"Lägger Arvikafestivalen ner? Tyckte jag hörde det på radio nyss..."

Nej, det kan inte stämma, tänkte jag. Senast i torsdags pratade jag med min vän, tillika huvudansvarig för Arvikafestivalen 2011, Viktoria. Och det lät inte så deppigt. Jag gick snabbt in på Sveriges Radios webbsajt och såg direkt rubriken "Arvikafestivalen ställer in".

Så deppigt!
I år hade jag tänkt låta bli att åka till Arvikafestivalen. Efter att ha jobbat där sex år kände jag att det räckte. Men så blev Viktoria huvudansvarig, och så bokades Slagsmålsklubben (som tidigare var en självklarhet på Arvikafestivalen, men som inte spelat där de senaste åren), så jag hade tänkt åka dit som besökare.

Men nu blir det ingenting.
Det känns som att något har gått lite sönder inom mig.
En liten bit av mitt hjärta har brustit. Det är faktiskt jättetrist. Arvika betyder mycket för mig, och nu är det så klart mycket upprörda känslor. Förra året ställde Hultsfredsfestivalen in, och folk blev jätteupprörda och tyckte att det var elakt. Nu är det Arvikafestivalen, och de känner också att de inte kan genomföra festivalen. Då finns det ingen annan utväg. Tyvärr.

Jag tänker på alla de som ska jobba, och har jobbat med Arvikafestivalen 2011. De som jobbat och som nu inte kommer få se resultatet av sitt slit. De som planerat att jobba, och som antagligen får att mail av sina nyckelfunktionärer där det står "Tyvärr. Det blir inget."

Och så tänker jag på Viktoria som är kapten för det stora skeppet, som har styrt denna stora festival och som nu blivit tvungen att fatta beslutet om att det inte blir något. Att den stora båten inte kommer att komma i hamn.

Urs! Det är verkligen superdeppigt! Arvikafestivalen betyder mycket för mig.
Jag ska försöka klippa klart videobloggarna från festivalen 2009 och 2010. Det vore ju alltid nåt...