UPPDATERAD 13:30!

***
Skrivet 10:15:
Igår började jag som sagt 16:00 och gick till bussen sisådär en och en halv timme senare.
Första passet fick jag stå och jobba med en kollega jag pratat med en del innan. Vi pratade om diverse "missförhållanden" på Fläskeboterminalen (där vi jobbar) och han sken plötsligt upp. "Jag har sagt upp mig!" sa han, och jag har nog aldrig någonsin sett en människa se så nöjd ut. Så befriad.
Det är en månads uppsägningstid, så han har väl ungefär tre veckor kvar på Posten. Han pratade om att hans mamma tjatade på honom att han ska fortsätta jobba på Posten, men han försökte förklara för honom att Posten gör att han mår dåligt psykiskt och att det inte blir bättre av att hans mamma inte stöttar honom. Han skulle vilja be sin mamma provjobba en dag på Fläskeboterminalen så kanske hon skulle förstå.
Folk verkar tycka att jag är känslig och klen när jag kalagar, men ingen vet hur det är på det där stället. Mitt ute i ödemarken. "I Fläskebo kan ingen höra dig skrika".

Men Igor då? Kollegan hette inte Igor, men när vi stod där och sorterade paket kom en liten fjäril flygande. Eller iallafall försökte han flyga. Han var inte så skillad på det området. Han försökte flyga, men det blev mest lite vinglande och lite segelflygande. Han kom bara neråt, men aldrig uppåt.


Igor landar i en bur.

Jag tog upp honom och han var väldigt tam. Min kära kollega döpte honom till Igor.
Igor var väldigt snäll. Det var bara några minuter kvar till rasten så jag lekte lite med honom och sedan tog jag med honom när vi gick mot matsalen.


Igor på min axel.

Jag kunde sätta honom på axeln, och likt en sjörövarpapegoja satt han kvar. Efter en stund kände jag hur han började promenera upp längs min nacke. Det var inte behagligt, men plötsligt flög han iväg. Eller ja, försökte. Han segelflög ner mot golvet framför min kollega. Vi lyfte upp honom och tog med honom. Inne i matsalen var han också väluppfostrad. Satt på min hand när jag höll på att greja med maten och microvågsugnen. Folk tittade mycket underligt på lille Igor.
En kollega sa att det var en tjej. Det kunde man tydligen se på fjärilens bak. Men det tror jag inte på. I vilket fall som helst hette den Igor.

En tjej från Manpower eller Proffice eller nåt tog med sig fjärilen ut och tänkte släppa ut den. Jag sprang efter och såg henne släppa iväg Igor likt en duva. Han segelflög rakt ner på marken och blev sittande där i den kraftiga blåsten och regnet. Mördare! Jag tog upp honom och bar in honom. Han fick sitta vid en liten vattenpöl som jag hällde upp på ett litet papper på bordet. Efter en liten stund fällde han ut sin lilla snabel och sörplade i sig lite vatten.

Jag lät Igor vara i mitt skåp resten av arbetsdagen. Han fick lite vatten också. När arbetsdagen var slut hittade ja ghonom först inte, men precis innan jag skulle gå såg jag att han satt i ett av hörnen av skåpet, under en liten kant. jag tog upp honom och han följde glatt med mig hem. Han kurade ihop sig under min hand när vi promenerade till Eddies bil i regnet. När vi kom hem var Josie och hennes mor mycket skeptiska. Igor fällde ju ihop vingarna så att bara den svarta undersidan syntes. Josie fick inte se hur fin Igor kunde vara när han fällde ut vingarna. Jag blev tvingad att släppa ut Igor. *snyft*


Igor utanför huset, innan mitt farväl.

Jag tog ut honom, men han ville inte flyga iväg. Efter ett tag lyckades jag få honom att flyga iväg till husväggen, men han försökte faktiskt hoppa tillbaka till mig. Han hamnade på min hand igen, men jag sa att det nog var slutet på vår vänskap. De andra förstod inte vad vi hade. Jag släppte av Igor i en blomma och han klättrade lite på den. Sedan störtdök han rakt ner och landade på et av blommans blad. Han såg ut att överleva, så jag gick in.

Jag får nog inte se honom igen...

***
UPPDATERING 13:30: IGOR ÄR TILLBAKA!

Jisses!
Jag har varit ute vid brevlådan några gånger, men det har inte kommit någon post. Jag väntar på Sims 2: IKEA Heminredning prylpaket. Den sista gången jag gick ut var det fortfarande ingen post i lådan, men när jag ska gå in i huset igen... Vem sitter utanför dörren och väntar på mig? Jo, Igor! Han är tillbaka!

Igor dricker sockervatten.

Jag får se vad jag ska göra. Just nu är jag bara så lycklig!