I förrgår skrev jag om när jag tappade min mobiltelefon i havet, och inlägget slutade med "Fortsättning följer". Det var nämligen inte slut på historien där.

Telefonen hamnade i havet på lördagen, alltså för en vecka sedan. Mitt försäkringsbolag, Trygg-Hansa, hade stängt över helgen (inklusive nationaldagen), så jag fick otåligt vänta på besked. Hur mycket pengar skulle jag få?

Jag försökte att inte ha för höga förhoppningar. Josies morbror Jonas sa att försäkringsbolag i vissa fall kan betala ut hela telefonens värde, om man köper en ny telefon av samma modell. Då bevisar man ju lite att man inte låtsas att mobilen gått sönder eller blivit stulen bara för att man ska får pengar att köpa en nyare modell. Trots att mobilen bara är lite mer än ett år gammal är den riktigt bra. Förlåt, VAR den riktigt bra innan jag tappade den i havet. Så jag kunde mycket väl tänka mig att köpa en likadan igen.

När så äntligen tisdagen kom ringde jag till Trygg-Hansa på morgonen innan jag skulle gå till jobbet. Jag försökte som sagt inte ha för höga förhoppningar. Jag köpte telefonen för lite drygt 4500 kronor, och tänkte att jag kanske bara får 3000 om jag har otur.

Jag fick prata med en handläggare och berättade vad som hänt. Jag letade fram ordern från när jag köpte telefonen och berättade datum, pris, ordernummer och var jag hade köpt den. Hon kikade lite i sitt system och sa att en HTC Legend idag kostar 4300 kronor, enligt deras siffror. Alltså skulle min telefon ha kostat 200 kronor mindre, ett år efter att jag köpt den. Det lät ju bra! Jag kanske får rätt mycket, tänkte jag.

Eftersom telefonen är mellan ett och två år gammal drog de av 40% på det priset. Ouch! Och sen drog de självrisken på 1500 spänn... Så då skulle jag få 1380 kronor. (Nu när jag räknade blev det bara 1080 kronor, men hon sa att jag skulle få 1380).

1380 kronor för en mobil som kostade 4300! Fy fan! A slap in the face. Det kändes riktigt, rikigt deppigt.

Jag gjorde den här bilden som innehåller mycket symbolik. Förutom att "det är botten" så visar den en livboj, som är gjord för att flyta. Men som inte gör det.

Jag frågade om det där med att köpa en likadan mobil och få betalt för hela mobilen, men så gick det tydligen inte till. "Men då tar jag ditt kontonummer, så sätter vi in 1380 kronor på ditt konto!" sa hon, och jag svarade, lite försiktigt och lite chockad, att "Jaa... Det finns väl inga andra alternativ?".

När jag har berättat om hur löjligt lite pengar jag skulle få har många tyckt att det var konstigt och dåligt. Min pappa, och Josies mamma, som båda har mer livserfarenhet än jag, verkade inte förvånade. Det är så det är, sa de båda två.

Efter beskedet letade jag upp den här låten, från filmen Monopol:

Sen var det en jävla massa krångel när jag väl beställde en telefon, men det tar jag nästa gång...