller Lena.
Jag hade inte haft chans att på skoltid göra TV-program som faktiskt sändes i TV.
Jag kom på en väldans massa saker, men till slut kom jag på att jag hade inte fått resa till Nicaragua om jag inte hade börjat på Angered.
Ja, mitt liv har formats mycket av min tid på Angeredsgymnasiet. Jag trivs verkligen. Många härliga vänner. Många härliga stunder.
Snart tar jag studenten...
Men nu måste jag springa till bussen, för vi ska repa den andra pjäsen!
Bye!
Lisette går där, och elever från musik, teater och bild (kanske dans också) hade satt upp en cabaré.
Det var väldigt bra. Många väldigt bra skådespelare, och scenografin kändes påkostad.
Fick härom dagen höra av en gammal lärare, vars dotter går på Lerumsgymnasiet, att bildeleverna hade gjort scenografin. Det var riktigt häftigt, och det kändes som en "riktig" teater.
Jag tänkte lite på hur det hade varit om jag börjat på Lerums gymnasium istället för på Angered. Det hade ju inte bara blivit annorlunda att åka till Lerum varje dag och ha helt andra lärare. Hela mitt liv hade varit annorlunda.
Jag klurade på det tidigare idag.
Om jag inte hade börjat på Angered hade jag nog lärt känna Sara, Art, Ida, Arvid, Coffe och alla de andra i klassen.
Jag hade inte känt alla de härliga människor i de andra klasserna på skolan.
Jag hade inte varit med om att sätta upp Pelle Svanslös och spelat upp den för små barn.
Jag hade nog inte haft samma öppenhet för andra kulturer.
Jag hade haft de fyra duktiga teaterlärarna Claes, Pamela, Göran eller Lena.
Jag hade inte haft chans att på skoltid göra TV-program som faktiskt sändes i TV.
Jag kom på en väldans massa saker, men till slut kom jag på att jag hade inte fått resa till Nicaragua om jag inte hade börjat på Angered.
Ja, mitt liv har formats mycket av min tid på Angeredsgymnasiet. Jag trivs verkligen. Många härliga vänner. Många härliga stunder.
Snart tar jag studenten...
Men nu måste jag springa till bussen, för vi ska repa den andra pjäsen!
Bye!
Jag i tidningen, i radio och på scenen
Hej igen!
Fullt ös, medvetslös.
Det har varit mycket. Som vanligt.
Lämnade in rapporterna från laborationerna i Naturkunskapen. Det känns som att det var "det sista", alltså att det var avslutningen på min drygt halvårslånga stressperiod, men det har jag trott lite då och då med lite allt möjligt, och så kommer det något annat jag måste göra. Vi får se...
Förra veckan hade vi föreställningar. Sju stycken, om man räknar med genrepet (länken relaterar till mitt gamla genrepskämt som jag drar så ofta jag kan). "Jaktscener" av Martin Speer var det vi spelade. Det gick bra.
En av dagarna kom Stefán och hälsade på. Gustav skötte ljuset till föreställningen och jag har alltid tyckt att Gustaf och Stefán liknar varandra. Det har jag sagt till dem, och när Stefán såg Gustav tänkte han direkt att "Det där måste vara Gustav". Samma sak med Gustav. Han hade direkt förstått att Stefán var Stefán. De har aldrig setts förr, men jag har ju berättat för dem hur lika de är. Jag fick dem att prata med varandra, och de höll med om att de var lika. Jag tog så klart kort på dem.
Det har varit kul att spela pjäsen, och det kändes faktiskt skönt igår på sista förställningen. Det var en bra avslutning. Bästa föreställningen kändes det som. Den utspelar sig i Tyskland. En ganska allvarlig pjäs. Halva klassen spelade den pjäsen, och nästa vecka spelar andra halvan av klassen sin pjäs. Vem gästspelar i den, tro? Jo, det gör jag.
Igår kom jag till skolan vid halv nio, eftersom jag trodde att vi hade lektion. Jag tog tillochmed en tidigare buss för att inte komma för sent. Det var nationellt prov för ettorna, så alla lektioner var inställda fram till klockan elva. Jag hade inga andra lektioner. Bara föreställning vid ett. Jag sov en stund uppe på skåpen och så gick jag runt och snackade med olika kompisar på skolan. Tiden flöt på rätt bra. En lärare som heter Torbjörn kom gående i en korridor. Bredvid honom gick en gammal elev. Torbjörn sa att "Du har inte så värst mycket för dig nu, eller?". Och så presenterade han mig för tjejen. Hon jobbade nu på GP och ville ställa några frågor. Jag hade ju ganska mycket tid, så det gick ju bra.
Frågorna handlade om läppglans.
Hon frågade först om jag använde läppglans. Nej, svarade jag.
-Varför inte det?
-Det är inte riktigt min grej.
Hon ställde några fler frågor och sedan tackade hon för sig.
Imorse (ska jag dra mitt gamla morse-skämt nu igen?) fick jag ett SMS.
Jag såg dig i
tidningen idag! xD Du
har härliga åsikter
kan inte annat än
hålla med! Om du
ställer upp i valet
tänker jag rösta på
dig
Det var från Goblin (Albin Johansson) som jag inte hört av på länge. Jag letade upp tidningen och där var några stycken tillfrågade om läppglans. Det var bara en pytteliten artikel, men fler har sett det. Jaja...
Nästa vecka är det premiär för "Sårskorpor". Andra havan av klassen sätter upp den. Den ska jag också vara med i, och det ser jag fram emot. Pjäserna skiljer sig åt väldigt mycket. I "Jaktscener" spelade jag en halt, sur gubbe i Tyskland efter kriget.
I "Sårskorpor" spelar jag en ganska hemlighetsfull figur, men jag får improvisera en hel del. jag ska vara ganska sprallig. Pjäsen utspelar sig i nutid, ungefär.
I ett litet rum vid teatersalen står det två vagnar med klädhängare på. På den ena vagnen hänger scenkläderna som användes i "Jaktscener". Färgerna på kläderna är beige, brun och grå.
På den andra klädhängaren hänger kläderna till "Sårskorpor". Det är alla möjliga färger. Starka färger. Någon knallgul nätbrynja. Ett par knallrosa klackskor...
Nästa vecka står jag alltså på scen igen. Det ska bli kul. Imorgon är det repetitioner, trots att det är söndag.
Nästnästa vecka ska jag vara med i radio. Mia Gerdin ringde till skolan för några dagar sedan. Hon jobbar på Sveriges Radio och har hand om programmet "Boktornet". Hon ringde till teaterlärarna och frågade om det fanns någon tjej som skulle kunna läsa högt ur en bok. De föreslog Frida, och eftersom vi hade föreställningar kom Mia Gerdin och tittade på oss. På väg till föreställningen kom hon på att hon behövde en kille som läste också, och efter föreställningen ville hon prata med mig också.
Hon förklarade att i programmet läser skådespelare stycken ur aktuella böcker. Eftersom det är gymnasievecka vecka tjugo, så tänkte de ha gymnasieelever på teaterlinjen den veckan.
Jag fick ett litet häfte med ett utdrag ur boken "Maria och Artur" av Jan Arnald.
Jag skulle kontakta Mia så fort jag hade tid, och igår eftermiddag hade jag gott om tid. Jag ringde henne och hon hade också tid. Jag åkte till TV-huset (i folkmun kallad Synvillan) och när jag kom ditt satte vi oss i en studio och började spela in. Det blev rätt OK, och det kommer att sändas 15:03 (efter nyheterna) den 15:e maj i P1. Det kanske blir jättebra... Inte vet jag.
Nu måste jag sova. Skola imorgon. Trots att det är söndag.
Fullt ös, medvetslös.
Det har varit mycket. Som vanligt.
Lämnade in rapporterna från laborationerna i Naturkunskapen. Det känns som att det var "det sista", alltså att det var avslutningen på min drygt halvårslånga stressperiod, men det har jag trott lite då och då med lite allt möjligt, och så kommer det något annat jag måste göra. Vi får se...
Förra veckan hade vi föreställningar. Sju stycken, om man räknar med genrepet (länken relaterar till mitt gamla genrepskämt som jag drar så ofta jag kan). "Jaktscener" av Martin Speer var det vi spelade. Det gick bra.
En av dagarna kom Stefán och hälsade på. Gustav skötte ljuset till föreställningen och jag har alltid tyckt att Gustaf och Stefán liknar varandra. Det har jag sagt till dem, och när Stefán såg Gustav tänkte han direkt att "Det där måste vara Gustav". Samma sak med Gustav. Han hade direkt förstått att Stefán var Stefán. De har aldrig setts förr, men jag har ju berättat för dem hur lika de är. Jag fick dem att prata med varandra, och de höll med om att de var lika. Jag tog så klart kort på dem.
Det har varit kul att spela pjäsen, och det kändes faktiskt skönt igår på sista förställningen. Det var en bra avslutning. Bästa föreställningen kändes det som. Den utspelar sig i Tyskland. En ganska allvarlig pjäs. Halva klassen spelade den pjäsen, och nästa vecka spelar andra halvan av klassen sin pjäs. Vem gästspelar i den, tro? Jo, det gör jag.
Igår kom jag till skolan vid halv nio, eftersom jag trodde att vi hade lektion. Jag tog tillochmed en tidigare buss för att inte komma för sent. Det var nationellt prov för ettorna, så alla lektioner var inställda fram till klockan elva. Jag hade inga andra lektioner. Bara föreställning vid ett. Jag sov en stund uppe på skåpen och så gick jag runt och snackade med olika kompisar på skolan. Tiden flöt på rätt bra. En lärare som heter Torbjörn kom gående i en korridor. Bredvid honom gick en gammal elev. Torbjörn sa att "Du har inte så värst mycket för dig nu, eller?". Och så presenterade han mig för tjejen. Hon jobbade nu på GP och ville ställa några frågor. Jag hade ju ganska mycket tid, så det gick ju bra.
Frågorna handlade om läppglans.
Hon frågade först om jag använde läppglans. Nej, svarade jag.
-Varför inte det?
-Det är inte riktigt min grej.
Hon ställde några fler frågor och sedan tackade hon för sig.
Imorse (ska jag dra mitt gamla morse-skämt nu igen?) fick jag ett SMS.
Jag såg dig i
tidningen idag! xD Du
har härliga åsikter
kan inte annat än
hålla med! Om du
ställer upp i valet
tänker jag rösta på
dig
Det var från Goblin (Albin Johansson) som jag inte hört av på länge. Jag letade upp tidningen och där var några stycken tillfrågade om läppglans. Det var bara en pytteliten artikel, men fler har sett det. Jaja...
Nästa vecka är det premiär för "Sårskorpor". Andra havan av klassen sätter upp den. Den ska jag också vara med i, och det ser jag fram emot. Pjäserna skiljer sig åt väldigt mycket. I "Jaktscener" spelade jag en halt, sur gubbe i Tyskland efter kriget.
I "Sårskorpor" spelar jag en ganska hemlighetsfull figur, men jag får improvisera en hel del. jag ska vara ganska sprallig. Pjäsen utspelar sig i nutid, ungefär.
I ett litet rum vid teatersalen står det två vagnar med klädhängare på. På den ena vagnen hänger scenkläderna som användes i "Jaktscener". Färgerna på kläderna är beige, brun och grå.
På den andra klädhängaren hänger kläderna till "Sårskorpor". Det är alla möjliga färger. Starka färger. Någon knallgul nätbrynja. Ett par knallrosa klackskor...
Nästa vecka står jag alltså på scen igen. Det ska bli kul. Imorgon är det repetitioner, trots att det är söndag.
Nästnästa vecka ska jag vara med i radio. Mia Gerdin ringde till skolan för några dagar sedan. Hon jobbar på Sveriges Radio och har hand om programmet "Boktornet". Hon ringde till teaterlärarna och frågade om det fanns någon tjej som skulle kunna läsa högt ur en bok. De föreslog Frida, och eftersom vi hade föreställningar kom Mia Gerdin och tittade på oss. På väg till föreställningen kom hon på att hon behövde en kille som läste också, och efter föreställningen ville hon prata med mig också.
Hon förklarade att i programmet läser skådespelare stycken ur aktuella böcker. Eftersom det är gymnasievecka vecka tjugo, så tänkte de ha gymnasieelever på teaterlinjen den veckan.
Jag fick ett litet häfte med ett utdrag ur boken "Maria och Artur" av Jan Arnald.
Jag skulle kontakta Mia så fort jag hade tid, och igår eftermiddag hade jag gott om tid. Jag ringde henne och hon hade också tid. Jag åkte till TV-huset (i folkmun kallad Synvillan) och när jag kom ditt satte vi oss i en studio och började spela in. Det blev rätt OK, och det kommer att sändas 15:03 (efter nyheterna) den 15:e maj i P1. Det kanske blir jättebra... Inte vet jag.
Nu måste jag sova. Skola imorgon. Trots att det är söndag.
