Jag har köpt en ny mobiltelefon, och det har varit lite knepigt.
Jag har varit nöjd och missnöjd och bestämt mig för att lämna tillbaka den, men sedan ångrat mig. Ja, det har verkligen gått upp och ner.

Jag har funderat ett tag på att skaffa en ny mobil. Min Sony Ericsson W910i har varit besvärlig. Egentligen sedan jag köpte den för snart två år sedan. Den har stängt av sig ibland, och den ser riktigt sliten ut, trots att jag alltid är väldigt försiktig och aldrig har tappat den i golvet. Jag tar väl hand om den, men får inget tillbaka. Den behandlar mig riktigt respektlöst, faktiskt.
När jag skulle skicka in den på service blev jag uppmanad att först uppgradera mjukvaran. Det gjorde jag, men den enda skillnaden blev att telefonen nu byter tema (bakgrundsbild, utseende på menyer och text) när den startar om sig. Fortfarande startar den om sig sporadiskt, helt utan förvarning.


Min Sony Ericsson W910i

Jag skickade in den på service, och under tiden använde jag pappas gamla Ericsson T28s. Man kan faktiskt SMS:a med den, men skärmen är svartvit och kan bara visa max tre rader text åt gången. Det var verkligen en omställning att inte kunna surfa med mobilen. Några gånger tog jag upp den ur fickan för att uppdatera min Facebookstatus eller kolla Västtrafiks "Reseplaneraren" för att hitta bästa färdväg hem eller nånannanstans. Men varje gång blev jag lika besviken när jag upptäckte att den gamla manicken i min hand inte var min gamle trotjänare W910.


Pappas gamla Ericsson T28s

Jag ville verkligen ha en ny mobil, men jag är inte typen som köper ny mobil stup i kvarten. Jag vet många som alltid köper den senaste mobilen, eller får den av någon av sina föräldrar. Men jag får tjäna ihop min egen telefon. Jag vill ha en bra telefon, men inte för dyr. Och absolut inte en iPhone. Varför inte? För att jag tycker att de är löjliga. På riktigt. Folk med iPhone är som robotar som inte kan tänka själva. "Alla andra har en iPhone, så då ska jag också ha en". En del skaffar iPhone för att vara coola.
Person 1: -Titta, vad cool jag är! Jag har en iPhone! jag är mycket coolare än ni.
Person 2: -Jaha? Jag har också en iPhone. Då är vi lika coola!
Person 3: -Ja, jag har också en iPhone.
Jag var med på en reklamfilmsinspelning nyligen, och när jag var hos produktionsbolaget för att provfilma hade ALLA var sin iPhone. De var verkligen som robotar. Alla hade likadana, lika tråkiga, iPhones. Dessutom är jag emot Apple som bestämmer vad folk ska tycka och har en massa spärrar och kopieringsskydd i iPods och iPhones.

Helst vill jag ha en Android-telefon. Android är Googles operativsystem som är ett så kallat "öppet" operativsystem. Öppen källkod är grejer. Och det finns mängder av "appar" (aplikationer) till Androidtelefoner också. Jag kollade upp telefonen HTC Hero och upptäckte snabbt att den var älskad av sina användare. En sån ville jag ha. Jag forskade vidare och såg att HTC snart skulle komma med en ny telefon, HTC Legend, som man kan beskriva som en uppföljare till den älskade Hero. Smalare, snyggare, snabbare, bättre. Men något releasedatum för Sverige fanns inte.
Jag forskade vidare och insåg att HTC Legend är mobilen för mig. Den har massvis med funktioner som jag vill ha, och saknar jag något kan jag ladda ner det direkt från Android Market rakt in i mobilen. Och priset var överkomligt. Runt 4700. Det är mycket pengar, men för tillfället har jag det ganska gott ställt.

Väntan på releasedatum var jobbig. När jag frågade HTC tipsade de mig om företaget Expansys som tydligen skulle vara först med ett datum. När jag, torsdagen den 11:e, frågade Expansys svarade de att det ännu inte fanns något datum, men att de skulle få in den dagen därpå! Det lät för bra för att vara sant. Deras svenska kontor låg i Frankrike, trots 08-numret. Telefonen skulle vara på svenska sa kvinnan i telefonen, och beställde jag direkt kunde jag få den redan på måndagen. Jag försökte hitta mer info om företaget, och de verkade seriösa. Jag beställde och väntade. En ganska jobbig helg med outhärdlig väntan.

På måndagen ringde DHL på dörren. Denna dag skulle bli underbar, men jag fick nackspärr på förmiddagen så det var en väldigt jobbig dag. Jag öppnade lådan och plockade fram en jättevacker telefon. trots den stora skärmen kändes telefonen liten i fickan, och alldeles lagom i handen. Jag startade den och fick välja språk. Det var inte många språk. Engelska, spanska, nederländska och några till. Inte svenska. Typiskt. Lögnaktiga fruntimmer!


Min HTC Legend

Telefonen fungerade ganska bra. Det fungerade ju med engelska menyer, men när jag skulle skriva fick jag upp ett tangentbord som saknade Å, Ä och Ö. Höll jag inne O en stund, så kunde jag välja Ö, men det var lite bökigt. Telefonen var också väldigt hjälpsam och föreslog ord. Men bara engelska ord. Eftersom knapparna sitter ganska nära varandra kunde den rätta en om man skrev fel. Om man tillexempel skriver Welvome förstår telefonen att det nog är Welcome man vill skriva, och rättar då automatiskt. Innan jag lyckades stänga av funktionen rättade telefonen mig ständigt. Det innebar att nästan alla mina svenska ord byttes ut mot engelska. Jobbigt.

Jag ringde Expansys för att klaga och de sa att det nog blivit ett missförstånd. Menyerna är på engelska, men hon förklarade att man kunde skriva Ö om man höll inne O. Det visste jag redan. Jag sa att jag kanske vill skicka tillbaka den, och det funderade jag på att göra. Sen ringde jag HTC och frågade om det var någonting man kunde göra för att få svenska menyer. Det kunde man inte. De kollade telefonens IMEI-nummer och sa att det var en nederländsk telefon. Alltså är den avsedd att användas i Nederländerna.
Jag minns inte de exakta orden, men de sa något i stil med att den är spärrad och att det aldrig kommer gå att installera svenska menyer. De orden gjorde lite ont. Lite som att en läkare säger till dig att ditt barn aldrig kommer kunna leva ett normalt liv.

Jag googlade lite och hittade lite info om ett program som kanske skulle kunna hjälpa mig. Jag gick in på Android Market på telefonen och sökte efter Scandinavian Keyboard. Jag laddade ner det och efter lite pill i inställningarna hade jag ett svenskt tangentbord med mina kära vänner Å, Ä och Ö. Jag laddade också ner en svensk ordlista, och plötsligt förvandlades skrivandet till en fröjd! Jag beslöt mig då för att behålla telefonen.



Telefonen har varit snäll mot mig, och jag har varit snäll mot den. Det enda kruxet är att jag nyligen använde Google Maps under en bilresa till Falun. Mobilen har inbyggd GPS och jag såg på kartan var vi var. Jag aktiverade Wikipedialagret som gör att man får upp geotaggade Wikipediaartiklar på kartan. Geotaggade betyder att någon har laggt in koordinater i artikeln så att en artikel om en plats kan hamna på en karta, eller tvärtom att man i artikeln kan klicka fram en karta som visar platsens position. Det kan vara artiklar om städer, parker, byggnader, statyer och allt möjligt.
Problemet var iallafall att jag bara fick fram artiklar på engelska. Det finns inte så många engelska artiklar om svenska platser, och de som finns är ofta väldigt korta. Hur gör man då för att få fram svenska artiklar? Jo, programmet använder automatiskt det språk som telefonen är inställd på. Det gör flera program. Men jag kan inte välja svenska, trots att massvis av program finns på svenska.
Dessutom gick jag in på Google härom dagen och fick veta att jag befann mig i Nederländerna, och efter nån minut var alla Googlesidor på Nederländska, men det lyckades jag ändra.
Jag var rädd att jag skulle råka på ännu mer problem. Det finns ju tjänster som är anpassade för olika delar av världen, och jag kanske skulle gå miste om fler funktioner.

Jag bestämde att idag skulle jag faktiskt ringa Expansys och säga att jag nu beslutat mig för att skicka tillbaka telefonen. De hade ju sagt att den skulle vara på svenska, men jag får ständigt känslan av att jag blir begränsad av att inte ha en "svensk" telefon. Och jag kommer ju aldrig kunna byta till svenska.
När jag ringde tipsade Expansys-tjejen om att det nu finns ett nytt program som heter More Locale 2. Det finns gratis på Android Market, och jag laddade ner det direkt. Där kunde jag välja att jag var i Sverige, och att jag pratade svenska. Abra kadabra, så blev min mobil svensk. Integrerad på nolltid!

Nu har jag en telefon som kan svenska, och Google Maps visar svenska Wikipediaartiklar, och nu verkar det som att jag inte behöver oroa mig längre! Dessutom fick jag ett nytt minneskort idag. 16 GB på ett pyttelitet minneskort. Helt otroligt. Nu kan jag snart fylla mobilen med ännu fler program, låtar och bilder.


Det pyttelilla minneskortet och adapter till höger.

Tjohoo!