Inspelningen över
Nu är jag hemma i Frölunda igen.
Jag har inte varit på blogghumör på länge, trots att det är mycket som har hänt.
Efter sista inspelningsdagen flyttade BLA Stockholm från studion. Vi höll på ända från måndagen till fredagen med att flytta saker. Rekvisita, dockor, datorer och möbler. Det var slitigt, men vi hann. När vi skulle köra dockorna från studion packades de ner i speciella lådor och surrades fast på en släpvagn. Vi släppte av en kollega vid Brommaplan, och när vi skulle åka vidare kopplade vi loss vagnen i en vändzon, vände bilen, vände släpvagnen för hand och kopplade ihop dem. Jag satte på släpvagnen lite löst på kroken och trodde att Petter såg det och skulle sätta fast den ordentligt. Det såg ut som att han gjorde det, och sen åkte vi. Efter bara några meter hörde vi ett konstigt ljud. När jag tittade i backspegeln på passagerarsidan såg jag hur släpvagnen såg ut att vilja köra om bilen på insidan, alternativt köra upp på gångvägen. Som tur var fanns det inga personer på gångvägen, och en bra bit bakom bilen var trafikljusen röda, så den vanligtvis hårt trafikerade Drottningholmsvägen var fri från andra bilar just då. Vi skuttade ut ur bilen och satte fast släpet ordentligt. Alla lådor satt kvar på vagnen och allt gick bra.
Det kunde gått illa för Franke, Ester, Lipton, Silvia, Abbe, Bebbe och en massa andra dockor som enligt mig är en bit svensk TV-historia. Förresten kostar dockorna från ungefär 50.000 kronor och uppåt. Styck.
Släpvagnen med de dyrbara dockorna.
På fredagkvällen kom Josie med X2000 från Göteborg. Jag mötte henne på tågperrongen och sen gick vi ner till tunnelbanorna. Josie visste inte vart vi skulle. Det visste jag. Vid Medborgarplatsen sa jag plötsligt att vi skulle gå av, och när vi kom upp ur underjorden svängde jag snabbt in på hotellet Scandic Malmen. Där bodde vi sedan i två nätter. På lördagkvällen såg vi Iron Man 2 på bio, och på söndagen hade vi lite långtråkigt, så vi gick på bio igen och såg Kick Ass.
Innan Josie skulle komma funderade jag på hur jag skulle ta mig hem. Petter (min chef) sa att när Josie skulle komma till Stockholm, så slutar jag och får åka hem när jag vill. Jag skulle få bo kvar i Petters gäststuga och Josie skulle få bo där också. Hon hade bokat en bussresa hem. Det skulle ta runt sex timmar, men jag var inte sugen på att åka buss. Skulle jag åka med henne eller skulle jag ta flyget som tar 45 minuter (Bromma - Landvetter)? Bussresan kostade strax över 300 spänn, flyget 499, och tåg kostar ungefär 700 kronor och uppåt. Jag klurade ett tag men beslutade mig till sist för att köpa en flygbiljett till mig, och en till Josie.
Efter filmen (Kick Ass) hade vi lagom mycket tid att ta oss till hotellet, hämta väskorna, och åka till Bromma flygplats. När vi kom till hotellet stod det vakter utanför och inne i lobbyn var det fullt av folk. Och champagneglas. Jag tängde mig fram till disken och fick en nyckel till bagagerummet. Vi satte i nyckelkortet i hissen och kortläsaren gav ifrån sig det coola hightech-ljudet och hissen åkte ner. Vi kom fram till bagagerummet, men när vi satte in nyckelkortet i dörren hände ingenting. Inget coolt ljud, och dörren gick inte att öppna. Jag åkte upp och fick ett annat kort. Även det fungerade i hissen, men inte på dörren till bagagerummet. Det blev mer och mer folk i lobbyn och alla verkade göra sitt bästa för att stå ivägen och ingen ville flytta på sig.
Tjejen bakom disken ringde på vaktmästaren. Jag åkte ner och väntade vid bagagerummet. Efter en kvart hade vaktmästaren inte kommit, så Josie åkte upp och frågade i lobbyn. Hon kom ner och sa att vaktmästarn hade myckt att göra. Tydligen hade många kort krånglat, och folk kom inte in på sina rum.
I de tomma korridorerna i källaren kom till slut en kvinna gående, och när vi frågade henne låste hon upp bagagerummet så att vi kunde gå in och hämta våra väskor.
Det började bli bråttom, så jag ringde en taxi som snabbt var på plats. Halvvägs till flygplatsen hade taxametern tickat på ganska bra och jag insåg att vi hade sparat rätt mycket pengar på att ta tunnelbanan till Brommaplan och ta taxi därifrån. Vi kom iallafall fram till flygplatsen och hade lagom lång tid att sitta och vänta innan vi fick kliva på planet. En bit ifrån oss satt en liten kille som åkte ensam. Bredvid honom en lite äldre kille och en kvinna med gipsat ben. Den lilla killen väsnades hela resan. Först satt han och sparkade benen i väggen och sen satt han och skrek och pratade jättehögt med en riktigt pipig och irriterande röst. Den lite äldre killen nämnde flera gånger att han inte ville vara kompis med lillkillen och många på planet hoppade till när han skrek till. Jävla unge. Jag fick lock för öronen av tryckskillnaderna så att jag knappt hördehonom, så jag lyckades somna. Jag vaknade och kände mig lie konstig i öronen, så jag tryckutjämnade och hörde plötsligt den lilla killen prata nonstop och såg den stackars gipsade kvinnan som nog hade slagit ihjäl killen om inte hennes kryckor hade legat uppe på bagagehyllan.
Josie och några andra på väg till planet på Bromma flygplats.
Vi kom iallafall hem oskadda och det var underbart att vara hemma igen.
Inspelningen är slut för den här gången, men vi fortsätter faktiskt spela in efter sommaren, så säsongsstarten kommer inte att äga rum förrän i början av 2011 nån gång.
Igår var jag en sväng hos mamma och pappa och tittade på pappas gamla cykel som jag skulle få om jag ville ha den. Jag hade tänkt köpa en ny cykel, eftersom Josie köpte en för några veckor sedan. Men pappas cykel var fin och bra, så den ville jag ha. Då körde vi den faktiskt till Mölnlycke, av alla ställen, och lät den stå där ett tag. Sen åkte jag hem till Frölunda och senare på eftermiddagen åkte jag, tillsammans med Josie, till Mölnlycke där både min och hennes cyklar stod och så cyklade vi hem till Frölunda. Det tog lite drygt två timmar, och jag tror det var ca 1,3 mil. Det var roligt och nyttigt.
Vi tog en glasspaus i cyklandet.
I fredags beställde jag förresten en Playstation 3 Slim och den dök upp i tisdags. Riktigt trevlig sak.
I onsdags (igår, alltså) ramlade spelet Little Big Planet ner i brevlådan och för några timmar sedan dök en av Postens lastbilar upp här utanför och levererade en ny TV. Så nu sitter Josie i soffan och tittar på Avatar på BluRay i full HD på vår nya fina 47-tummare.
Jag och min nya PS3:a.
Over and out!
Jag har inte varit på blogghumör på länge, trots att det är mycket som har hänt.
Efter sista inspelningsdagen flyttade BLA Stockholm från studion. Vi höll på ända från måndagen till fredagen med att flytta saker. Rekvisita, dockor, datorer och möbler. Det var slitigt, men vi hann. När vi skulle köra dockorna från studion packades de ner i speciella lådor och surrades fast på en släpvagn. Vi släppte av en kollega vid Brommaplan, och när vi skulle åka vidare kopplade vi loss vagnen i en vändzon, vände bilen, vände släpvagnen för hand och kopplade ihop dem. Jag satte på släpvagnen lite löst på kroken och trodde att Petter såg det och skulle sätta fast den ordentligt. Det såg ut som att han gjorde det, och sen åkte vi. Efter bara några meter hörde vi ett konstigt ljud. När jag tittade i backspegeln på passagerarsidan såg jag hur släpvagnen såg ut att vilja köra om bilen på insidan, alternativt köra upp på gångvägen. Som tur var fanns det inga personer på gångvägen, och en bra bit bakom bilen var trafikljusen röda, så den vanligtvis hårt trafikerade Drottningholmsvägen var fri från andra bilar just då. Vi skuttade ut ur bilen och satte fast släpet ordentligt. Alla lådor satt kvar på vagnen och allt gick bra.
Det kunde gått illa för Franke, Ester, Lipton, Silvia, Abbe, Bebbe och en massa andra dockor som enligt mig är en bit svensk TV-historia. Förresten kostar dockorna från ungefär 50.000 kronor och uppåt. Styck.
Släpvagnen med de dyrbara dockorna.
På fredagkvällen kom Josie med X2000 från Göteborg. Jag mötte henne på tågperrongen och sen gick vi ner till tunnelbanorna. Josie visste inte vart vi skulle. Det visste jag. Vid Medborgarplatsen sa jag plötsligt att vi skulle gå av, och när vi kom upp ur underjorden svängde jag snabbt in på hotellet Scandic Malmen. Där bodde vi sedan i två nätter. På lördagkvällen såg vi Iron Man 2 på bio, och på söndagen hade vi lite långtråkigt, så vi gick på bio igen och såg Kick Ass.
Innan Josie skulle komma funderade jag på hur jag skulle ta mig hem. Petter (min chef) sa att när Josie skulle komma till Stockholm, så slutar jag och får åka hem när jag vill. Jag skulle få bo kvar i Petters gäststuga och Josie skulle få bo där också. Hon hade bokat en bussresa hem. Det skulle ta runt sex timmar, men jag var inte sugen på att åka buss. Skulle jag åka med henne eller skulle jag ta flyget som tar 45 minuter (Bromma - Landvetter)? Bussresan kostade strax över 300 spänn, flyget 499, och tåg kostar ungefär 700 kronor och uppåt. Jag klurade ett tag men beslutade mig till sist för att köpa en flygbiljett till mig, och en till Josie.
Efter filmen (Kick Ass) hade vi lagom mycket tid att ta oss till hotellet, hämta väskorna, och åka till Bromma flygplats. När vi kom till hotellet stod det vakter utanför och inne i lobbyn var det fullt av folk. Och champagneglas. Jag tängde mig fram till disken och fick en nyckel till bagagerummet. Vi satte i nyckelkortet i hissen och kortläsaren gav ifrån sig det coola hightech-ljudet och hissen åkte ner. Vi kom fram till bagagerummet, men när vi satte in nyckelkortet i dörren hände ingenting. Inget coolt ljud, och dörren gick inte att öppna. Jag åkte upp och fick ett annat kort. Även det fungerade i hissen, men inte på dörren till bagagerummet. Det blev mer och mer folk i lobbyn och alla verkade göra sitt bästa för att stå ivägen och ingen ville flytta på sig.
Tjejen bakom disken ringde på vaktmästaren. Jag åkte ner och väntade vid bagagerummet. Efter en kvart hade vaktmästaren inte kommit, så Josie åkte upp och frågade i lobbyn. Hon kom ner och sa att vaktmästarn hade myckt att göra. Tydligen hade många kort krånglat, och folk kom inte in på sina rum.
I de tomma korridorerna i källaren kom till slut en kvinna gående, och när vi frågade henne låste hon upp bagagerummet så att vi kunde gå in och hämta våra väskor.
Det började bli bråttom, så jag ringde en taxi som snabbt var på plats. Halvvägs till flygplatsen hade taxametern tickat på ganska bra och jag insåg att vi hade sparat rätt mycket pengar på att ta tunnelbanan till Brommaplan och ta taxi därifrån. Vi kom iallafall fram till flygplatsen och hade lagom lång tid att sitta och vänta innan vi fick kliva på planet. En bit ifrån oss satt en liten kille som åkte ensam. Bredvid honom en lite äldre kille och en kvinna med gipsat ben. Den lilla killen väsnades hela resan. Först satt han och sparkade benen i väggen och sen satt han och skrek och pratade jättehögt med en riktigt pipig och irriterande röst. Den lite äldre killen nämnde flera gånger att han inte ville vara kompis med lillkillen och många på planet hoppade till när han skrek till. Jävla unge. Jag fick lock för öronen av tryckskillnaderna så att jag knappt hördehonom, så jag lyckades somna. Jag vaknade och kände mig lie konstig i öronen, så jag tryckutjämnade och hörde plötsligt den lilla killen prata nonstop och såg den stackars gipsade kvinnan som nog hade slagit ihjäl killen om inte hennes kryckor hade legat uppe på bagagehyllan.
Josie och några andra på väg till planet på Bromma flygplats.
Vi kom iallafall hem oskadda och det var underbart att vara hemma igen.
Inspelningen är slut för den här gången, men vi fortsätter faktiskt spela in efter sommaren, så säsongsstarten kommer inte att äga rum förrän i början av 2011 nån gång.
Igår var jag en sväng hos mamma och pappa och tittade på pappas gamla cykel som jag skulle få om jag ville ha den. Jag hade tänkt köpa en ny cykel, eftersom Josie köpte en för några veckor sedan. Men pappas cykel var fin och bra, så den ville jag ha. Då körde vi den faktiskt till Mölnlycke, av alla ställen, och lät den stå där ett tag. Sen åkte jag hem till Frölunda och senare på eftermiddagen åkte jag, tillsammans med Josie, till Mölnlycke där både min och hennes cyklar stod och så cyklade vi hem till Frölunda. Det tog lite drygt två timmar, och jag tror det var ca 1,3 mil. Det var roligt och nyttigt.
Vi tog en glasspaus i cyklandet.
I fredags beställde jag förresten en Playstation 3 Slim och den dök upp i tisdags. Riktigt trevlig sak.
I onsdags (igår, alltså) ramlade spelet Little Big Planet ner i brevlådan och för några timmar sedan dök en av Postens lastbilar upp här utanför och levererade en ny TV. Så nu sitter Josie i soffan och tittar på Avatar på BluRay i full HD på vår nya fina 47-tummare.
Jag och min nya PS3:a.
Over and out!
Kommentarer:
Trackback
