Josie vaknade imorse av att hon knappt kunde andas. Jag var dödstrött efter den hektiska helgen, men lyckades släpa mig upp ur sängen för att följa med henne till vårdcentralen.

Vårdcentralen i Västra Frölunda har ett omständigt system där man först tar en gul nummerlapp och sätter sig ner och väntar. Det kan ta hur lång tid som helst. Olika sköterskor kommer ut och ropar upp nummer, och ropas ens nummer upp får man följa med in på ett rum och berätta vad man har för problem. Sedan får man gå ut och ta en röd nummerlapp och vänta i samma väntrum igen. Det kan också ta hur lång tid som helst, men då får man iallafall veta hur lång tid de uppskattar att det kommer ta. När ens nummer ropas upp får man gå fram till en lucka och betala, och sedan blir man hänvisad till ett annat väntrum. Där behöver man ingen lapp, utan väntar tills ens namn ropas upp av en läkare som sedan undersöker en. Efter undersökningen brukar man få gå till "labbet" för provtagning. Då sätter man sig i ett litet väntrum och... Ja, just det: Tar en nummerlapp.

En härlig process, men det gick ganska snabbt imorse. När Josie tagit en röd lapp smet jag iväg och köpte två lussekatter, en liten chokladbit och en julmust till Josie. Och en julmust till mig. Ingen av oss hade ätit någon frukost. När jag kom tillbaka satt hon i ett nytt väntrum och blev glad över mina gåvor. Efter läkaren, och labbet fick Josie komma till ett rum där hon fick inhalera medicin som vidgade luftvägarna. Det hjälpte, men jag var tvungen att gå till jobbet mitt i "behandlingen".

På jobbet var det lagom stressigt. Det var inte jättemycket kunder, men vi var lagom många i personalen, så vi hade tid att få ut nästan alla böcker som kom idag och under den superstressiga helgen. Josie kom och hälsade på efter behandlingen, och hon mådde bättre.
Det blev väldigt mycket paketinslagning för min del. Men det är rätt kul, och kunderna tycker att mina paket blir jättefina.

Det märkligaste var när jag slagit in fyra pocketböcker åt en kund, och kunden efter köpte en rulle presentpapper och några juletiketter.
"Jag vill gärna ha det inslaget" sa hon.
"Hehe! Ja, det hade varit nåt" svarade jag.
Sen tittade jag på henne och insåg att hon menade allvar. Hon ville att jag skulle slå in hennes presentpappersrulle.
"Det är en juklapp till jobbet" förklarade hon.
Så jag drog ut en lång bit av butikens inslagningspapper och slog in hennes rulle tillsammans med julklappsetiketterna. Det blev ett fint paket. Men det hela var väldigt, väldigt märkligt.


Ett mystiskt, avlångt paket. Cirka en meter långt.

Bilden ovan laddade jag upp på Facebook och skrev "Jag har slagit in något åt en kund. Kan ni gissa vad?". Jag har fått många förslag, men ingen har gissat rätt. Några av förslagen är ölkorv och kalenderljus.

Imorgon ska jag vara ledig och ta det lugnt. Ha det gött!