Måndag 3 oktober
Efter skolan gav vi oss iväg till dansfröken Johanna. Det var lite svårt att hitta, men Alexandra gick rakt fram till en skum gubbe som stod och väntade på någon. Hon frågade om vägen och han förklarade länge. Det verkade krångligt, men vi försökte. Vi gick och gubben gick strax bakom. Han var skum. Han skulle tydligen inte vänta längre. Vi gick rakt uppåt och där skulle man gå längre upp och sedan vänster och då kom man dit bort, där borta till höger. "Kan man inte bara gå rakt dit till höger direkt istället?". Jo det kunde man ju också göra, sa gubben. Han var otäck. Vi gick direkt till höger, men gubben gick rakt fram. Han var otäck.

Vi kom hem till Johanna. Det var trevligt. Alla nicas och nästan alla svenskar. Sedan åt vi och efter ett tag satt vi i en ring och då fick alla, en i taget, prata lite om deras upplevelser i projektet. Det blev ett litet gråtkalas. Jag grät ingenting. Inte för att vara matcho, utan för att jag inte riktigt hade insett att de faktiskt skulle åka. Jag kunde helt enkelt inte gråta.

Efteråt var det meningen att vi skulle mingla och dansa, men någon skulle hem, och på fem minuter var lägenheten tömd på folk. Alla hade stuckit. Det var bara några få kvar, däribland jag. Först pratade jag med Mats om seminariet på torsdag och sedan pratade jag med Malin, Ylva och Johanna om lite allt möjligt. Sist ville Katarina prata med mig och eftersom jag satt i sängen i vardagsrummet med massa kuddar i bad jag Katarina sätta sig där och så satt vi och myste medan hon förklarade att hon skulle vilja att jag och Malin köpte presenter till nicaraguanerna för skolans pengar (mer om detta senare).


Sedan ville Nelly gå och Vanessa skulle hem till Maria. Nelly sa att hon skulle följa med.
-Men ska inte du med mig hem? frågade jag.
-Nej, du ville ju stanna här. Jag åker med Vanessa till Maria.
-Nej, men jag ska dra nu också!
-Det gör inget. Stanna du, jag klarar mig.
-Men jag ska dra nu!
Till sist fattade hon att jag verkligen hade tänkt gå och inte bara sa det för att hon skulle bli glad. Då kom de på att jag kanske också kunde följa med till Maria. Det var nog kanske OK, sa Vanessa, men Maria viste inte att jag skulle komma. Ylva och Jasmine (En kompis till Ylva som plötsligt dök upp) ville också följa med. Det viste inte Vanessa om det var så bra, eftersom egentligen bara några få nicaraguaner var inbjudna, men vi stack dit ändå. Vi fick komma in och det var trevligt.
Den coola lilla killen som dansade breakdance på festen låg och sov ovanpå en stor dubbelsäng i ett rum i lägenheten. Många av Marias släktingar var där och de var trevliga allihop. Juvert var också där. Vi snackade lite med dem och de bjöd tillochmed på lite mat. Leonardo och Linda var också där och Linda hade bakat en tårta. Den var väldigt god. Jag kollade Västtrafiks hemsida för att se när sista bussen gick och då visade det sig att det var dags att gå.
Ett förslag på sidan var att jag skulle ta vagnen några hållplatser till Bellevue och där vänta på nattbuss 591 till Partille Centrum och vänta där i 03 timmar och 58 minuter på 513 som skulle ta mig hem.
Nej tack.

Vi missade precis spårvagn nummer 11 och då skulle vi få vänta ca 25 minuter på nästa, men plötsligt kom sjuan. Det hade inte Västtrafiks hemsida sagt något om, och den klaffade jättebra med bussen hem.

Tisdag 4 oktober
På morgonen hade jag lektion och efter den träffades Katarina, Malin och jag i skolan och åkte gemensamt till Nordstan. Vi skulle köpa presenter för 100 kronor per nicaraguan. Alla skulle få samma sak. Rektorn skulle nämligen ge nicaraguanerna var sinn T-shirt från skolan och en present.
Vi irrade runt lite och klurade på vad vi skulle köpa. På turistbyrån hittade vi massageälgar (den längst till höger på bilden) som vi funderade på att köpa. De kostade 79 kronor, så vi skulle bra ha 20 kronor kvar per nicaraguan. Vi velade runt länge och kom på att några snygga nyckelband med texten "Sverige" på nog hade varit fint. De billigaste kostade 29 kronor och var fula. Vi tänkte att man kanske kunde köpa dem också och be de andra svenskarna bidra med en liten peng. Vi funderade på saken och Katarina skuttade iväg på något annat ärende. Jag och Malin gick till Åhléns för att Malin skulle köpa en stavmixer till Linda. Vi frågade hur man kunde göra med elen (i Sverige har vi 220 volt och i Amerika ca 110). Åhléns stavmixers klarade bara av 220. Då gick vi till Clas Ohlson. De hade billigare stavmixers, men bara för 220 volt. Vi frågade om det fanns omvandlare, men det hade de inte. Det fanns i andra butiker, men de kostade nästan 1000 spänn, så då fick det vara. Vi gick till turistinformationen och köpte elva massageälgar. Sedan gick vi till en souvenirbutik och klurade på de där nyckelringarna. Efter en del räknande och tänkande kom vi fram till att vi skulle skita i det. Vi tänkte ett tag köpa någon annan billig liten pryl, men vi hittade inget som passade. Jag funderade på att köpa något mer till Nelly (för mina egna pengar såklart). Malin kom på att hon några dagar tidigare hade köpt ett snyggt och billigt halsband av en guldsmed i Nordstan. Vi gick till den guldsmeden och så köpte jag ett sånt till Nelly. Det ingick örhängen också. Jättebra. Malin köpte ett dyrt halsband till Linda, istället för en stavmixer.
Sedan åkte vi tillbaka till skolan, men först köpte vi fem bullar för 20 kronor, det var ju kanelbullens dag.

När vi kom till skolan var det ju möte halv ett, och vi hade tio minuter på oss, så vi hann inte till Bamba, men hungriga var vi, så vi köpte mat på McDonalds.
På mötet delade rektorn ut presenterna. Det fanns inte tillräckligt många skol-T-shirts så några fick Ny Musik-tröjor istället. det tyckte jag var knäppt.

Sedan var jag tvungen att springa för klockan ett var det teater. "100 000 skattefritt" hette den. Riktigt rolig. Allt var bra utom en av skådespelarnas clownröst. Ja, han spelade clown en pytteliten del av pjäsen, men när han inte gjorde det var han jättebra. Alla var bra. Elmira Arikan (min kompis) var med och hon var också jättebra. Sofia Pekkari var också med och hon var också jättebra. Jag är avundsjuk å henne för hon ska vara med i Galenskaparna & After Shaves nya film. Den vill jag också vara med i!

Om ni inte har förstått det, så vill jag ännu en gång påminna om att detta, precis som alla andra blogginlägg, går att kommentera!