Dialektmannen begins
Den sjuttonde augusti 2007 blev uppringd av en tjej som heter "Emma". Hon jobbade på Sveriges Radio och ingick i radioprogrammet Christers redaktion. Veckan innan hade jag ringt in för att tävla i deras talangjakt. Folk ringde in och lät som gråtande bebisar, mössen i Askungen och bråkande katter. Jag hade tänkt visa upp mina dialekthärmarkunskaper. Killen i slussen lät imponerad och skrev upp mig som "Dialektmannen". Han sa att de skulle ringa upp inom en halvtimme, men de hörde inte av sig. Jag tänkte att det nog var bäst, så att jag slapp skämma ut mig i riksradio. Men de ringde alltså upp mig veckan därpå och jag fick vara med och tävla i deras femte och sista deltävling. Programledarna lät mig berätta lite om hur och varför jag började härma dialekter, och samtidigt som jag berättade ropade en av programledarna ut olika dialekter, och det gällde då för mig att snabbt byta dialekt. Det var riktigt roligt, faktiskt. Klippet finns att ladda ner i MP3-format här.

Eftersom det var sista delfinalen var det final redan veckan därpå. De spelade upp klipp med vinnarna från de fem deltävlingarna, och när de spelade upp klippet med mig kunde jag höra i bakgrunden hur programledarna försökte kväva sina skratt. Jag vann hela finalen, och det kändes jätteroligt. Klipp från finalen finns här.

Först tänkte jag att det bara var en liten tävling som ingen lyssnade på, men jag upptäckte att det var många som hade lyssnat och blivit impade. Jag fick en hel del bra respons. I oktober ringde Christerredaktionen upp mig igen. De skulle ha ett helt program om dialekter och ville att jag skulle inleda programmet. Vilken ära! Även det finns så klart att lyssna på. Jag hade tydligen imponerat på hela redaktionen.

Men det var inte slut där! I januari 2008 blev jag uppringd av redaktionen på Sveriges Radio P4 Göteborg. Alla P4:s lokalredaktioner skulle dra igång ett gemensamt dialektprojekt under tre veckor, och olika experter, sakkunniga och några kändisar bjöds in. Och så jag. Måndagen den 14 februari sände Peo och Carina direkt från Drottningtorget. De intervjuade förbipasserande, och hade också två gäster. Jenny Nilsson, doktor i nordiska språk, och så jag. Det var ärofyllt att bli ombedd att vara med i radio igen, och dessutom att jag hade blivit någon form av dialektexpert i Sveriges Radio.
Redan på torsdagen ville de ha med mig igen, och det ställde jag ju så klart upp på.


Bilden (och bildtexten) som syntes på Sveriges radios hemsida.

Varför började jag med dialekter egentligen? Jag tyckte helt enkelt att det var kul och så märkte jag att jag hade lätt för det. Jag lär mig dialekter genom att helt enkelt härma. Jag är exempelvis inte så bra på gotländska, eftersom jag inte har hört den speciellt mycket alls.

Eftersom jag både är skådespelare och dockskådespelare fick jag i "För alla åldrar" spela några kunder i frisersalongen och några gäster hos Professorn. Som jag skrev i ett tidigare inlägg skickade jag med en länk till dialektmannen.se i mitt första mail till BLA Stockholm, och det ledde till att personerna jag spelade hade olika dialekter. Min favoritdialekt är östgötskan, men min version av östgötska ansågs för utflippad, så den fick jag inte använda i programmet. Jag fick däremot spela en hamnarbetare från Vasa (i Finland), en värmländsk student och en skåning för att nämna några.


Några av mina roller i För alla åldrar. Från vänster: Kunden med afro i Pengaavsnittet, hamnarbetare från Vasa och en tennisspelare från Falun.

Nu har jag ingen aning om hur jag ska avsluta det här blogginlägget på ett naturligt, men ändå fyndigt sätt. Därför kommer här, helt orelaterat, en bild på en 3D-modell av Oves gatukök. Modellen är synlig i lagret "3D-byggnader" i programmet Google Earth.


Over and out!