Jag har svårt att tycka synd om henne
Jag fick nyss reda på nånting som egentligen inte är så nytt, men jag blev ändå chockad.
Runt årskiftet 2008-2009 (alltså snart ett år sedan) greps två svenskar i Thailand, efter att de gjort inbrott och stulit runt 250 tröjor. De två svenskarna var ett par, en kille på 24 och en tjej på 21.
Jag fick reda på det här nyss (alltså för några timmar sedan) eftersom den då 21-åriga tjejen nu är 22 och en av mina Facebook-vänner. Som ni förstår har vi inte så mycket kontakt, eftersom hon har varit fast i Thailand i ett år utan att jag visste nånting.
Enligt en Facebook-grupp som vill hjälpa tjejen har folk som känner till henne skrivit elaka saker på nätet och lämnat ut namn och andra uppgifter. För enkelhetens skull ska jag här kalla henne S. Och så ska jag försöka vara snäll, men realistisk.
S och jag är jämngamla och vi gick på samma gymnasium. Hon och jag var två av de 11 elever som var med i Nicaraguaprojektet. När vi var i Nicaragua i en månad (i början av 2005) var hon väldigt tystlåten, så vi i gruppen lärde inte känna henne så bra. Efteråt har jag förstått att någonting (jag vet inte vad) hade hänt strax innan resan, så S var inte riktigt sig själv. Alltså fick vi inte lära känna den riktiga S. Så jag kan inte alls säga att jag känner henne.
Tydligen har hon iallafall träfat en tre år äldre kille som flera gånger fällts för brott i Sverige (misshandel, narkotikabrott och rattfylleri), och tyckte att det var en bra idé att bli ihop med honom. Det är här jag första gången börjar fundera på om det är synd om henne eller inte. Många tjejer väljer kriminella killar, och det brukar sluta illa. Fråga Pernilla Wahlgren.
Det är svårt, alltså. Å ena sidan är de (ibland) unga och tycker kanske att det är spännande med en kriminell kille. Å andra sidan så får de ju faktiskt tänka sig för.
Sen åkte iallafall S med sin kriminelle pojkvän till Phuket i Thailand, och där gjorde de inbrott och stal 250 t-shirts.
Det var inte smart. Någon aggressiv bloggare skrev att det inte heller är så smart att stjäla tröjor "i ett land där kläder kostar en spottstyver för oss turister". Så sant.
Paret från Ulricehamn transporteras på polisbilens flak och mannen bär handbojor. Till höger står butiksägaren. Foto: Thaifoto (Norpad från bt.se)
Tydligen har paret lyckats förhandla sig till att det bara handlade om två tröjor. En del tidningar har bara skrivit att det bara handlade om att de stulit två tröjor, och det gör ju det hela till en betydligt större snyfthistoria än det egentligen är.
Bloggaren Damon skrev ett blogginlägg med titeln Nåshjälten och osanningar i media om en händelse där en man, enligt tidningarna räddade en kvinna från att bli överfallen av en annan man, och att denne man sedan blir straffad och att det är sjukt och fel och hemskt. Damon förklarar dock i sitt inlägg att det ligger mycket mer bakom, som att mannen som utmålas som hjälte hade varit osams med Man 1, blivit dömd för misshandel tidigare, och att både tingsrätten och hovrätten dömer honom till misshandel.
Folk läser skräptidningen Aftonbladet och "rasar". De bildar Facebookgrupper där de diskuterar och blir arga för att denne "hjälte" blir dömd för misshandel. Och de vet ingenting om vad som ligger bakom. Bara det Aftonbladet har skrivit.
För att återgå till S...
Jag vet inte heller alla detaljer om vad som hände eller händer i Thailand. Jag är mest lite chockad över att det här är en person som jag (nästan) känner. Och jag har svårt att bestämma mig för om det är synd om S som har dragits in i en massa skit av en kriminell pojkvän eller om hon borde ha förstått det innan hon blev ihop med honom.
Jag tänker iallafall inte låta tidningarnas vinklingar bestämma vad jag tycker.
Jag avslutar med en bild som jag stulit från S. Jag hittade den på hennes Facebook:
Jag har lite svårt att förstå hur hon tänker. Det är klart man inte får uppleva så mycket frihet om man gör inbrott och stjäl 250 tröjor! I Thailand!
Jisses. Jag är nog mest upprörd. Men jag har inte bestämt mig för vad jag är upprörd över.
Jag tror det är S.