Det här skrev jag i Word i natt. (Hade ingen tillgång till internet):

Nu är det natt. Kvart över två är klockan. Igår lade jag mig vid halv sex eller nått (på morgonen). Jag är i Goblins sommarstuga en bit utanför Alingsås. Här är Goblin, Charbel, Pablo och jag. Har sovit här en natt och ska sova här en natt till. Vi har DVD-filmer, Nintendo 64 och min dator. Vi har sett på ”Bowling For Columbine”, Futurama och lite ”American Dad”. Vi har spelat en jäkla massa Mario Party 2 också. Ojojoj. Jävla nörd, tänker ni som tar med datorn, me nvi har använt den som DVD-spelare och så har jag en del film och TV-serier på datorn, så vi kopplade den till TV:n.

Fan vad kul vi har haft. Mycket chips. Lite glass. Mycket TV-spel. Lite sömn. Störd röst. (Ja, jag har sett på ”Varbergs Scenkonst”/”Teater Halland” (De kallar sig både och. Jag vet inte vad skillnaden är.) De spelar en massa kända pjäser men som clowner, och det är betydligt mer hysteriskt roligt än det låter. I alla fall har jag pratat som en av clownerna. Ja, jag är knäpp i huvudet, men det har jag gjort nästan hela tiden.)
Dessutom har vi badat, spelat kalsongfotboll (Fotboll, men vi hade bara på oss kalsonger. Det var på morgonen och alla var för trötta för att ta på sig andra kläder). Bastade gjorde vi också. Jävlar vad varmt det var.

Tidigare i natt hände något knäppt.
Min telefon ringde vid Halv ett när vi spelade TV-spel. Jag lät den ringa, men då kom någon på att man kunde pausa spelet. Jag tog upp telefonen och såg att det var något långt mobilnummer som jag inte hade i min telefonbok. Antagligen någon som ringt fel. Jag svarade. Jag minns inte exakt vad som sades, men ungefär det här:

- Hallå? (med min vanliga röst)
- Hej! säger en tjej i andra änden.
- Tjenare! Säger jag med knäppa clownrösten.
- Vem är det?
- Ja, jag heter Albin Olsson.
- Jaha var är du?
- Jag är hos en kompis som också heter Albin. Så tokigt! Fortfarande har jag clownröst. Jag är övertygad om att tjejen i andra änden har ringt fel, så jag väntar på att hon ska säga att hon ringt fel. Hon säger något mer som jag inte alls minns. Charbel ropar nånting högt.
- Tyst, Charbel. Jag pratar med en tjej här. (säger jag då) Jag har inte ditt nummer i min telefonbok, och jag vet inte vem du är så du har nog tyvärr ringt fel, säger jag. Men vem du än skulle ringa, så hälsa den personen från mig. Ha en fortsatt trevlig kväll! (Säger jag artigt med clownröst.)

Samtalet tar slut och jag spelar klart banan som jag inte vinner.

Efter en stund får jag för mig att jag ska titta på numret.
Oj. Det var min ex-flickvän som jag inte har pratat med sedan vi gjorde slut i slutet av mars. (Jo, hon har sagt något kort på fyllan bara, men jag har inte hunnit svara förrän hon har vinglat iväg).
Det kändes skumt. Undrar vad hon ville. Jag skickade ett SMS med texten:
”Aaah! Jag hade
inte ditt nummer
i telefonboken,
men nu känner
jag igen det. Det
Är faktiskt sant.”

Jag fick inget svar. Hon trodde nog inte på mig.

Hehe. Fan, vad klantigt av mig. Samtidigt jävligt kul. Så kan det gå ibland.