Albin rundar av (Partille Tidning)
Igår morse skickade jag in mitt sista blogginlägg till Partille Tidning. Rubriken på mitt inlägg var "Albin rundar av", men de valde att byta ut det mot "Bloggandet gav mersmak". Jag har jo bloggat mycket innan, men jag kanske kommer att blogg amer efter det här. Vi får se. Det har varit kul iallafall. Så här blev mitt sista inlägg:
TISDAG 8 MARS
Bloggandet gav mersmak
Ja, då var vi framme vid mitt sista blogginlägg för Partille Tidning.
Det här gick fort.
Sju inlägg har det blivit (Detta medräknat), och ni har fått läsa om Allram Eest, mina minnen från grundskolan, Dialektmannen, att jag har löjligt många t-shirts och att min kompis är huvudansvarig för Arvikafestivalen 2011.
Som en bonus fick ni också en bild på en 3D-modell jag gjort.
Jag har hunnit med ganska mycket, med andra ord. Det har varit kul och spännande och jag vill passa på att tacka Partille Tidning för förtroendet. Tackar, tackar! Det här gör jag gärna om (hint, hint).
Jag har inte bloggat om min kära mormor, som ofta reste landet runt för att träffa barn, barnbarn och barnbarnsbarn, lätt cyklade flera mil och bakade världens godaste kakor, ända fram till sin död
förrförra veckan. Hon hann nästan med att bli 95. Jag har heller inte bloggat om när jag bodde en månad hos en familj i Nicaragua (som ligger i Centralamerika, och inte Afrika som en del verkar tro). Min Josefin har jag inte heller bloggat så mycket om. Men det tror jag inte att hon är arg för.
TISDAG 8 MARS
Bloggandet gav mersmak
Ja, då var vi framme vid mitt sista blogginlägg för Partille Tidning.
Det här gick fort.
Sju inlägg har det blivit (Detta medräknat), och ni har fått läsa om Allram Eest, mina minnen från grundskolan, Dialektmannen, att jag har löjligt många t-shirts och att min kompis är huvudansvarig för Arvikafestivalen 2011.
Som en bonus fick ni också en bild på en 3D-modell jag gjort.
Jag har hunnit med ganska mycket, med andra ord. Det har varit kul och spännande och jag vill passa på att tacka Partille Tidning för förtroendet. Tackar, tackar! Det här gör jag gärna om (hint, hint).
Jag har inte bloggat om min kära mormor, som ofta reste landet runt för att träffa barn, barnbarn och barnbarnsbarn, lätt cyklade flera mil och bakade världens godaste kakor, ända fram till sin död
förrförra veckan. Hon hann nästan med att bli 95. Jag har heller inte bloggat om när jag bodde en månad hos en familj i Nicaragua (som ligger i Centralamerika, och inte Afrika som en del verkar tro). Min Josefin har jag inte heller bloggat så mycket om. Men det tror jag inte att hon är arg för.
Inte heller har jag bloggat om att jag tycker att öl är jätteäckligt, men att jag älskar ölkorv. Eller om att jag har bott hemma hos Josefins föräldrar i 1½ år. Eller att jag älskar att bada och då oftast håller mig under vattnet. Eller om den där tjejen som sårade många av mina vänner, och behandlade mig som skit i tre år. Men det
hade bara blivit deppigt och tråkigt att blogga om. Jag har försökt blogga om lite mer glada och roliga saker. För det mesta.
När jag frågar Josie (Josefin) om hon har någon underlig fakta om mig nämner hon att mina fingrar blir otroligt skrynkliga otroligt fort, och att jag kan äta nästan hur mycket som helst.
Nu vet jag inte riktigt vad som händer. Om jag kanske ska börja blogga mer i min egen blogg. Jag har iallafall fått mersmak. Jag bloggade väldigt flitigt förr, men det senaste året har det knappt blivit ett inlägg i månaden. Och så måste jag verkligen ta tag i videobloggarna från Arvikafestivalen. Både 2009 och 2010 års videobloggar är
ofärdiga, och nu har jag ju faktiskt en ny dator som jag köpte för att kunna redigera film så snabbt och lätt som möjligt.
Adjö, kära läsare!
Vi får helt enkelt se vad det blir av mig, och vad jag hittar på.
Kanske kommer ni få läsa i Partille Tidning om mina framtida påhitt?
hade bara blivit deppigt och tråkigt att blogga om. Jag har försökt blogga om lite mer glada och roliga saker. För det mesta.
När jag frågar Josie (Josefin) om hon har någon underlig fakta om mig nämner hon att mina fingrar blir otroligt skrynkliga otroligt fort, och att jag kan äta nästan hur mycket som helst.
Nu vet jag inte riktigt vad som händer. Om jag kanske ska börja blogga mer i min egen blogg. Jag har iallafall fått mersmak. Jag bloggade väldigt flitigt förr, men det senaste året har det knappt blivit ett inlägg i månaden. Och så måste jag verkligen ta tag i videobloggarna från Arvikafestivalen. Både 2009 och 2010 års videobloggar är
ofärdiga, och nu har jag ju faktiskt en ny dator som jag köpte för att kunna redigera film så snabbt och lätt som möjligt.
Adjö, kära läsare!
Vi får helt enkelt se vad det blir av mig, och vad jag hittar på.
Kanske kommer ni få läsa i Partille Tidning om mina framtida påhitt?
Kommentarer:
Trackback
