Hejs!

Igår tog jag studenten.
En lång dag men massor av händelser.
Jag tänker försöka redovisa så gott jag kan.
Eftersom man ska minnas den här dagen är det bäst att jag skriver ner vad som hände.

Jag vaknade redan klockan sex av att jag hostade. Har haft rethosta ett tag nu. Riktigt irriterande. Jag tog två skedar hostmedicin (bäst före 2004) och en halstablett. Sen lade jag mig igen och somnade.

Sedan vaknade jag igen av väckarklockan. Jag klev upp och gjorde mig iordning. Jag åt två mackor, borstade tänderna och tog på mig kostymen. Pappa körde mig till skolan.

Klockan tio var det champangefrukost. En inofficiell, skulle man kanske kunna säga. Det var vi i klassen som ordnade den och några hede tagit med egen champange.
Man får inte ha med alkohol in i skolan, så vi stod på baksidan av teatersalen. Där bygger de om, så vår frukost hölls bland byggbarracker, rockwool och sågspån.


Efter det var det dags för fotografering. Art dök inte upp. Han svarade inte i mobilen (som vanligt). Han var konferenciär för skolshowen, men en liten stund borde han kunnat vara med. Om vi hade fått tag på honom. Jag sprang iväg mot gympahallen för att hämta honom, men på väg dit ringde Claes (teaterlärare) och sa att jag fick skynda mig tillbaka för att vi skulle ta kort. Alla var med på kortet utom Art.
Efter fotograferingen fick jag tag på Art. Jag förklarade var vi var och han sa att han skulle komma. Han kom efter ett tag, men fotograferna höll på att packa ihop och de sa att de inte kunde a någon "infälld" på kortet. Art sa att det inte gjorde nått och sen spang han tillbaka till gympahallen.
Resten av klassen samlades i teatersalen där vi bjöds på baguetter med kycklingsallad. Det var trevligt.

Sen sprang vi till skolshowen i gympasalen. Den var jättebra. Art var konferenciär, som sagt. Han var full också. Men det var OK.

Efter showen samlades vi i teatersalen igen. Vi fick gå fram en och en och ta emot våra betyg. Dessutom fick vi en lapp vi hade fyllt i i ettan. Den läste vi högt. Det var olika frågor om framtidsplaner, varför vi hade valt teater, m.m. Frida hade inte fyllt i någon sån, så hon fick en sammanfattning av ett av mina (ja, faktiskt) utvecklingssamtal.
Alla skrev i varandras mössor och sen var det dags att ge sig iväg.

Vi gick bortåt i korridoren mot "Personlig stil". Där var utsläppet. Det stod några klasser i kö. Nu när jag tänker tillbaka på det känns det konstigt. Det var lite spänt. Jag hade fortfarande inte insett att nu var det slut på de här åren. Jag börjar fatta nu.
Dansarna stod framför oss, trots att de skulle ut efter oss. Vi fick gå före dem, och sen släpptes vi in genom personlig stils lokaler. Sen kom vi till deras glasdörrar. Det var skyltar för rutorna så att man inte skulle se in, men jag såg några fötter tillhörandes folk där utanför, och man hörde att det var fullt av folk där utanför.

Till slut fick vi springa ut. Vi möttes av en asfaltsplan med avspärrningar en bit bort. Bakom avspärrningarna var det fullt av folk. Rakt fram var det några träd och mellan dem en ramp upp till en scen.
Väl uppe på scenen syntes ett hav av folk.
Helt sjukt.
Det var frestande att stagediva, men jag lät bli.
Vi stod där och vinkade, och jag fick syn på skylten mamma och pappa hade gjort. Det var bilden föreställande mig på väg till skolan, första dagen i första klass i lågstadiet.
Sen gick vi av scenen och ut i publikhavet.


Jag fick en bukett av mamma och pappa att hänga rut halsen. I buketten satt en Homer-figur med studentmössa. Den hade mamma sytt på själv. Den var jättecool. Många kommenterade den under dagen.

Jag hittade flaket också. På sidan hängde ett stort lakan som det stod "Dans" på. Flaket hade ju hyrts av dansklasserna.

Flaket såg lite skabbigt ut. Antagligen hade föraren kört lera i det. Det var lite torkad lera på insidan och ganska mycket rost.
Efter ett tag kom de andra, och jag hjälpte damerna upp på flaket.
Jag pratade med Art om att han fick följa med. Han sa att han hade lovat några kompisar att följa med dem hem, men kompisarna övertalade honom att följa med på flaket.

Pepparkakistanierna (Arash, Pablo och Charbel) och Goblin (Albin Johansson) kom och hejade också. Sen fick jag en blomma och en jättestor klubba av Josefin, en kompis som tog studenten från Angered förra året.

Sen klev jag upp på flaket. Art syntes inte till. När det var dags att åka såg jag honom gå med sina kompisar åt ett annat håll. Vi var tvugna att strunta i honom. Sen åkte vi iväg.
Ida, Jessica, Klara, Carolina och jag var de enda från min klass som var med på flaket.
Det gick inte så fort. Man får väl bara åka i 20 km/h när man har studenter i lasten, och det är en bit till stan om man inte åker spårvagn. Det blev ingen DJ på flaket, men någon hade lånat en CD-spelare från skolan. Batterierna var dåliga, så det blev ingen musik. Mitt CD-fodral fick ligga på flakets skitiga golv i en hög av CD-skivor, torkad lera och rost.

Jag och en tjej som heter Natalia.

Nästan alla bilar som åkte förbi tutade och folket i bilarna vinkade. Efter ett tag kom Pepparkakistanierna och Goblin åkandes bakom oss. De åkte i Chabmobilen. Charbel körde.


Nån av dansarna kom på att de hade glömt en tjej. Det var klantigt. Jag vet inte vem det var.
Vi åkte in till stan och åkte lite runt Avenyn. Jag var ganska hungrig, faktiskt. Och rejält törstig. När vi stannade för ett rödljus vinkade vi till några killar som stod utanför en restaurang. "Kan jag få en cola?" ropade jag, och en av killarna sprang fram till flaket och räckte mig sin pappmugg. Det fanns ca en tredjedel kvar i den och det var väldigt skönt att släcka törsten med. Jag tackade så gott.
När klockan var lite över fyra stannade vi på Heden. Där klev vi av och efter ett tag kom pappa och körde hem mig.
Mina skor var rostfärgade, men de skulle egentligen var svarta. Min kavaj var dammig och skitig av den torkade leran i flaket. Byxorna var också skitiga. Det kändes ganska surt att ha betalat 350 spänn för det skitflaket.

Jessica i min klass hade planerat fel.
Hon hade sagt till sina vänner och bekanta att hon skulle vara hemma vid tre. Jag sa att hon kunde få åka med oss, och pappa körde henne till Kålltorp eftersom det ligger nästan på vägen hem. Där, på en kvarterskrog de hade hyrt, satt Jessicas släkt och vänner som hade väntat i nästan tre timmar.
Pappa hade fått speciella flaggor av morbror Staffan. De satte man fast på bilen och det såg jättecoolt ut.

När vi kom hem gick släktingarna omkring i området.
Mamma och pappa hade nämligen ordnat en tipspromenad som gästerna gick.
Jag kom innanför dörren och möttes bland annat av kusin Åsas son Max som fick se Homer-dockan runt min hals. Han skrattade och sa att "Det är ju han som pratar engelska på TV!".
Det var massor av släktingar som hade gjort sig besvär och hälsat på. Även grannar kom på besök. Det hela var väldigt trevligt.
Jag fick massor av presenter. Böcker, ett glas, pengar och en T-shirt, bl.a.

Den första presenten var T-shirten. Det var en vit tröja med ett tryck föreställande mamma och pappa. En väldigt rolig present. Av syrran fick jag bland annat en pekbibel. En pekbok med ord som äpple, orm, Adam och Eva, Moses, m.m. Uppe i hörnen stod versnummer också.

Emil kom hem efter ett tag. Han hade med sig tre kompisar från kören. De sjöng några sånger. I stämmor. Riktigt bra. En kul present.
Senare kom Pepparkakistanierna och Goblin på besök också. De hade varit hos Christian, som också tog studenten igår.
Jag fick meddelande av Nina att hon tyvärr inte kunde komma, och Stefán rinde och sa att han hade ett späckat schema. Han fyllde år.
Vi åt massa mat och åt tårta. Massor av cider och champange gick åt. På allmän begäran hade vi visning av Luciaspecialen. Det verkade uppskattat.

När gästerna hade gått hem senare på kvällen tog jag en "power nap" (jag sov) ungefär en halvtimme. Eller, jag försökte, men det var för mycket tankar i huvudet så det blev bara några minuter.
När jag vaknade försökte jag piggna till och sen försökte vi damma av byxorna och kavajen. Pappa ställde sig och putsade mina skor.
På grund av allt jobb att snygga till mina nedskitade kläder förlorade jag massa tid och insåg jag att jag skulle missa bussen. Pappa hade nästan inte hunnit dricka nånting och enligt Emils alkoholmätare hade han ingen alkohol i kroppen, så han körde mig in till stan.
Jag kom till Boulevard vid tio. När jag kom in var det nästan ingen från Angeredsgymnasiet där. NTI-gymnasiet hade också sin studentfest där. Det kändes konstigt att vi skulle fira att vi gått tre år tillsammans, och så är det massa andra där som man inte känner.

Efter en timme hade fler Angeredselever dykt upp.
Kvällen var lyckad. Det var skitkul. Lite trångt ibland. Massor med folk. En hel del glassplitter på golvet.
Men det var trevligt. Jag dansade som en galning.
En del sa tillochmed till mig att jag dansade jätteballt. Bl.a. några jag aldrig pratat med förr.
Jag hade väldigt ont runt hela halsen och nacken. Skjortkragen hade skavt hela dagen, så det sved liksom hela vägen runt. Som om huvudet skulle kapas där.

Det blev rejält jättevarmt ibland av allt dansande. Jag och Leonard (i Ny Musik) tog en svalkande promenad vid halv ett. Vi gick till Jonsborgs gatukök och köpte var sin hamburgare. Leo tog en vegetarisk.

På vägen pratade vi om studenten och famtiden och allt möjligt. Leo är en jävligt trevlig prick.
Sen gick vi in på 7-Eleven för att jag skulle fylla på mitt kontantkort. Han i kassan sa "Albin! Vad vill du ha idag? Cigaretter? Snus? Kondomer?" Jag tänkte att jag kanske hade hört fel. Sa han mitt namn? Hur kunde han det? Jag kände inte igen honom.
Han såg min förvånade min och så förklarade han att det stod Albin på min studentmössa.
Det borde jag fattat.
Vi gick till Boulevard igen och fortsatte festa. Vid tvåtiden kom jag på att jag borde påminna en kompis, som jag inte tänker nämna vid namn, om att hon var skylldig mig pengar. Hon var ganska full så jag borde påminna innan hon somnar eller åker hem. Jag hittade henne på översta våningen. Hon var redigt packad.
Hon hade inga kontanter, men vi skulle gå ut till en bankomat. Först skulle hon fixa en grej, så hon bad mig vänta medan hon vinglade iväg. Sen när hon kom tillbaka skulle hon snacka med nån, så hon bad mig vänta igen. Till slut fick jag med henne och jag hjälpte henne ner för alla fyra trapporna.
Jag fick mina pengar vid bankomaten och vi lyckades komma in på Boulevard igen. Jag var rädd att hon inte skulle bli insläppt.
Jag fick höra att en annan kompis till mig blev utslängd. Han hade somnat i en soffa där inne, och när vakterna väckt honom och rest honom upp hade han däckat och ramlat omkull.

Jag stack vid tre då de flesta gick. Jag promenerade bort mot Nils Ericsonterminalen och på vägen träffade jag två danstjejer som hade ont i fötterna. En av dem tog av sig skorna. Vi väntade på spårvagnen vid Kungsportsplatsen, men den kom aldrig. En gubbe frågade mig om jag kunde tala om när den kom, men tabellen verkade inte stämma.
Han föreslog att vi skulle sno en bil, men jag var inte så sugen på det.
När jag var nästan framme vid Nils Ericsonterminalen insåg jag att det nog inte gick fler bussar hem. Tjejerna skulle ta spårvagnen hem. Jag tog en taxi och sa hejdå till tjejerna. Taxichaffören var iranie eller nått. Han sa att det kostade 263 kronor till Sävedalen. Det var lite dyrt, sa jag och då sa han direkt att han måste ta minst 250. OK, sa jag och så åkte vi.
Han var trevlig. Vi pratade om att jag gått teater och han frågade lite om var det fanns teaterlinjer och även var det fanns musiklinjer. Han frågade om vad ett lämpligt instrument för en åttaåring kunde vara och jag berättade om tjejen som spelade på en 70.000-kronorsharpa på UKM-tävligen. Han sa att priset inte spelar någon roll när det gäller ens barn.
Sen passade jag på att fråga vad han hade för utbildning, och han var utbildad tandtekninker. Typiskt. Och så blir han taxichaufför. Det brukar sägas att i Sverige har vi världens mest välutbildade taxischaufförer.

Nu ska jag sova.