På ett sätt känns det som att allt är som vanligt, och ingenting händer.
Jag är arbetslös, söker en massa jobb, och går hemma och försöker hitta på saker att göra.

Jag kommer på saker att göra, faktiskt. Igår spelade jag samma datorspel under nästan hela dagen. Det var faktskt kul, och jag fick lite hjärngympa, men samtidigt inser jag att jag inte fick gjort någonting konkret under de många timmar jag satt med det där spelet. Innan jag började spela sökte jag faktiskt lite jobb. Det gjorge jag. Och jag följde med svärmor Lena på en promenad tillsammans med hunden Oliver för att möta Josie på väg hem från jobbet. Första gången jag var utanför dörren på hela dagen.
Men senare på kvällen tog jag och Josie ännu en promenad i regnet.

Men vad jag skulle komma fram till var att samtidigt som det känns som att allt är som vanligt och ingenting händer, så känns det som att det äntligen kommer att hända grejer snart.

Det jag vet är att TV-programmet För alla åldrar har premiär, eller seriestart eller vad det heter, den 7:e oktober i år (2009), klockan 18:30 i Barnkanalen. Jag återkommer naturligtvis om mer info senare. Det ska bli så sjukt coolt att se! Som jag skrivit tidigare spelar jag Lilltjejen som är en av huvudkaraktärerna i den lilla frisersalongen, då är jag ju dockskådespelare, men i några avsnitt dyker jag upp som skådespelare (människa) okså. Det ska bli kul det också.
Förutom att jag själv är med, så är det ju en dockproduktion av Petter Lennstrand, som skapade Allram Eest och Höjdarna, och jag älskar hans produktioner. Och så är han en jäkligt rolig person också.


Snart öppnar vi...

En annan grej, som jag inte riktigt vet när det blir, är att Josie och jag, med stor sannolikhet, kommer att flytta ganska snart. Kanske också om ungefär en månad.
Josies morbror Jonas har en kollega som ska flytta ihop med sin tjej. Då vill han hyra ut sin lägenhet i andra hand, och blev då tipsad av Jonas om att vi letade lägenhet, och han tipsade oss också om att det fanns en lägenhet som ville bli uthyrd. Vi har gått runt och fundrat och varit otåliga, men igår fick vi äntligen prata med han som har lägenheten nu.
Tydligen har Jonas legat på en en del, så det har gått väldigt snabbt. Nästan lite för snabbt tycker han som har lägenheten. Men till helgen ska vi höra av oss igen och bestämma en tid då vi kan komma och titta på lägenheten. Det känns riktigt spännande. Det här kanske går fort. Inte mig emot.

Tyvärr har både Josie och jag nästan fått för oss (även om vi vet att det inte är så) att allt kommer vara klart om en vecka, och att det bara är att börja flytta. Verför vet jag inte, men allt gick så fort. Men vi försöker intala oss själva att det kommer att ta tid. Jag vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men vi är liksom inställda på att vi ska flytta in i den där lägenheten med en gång. Skumt.
Vi har ju inte ens sett den, och vi visste ju inte om det är fler personer som är aktuella. Men nu verkar det som att det bara är vi.
Men vad gör vi om det är en jätterisig lägenhet? Det får man ju vara beredd på. Men kanske kommer dit och känner att det inte riktigt känns bra. Det är nåt som känns fel.
"Nej, urs! Säg inte sådär" sa Josie till mig när jag försökte vara realistisk. Vi får se. Det kanske är en jättebra lägenhet. Men om jag förstått det hela rätt får vi bara bo där i ett år. Sen måste han antingen flytta tillbaka, eller så hyrs den ut "som vanligt" och hamnar på BoPlats. Och då har inte vi någon förtur.
Men vi är iallafall registrerade på BoPlats och har varit det i snart två år, så nån dag kanske man kan få ett förstahandskontrakt. Eller ens ett erbjudande om visning.
Det hade varit nåt...

Over and out!