Hej igen!

Jag bara jobbar och jobbar. Men det är kul. Riktigt kul. Kollegorna är roliga och trevliga och jag lär mig mer och mer om olika böcker och var man hittar olika böcker i butiken.

Trots att jag slagit in en väldans massa julklappar så blir jag lika förvånad varje gång en kund säger "god jul". "Ja, just det! Det är jul snart!" tänker jag och drar ut ännu mer rött Bokiaomslagspapper till ännu en julklapp.

Vi slår dock inte in fler paket nu. Det har varit lite olika bud fram och tillbaka. Ett tag skulle vi erbjuda alla kunder att slå in de böcker de köper av oss, men sen bestämde vi att vi bara slår in om vi har tid, och sen skulle vi erbjuda alla igen. Det var rörigt, men nu är det stopp.
Många kunder har frågat om jag kan slå in deras paket, och jag har svarat att vi inte gör det, men att jag kan skicka med lite omslagspapper, och det har hänt iallafall tre gånger att personen i kassan bredvid mig då frågar "sin" kund "Vill du att jag slår in det åt dig?". Första gången fick jag en småsur blick, men de två andra gångerna har kunderna blivit arga på mig, och då får man glatt förklara att det är de order jag har fått.

Många kunder blir glada när jag säger att jag kan skicka med lite julpapper, men vissa blir sura och förstår inte alls varför jag inte kan ge dem den servicen. en, som en kollega sa; Är de sura efter att ha väntat tio minuter i kö, så borde de förstå att de hade fått vänta betydligt mycket längre om jag hade slagit in allas paket.

Nu är det alltså julafton i övermorgon! Helt galet!
Jag har jobbat så mycket att jag inte hunnit tänka på julen. Men jag längtar verkligen till julafton.

När jag var liten längtade jag också efter julafton. Efter alla paket! Så klart.
Ordspråket "Det är bättre attge än att få" tyckte jag var löjligt. Det är klart det är bättre och roligare att få grejer! Mina önskelistor var långa och fyllda med datospel, tekniska prylar och dyra legomodeller.
Men så bodde jag ju i ett av Sävedalens finare områden där alla kompisar fick allt de pekade på av sina rika föräldrar. Leksaker och TV-spel i överflöd. Och mina kära föräldrar sa varje år att vi ine skulle få så dyra julklappar just det året.
Något år fick vi någon dyr present, men då fick vi inte mycket annat. Men jag var glad ändå. Men gladast blev jag när jag en jul fick legoflygplatsen som jag hade önskat mig. Den var så stor, och dyr, så jag trodde aldrig att jag skulle få den. Men det fick jag, och det var en av de få gånger i mitt liv jag har gråtit av lycka.
Och mina äldre syskon tyckte att jag var en bortskämd skitunge som grät och inte var nöjd trots att mamma och pappa hade köpt de stora flygplatsen. Men jag var mer än nöjd.

Jag tror det var nån uppgift i syslöjden som alla var tvugna att göra. Vi skulle sy små gosedjursfår som vi fyllde med vadd. Jag fick för mig att jag skulle ge mitt får i julklapp till min lillebror.
På julafton var jag som vanligt spänd på vad jag skulle få, men jag minns fortfarande att det var någoting som var annorluna. Det var spännande att se hur Lillebror reagerade på sin present. Från mig.

Det var då jag började förstå att det nog var sant. Det är bättre att ge än att få. Jag minns inte om jag gav bort någon julklapp året därpå. Jag hade väl inte direkt några egna pengar, men de senast åren har jag fokuserat på att ge. Förra året var nog mamma lite sur för att jag inte hade skrivit någon önskelista. Jag tänkte juinte på vad jag ville ha. Jag fokuserade på vad jag skulle ge till alla andra. Och främst Josie.

I år har jag inte heller någon önskelista. Men jag längtar till julafton, för då ska jag ge julklappar till Josie! Och jag är så nervös! Det ska bli så spännande! Jag kan knappt hålla mig! Jag ska inte avslöja någonting än. Men det är den absolut största anledningen till att jag längtar till julafton.

När jag var liten skrev jag önskelistor i god tid. Någa år skrev jag tydlig information om alla önskningar så att det skulle bli rätt. Jag var nog inte gammal när jag även skrev till Clas Ohlsons artikelnummer på önkelistan. Jag har aldrig varit som andra barn.

Imorgon ska jag jobba igen. Till 20:15. Och då missar jag sista avsnittet av För alla åldrar. Det ska tydligen vara det bästa avsnittet säger folk i teamet som redan har sett det. Men jag får kika på SVT Play.

God natt och god jul!