Lillbrorsan chattade med mig på MSN idag.

-Var är du? var det första han skrev.

-Hemma, svarade jag.
-Gå genast därifrån!! Det är sista dagen idag...
-Sista dagen? frågade jag.
Sedan ringde telefonen.

Det var min lillebror. Han förklarade att idag var sista dagen att gå ur Svenska kyrkan. Annars får man betala för hela nästa år. Jag har länge tänkt gå ur kyrkan, men absolut inte för att "spara pengar". Jag tycker bara att det är meningslöst att betala pengar till något jag absolut inte tror på. Jag skulle lika gärna kunna skänka pengar till någon moské.
Bara häromdagen fyllde jag i en blankett på datorn, men skrivaren har slut på bläck, så det fick vänta.

Brorsan förklarade iallafall att idag var sista dagen, och att han hade skyndat sig till "sin" kyrka och där fått en blankett som han fyllde i tio i tre. De stängde tre. Prästen hade sagt att "normalt sett brukar vi skicka med en blankett så att folk vet vad de egentligen säger nej till, men vi hinner väl inte det nu...".
Samtidigt som vi pratade gick jag in på nätet och kikade var min kyrka låg (jag hade redan tidigare undersökt vilken församling jag tillhör. Jag har tydligen bytt församling iochmed att jag flyttade) och så ringde jag och frågade hur länge de hade öppet. Jag förklarade att jag skulle lämna en blankett om utträde ur kyrkan och han i andra änden sa glatt att "Ja, det gör du här". Han sa att de stängde klockan sexton och att jag var välkommen att lämna blanketten.
De kanske bara tycker att det är kul med besök?

Precis när jag hade tänkt ge mig av kom svärmor och sa att de skulle åka och handla. Då frågade jag om de kunde köra mig till kyrkan, och det kunde de. Hon frågade vad jag skulle göra där, och hon fick ett smått besviket uttryck i ansiktet när jag förklarade mina avsikter, men jag förklarade att jag hade tänkt igenom det här.
Faktiskt har jag tänkt på det i flera år, men av principskäl gick jag inte ur kyrkan den gången jag först tänkte göra det.
Det var nämnligen så att kyrkan hade börjat bli mer tolerant mot homosexuella (vilket inte Bibeln är), vilket ledde till att ganska många gamla homofob-gubbar gick ur Svenska kyrkan, som en protest. Då ville inte jag gå ur Svenska kyrkan, eftersom jag inte ville hamna i den statistiken. En ren principsak. Det var några år sedan, men jag tycker fortfarande att det var klokt.

Jag kom in i församlingshemmet och frågade efter en blankett i expeditionen. Han skrev ut en lapp, jag fyllde i den och så sa han att han skulle stämpla den så att det syns att den kom in idag. Klart. Sen gick jag hem. Klockan var då kanske tjugo i fyra. Smidigt och enkelt.

Jag minns att vi fick lite olika skrivuppgifter att välja mellan på en svenskalektion i gymnasiet. Om man ville fick man skriva en egen skapelseberättelse. Jag valde att ta Bilbelns skapelseberättelse och göra om den. Faktiskt lite "hånande" mot originalversionen (vilken det nu är).

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.
Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt.
Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

En rad som upprepas många gånger är "Och Gud såg att det var gott"

Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav.
Och Gud såg att det var gott.
/.../
...träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö.
Och Gud såg att det var gott.

Jag tyckte det var så löjligt. Det var en av de detaljer jag ville ha med i min egen version av skapelseberättelsen. Dessutom bestämde jag att den skulle göras på rim! Jag skrev ungefär två A4-sidor och lämnade in den till min lärare. När jag fick tillbaka den satt en liten post-it-lapp där det stod VG eller MVG (jag minns inte riktigt) och så hade läraren skrivit att den var bra, men att den kanske inte borde visas för någon präst, eller för frikyrkliga, eller något liknande. Jag minns inte de exakta ordvalen. Jag var nöjd, både över att han gillade den, men också över att han insåg satiren.

Min kära mor hittade min skapelseberättelse för några veckor sedan. Hon tyckte den var jättebra och sa att hon skulle visa den för mormor. Jag tyckte inte att det var en jättebra idé att reta up min gamla mormor, men mamma läste den för henne, och hon hade tyckt den var jättebra och ville ha en kopia som hon kunde läsa upp i hennes kyrka i Tidaholm.
Va fasen?
Den är menad som ett hån mot skapelseberättelsen. Det heligaste i hela kristendomen (förutom Gud själv, som verkar väldigt självupptagen och egocentrerad)!

Är det då kanske en vinst från min sida, att den läses i en kyrka? Min 92-åriga mormor vandrar in och läser den framme vid altaret, likt den stora och till synes ofarliga häst som rullade in i staden Troja.
Eller kommer de tycka om den och se den som en hyllning till kristendomen? Att dagens ungdom inte alls tror på vetenskapen och sådant som går att bevisa, utan faktiskt fortfarande, tack gode gud,  tror på gamla berättelser om hur man skulle leva sitt liv för över tusen år sedan? Det verkar så, för det kommer mer...

Mamsen visade även min skapelseberättelse för en annan släkting. Den gamla prästfrun. Det berättade hon efteråt. Skulle jag korsfästas nu? Nejdå. Hon tyckte den var jättebra! "Men Albin var väl inte så troende?" frågade hon. Hon vet ju att jag inte är konfirmerad, men verkade faktiskt acceptera mitt val. Mamma påstod att hon "inte riktigt visste" huruvida jag var kristen eller inte, varpå prästfrun svarade något i stil med att om man skriver något sånt här kan man ju inte vara helt oberörd.
Hon trodde också att det var någon form av hyllning till skapelseberättelsen. Jag känner mig som Ulf Lundell när nazisterna använde Öppna landskap som kampsång. Nu drog jag visserligen parareller mellan Svenska kyrkan och nazisterna, men ni fattar poängen. Förresten är väl både Bibeln och Nazismen för slaveri?
Prästfrun ville också läsa upp min skapelseberättelsen i kyrkan. Jisses.

Jag väljer ändå att publicera min skapelseberättelse här i bloggen, men att stjäla den är mot lagen. Den här skrev jag alltså i tvåan på gymnasiet:

I begynnelsen...
Aningen omarbetad av Albin Olsson, TA2

Först skapade Gud både himmel och Jord

Han sa "varde ljus" och sikten blev god

På Jorden fanns först bara mörker överallt

Det fanns vatten där ock, men det var hiskeligt kallt.

Men ljuset Gud skaffat och Jorden nu fått

Skänkte värme och glädje, ty ljuset var gott

Tack vare ljuset kan du och jag se

Ty, han skiljde ljus från mörker, och tur var nog det

Eftersom Gud skapte Jorden, och var så hiskeligt snäll

Fick han lov att sova en stund när det sedan kom en kväll

När han vaknade den morgonen vart vatten över allt

Och trots att ljuset vaknat till, var vattnet riktigt kallt

Gud sade då med mäktig röst och meningar och ord

"Varde ett fäste mitt i sjön som skiljer flod från flod..."

Så fanns där plötsligt fästet och skiljde vattnet åt

"Vattnet där uppe heter himmel" sa Gud och byggde båt.

Gud gäspade och lade sig och somnade nog sen

Och innan han visste ordet av blev det morgon snabbt igen.

När han vaknade på morgonen var han så väldans trött

Han låg med huvudet i vattnet och skägget det var blött

Han tänkte då att han från vattnet snarast ville bort

Han sade då "Giv mig en plats där det ska vara torrt!"

Det blev en plätt så väldigt stor som var helt fri från fukt

Han kallade den jord och där fanns örter, träd och frukt

Han skapade fler växter men det saknades nog nåt

Sen tog han sig ett päron och tyckte det var gott

Han somnade, och vaknade den dan som kom därpå

Han låg nu på land, så han var torr från huvudknopp till tå

Han räknade på fingrarna och ock på sina tår

Han räknade ut veckorna och månader och år

Han skapte sen två ljus som lyste över Lund och Skåne

Ja, över hela världen. Det var Solen och vår måne.

Månen lyste nattetid och Solen sken på dagen

När Gud skapat dem var han så blek på ryggen och magen

Han lade sig på marken ner, i solljuset han fått

Han solade en lång, lång stund och tyckte det var gott

Månen var så ensam och lyste väldigt svag

Då skapte Gud små stjärnor, men sen så blev det dag

Gud satte sig att fiska men han blev väldigt trött

Ty, aldrig fick han napp. Vattnet var ju dött!

Då skapte han två gäddor, fem torskar och en brax

Och tusen sillar också, tolv sikar och en lax

Sen skapade han fåglarna som flaxade omkring

Och de åt gladeligen av vattnets levande ting

Gud metade och stekte fisk, ty det ska ej ätas rått

Sen åt han upp en nystekt lax och tyckte det var gott

Gud somnade in den kvällen till fåglarnas vackra sång

Och det blev natt och morgon på Jorden än en gång

Han började dan med att skapa djur

Hästar och kossor och självklart en tjur

När alla djur var färdiga lät han två människor leva

Han döpte den ene till Adam och den andra till Eva

Han lät dem styra över allt på vår jord

Döda vilka djur som helst till mat på sitt bord

Efter allt slit, blod, tårar, svett och spott

Åt Gud en av korna, och se, det var mycket gott

Sedan kom ännu en kväll och även en natt

Och på den sjunde dagen vaknade Gud med ett lyckligt skratt

Han gick på Jorden runt och rättade till det sista

Gud reste bort från Jorden, men tittar till den ibland
Den styrdes nu av Adam som hade världen i sin hand

Och den sjunde dagen tar alla ledigt från jobb och från börda

Därför skriver jag nu denna läxa på dag sex, en lörda'

***

Japp. Det var några år sedan. Men den är rätt bra.
Förresten... Har Jehovas vittnen såna där blanketter man fyller i för att gå ur?

Over and out!