Hejs!

I helgen har jag och Josie haft det ytterst trevligt.
Eftersom vi idag varit ihop i ett år ville Josie ge mig något fint och roligt, så hon bokade ett hotellrum till oss. Natten mellan lördagen och söndagen skulle vi bo på First Hotel G här i Göteborg. En väldigt kul idé, tycker jag. Det är ju inte varje dag man bor på hotell i sin egen stad.

På lördagen jobbade Josie till klockan två och sedan kom hon hem och packade det sista och så åkte vi in till stan.
Vi kom fram till Nils Ericssonterminalen, klev ut ur bussen, gick in i terminalen, gick ut ur terminalen, och sedan in genom hotellets entré, alltså in i terminalbyggnaden igen.

Vi fick våra kort (rumsnycklar) och promenerade över gångbron som korsar centralhuset. Där under oss promenerade folk mellan tågstationen och bussterminalen. Jag har själv promenerat där många, många gånger. Bland annat första gången jag skulle träffa Josie.
När vi kom in i vårt rum såg vi först utsikten och sedan fruktfatet på bordet. Ett fat med ananas, passionsfrukt, kiwi, jordgubbar, vindruvor, m.m. samt en liten påse med fyra dyra chokladpraliner och ett litet kort med följande text:


Grattis i förskott till Josefin önskar albin & hotellet.

Att vi skulle bo på hotell visste jag ju om, men det kändes ändå lite som en överraskning, och i Josies överraskning hade jag lyckats smuggla in en överraskning. Tidigare på dagen, när Josie jobbade, ringde jag hotellet och frågade om de hade några speciella födelsedagsrutiner eller tips på vad man kan göra. "Sjunger gör vi inte iallafall..." sa kilen i receptionen men han berättade om fruktfatet med tillbehör och jag beställde ett sånt, med ett litet kort med hälsning från mig och hotellet.


Vår fina säng. Tjejen på tavlan såg ganska nerknarkad ut.

När vi installerat oss på hotellrummet tänkte vi äta på den fina restaurangen Star of India och gå på Bokmässan. Vi kände oss lite trötta och så var det väldans mycket folk på Bokmässan, så vi beslutade att skippa det. Vi funderade på att gå på bio istället, men det gick inga jättebra filmer. Vi gick tillbaka till hotellet och kollade biotiderna på min lilla dator, men det fanns inget som passade. Däremot fanns det en del filmer som visades på hotellet, så vi siktade in oss på filmen 21. Men innan den började skulle vi äta indisk mat.

När vi kom fram till Star of India såg det lite stängt ut:

Jag tror de har stängt.

Där inne syntes bara plywood, en förlängningssladd och någon cirkelsåg. På verandan, som brukar användas till uteservering, låg restaurangens soffor staplade på varandra. De hade antagligen stängt. Det är några restauranger i stan som fått skäll av Hälsovårdsnämnden. Bara några få meter från den här trevliga indiska restaurangen som fått fyra fyrar i Göteborgsposten ligger en annan trevlig indisk restaurang som fått fyra fyrar i Göteborgsposten, men det var alldeles fullt där inne. Vi kikade in på favoritrestaurangen Amazing Thai (som också hade stängt ett tag, troligtvis p.g.a. klagomål från Hälsovårdsnämnden), som nu hade öppet men också var helt full. "Det är ju bokmässa" förklarade en av servitörerna. Vi gick till Göteborgs Kebab & Grillhouse (tror jag det heter) och åt hamburgare istället.

Sedan kom vi tillbaka till hotellet och började titta på filmen 21. Efter ett tag började filmen Meet the Spartans i en annan av hotellets kanaler. Vi växlade över till den istället. Den hade små roliga ögonblick, men var överlag rätt kass och barnslig. 21 var säkert bättre. Vi såg bara början, men jag vill helt klart se hela filmen någon gång.

Dagen därpå vaknade vi och jag sjöng "Ja, må hon leva" och gav Josefin filmerna Sweeney Todd (på Blu-Ray) och Hairspray (versionen från 1988) och en liten förpackning med olika Kenzo-parfymer från mina föräldrar. Sedan gjorde vi oss iordning och åt god frukost. Jag åt kokt ägg, några smörgåsar, bacon, några prinskorvar och några kakor. Nam-nam! Vi checkade ut från hotellet och tog oss till bokmässan, som söndagen till ära hade studentrabatt. Jag använde kameran ganska flitigt och det dröjde inte länge förrän jag tog första bilden:


Alfie Atkins - Alfons Åberg på engelska.

Jag träffade både Scooby Doo och Leif GW Persson, men jag publicerar bara bilden på GW.

GW och jag. Vi har båda våra karakteristiska humör.

Ja, det var inte bara GW som signerade böcker. Jag såg även Herman Lindkvist och en väldans massa författare jag aldrig hört talas om som satt och signerade böcker. Jag passade faktiskt själv på att signera en Book:


Jag signerar en Book.

När vi lämnat bokmässan går vi till Korsvägen för att ta bussen hem. Plötsligt kommer fem maskerade killar springande och ropar något ohörbart. De tar tag i några personer och slår och sparkar dem. En kille hamnar på marken och blir sparkad i magen och ansiktet. En kille blir slagen i bakhuvudet och den som delade ut slaget hade ett knogjärn.
Jag har hört många historier om fega "åskådare", men den här gången försökte folk ingripa. Några skrek och folk ropade "Vad fan håller ni på med?". Väldigt många tog upp kameror och mobiler och ringde polisen. Killarna sprang sedan iväg mot näckrosdammen och folk skyndade sig fram till de skadade och frågade hur de mådde. En tant gick fram till en kille som hamnat på marken och erbjöd honom en flaska vatten och en banan.


Slagsmål på Korsvägen.

Det pratades om att killarna var från någon "nazistisk" organisation som är helt galna och hänsynslösa. Vi som var på plats fick intrycket av att de där killarna gav sig på folk på måfå, men enligt tidningarna gav de sig på speciellt utvalda, politiskt aktiva personer. Jag vet inte vad jag ska tro. Hur som helst var de jävligt fega som i grupp ger sig på försvarslösa människor.

Jag har läst en del om att nazisterna idag inte är specielt främlingsfientliga i grunden. De är bara vilsna själar som söker en identitet och bekräftelse, och istället för att nazisterna är emot invandrare är de mot varandra och ger sig på oskyldiga och förstör och misshandlar för att få högre status nazistgängen emellan. Fega jävlar.

Alla på platsen var naturligtvis chockade. Polisen kom efter en stund, och även två ridande poliser kom till platsen. Det tog kanske fem-tio minuter. Jag kom sedan på att jag såg de ridande poliserna utanför mässans entré när jag gick därifrån. Alltså tog det poliserna fem minuter att rida femtio meter.
Efter kanske tjugo minuter kom det en ambulans, men den körde bara förbi Korsvägen och försvann, och ytterligare en minut senare kom ännu en ambulans som även den åkte förbi. Jag hörde hur en av poliserna tog upp sin radio och sa att de ville ha ambulanser till platsen och att två ambulanser bara kört förbi.
En bekant var på FRA-demonstrationen och såg hur någon form av nazister hade stått och försökt "kartläga" olika politiskt aktiva personer. När någon kartlägger nazister brukar det resultera i bilbomber. Jävla fegisar.

Till slut åkte vi iallafall hem och på bussen var jag så arg. Riktigt förbannad på att folk kan vara så jävla fega och hänsynslösa. När vi kom hem städade vi och förberedde Josies födelsedagskalas. Till en början var humöret inte på topp direkt. Det var svårt att släppa misshandeln, men det tänkte vi inte så mycket på när gästerna strömmade in och kvällen blev riktigt trevlig.

Idag är det för övrigt ett år sedan jag och Josefin blev ihop!
Det har varit ett helt år av kärlek!

Over and puss!