I förrgår hämtade jag mina kostymbyxor som hade lagts upp av butiken.
Igår invigdes kostymen när en av mina morbröder begravdes. Jag och mina bröder var väldigt stiliga, men det har jag tyvärr inga bilder på.
Begravningen var väldigt fin, men också väldigt sorglig. Vänner och bekanta hade samlats, och både min morbrors fru och vänner i folkdanslag var klädda i folkdräkt. Innan tänkte jag att det skulle bli konstigt, men det var faktiskt jättefint och hedrande.

I slutet av begravningen spelades Benny Andersons "Vår sista dans". Det var riktigt, riktigt sorgligt.



Det här var den tredje begravningen i mitt liv. Farfar dog strax innan jag skulle börja gymnasiet för många år sedan, och i slutet av förra året begravdes min kusin.

På fredag nästa vecka begravs min mormor. Det kändes så knäppt när jag, efter gårdagens minnesstund, sa hejdå till släktingarna och vi sa att "Vi ses nästa vecka". Det är nästan komiskt. Men samtidigt inte alls.

Jag har inte brytt mig om att hänga in kostymen i garderoben.
Den ska ju användas så snart igen.