Dag ett i Arvika
Redan första dagen i Arvika hände det grejer.
Jag ställde in väckarklockan på 06:20, men vaknade redan 05:30. Ungefär 07:20 kom Viktoria och hennes pappa och hämtade mig, och så åkte vi till Centralstationen.
Tåget gick 08:07 och resan gick bra. Bytet i Kil gick smärtfritt. Inga fulla tågvärdar dök upp.
Väl framme i Arvika blev vi upphämtade av Viktorias morsters man, Mikael, som körde oss hem till dem. Hemma hos Mikael och Viktorias moster Agneta, lämnade vi våra saker i ett rum i källaren där vi skulle få sova, och sen var det matdags.
Vi satt och pratade om allt möjligt och att min pappas släkt är från Arvikatrakterna och att vi har sommarstuga i närheten. När jag förklarade var den låg sa Mikael att han var hemma hos en kollega där härom dagen, och det är en av grannarna i sommarstugan. Och sen hade han en annan kollega som bodde där också, och det är våra närmsta grannar i sommarstugan.
Efter maten åkte vi och badade.
Vi badade, tillsammans med Mikael och hans ena son, vid en brygga nedanför ett hus där det bodde någon bekant till Agneta och Mikael. Jag SMS:ade Camilla (Viktorias och min chef) och meddelade att vi var framme i Arvika. Hon svarade att det var några som behövde hjälp att flytta ett lager och vi frågade var det låg och om det var bråttom. Till svar fick vi ett kryptiskt SMS som började "Flyttas ligger i långvak". En mycket underlig mening, och vi frågade vårt badsällskap om det fanns något ställe som hette Långvak, och det låg tydligen alldeles i närheten av där vi var. Vi förklarade att det var något lager som skulle tömmas, och det visade sig att han som ägde huset och badbryggan där vi var, han ägde också det lagret. Han berättade att Arvikafestivalen brukar hyra det där lagret och ställa in massvis med grejer i en enda hög.
Världen är liten, som man säger.
Efter badet tog vi oss till det där lagret, och insåg att de inte behövde mer hjälp, så vi åkte till festivalområdet och kikade istället. Sen hörde Camilla av sig och sa att det var kris. De hade precis fått veta att det blivit något fel med beställningen av kravallstaket, så vi får inget. Vi skulle ha det till köfållor och för några provisoriska busshållplatser.
Så Viktoria och jag fick ta oss in till stan, leta upp festivalkontoret och ha ett snabbt möte med våra samordnare Camilla och Elin.
Sen skulle vi fixa staket från annat håll. Alltså skulle vi, på en lördag, försöka fixa fram 125 meter kravallstaket som ska levereras absolut senast på tisdag morgon.
Det var inte lätt! Viktoria letade upp massvis med företag och lyckades hitta mobilnummer som jag ringde. Många firmor hade inte något staket kvar, två olika personer jag fick tag på satt på bröllopsmiddag och två gånger ringde jag fel.
Till sist verkade det som att vi hade hittat ett företag som kunde leverera staket, men sen insåg jag att de sålde staket, och inte sysslade med någon form av uthyrning.
Mitt i alltihopa pågick flyttningen av festivalkontoret, så efter en halvtimme hade kontoret försvunnit och vi fick åka till festivalområdet där det nya kontoret höll på att upprättas.
Vi ringde runt som fasen, och mitt i all förtvivlan kom det in en kille med en familjepizza och frågade om vi ville ha. Han och några andra hade ätit upp drygt halva, och orkade inte mer. Så vi fick resten. Capricciosa! Min favorit. Vi åt lite samtidigt som vi jobbade vidare, och sen var vi tvugna att åka hem till Agneta och Mikael igen. Precis när vi var framme ringde Camilla och meddelade att allt var fixat! Det hade löst sig, och vi ska få staket! Så skönt!
Sen fick jag testa på Mikaels Segway. Det var skojigt! Detta filmades, så klart, så detta får ni se i videobloggen som jag ska börja klippa ihop när jag kommer hem om sisådär 1½-2 veckor.
På kvällen var Agneta och Mikael bjudna på middag hos några bekanta, och Viktoria och jag fick följa med. Så i går kväll satt vi på en nybyggd altan i en villaträdgård i Arvika och åt grillat kött och korv. Först kändes det konstigt att de var bortbjudna och att vi skulle följa med, men det gick jättebra och sällskapet var väldigt trevligt. En mysig kväll.
Vi gick och la oss vid halv tolv, kanske, och jag vaknade strax innan nio. Nu är klockan drygt elva på förmiddagen, jag sitter och bloggar på Mikaels dator, och Viktoria sover fortfarande. Tror att hon har sovit ganska lite senaste veckan, så hon får sova ut. Men kan hon verkligen ha sovit i 11 timmar?
Jaja, hon verkar andas iallafall.
Resfeber
Jag brukar inte har resfeber när jag ska resa någonstans, men imorgon åker jag till Arvika och det känns jätteskumt!
Det var förts härom dagen som jag insåg att det faktiskt är dags snart. Det har varit ett väldans planerande inför Arvikafestivalen 2009 som skulle inträffa om några månader. och så var det plötsligt bara en månad kvar, och vips så var det inte mer än tre vecka, och sen insåg jag att det var en vecka kvar tills jag skulle åka, och pang, så sitter jag här och väntar på att åka med tåget imorgon 08:07.
Det känns nervöst. Jag vet inte varför. Jag kanske är lite stressad. Jag har dammsugit undervåningen, och har bara övervåningen kvar. Jag har börjat packa och tror att jag har med allt, men det känns ändå som att jag kommer glömma något viktigt.
I allt planerande har jag nästan missat att Josies föräldrar skulle åka till sommarstugan idag. De gör det ibland, och jag har väl hört att de skulle göra det idag igen. Och så plötsligt förstår jag att Josie ska åka med. Det har hon berättat flera gånger. Men den informationen har bara... Jag vet inte... Försvunnit? Så när Josie skuttade till jobbet var det nästan stor-hejdå, och när hon kom hem från jobbet sprang hon bara snabbt in och hämtade sin packade väska, och så skulle hon åka! Och imorgon åker jag till Arvika och får inte se Josie på nästan två veckor!
Och jag har ännu inte bestämt om jag ska åka med de andra som ska med tåget till Göteborg, eller om jag stannar uppe i sommarstugan precis utanför Arvika och träffar mamma, pappa, mina syskon och mina syskonbarn som jag inte sett på evigheter. Suck.
Ringde A-kassan idag också. Fick äntligen tag på hon som har hand om mitt ärende. Hon var riktit tjurig och otrevlig, och sade snabbt att jag nog inte får några pengar alls. Men sen visade det sig att det bara var en elak gissning. Hon har inte kollat mina papper ännu. Hon kanske skulle hinna innan heglen.
Det var längesedan man hade en inkomst.
Jag vet inte varför jag är nervös. Men det är en konstig känsla bara...
Är det "Har jag glömt att packa något?"-känslan?
Är det "Kommer något bli stulet?"-känslan?
Är det "Jag vill inte åka"-känslan?
Nej, den sista är det inte. Men de första två... Vet inte. På nåt sätt känns det som att jag inte är helt mentalt redo. Att jag liksom inte riktigt hajat att det är dags. Arvikafestivalen är en stor grej för mig. Det är mitt femte år, och jag har ett stort ansvar. Ett ansvar som jag delar med Viktoria (Det känns tryggt att ha henne med). För oss är festivalen inte bara tre dagar med musik. Vi är där i ungefär 1½ vecka och jobbar och sliter hårt. Men det är kul. Och det går inte att beskriva vilken häftig upplevelse det är.
Men jag ska försöka.
Jag ska ju filma i år igen!
På lördag åker jag!
Tjenixen!
Det har varit lite hektiskt, lite rörigt och mycket bra den senaste tiden.
Jag har varit dålig på att blogga, men jag har haft en del annat att tänka på.
På lördag morgon sätter jag mig på tåget till Arvika! Det är ju jättesnart! Jag har planerat sedan... Jag vet inte när. Jo, jag började väl ta tag i det när jag kom hem från mina två månader i Stockholm.
År 2007 hade jag en mycket duktig funktionär som hette Viktoria. Jag ville att hon jobbade i mitt team 2008 också, men då var hon i Australien. När hon nu kommit tillbaka efter ett år down under, har jag utnämnt henne till nyckelfunktionär. Hon har alltså samma rang som jag själv, och jag känner att vi är ett bra team. Viktoria har stenkoll på allt. Och om det någon gång skulle vara något hon glömt att tänka på, så tänker jag på det.
Sista helgen jag var i Stockholm var Josie på besök och Viktoria var i Arvika på ett möte för alla nyckelfunktionärer inom "Publikservice". När hon kom hem och jag pratade med henne berättade hon att det är en väldans massa grejer man ska göra som nyckelfunktionär i år. Vi ska inte bara anställa folk, utan också skriva en genomförandeplan och budgetkalkyl, med mera.
Först kändes det väldigt jobbigt, men Viktoria sa ungefär att "Då kan vi ju beställa vad vi vill!". Och det stämmer ju till viss del. Vi har klurat länge på vad vi behöver, vad vi har haft tidigare år, och vad vi saknat tidigare år.
Vi kämpade för att få ha fem kassor, istället för fyra, som tidigare år. Depeche Mode kommer ju till Arvika i år! Plötsligt fick vi veta att vi ska ha nio kassor. Så v har ringt runt till massvis med folk som anmält intresse, och kanske var tionde har sagt att de kan. De andra har antingen förhinder, eller så har de redan blivit anställda av någon som glömt ta bort dem från listan.
Nu i helgen kände jag och Viktoria att vi måste skynda oss med rekryteringen. Vårt mål var 40 funtkionärer, och vi hade runt 28 i fredags. På lördagen började både jag och Viktoria ringa lite till, och på lördag kväll hade vi 40! För första gången har jag fått säga till folk att vi har fullt, och inte kan anställa fler. Vi har nämnligen fått mail från folk som hört att vi behöver fler funktionärer.
Jag har även haft endel kamerastrul. Det är en annan lång historia, men om jag ska sammanfatta det hela så har min videokamera varit trasig rätt länge, och jag vill ju hemskt gärna videoblogga från festivalen i år igen. I år ska videobloggen bli bättre än förra året, och jag lyckades komma över en billig, men ruggigt bra HD-kamera! Full-HD! Sedan förra festivalen har mycket hänt på YouTube. Bildkvalitén har förbättrats och man kan även ladda upp klipp i HD! Därför hade det varit så ruggigt coolt om jag kunde videoblogga i HD. Tyvärr var det för mycket tekniskt strul med videoformat och redigeringsprogram, så jag har, ganska motvilligt, lämnat tillbaka kameran och köpt en annan.
Den nya kameran är bra, men det är inte HD. Men jag har varken tid, energi eller pengar att köra HD i år. Men det blir en videoblogg. Jag köpte kameran igår, och här är ett litet testklipp:
Jag har hämtat tältet hos pappa, och sovsäcken hänger på vädring.
På lördag morgon tar Viktoria och jag tåget till Arvika!
Jag är redo!
Hur spelar man Krokofant?
Tor hade fyllt år, och fick bland annat brädspelet "Krokofant" i present av mamma.
Tor brukar förklara hur man spelar olika brädspel, trots att han själv inte har någon aning om hur man gör. Men han gör det så bra att hans ett år äldre bror Leon går på det. När Tor har förklarat sina egna, heltokiga regler brukar han själv vinna, och Leon går på det och tror att Tor har vunnit. Imponerande.
Så när vi var barnvakter skulle vi pröva Tors nya spel, och han fick förklara reglerna. Ganska övertygande, må jag säga:
Tor förklarar hur man spelar spelet "Krokofant":
Over and out!
A-kassan, rond två
Först och främst ska jag ännu en gång be om ursäkt för att jag inte bloggat på länge. Sorry!
Sen ska jag kanske be om ursäkt iförhand för att det här inlägget kommer att bli tråkigt.
Jag har skrivit rätt många inlägg om saker som krånglar och är jobbiga. Bussar som kommer för sent, papper som ska skickas hit och dit, IKEA-hurtsen vars delar skickades fram och tillbaka...
Nu är det dags igen.
Det är nämnligen A-kassan som är besvärlig.
Jag har fortfarande inte fått någon A-kassa, med fackförbundet SEKO vill att jag betalar in avgiften för A-kassan iallafall.
Men jag är ganska pank. Jag har fått låna pengar av Josie, och så har jag fått tillbaka en slant på skatten. Men förutom det så har jag ingen inkomst.
Den 27:e maj hade jag äntligen lyckats samla ihop alla papper till A-kassan. Fjorton stycken!
Det var sex sidor Arbetsgivarintyg från posten, två sidor Arbetsgivarintyg från BLA, några sidor "anmälan om arbetslöshet", medgivande att SEKO får lämna ut uppgifter till A-kassan, användaravtal för Internetkassan, samt två "kassakort" där jag varje dag ska kryssa i att jag är arbetslös.
Det tog ett jäkla tag att få tag på alla papper och de skulle skickas från A-kassan i Arjeplog och från BLA i Stockholm och Posten som... Ja, jag vet inte varifrån. jo, Stockholm nånstans.
För några dagar sedan fick jag ett brev där det stod att det saknades papper.
Suck.
Jag hade varit flitig och kopierat Arbetsgivarintygen och skickat iväg, men de ville tydligen ha originalen.
Sen skulle jag fylla i ett papper om min studietid, och det var faktiskt svårt att få tag på folk som kunde berätta hur man fyllde i blanketten på rätt sätt, och exakta datum för terminstarten.
Sen var det ju så att jag slutade på Posten på egen begäran. Därför skulle jag fylla i ett papper till A-kassan där jag förklarar varför. Om jag skriver något de inte gillar kanske jag inte får någon A-kassa!
Till sist ville de ha papper från BLA där det står hur måna dagar jag jobbat i februari, hur många dagar i mars, och hur många dagar i april.
Snälla Malini på BLA hade skrivit jätteutförligt hur många timmar jag jobbat på lappen där man skulle fylla i det, men de ville tydligen ha en ny lapp med antalet dagar.
Jag ringde Malini som suckade och tyckte, precis som jag, att A-kassan är krångliga. en hon skulle skriva ett sånt papper, och för att spara tid ska hon skicka den direkt till Arjeplog, och inte hem till mig först. Jag kollade att det gick bra.
Igår skickade jag iväg alla papper.
Så nu får jag vänta ännu längre på pengar.
Eller... Jag har inte ens fått veta om jag får några pengar!
Det återstår att se...
Over and out!
Ny film: Så röstar du i Europaparlamentsvalet
Jag uppdaterade min Facebook-status till "Albin Olsson har en fråga: 'Hur många tycker att jag ska göra en instruktionsfilm för hur man röstar i EU-valet?'" och fick många svar:
"do it!"
"JA! I broderiform!"
"jag!"
"ja, på spanska :)"
Detta var i torsdags, och redan på eftermiddagen röstade jag. Först dag har jag klippt ihop min lilla instruktionsfilm, och nu ligger den på YouTube och heter:
Albin förklarar: Så röstar du i Europaparlamentsvalet
Over and out!
