TORSDAG 3 FEBRUARI

Det stod i instruktionerna för bloggande på partilletidning.se att jag skulle hålla mig till max 2000 tecken i första inlägget. Resten av inläggen finns det ingen gräns för, sa redaktionen på Partille tidning. Det kommer de nog ångra, för nu kommer blogginlägg nummer två.

I går vaknade jag med ett ryck av att Josefin sa "Oj! Klockan är tjugo i elva!". Som tur var var vi båda lediga, men Josefin flög nästan upp ur sängen. Jag låg kvar och pillade med mobilen. Jag kollade mailen och såg att Johanna på Partille tidning hade skrivit att första blogginlägget blev kanon. Skönt. Ingen censur. Sen kollade jag Facebook och såg att någon hade länkat till en artikel i Arvika Nyheter. Mina ögon var inte riktigt vakna, men jag läste "Viktoria Lindén" och "huvudansvarig för Arviakfestivalen". Vänta lite nu... stod det där i en och samma mening? Jag gnuggade mig i ögonen och läste att Viktoria Lindén är huvudansvarig för Arvikafestivalen 2011. Jag vaknade till med ännu ett ryck, och flög upp ur sängen. Jag fattade inte att det var sant! Jag ringde upp Viktoria och gratulerade och pratade en stund. Jag gratulerade nog minst tre gånger under samtalet.

Jag ska ta det från början:
Varje sommar, sedan jag var liten, har jag varit i sommarstugan i Arvika. År 2005 var första gången jag besökte Arvikafestivalen, och jag var där som funktionär. Jag jobbade i entrén med att sälja biljetter och dela ut armband till de som redan hade biljett. Jag kom dit utan att känna någon, men lärde känna massvis med sköna människor. Det var också året då jag såg syntpopgruppen Slagsmålsklubben spela för första gången, och en av bandets medlemmar, Frej Larsson, hoppade ner i publiken och frågade om han fick låna min kamera. Sedan sprang han upp på scenen och dansade och fotograferade innan jag fick tillbaka kameran. Det var bland det coolaste jag varit med om dittills!
När jag kom hem skrev jag ett jättelångt blogginlägg om mina upplevelser.

2006 jobbade jag på festivalen igen. Jag nappade på erbjudandet om att bo inne i Taserudshallen, en gymnastiksal tillhörande Taserudsgymnasiet. Det var ingen höjdare. Några minnesvärda händelser var när jag och tre kollegor fick i uppdrag att dela ut och samla in blanketter bland festivalbesökarna. Som tack för hjälpen fick vi var sin låda chips. Alltså en kartong var. Varje kartong innehöll tjugoen tvåhundragrams påsar chips. Då var jag lycklig!
När jag kom hem skrev jag ett ännu längre inlägg än året innan, och fick då ett felmeddelande om att blogginlägget blivit för långt. Jag fick då dela upp inlägget i två delar.


Kollegan Maurits och jag. Överlyckliga!

Eftersom jag skött mig bra fick jag och Arvikakollegan Maurits (som är med på bilden ovan) erbjudande om att bli nyckelfunktionärer på 2007 års Arvikafestival. Vi tackade ja, och fick då ansvar för entrén och anställa och bossa över ett tjugotal funktionärer. När vi skulle anställa funktionärer och gick igenom ansökningarna hittade vi två tjejer som var födda 91. De var alltså bara femton år gamla. Vi tvekade ett tag, men beslöt oss ändå för att anställa dem. Det var en chansning, och det var ett beslut jag inte har ångrat. Den ena tjejen var Viktoria Lindén, den bästa funktionär jag någonsin haft. Tyvärr fick inte Maurits ledigt från Liseberg, så jag fick sköta två mans arbete helt själv. Telefonen ringde konstant och folk ställde frågor och behövde ha hjälp hela tiden. Trots att detta resulterade i att jag jobbade ca 17 timmar varje dag var även detta en jätterolig festival. Och när jag höll på att svimma av utmattning hade Viktoria koll på läget, och det var väldigt betryggande.


Mina jättefina funktionärer köpte ett fint nyckelband åt mig inne i Arvika. Jag blev nästan rörd av att de var så snälla.

Andra minnesvärda händelser från 2007 års festival är att vi byggde upp entrén efter en ritning gjord av danska designstudenter. Det blev jättefult. En annan grej var att Frej från Slagsmålsklubben ramlade in i mitt tält en kväll. Jag blev lite star-struck. Efter festivalen fick vi plocka skräp. Det gick rätt bra, eftersom jag lyckades förhandla mig till en väldans massa godis, chips och läsk till mina funktionärer mot att vi skulle städa olika områden. Vid ett tillfälle flyttade jag på en bil som vi skulle lasta upp sopsäckar på. Jag körde bilen, trots att jag inte har körkort eller vet hur man gör, så jag studsade fram på en gräsmatta, och körde nästan in i ett hus, och när jag fick stopp på bilen skrattade jag så mycket att jag ramlade ur den.
Under tiden vi städade min ryggsäck stulen. Den innehöll bland annat två t-shirts, mobilladdare och min plånbok med kontokort, ID-kort och pengar.
När jag kom hem det året bloggade jag, och fick dela upp inlägget i fem delar.


Jag sprutar eld tillsammans med några funktionärer. Arvikafestivalen 2007.

År 2008 kom jag på att jag skulle testa att videoblogga. Jag tog med en videokamera och filmade massor. Jag hade även med min dator och satt på ett kontor på festivalen och klippte materialet, och laddade upp det på nätet. Det var otroligt tidskrävande och rätt ineffektivt. Resultatet blev halvbra. Efteråt känner jag att resultatet stundtals blev rätt segt, och på den tiden var bildkvalitén på YouTube riktigt kass. Men det blev iallafall en videoblogg i tio delar. Även detta år var jag ensam nyckelfunktionär. Min önskan var att jag skulle få ha Viktoria som kollega, men hon hade flyttat till Australien.
En kul grej detta året var att jag fick en liten intervju med Frej. Intervjun ledde sedan till att jag har fått filma en del för några av Frejs andra projekt, en grej med Far & Son, och några grejer med "Maskinen" som ännu inte är klara.
En tråkig grej detta året var att min dator blev stulen från kontoret på festivalen. Det var riktigt, riktigt deppigt eftersom jag hade allt på den.


Första scenen ur första avsnittet av videobloggen från Arvikafestivalen 2008.

Allt kändes väldigt seriöst när planeringen inför 2009 års festival började. Viktoria var tillbaka i Sverige och var nyckelfunktionär på "Biljettincheckningen" (som vårt område nu hette) tillsammans med mig. Det här året fick alla nyckelfunktionärer väldigt mycket ansvar. Vi skulle inte bara anställa funktionärer och ta hand om dem, utan också göra budgetalkyler och bestämma vad som skulle köpas in till våra områden. Det hade jag aldrig klarat utan Viktoria, som gjorde ett strålande jobb. Jag hade med mig kamera igen, men den här gången blev det widescreen, och allt spelades in direkt på ett minneskort, och resultatet klipptes när festivalen var över. Tyvärr har det prioriterats lite dåligt, så trots att det var snart två år sedan har jag inte klippt klart allt, utan bara gjort åtta avsnitt, och jag tror att det ska bli tolv till slut. Videobloggen från 2009 finns här.
Det blev iallafall en rolig festival, men jag var ändå tveksam till om jag skulle orka med ett år till.


Två versioner av loggan för Arvikafestivalen 2009.

Jag hade pratat mycket gott om Viktoria, och inför 2010 års Arvikafestival blev Viktoria samordnare för hela avdelningen "Publikservice". Mycket ansvar, men jag visste att hon skulle klara det. Jag var fortfarande osäker på om jag skulle åka till festivalen. Jag sa först nej, och mina funktionärer Hanna och Petra från tidigare år blev nyckelfunktionärer för Biljettincheckningen. De frågade om jag ville jobba för dem, men jag var lite för utmattad efter de tidigare åren. Till slut tackade jag ja iallafall, och det var ett väldigt bra beslut. Vilken skillnad det var att vara "vanlig" funktionär. Det var nästan inte stressigt en enda gång, och jag hade bestämda tider att jobba. När jag inte stod med på schemat hade jag faktiskt ledigt. Det var väldigt ovant, eftersom jag jobbat som nyckelfunktionär i tre år. Jag tog även med mig en ny kamera och videobloggade i HD. Även det har prioriterats dåligt, och jag har bara lagt upp ett enda avsnitt än så länge! Men det är iallafall i full-HD.
Jag hann inte träffa Viktoria så mycket, men jag märkte ändå att hon använde sin makt till att förändra saker till det bättre. Hon har ju ändå varit med ett tag och vet var det finns brister.
Det var ett härligt år, men efter festivalens slut fick jag veta att det gått riktigt dåligt för festivalen, ekonomiskt. Det var riktigt trist, men det var inget som besökarna eller vi funktionärer märkte av under festivalen. Som tur är blir festivalen av 2011 iallafall.


Bild tagen precis innan jag ger mig av till Arvikafestivalen 2010.

I går vaknade jag alltså upp och läste att Viktoria blivit huvudansvarig för Arvikafestivalen 2011. Det är ju hur coolt som helst! Jag tror absolut inte att det är för svårt eller ett för stort ansvar för henne... Jag tror det är perfekt! Viktoria älskar musik och Arvikafestivalen, och när hon nu håller i trådarna högst upp tror jag att hon kan uträtta storverk. Eftersom det var jag som drog in henne i festivalen så känner jag mig väldigt stolt. Nu har jag nästan hunnit fatta vad det här faktiskt innebär. Tror jag. Jag har funderat på att skippa Arvikafestivalen i år, men jag vill ju inte missa Viktoria som huvudansvarig! Ja, jag vet inte hur jag ska göra, men jag är otroligt glad och stolt över Viktoria, och önskar henne all lycka till!


Jag syns i Viktorias solglasögon. Arvikafestivalen 2009.

Over and out!

P.S. Ikväll (torsdag) får ni titta på SVTB klockan 18:30, för då är det "För alla åldrar". D.S.