Det här skrev jag i Word i natt. (Hade ingen tillgång till internet):

Nu är det natt. Kvart över två är klockan. Igår lade jag mig vid halv sex eller nått (på morgonen). Jag är i Goblins sommarstuga en bit utanför Alingsås. Här är Goblin, Charbel, Pablo och jag. Har sovit här en natt och ska sova här en natt till. Vi har DVD-filmer, Nintendo 64 och min dator. Vi har sett på ”Bowling For Columbine”, Futurama och lite ”American Dad”. Vi har spelat en jäkla massa Mario Party 2 också. Ojojoj. Jävla nörd, tänker ni som tar med datorn, me nvi har använt den som DVD-spelare och så har jag en del film och TV-serier på datorn, så vi kopplade den till TV:n.

Fan vad kul vi har haft. Mycket chips. Lite glass. Mycket TV-spel. Lite sömn. Störd röst. (Ja, jag har sett på ”Varbergs Scenkonst”/”Teater Halland” (De kallar sig både och. Jag vet inte vad skillnaden är.) De spelar en massa kända pjäser men som clowner, och det är betydligt mer hysteriskt roligt än det låter. I alla fall har jag pratat som en av clownerna. Ja, jag är knäpp i huvudet, men det har jag gjort nästan hela tiden.)
Dessutom har vi badat, spelat kalsongfotboll (Fotboll, men vi hade bara på oss kalsonger. Det var på morgonen och alla var för trötta för att ta på sig andra kläder). Bastade gjorde vi också. Jävlar vad varmt det var.

Tidigare i natt hände något knäppt.
Min telefon ringde vid Halv ett när vi spelade TV-spel. Jag lät den ringa, men då kom någon på att man kunde pausa spelet. Jag tog upp telefonen och såg att det var något långt mobilnummer som jag inte hade i min telefonbok. Antagligen någon som ringt fel. Jag svarade. Jag minns inte exakt vad som sades, men ungefär det här:

- Hallå? (med min vanliga röst)
- Hej! säger en tjej i andra änden.
- Tjenare! Säger jag med knäppa clownrösten.
- Vem är det?
- Ja, jag heter Albin Olsson.
- Jaha var är du?
- Jag är hos en kompis som också heter Albin. Så tokigt! Fortfarande har jag clownröst. Jag är övertygad om att tjejen i andra änden har ringt fel, så jag väntar på att hon ska säga att hon ringt fel. Hon säger något mer som jag inte alls minns. Charbel ropar nånting högt.
- Tyst, Charbel. Jag pratar med en tjej här. (säger jag då) Jag har inte ditt nummer i min telefonbok, och jag vet inte vem du är så du har nog tyvärr ringt fel, säger jag. Men vem du än skulle ringa, så hälsa den personen från mig. Ha en fortsatt trevlig kväll! (Säger jag artigt med clownröst.)

Samtalet tar slut och jag spelar klart banan som jag inte vinner.

Efter en stund får jag för mig att jag ska titta på numret.
Oj. Det var min ex-flickvän som jag inte har pratat med sedan vi gjorde slut i slutet av mars. (Jo, hon har sagt något kort på fyllan bara, men jag har inte hunnit svara förrän hon har vinglat iväg).
Det kändes skumt. Undrar vad hon ville. Jag skickade ett SMS med texten:
”Aaah! Jag hade
inte ditt nummer
i telefonboken,
men nu känner
jag igen det. Det
Är faktiskt sant.”

Jag fick inget svar. Hon trodde nog inte på mig.

Hehe. Fan, vad klantigt av mig. Samtidigt jävligt kul. Så kan det gå ibland.

Jag har varit funktionär på Arvikafestivalen. Det har varit sanslöst kul. I alla fall när jag ser tillbaka. Jag är en jävel på att skriva långa texter, så jag ska försöka att sammanfatta dessa fem dagar.

Kom till Arvika på onsdagen. Mamma och pappa åkte upp redan i söndags. Vi har ju sommarstuga i Glava, precis utanför Arvika. Jag åkte upp på tisdagen med buss från Göteborg till Trollhättan, tåg därifrån till Kil och sedan till Arvika. Jag hade ju med datorn, så jag satt och tittade på Futurama på DVD.
Sov en natt i sommarstugan och sedan åkte jag in till Arvika för att jobba. Efter samlingsmötet med de andra funktionärerna som hade samma arbetsuppgifter som jag, var det bara jag och tre andra som inte hade fått armband...

...så vi gick iväg för att skaffa det. Snackade lite med dem. Ida, Emma och Helen. ...Och Oliver, men han hade redan band. Eftersom jag hade snackat med dem och tänkt att de verkade schyssta, beslöt jag mig för att tälta nära dem på funktionärcampingen. Vi fick våra band och traskade iväg till funkcampingen och slog upp våra tält. Jag misslyckades så klart med att få upp mitt tält eftersom mina tältpinnar inte gick att köra ner i gruset, men jag flyttade tältet till andra sidan grusvägen, så där fick jag bo lite ensam.
Följande dagar hängde jag en del med Oliver, Emma, Ida och Helen, men jag hängde med andra också eftersom jag inte ville vara för efterhängsen. De hade ju inte valt att umgås med mig.

Där orkade jag inte skriva mer, så nu fortsätter jag skriva i hemmets lugna vrå...

Jag lyckades bli polare med nästan alla kollegorna i gruppen. Vi var väl ett 20-tal som jobbade i entrén.
Jag ska som sagt försöka vara lite kortfattad för att hinna med allt, och för att ni ska orka läsa allt.

Vi fick ett chema där alla kassor, tider och personer stod med. Jag skulle bara jobba ett pass första dagen, men det låg naturligtvis just på den tiden då Slagsmålsklubben spelade. Alla bytte pass med varandra hit och dit för att de ville se olika band, och till slut lyckades jag hitta en tjej som var villig att byta pass med mig.
Jag behövde inte jobba alls första dagen. Två pass andra dagen och tre pass sista dagen. Inga dubbelpass (två pass precis efter varandra) och tre av passen var jag bara reserv, vilket betyder att man hoppar in om det är någon som inte dyker upp i tid (vilket alla gjorde, så jag behövde inte göra någonting de passen) och de andra två passen var jag nipplare (den som klämmer fast banden runt folks armar. Det är det lättaste jobbet).
Festivalen öppnade på torsdagen och en timme efter öppningen spelade... Slagsmålsklubben!
De öppnade hela festivalen och jag stod längst fram. Självklart hade jag köpt en SMK-tröja någon halvtimme tidigare.
SMK började spela, och det var fantastiskt. Första gången jag var på festival. Första gången jag såg SMK live. Det var helt underbart! Jag tog några kort med kameran. Frej (i SMK) hoppade dansande runt på scenen och plötsligt ner till publiken. Han frågade snällt om han fick låna min kamera (!!!). Det var klart han fick. Han tog kameran, hoppade upp på scenen och tog tre kort. Sedan fick jag tillbaks kameran.
Det här var helt otroligt.
Första gången jag ser SMK, och Frej, den coolaste i bandet, lånar min kamera.
Bilderna blev helt OK:

Första bilden. Närmast syns Beebop. Vad de andra heter har jag glömt.

Andra bilden Frej tog.

Den tredje bilden frej tog. Han tog den på sig själv, som ni kanske ser.

Det var en riktigt cool konsert.

Senare på dagen berättar en kompis till en kompis att SMK har sitt tält på den vanliga campingen bland de andra besökarna. De tyckte tydligen att det var roligare att tälta där än på artistcampingen. Jag förstod inte deras val, eftersom den vanliga campingen var rejält skabbig.
Iallafall hittade jag SMK:s partytält och där satt två av medlemmarna. Vad de heter minns jag inte. Sorry, men jag har inte så stor koll på det ännu.
Jag fick iallafall en bild på en av dem.

Jag frågade efter Frej. Dels för att han är cool och för att jag ville tacka honom för att han tog kort med min kamera. Jag får till svar att Frej är oberäknelig och kan vara varsomhelst.

Senare på dagen tog jag Queercaben, en rosa 50-talsbil som är "en gratistaxi för alla med någon form av sexuell läggning." Eftersom heterosexualitet är en läggning får jag åka med. Chauffören är en kvinna och bredvid henne sitter en man som nog var bög. I baksätet satt jag och två andra killar. Vi fick höra ett band som var som ett radioprogram. De snackade om homofobi. När vi nästan var framma (taxin gick mellan centrum och festiavlområdet) fick vi svara på frågor och diskutera lite om homofobi.
Väl i stan tog jag ut pengar och sedan promenerade jag tillbaka till festivalområdet. På vägen möter jag två andra medlemmar i SMK och passar på att hälsa på dem. Jag frågar om de vet var Frej håller hus och de svarar att han kan vara varsomhelst. "Du hittar inte Frej. Frej hittar dig."

Ser lite på Thomas Di Leva. Enligt någon jag snackade med har Di Leva i en intervju sagt "På många konserter brukar de kasta tomater. Men inte i Arvika...
Där kastar de bara sten."

Nästa dag går jag är jag reserv på första passet, och det kommer så lite folk så dags att jag inte behövs alls. Jag ser lite på Looptroop och senare Timbuktu (Jävligt bra). När Winnerbäck spelar vill han inte sluta. Han spelar i minst 1½ timme. En av vakterna som kallas Bamse säger efter ett bra tag "Han ger sig fan inte!".
Vid 22-tiden spelar Laleh. En väldigt fin konsert.

Nästa dag går jag som vanligt till duschrummet där vi funktionärer får duscha. I omklädningsrummet står då Frej! Visserligen påklädd, men ändå Frej.
Jag skakar hand för att hälsa och sedan en gång till för att tacka för att han tog kort. Jaha! Var det du? säger han och frågar om bilderna blev bra och så ber han mig maila dem.

Senare på dagen ser jag lite av the Ark och Håkan Hellström.

Hänger med två kvinliga kollegor som jag självklart inte minns namnet på. Vi drar till öltälten, köper Pepsi och spelar fulla.

De ska gå och se något band på Scenen Andromeda. Jag går med men vi stoppas av Jepson i the Ark. Han vill veta var man kan pissa. Jag erbjuder mig att visa vägen och mina två kvinliga kollegor går till konserten.
När vi kommer till en grind visar jag att jag har funktionärsarmband och Jepson att han har artistarmband. Sedan frågar han de i grinden om de vet vart toaletten ligger, men han hinner inte avsluta meningen förrän han tittar på mig och frågar "Du vet var toaletten finns eller?" Ja, det gör jag, svarar jag. OK, säger han och följer efter mig. Tror du jag är någon homosexuell groupie? frågar jag honom. jag tänkte att han kanske trodde att jag skulle lura iväg honom till mitt tält eller nått. Nej då, svarar han. "Men alla i bandet har flickvän ändå. Vi är inte bögar. jag blir så jävla trött på alla som säger att vi är ett bögband och tror att vi är bögar. Till slut blir man så trött på det så man slår ner de som säger så!" förklarar han allvarligt. "Så passa dig!" säger han sedan med glimten i ögat. Vi kommer fram till dörren med skylten "Herrar". Här är det, säger jag. Dörren där inne längst till vänster är pisoar! Tack så jättemycket! säger han och skakar hand med mig. Han är överlycklig, som om han inte hade pissat på åratal. Varsågod säger jag och frågar om jag kan få ta ett kort på honom. (Inte när han pissar, såklart). Självklart får jag det.

Jag går därifrån riktigt stolt.

Får veta att Frej ska sjunga med Las Palmas.
Ser Las Palmas 23:00. Ett band jag aldrig hört förut (trodde jag). Riktigt bra. En tjej går runt och säljer deras album "Därav namnet" för 50 spänn. En tjej i gänget jag följer med köper skivan. Jag ser på baksidan och får syn på låttiteln "Missbruk beivras". Vafaan? tänker jag.
Det var nämnligen så att jag en dag hörde på P3 Demo på min MP3-spelare med inbyggd radio. jag får höra låten och spelar in den i MP3-spelaren. Riktigt skön, men jag mindes inte vad bandet hette. Bara låten. Och här står jag på en skön konsert och det visar sig att det är de som gjort den. Jag köper ett exemplar jag med. i en av låtarna på konserten sjunger rappar SMK-Frej. Riktigt bra. Sedan går han av scenen och efter en stund står han i publiken. jag går fram till honom igen ochsäger att det var bra, och så lyckas jag få en bild!

Jag ser sedan klart på Las Palmas-konserten.
Sista låten de ska spela är just "Missbruk beivras", men då säger någon att de inte får spela mer. Tiden är ute. Folk buar och ropar "Missbruk! Missbruk!" "Las Palmas! las Palmas!". En tjej kommer upp på scenen och nervöst säger hon något mitt i alla buarop. "Håll käften!" Säger hon då. "De får inte spela mer. Det är säkerhetsföreskrifter". Folk buar mer, och efter ett tag får de spela av någon konstig anledning. Alla blir glada och det var en riktigt bra konsert.

På natten spelar Infected Mushroom klockan 01:00. Någon form av techno (om jag inte minns fel). Även om inte det var allas favoritgenre dansade allihop ändå. Det var trots allt sista dagen, och området skulle snart stängas. Ett härligt avslut.

Infected Mushroom på Vintergatan (den största scenen precis bredvid stora ingången där vi jobbade).

Alla hoppade omkring. Alla som stod och jobbade hoppade upp och ner och några av oss kollegor stod i en ring och dansade med egenhändigt påhittade danssteg. Det var riktigt skoj.

Senare, vid 4-tiden på natten skulle vi jobba igen. Då var det dags att riva entrén.

Vi rev bort alla skivor från ställningen och när den stora skylten med texten "arvikafestivalen 005" ramlade ner i marken applåderade vi.

När den var så got som nerplockad stack vi upp till den lilla entrén och gjorde samma sak. Vi tog bort alla plywoodskivor, och det var bara metallställningen kvar, och ett träskelett längst upp som hade varit tak. Det fick vi inte ner, så jag kom på den briljanta idén att ringa en hjullastare. En säkerhetskille anropade den och vi gav föraren instruktioner. Sedan var det bara att skratta, se på och ta kort.




Till slut var taket bara plockepinn. Det slängde vi i en fin hög, och sedan var det jobbet fixat. Chefen tyckte det var bra gjort och kollegorna kultförklarade mig.

Sedan kunde man gå och lägga sig, men jag tog en promenad tillsammans med Mauritz (en kollega). Vi stötte på två vakter som vaktade infarten för bilar. Vi stod och snackade med dem ett tag, men klockan sju på morgonen kände jag att det var dags att sova. Jag gick och la mig. Jag var glad. Det hade varit en riktigt bra festival.

Nästa morgon fanns det varmvatten i duschen och allt annat var jättebra. Jag lade mitt yttertält i solen och det torkade snabbt trots att det hade varit utsatt för mycket regn. Jag märkte några regndroppar, och jag hann precis få in det torra yttertältet i mitt vanliga tält innan det började regna, och det regnade inte ens mycket. När jag höll på att packa hörde jag röster som skrek något som lät som "Albin". Jag frågade Ida och Emma i tältet bredvid om de ropade Albin. "AAAAAAALBIIIIIIIIN!" hördes bortifrån campingen. Ja, visst ropade de mitt namn. Jag kommer, skrek jag och sprang bortåt och där stod de två kvinnliga kollegorna som jag hade supit Pepsi med. De sade adjö. Det var trist, men vi kommer säkert att ses igen.

Jag ska lätt jobba nästa år igen!

Här kommer lite andra bilder från festivalen:

Ett klistermärke som satt i sidorutan på en raggarbil.

En i security-teamet. Han (och en annan vakt) hade skrivit "Kocken ska dö!!!" på sina T-shirts.
Alla hatade nämnligen kocken. Maten var usel. Oliver var alergisk mot en massa grejer, så han fick vara utan mat några gånger eftersom ingen visste vad maten innehöll. Någon påstod att kocken hade stuckit förra året. Att natten innan sista festialdagen hade han bara stuckit.

Det var det! Jag ska fanimej till Arvika nästa år också!

Ja, nu har jag packat ner allt, och sedan packat upp datorn igen (Skulle pröva om den fick plats, och sedan skulle jag skriva det här).
Åker till Arvika snart. Bussen in till stan (ca 10 min) sedan vänta där i trekvart på en buss som kör till Trollhättan. Där tar jag tåget till Kil och där byter jag till tåg mot Arvika. Jösses.

Penus ska dit med Anus (Penus kompis Anna) och några till, så det blir iaf några jag känner där.

Om tio minuter ska jag gå till bussen. Orka släpa en stor väska med kläder och en datorväska med ator och en satans massa sladdar (Ja, den är bärbar, men man kanske vill ladda batteriet, eller tanka över bilder från kameran, eller musik till MP3-spelaren. Då krävs sladdar.) Ska nog spela datorspel eller se på Futurama DVD:er på tåget. Ha det gött, och sakna mig inte för mycket!

Hej!
Det har blibit som så att jag gör två bloggar om dagen. Lite onödigt, men det gäller att passa på. Jag ska ju vara borta på Arvikafestival och grejer.

Det här inlägget handlar om att min gode vän Art fyller 19 idag. Grattis, grattis!

Art är en snäll kompis. Vi ska antagligen göra ett TV-program tillsammans när skolan börjar. Det kommer att sändas i Öppna Kanalen, Göteborgs lokal-TV. Det ni!

Igår var det bröllop och dop på samma gång.
Det var första gången jag var på bröllop, och det var riktigt skoj.

Så här såg bröllopsparet ut:

Till vänster är det min kusin Annika och i mitten hennes nyblivne man Nisse (han är snäll). Till höger är Nisses bror som jag tror heter Anders. Han var toastmaster. Jag ska också vara toastmaster på ett bröllop om ca en månad. Får se hur det går.

När jag ska vara toastmaster kommer ca 100 gäster.
På det här bröllopet var det ca 20-30 gäster.
Det var riktigt kul och trevligt. Jag och min bror sjöng "Rövarvisan" ur Ronja Rövardotter, och det gjorde succé. Sedan sjöng han någon tysk sång och senare på kvällen när gästerna hade blivit lite fulla, sjöng vi balladen om Theobald Tor.

Annika och Nisse bor i ett fint hus i Torslanda. Sara bor också i Torslanda och jag SMS:ade henne och sa att vi var där. Hon svarade att hon snart åkte förbi där, och jag hann precis läsa SMS:et och vända mig om för att titta bortåt vägen, så kommer Sara och hennes kille, Tobbe, fräsande och vinkande i en svart Volvo.

Först gifte sig Annica och Nisse och efter det döptes Måns, deras andre son.
Sedan åkte vi hem till dem och åt och hade roligt.
De hade pool:


Jag drack Trocadero. Dels för att jag inte orkade hämta något annat, och dels för att hedra mina nya Braskit-vänner.

Här är beviset. Trocadero och mitt namn på en bordsplaceringslapp.
På talriken syns också lax tillagad på två olika sätt och ett kycklingspett. Det låg en massa annat gott på talriken, men det kom inte med på bilden.

Vi fick höra storyn om grannarna rätt många gånger. De skulle tydligen få nya grannar, och ingen i grannskapet gillade dem. De bröt mot massa bygglov och betedde sig dåligt. De som byggde var däremot snälla. De var polacker som nog jobbade för skitlöner. De bode i en barrack bredvid huset. De fick den bit av bröllopstårtan som blev över och två öl var. Jag tror de blev glada.

Vi kom till bröllopet tjugo i tre. Det började tre.
Vi kom hem vid tre på natten. Sista timmen satt bara vi, brudparet och brudens far och hans nya(Min farbror Kjell och hans Britt). Det var mysigt. Brudgummen var rätt full, men inte gapig. Bara vinglig.

Nu har mamma och pappa åkt till sommarstugan utanför Arvika. Jag drar också på tisdag. Åker buss och tåg. Sedan bor jag en natt i sommarstugan och sedan jobbar jag på Arvikafestivalen. Får antagligen inte tag på Internet på någon vecka, så jag får blogga när jag kommer hem. Datorn ska iallafall med till sommarstugan. Annars dör jag.

Idag tänkte jag chatta med Sara. Det gick inte bra:

Albin Olsson säger:

Sara säger:
mHEEEEEEEEEEEEEEJ
Sara säger:
¨jag har en 3mobil!!!!!
Albin Olsson säger:
Det var tråkigt att höra.
Sara säger:
haha visste du skulle säga så!!!
Sara säger:
avundsjuk elle
Sara säger:
vet du??
Albin Olsson säger:
Nej? Låt mig gissa! Ingen annan av dinna kompisar har 3-mobil? Din 3-mobil krånglar? Du kommer inte fram till 3-supporten? Du har insett att 3-mobiler är skit?

Sedan var hon offline. Tror hon blockade mig, men enligt olika källor var hon offline på riktigt.
Blockade hon mig så förtjänar jag kanske det.

Till saken hör att jag hatar 3-mobiler.

Det är varmt och det är jobbigt.
Vi ska på bröllop klockan två. Då ska vi ha svarta kostymer. Det blir extra varmt.
Det är ett kombinerat dop och bröllop. En liten bebis döps och föräldrarna gifter sig. Det blir nog billigast så.

Det är roligt att blogga. Jag betalar ingenting för den här bloggen, och därför är det lite reklam här och var. T.ex. fanns det länkar till varor på sajten Amazon.com. Som tur var kunde man ta bort dem, men det var så fult när det var tomma listor i kanten som hette "Film", "Böcker" och "Musik", så jag tänkte att det måste finnas nånting där.
Eftersom listorna endast fick innehålla prylar från Amazon.com beslutade jag mig för att lägga till en bok om den gamla bilen "Volvo Amazon", en film som hette "Fire on the Amazon" och en skiva som hette "Amazon Rain Forest".
Jag tyckte att det blev bra.

Nu ska pappa klippa mig lite och sedan vill jag äta frukost.
Sen ska vi på dop/bröllop och jag och brorsan ska kanske sjunga en liten låt från Ronja Rövardotter.

Vi får se hur det går.
Over and out!

Förut kom jag hem från tältfesten.
Först skrev jag en blogg om första bränningen men nu skriver jag en ny om vad som hände igår och idag.

Vi brukar fästa, jag och Pablo Pabman Pabby.
Oftast är Goblin Gobbsi Gobby med.
Ibland är Chrill med.
Ibland är Charbel Chabman Chubby också med, men han jobbar ofta i affären eller läser läxor så han är inte med så ofta.
Ibland är Arash Arr Armani med, men han brukar cepa på MSN när vi bestämmer vad vi ska göra, så han får inte vara med så ofta.

Det var nog Pabman som bestämde att fest stavas fäst.

Igår skulle vi ha tältfest. Vi åkte till Härlanda Tjärn och badade, och sen gick Pablo hem för att äta. Då gick Goblin och jag hem till mig och hämtade min dator och Futurama-DVD:er. Sedan gick vi till Pab, och då gick Goblin hem till sig och hämtade tält. jag och Pab hämtade sovsäckar hos Pabs Mamma. Sedan gick vi till Pabs pappa och väntade på Goblin. Han bor jättelångt bort, men han fick låna min cykel för jag är snäll.
Pablo hade ätit fisk och potatis. Det fans två fiskbitar och en potatis kvar. De åt jag upp för jag var hungrig. Det fick jag göra. Men jag försökte göma fiskbiten bakom ryggen när Pabs pappa kom, för det såg dumt ut annars. Han såg fiskbiten och frågade om jag var hungrig.

Blablabla. Tråkigt.

sedan stack vi till härlanda Tjärn igen och eldade. Vid grillplatsen. Vi grillade piroger.

Det gick ganska bra. (Pablo är han som ser ut som en Chilenare. Goblin är han med långt hår. Pablo är Chilenare)

Men de blev lite brända.

Jag vilel ha ändå. Det såg gott ut.

Men den bilden blev inte bra, så jag tog en på mig själv.

Som blev så här:

Nästan likadan, alltså.

Jag tittade på utsikten och trodde att den var fin, för det var tre tjejer som badade.

Det visade sig att utsikten inte alls var fin, för sedan badade vi, och då såg vi att vi kände tjejerna och de är inte fina. Dessutom är de kriminella.

Sedan gick tjejerna hem och vi badade utan dem.
Sen gick vi uppoch eldade vi ovanpå grillen.

Man kan elda med allt. Pirogförpackningar, pinnar, tändare (det smäller roligt) och löv.
det går väldigt bra att elda med tändvätska. (Det är därför det brinner så bra på bilden där uppe!)
(...Och på bilden här nedanför)

Pablo tyckte om att hälla tändvätska på elden. Och överallt.

Sedan ville de posa (posera på engelska) och då såg de ut som Backstreet Boys eller nått.

Sedan gick vi och la oss efter att ha försökt få upp tältet jättelänge och faktiskt lyckats.
Vi låg i tältet och tittade på Futurama på DVD, för jag har en bärbar dator med DVD-spelare.

Nästa morgon vaknade vi av att en traktor hälsade på. Det var en gubbe som tömde papperskorgar. Traktorn var inte tyst. Därför vaknade alla. Utom Pablo.


Sedan tog jag kort på Goblin när han sov, men han hade kläder på sig, för han hade klätt på sig för han sov inte på riktigt och jag skriver konstigt nu.

Killen till vänster är jag om ni inte har begripit det redan. Killen längst till höger är Goblins mobil.

Sedan gick vi hem.
Då hittade jag och Pab en död groda.

Det ser ut som att Pablo hade trampat på den.


Det ser ut som att Pablo har klämt den med sitt knä.


Det ser ut som att grodan är död.

Sedan kom jag hem och då hade mamma och pappa kommit hem från sommarstugan.
Mamma frågade om jag hade hört om terroristattacken mot London, men det hade jag inte.
Hon trodde jag skojade, men jag hade inte sett på TV på flera dagar. Sedan läste jag GP.
jag har fortfarande inte fattat det riktigt.

Hejdå!

Den tredje i denna månad var det dags för några släktingar att åka hem, efter att de hade bott hos oss i två nätter. En av släktingarna (Som heter Malin) ville ha Slagsmålsklubben på en CD, och då kom jag på att jag inte hade prövat min brännare i min nya, fina dator.

Jag hade bunkrat upp med 10 CD-R skivor (Ojojoj, vad många!) eftersom priserna på tomma CD-skivor vid inköpstillfället ännu inte hade höjts, så jag tog en skiva och brände Slagsmålsklubbens "Den svenske disco" från 2003.
Det hela var mycket högtidligt och vi firade genom att lyssna lite på skivan (Som bilden visar fungerade det bra).

Sedan firade vi ännu mer genom att bränna två skivor till. Slagsmålsklubbens "Sagan om konungens årsinkomst" och Timbuktus "Alla vill till himmelen".

Den här vackra bilden visar brännaren (Den konstiga grejen som sticker ut från den konstiga lådan), min dator, små delar av mitt rum och originalskivan (Skoja bara, den är också bränd!).












The End!

Jo, jag ramlade en dag in på www.braskit.se, och tyckte att det därmed bloggar verkar roligt.

Idag har jag tagit tummen ur... USB-porten och startat en blogg. Jag skaffade en ny, fin dator härom veckan och på något vis kände jag att det här... Det här är ett bra tillfälle att börja blogga. Håll i hatten, för jag har bara börjat!

Välkommen till min nya blogg!

Jag har för ca 30 sekundersen startat en blogg, så vi får se hur detta går.