Lillbrorsan chattade med mig på MSN idag.

-Var är du? var det första han skrev.

-Hemma, svarade jag.
-Gå genast därifrån!! Det är sista dagen idag...
-Sista dagen? frågade jag.
Sedan ringde telefonen.

Det var min lillebror. Han förklarade att idag var sista dagen att gå ur Svenska kyrkan. Annars får man betala för hela nästa år. Jag har länge tänkt gå ur kyrkan, men absolut inte för att "spara pengar". Jag tycker bara att det är meningslöst att betala pengar till något jag absolut inte tror på. Jag skulle lika gärna kunna skänka pengar till någon moské.
Bara häromdagen fyllde jag i en blankett på datorn, men skrivaren har slut på bläck, så det fick vänta.

Brorsan förklarade iallafall att idag var sista dagen, och att han hade skyndat sig till "sin" kyrka och där fått en blankett som han fyllde i tio i tre. De stängde tre. Prästen hade sagt att "normalt sett brukar vi skicka med en blankett så att folk vet vad de egentligen säger nej till, men vi hinner väl inte det nu...".
Samtidigt som vi pratade gick jag in på nätet och kikade var min kyrka låg (jag hade redan tidigare undersökt vilken församling jag tillhör. Jag har tydligen bytt församling iochmed att jag flyttade) och så ringde jag och frågade hur länge de hade öppet. Jag förklarade att jag skulle lämna en blankett om utträde ur kyrkan och han i andra änden sa glatt att "Ja, det gör du här". Han sa att de stängde klockan sexton och att jag var välkommen att lämna blanketten.
De kanske bara tycker att det är kul med besök?

Precis när jag hade tänkt ge mig av kom svärmor och sa att de skulle åka och handla. Då frågade jag om de kunde köra mig till kyrkan, och det kunde de. Hon frågade vad jag skulle göra där, och hon fick ett smått besviket uttryck i ansiktet när jag förklarade mina avsikter, men jag förklarade att jag hade tänkt igenom det här.
Faktiskt har jag tänkt på det i flera år, men av principskäl gick jag inte ur kyrkan den gången jag först tänkte göra det.
Det var nämnligen så att kyrkan hade börjat bli mer tolerant mot homosexuella (vilket inte Bibeln är), vilket ledde till att ganska många gamla homofob-gubbar gick ur Svenska kyrkan, som en protest. Då ville inte jag gå ur Svenska kyrkan, eftersom jag inte ville hamna i den statistiken. En ren principsak. Det var några år sedan, men jag tycker fortfarande att det var klokt.

Jag kom in i församlingshemmet och frågade efter en blankett i expeditionen. Han skrev ut en lapp, jag fyllde i den och så sa han att han skulle stämpla den så att det syns att den kom in idag. Klart. Sen gick jag hem. Klockan var då kanske tjugo i fyra. Smidigt och enkelt.

Jag minns att vi fick lite olika skrivuppgifter att välja mellan på en svenskalektion i gymnasiet. Om man ville fick man skriva en egen skapelseberättelse. Jag valde att ta Bilbelns skapelseberättelse och göra om den. Faktiskt lite "hånande" mot originalversionen (vilken det nu är).

I begynnelsen skapade Gud himmel och jord.
Och jorden var öde och tom, och mörker var över djupet, och Guds Ande svävade över vattnet.
Och Gud sade: »Varde ljus»; och det vart ljus.
Och Gud såg att ljuset var gott; och Gud skilde ljuset från mörkret.
Och Gud kallade ljuset dag, och mörkret kallade han natt.
Och det vart afton, och det vart morgon, den första dagen.

En rad som upprepas många gånger är "Och Gud såg att det var gott"

Och Gud kallade det torra jord, och vattensamlingen kallade han hav.
Och Gud såg att det var gott.
/.../
...träd som efter sina arter buro frukt, vari de hade sitt frö.
Och Gud såg att det var gott.

Jag tyckte det var så löjligt. Det var en av de detaljer jag ville ha med i min egen version av skapelseberättelsen. Dessutom bestämde jag att den skulle göras på rim! Jag skrev ungefär två A4-sidor och lämnade in den till min lärare. När jag fick tillbaka den satt en liten post-it-lapp där det stod VG eller MVG (jag minns inte riktigt) och så hade läraren skrivit att den var bra, men att den kanske inte borde visas för någon präst, eller för frikyrkliga, eller något liknande. Jag minns inte de exakta ordvalen. Jag var nöjd, både över att han gillade den, men också över att han insåg satiren.

Min kära mor hittade min skapelseberättelse för några veckor sedan. Hon tyckte den var jättebra och sa att hon skulle visa den för mormor. Jag tyckte inte att det var en jättebra idé att reta up min gamla mormor, men mamma läste den för henne, och hon hade tyckt den var jättebra och ville ha en kopia som hon kunde läsa upp i hennes kyrka i Tidaholm.
Va fasen?
Den är menad som ett hån mot skapelseberättelsen. Det heligaste i hela kristendomen (förutom Gud själv, som verkar väldigt självupptagen och egocentrerad)!

Är det då kanske en vinst från min sida, att den läses i en kyrka? Min 92-åriga mormor vandrar in och läser den framme vid altaret, likt den stora och till synes ofarliga häst som rullade in i staden Troja.
Eller kommer de tycka om den och se den som en hyllning till kristendomen? Att dagens ungdom inte alls tror på vetenskapen och sådant som går att bevisa, utan faktiskt fortfarande, tack gode gud,  tror på gamla berättelser om hur man skulle leva sitt liv för över tusen år sedan? Det verkar så, för det kommer mer...

Mamsen visade även min skapelseberättelse för en annan släkting. Den gamla prästfrun. Det berättade hon efteråt. Skulle jag korsfästas nu? Nejdå. Hon tyckte den var jättebra! "Men Albin var väl inte så troende?" frågade hon. Hon vet ju att jag inte är konfirmerad, men verkade faktiskt acceptera mitt val. Mamma påstod att hon "inte riktigt visste" huruvida jag var kristen eller inte, varpå prästfrun svarade något i stil med att om man skriver något sånt här kan man ju inte vara helt oberörd.
Hon trodde också att det var någon form av hyllning till skapelseberättelsen. Jag känner mig som Ulf Lundell när nazisterna använde Öppna landskap som kampsång. Nu drog jag visserligen parareller mellan Svenska kyrkan och nazisterna, men ni fattar poängen. Förresten är väl både Bibeln och Nazismen för slaveri?
Prästfrun ville också läsa upp min skapelseberättelsen i kyrkan. Jisses.

Jag väljer ändå att publicera min skapelseberättelse här i bloggen, men att stjäla den är mot lagen. Den här skrev jag alltså i tvåan på gymnasiet:

I begynnelsen...
Aningen omarbetad av Albin Olsson, TA2

Först skapade Gud både himmel och Jord

Han sa "varde ljus" och sikten blev god

På Jorden fanns först bara mörker överallt

Det fanns vatten där ock, men det var hiskeligt kallt.

Men ljuset Gud skaffat och Jorden nu fått

Skänkte värme och glädje, ty ljuset var gott

Tack vare ljuset kan du och jag se

Ty, han skiljde ljus från mörker, och tur var nog det

Eftersom Gud skapte Jorden, och var så hiskeligt snäll

Fick han lov att sova en stund när det sedan kom en kväll

När han vaknade den morgonen vart vatten över allt

Och trots att ljuset vaknat till, var vattnet riktigt kallt

Gud sade då med mäktig röst och meningar och ord

"Varde ett fäste mitt i sjön som skiljer flod från flod..."

Så fanns där plötsligt fästet och skiljde vattnet åt

"Vattnet där uppe heter himmel" sa Gud och byggde båt.

Gud gäspade och lade sig och somnade nog sen

Och innan han visste ordet av blev det morgon snabbt igen.

När han vaknade på morgonen var han så väldans trött

Han låg med huvudet i vattnet och skägget det var blött

Han tänkte då att han från vattnet snarast ville bort

Han sade då "Giv mig en plats där det ska vara torrt!"

Det blev en plätt så väldigt stor som var helt fri från fukt

Han kallade den jord och där fanns örter, träd och frukt

Han skapade fler växter men det saknades nog nåt

Sen tog han sig ett päron och tyckte det var gott

Han somnade, och vaknade den dan som kom därpå

Han låg nu på land, så han var torr från huvudknopp till tå

Han räknade på fingrarna och ock på sina tår

Han räknade ut veckorna och månader och år

Han skapte sen två ljus som lyste över Lund och Skåne

Ja, över hela världen. Det var Solen och vår måne.

Månen lyste nattetid och Solen sken på dagen

När Gud skapat dem var han så blek på ryggen och magen

Han lade sig på marken ner, i solljuset han fått

Han solade en lång, lång stund och tyckte det var gott

Månen var så ensam och lyste väldigt svag

Då skapte Gud små stjärnor, men sen så blev det dag

Gud satte sig att fiska men han blev väldigt trött

Ty, aldrig fick han napp. Vattnet var ju dött!

Då skapte han två gäddor, fem torskar och en brax

Och tusen sillar också, tolv sikar och en lax

Sen skapade han fåglarna som flaxade omkring

Och de åt gladeligen av vattnets levande ting

Gud metade och stekte fisk, ty det ska ej ätas rått

Sen åt han upp en nystekt lax och tyckte det var gott

Gud somnade in den kvällen till fåglarnas vackra sång

Och det blev natt och morgon på Jorden än en gång

Han började dan med att skapa djur

Hästar och kossor och självklart en tjur

När alla djur var färdiga lät han två människor leva

Han döpte den ene till Adam och den andra till Eva

Han lät dem styra över allt på vår jord

Döda vilka djur som helst till mat på sitt bord

Efter allt slit, blod, tårar, svett och spott

Åt Gud en av korna, och se, det var mycket gott

Sedan kom ännu en kväll och även en natt

Och på den sjunde dagen vaknade Gud med ett lyckligt skratt

Han gick på Jorden runt och rättade till det sista

Gud reste bort från Jorden, men tittar till den ibland
Den styrdes nu av Adam som hade världen i sin hand

Och den sjunde dagen tar alla ledigt från jobb och från börda

Därför skriver jag nu denna läxa på dag sex, en lörda'

***

Japp. Det var några år sedan. Men den är rätt bra.
Förresten... Har Jehovas vittnen såna där blanketter man fyller i för att gå ur?

Over and out!

Hejs!

Jag tentade i onsdags. Min första tenta.
Det var  nervöst. Jag trodde jag hade pluggat alldeles för lite. Kunde inte riktigt somna natten innan. Josie och jag fick åka med Josies mamma in till stan. Vi var inne i stan vid åtta på morgonen. Jag hade ont i halsen och kände mig krasslig. Precis innan jag skulle kliva ur bilen nös jag till rejält. Det kändes som om det samtidigt drogs ett nystan av taggtråd genom min hals.
Smärta!
Jag fick en riktig nysattack. Jag klev ur bilen och drog eftter andan några gånger. Sedan kom nästa nysning. Den gjorde lika ont den. "Vilken trevlig dag det här verkar bli!" tänkte jag.

Vi gick in på Hemköp mittemot Schillerska gymnasiet och jag köpte lite drickyoughurt, kexchoklad, en jäkla massa näsdukar (jag höll fortfarande på med "nysnings-inandningar"). Jag köpte också... Eh... Jag köpte en flaska vatten. Imsedal. Jag är så emot det. Jag har aldrig köpt vatten på flaska förut. Inte i Sverige. Nån gång i Nicaragua där hettan är outhärdlig och kranvattnet innehåller amöbor. Men jag har många gånger sagt att folk som köper vatten på flaska borde skjutas. Visserligen en lite drastisk åtgärd, men man måste ju stoppa dessa idioter på något sätt. Att köpa en flaska vatten för tjugo kronor när vi har världens renaste kranvatten. Billigt. I kranen! Vi duschar i det. Vi spolar toaletterna med världens renaste dricksvatten! Och så köper vi vatten på flaska för 20 kronor. Att själv fylla en flaska med vatten kostar kanske 2 öre.
Jag hade iallafall inte med mig någon vattenflaska och skulle sitta och tenta i uppemot fyra timmar. Jag var tvungen!

Vi gick till slut till tentasalen. Den var stor. Det var många olika kurser som skulle tenta samtidigt. Massvis med folk.
Jag "packade upp" det jag skulle ha på provet:


Väl förberedd. Näsdukar, Esberitox (förkylningsmedicin), Novalucol (magmedicin), vatten, Jalla drickyoghurt, nässpray, kexchoklad, pennor, suddgummi, CSN-kort, legitmation. Det man behöver på en tenta, alltså.

Några av mina kurskamrater gav mig så klart en del fundersamma blickar när de fick se mitt jag-har-förberett-mig-inför-en-kärvapenattack-så-att-när-vi-måste-krypa-ner-i-skyddsrummen-har-jag-mat-och-förnödenheter-för-tre-år-hög av grejer i hörnet av min bänk.

Det var dock ingen som sa "Det där får man inte ha med sig!" eller nåt sånt. Kom på att man borde göra egna klistermärken och sätta på sina saker. Exempelvis på vattenflaskan... Nej, den ska man inte köpa. Exempelvis på en flaska med läsk kan det sitta en klisterettikett med texten "INNEHÅLL: Vatten, socker, i Sverige talas framförallt svenska, men svenskan är trots detta inte klassas som officiellt språk i Sverige, konserveringsmedel, fem språk är dock klassade som officiella minoritetsspråk. Dessa är finska, samiska, meänkieli (Tornedalsfinska), jiddisch, romani och 4% smakämnen."
Nu gjorde inte jag så, men man skulle kunna göra så!
Jag nämnde detta för Viktoria som för tillfället bor i Melbourne (Hon passade på att flytta från Mölnlycke till Australien ungefär samtidigt som jag flyttade till Mölnlycke). Hon sa att man, iallafall på hennes skola, inte får ha med sig några föremål med text på på prov. Man får ha med sig flaskor, men de måste vara genomskinliga utan etiketter. Men hon hade med sig ett suddgummi med text på, vilket de hade missat, och på suddgummit hade det stått att man inte fick slänga det i naturen, och också varför man inte skulle slänga det i naturen och det var tydligen en av frågorna på provet!
OMG!
Enligt henne själv fuskade hon inte. Jag tror henne faktiskt.

Anyway...
Alla satte sig iallafall och väntade en stund. Sedan gick personalen runt och kontrollerade våra legitimationer och så fick vi våra tentor. På första sidan fyllde man i sitt namn, personnummer och kursens namn och så samlade de in lapparna. Och så började det hela. Efter bara tjugo minuter fick jag ont i sidan av handen. På ena sidan av handflatan, mot lillfingret. Den delen höll/tryckte jag ner mot bänken när jag skrev. Jag är väl för van vid tangentbord. Jag bet iallafall ihop och fortsatte skriva.

Jag gick på toaletten vid ett tillfälle. Den låg i direkt anslutning till provet så att man inte skulle springa iväg och fuska.
Utanför toalettdörren satt en lapp som förklarade att lampan där inne inte var trasig, utan att den skulle lysa svagt, blått. Det var rätt mörkt där inne. Dåligt ljus. Bara för att man inte skulle sitta och tjuvläsa. Eller?
Man skulle visserligen kunna ta upp sin mobil och surfa in på Wikipedia, men de har säkert störningssändare där inne. De har fanimej tänkt på allt!

Efter cirka två timmar eller nåt gick Josie. Vi hade pratat om det innan, att vi nog inte går samtidigt. Josie var förberedd på så sätt att hon hade med sig en bok som hon tänkte sitta och läsa när hon var klar.
Hon satte sig utanför tentasalen och läste ett tag, men sedan kom det ut blivande barnmorskor eller nåt som hade tentat. De pratade högt om frågorna på deras prov, och det handlade om könssjukdomar och slemproppar. Josie hade svårt att koncentrera sig på läsningen.

Jag skrev till slut klart sista frågan (Fråga 30 tror jag. Eller 20) och läste igenom det jag skrivit. Jag skrev i någon fråga jag hade hoppat över, och så upptäckte jag en fråga där jag hade svarat helt fel, så jag suddade ut hela sidan och skrev om alltihopa. Jag blandade ihop pidgin- och kreolspråk. Klantigt, men till slut blev det nog rätt. Väntar spänt på resultatet.
Jag skrev iallafall klart allt och gick därifrån. Efter lite drygt tre timmar.
Det kändes bra.
Jag trodde verkligen att det skulle gå åt helskotta, men det kändes faktiskt bra. Det beror väldigt mycket på att jag och Josie gick igenom exempeltentan och letade reda på svaren och övade oss på formuleringar. Och så har jag varit på alla föreläsningar.

Jajaja... Vi får se när jag får tillbaka provet.
Adieu!

Hejs!

Josie bloggar så det ryker om fingrarna på henne. Själv ligger jag i lä. Främst eftersom jag måste plugga.
Tenta imorgon! Min första tenta. Det känns... Konstigt.
Jag hade svårt att somna igår kväll. Vet inte varför. Kanske tentaångest? Hade tänkt plugga jättemycket i helgen, idag och igår, men jag kommer på lite andra saker jag vill göra. Men snart ska jag äta frukost (klockan har ju för fasen paserat tolv) och sen ska jag plugga.

Aftonbladets hemsida spökar!
Imorse hände något mycket märkligt.
Josie satt vid sin dator och grejade och jag hade (och har fortfarande) väldans ont i halsen och låg kvar i sängen. Jag gick dock upp och efter en stund satte jag mig vid min dator. Josie tittade på lite klipp på "Aftonbladet TV", som liksom Aftonbladet mest innehöll skräp med "lockande" rubriker. Exempelvis "Bråket som TV-tittarna inte fick se" och så var det en ganska tråkig, bortklippt diskussion mellan någon "ensam mamma söker"-mamma och en man. Det var ingen hetsk diskussion, och jag skulle nog inte ens vilja kalla det en diskussion. Han ställde en fråga som hon missuppfattade och så pratade de lite om det. Så tråkigt att jag förstår att de klippte bort det. Och patetiska, äckliga Aftonbladet försöker göra det till en bra eller säljande nyhet. Jävla skräp.

I vilket fall som helst startade jag min dator och tittade på lite skräpklipp som Josie kikade på. Det var allt ifrån nyheter om finanskrisen i USA, till "Se den skrattande bebisen". Bebisen är för övrigt det gamla YouTube-klippet som alla redan har sett, men som visserligen fortfarande är roligt (En svensk bebis som skrattar hysteriskt roligt så fort pappan sänger "Pling!"). Men att blanda ett gammalt YouTube-klipp som cirkulerat runt på internet, och nästan fått spamm-varning med klipp om finanskrisen i USA och andra nyheter, det kan bara Aftonbladet göra, och trots detta verkar det fortfarande finnas människor som tar Aftonbladet på allvar och ser det som en seriös tidning. Det är snarare, som Magnus Betnér uttryckte sig: "En ding ding värld med lite bilder".

Okej, nu ska jag försöka hålla mig till saken. Jag startar Internet Explorer och vänder mig återigen mot Josies dator. Hon tittar på klippet "Han är USA:s mest hatade man". När jag vänder mig tillbaka till min egen dator märker jag att samma klipp spelas på min dator! Jag har inte Aftonbladet som startsida (och kommer aldrig att ha), men när webbläsaren startades öppnades två (2!) nya flikar med samma klipp som spelas på Josies dator. Hur fasen gick det till?
Dessutom synkar klippen nästan precis. På min dator ligger klippet efter med en halv sekund, men det är Aftonbladets TV-sajt och samma klipp, men på min dator. Det är väldigt skumt!


(Klicka på bilden för att se den i full storlek)

Jag ringde till Aftonbladet. Jo, det är sant! Jag kopplades till redaktören för Aftonbladets webb-TV och sa att jag hade en teknisk fråga om deras webb-TV. "Ja, då ska du få prata med någon av killarna som håller på med det..." sa hon och ropade "Niklas och Nicklas? Kan någon av er ta ett samtal?" Ja, svarade två killar i bakgrunden och jag fick prata med en av dem. Han tyckte det hela lät väldigt märkligt och kunde inte begripa vad det berodde på.
Han sa att jag kunde maila teknikerna, eftersom de aldrig går att få tag på via telefon. Jag fick en mailadress och har nu mailat iväg frågan och en beskrivning på vad som hände. Jäkligt mystiskt.

För övrigt är Aftonbladets webb-TV ganska kass. Det är människor som egentligen gör en tidning (med ganska taskigt resultat) som nu försöker göra TV (med ganska taskigt resultat). Jag har bara kikat lite, och det tog inte lång tid innan jag flippade på textningen. Det var ett klipp med lite amerikaner som de textade till svenska och ett klipp med någon islänning. Och texten var jättejobbigt utformad. Oproffsigt helt enkelt.
Inget viktigt, men jag störde mig verkligen på det.

Till sist:
Jag hade tänkt skaffa en hemförsäkring. Kan vara bra att ha. Speciellt när man har två nya laptops och en massa konstiga elektronikprylar och dessutom har erfarenhet av att en kär laptop blivit stulen (oförsäkrad).
Det har dock inte blivit av ännu. Men idag kom ett brev från Trygg Hansa som berättade att min studentkår tycker att jag ska få en försäkring, så nu har jag fått en hemförsäkring hos Trygg Hansa i tre månader utan att jag behövde göra ett skvatt!

Jaja. Tenta imorgon. Borde nog plugga lite. Känns nervöst och lite overkligt. Eller ovant. Eller konstigt.

Over and out!

Hejs!

I helgen har jag och Josie haft det ytterst trevligt.
Eftersom vi idag varit ihop i ett år ville Josie ge mig något fint och roligt, så hon bokade ett hotellrum till oss. Natten mellan lördagen och söndagen skulle vi bo på First Hotel G här i Göteborg. En väldigt kul idé, tycker jag. Det är ju inte varje dag man bor på hotell i sin egen stad.

På lördagen jobbade Josie till klockan två och sedan kom hon hem och packade det sista och så åkte vi in till stan.
Vi kom fram till Nils Ericssonterminalen, klev ut ur bussen, gick in i terminalen, gick ut ur terminalen, och sedan in genom hotellets entré, alltså in i terminalbyggnaden igen.

Vi fick våra kort (rumsnycklar) och promenerade över gångbron som korsar centralhuset. Där under oss promenerade folk mellan tågstationen och bussterminalen. Jag har själv promenerat där många, många gånger. Bland annat första gången jag skulle träffa Josie.
När vi kom in i vårt rum såg vi först utsikten och sedan fruktfatet på bordet. Ett fat med ananas, passionsfrukt, kiwi, jordgubbar, vindruvor, m.m. samt en liten påse med fyra dyra chokladpraliner och ett litet kort med följande text:


Grattis i förskott till Josefin önskar albin & hotellet.

Att vi skulle bo på hotell visste jag ju om, men det kändes ändå lite som en överraskning, och i Josies överraskning hade jag lyckats smuggla in en överraskning. Tidigare på dagen, när Josie jobbade, ringde jag hotellet och frågade om de hade några speciella födelsedagsrutiner eller tips på vad man kan göra. "Sjunger gör vi inte iallafall..." sa kilen i receptionen men han berättade om fruktfatet med tillbehör och jag beställde ett sånt, med ett litet kort med hälsning från mig och hotellet.


Vår fina säng. Tjejen på tavlan såg ganska nerknarkad ut.

När vi installerat oss på hotellrummet tänkte vi äta på den fina restaurangen Star of India och gå på Bokmässan. Vi kände oss lite trötta och så var det väldans mycket folk på Bokmässan, så vi beslutade att skippa det. Vi funderade på att gå på bio istället, men det gick inga jättebra filmer. Vi gick tillbaka till hotellet och kollade biotiderna på min lilla dator, men det fanns inget som passade. Däremot fanns det en del filmer som visades på hotellet, så vi siktade in oss på filmen 21. Men innan den började skulle vi äta indisk mat.

När vi kom fram till Star of India såg det lite stängt ut:

Jag tror de har stängt.

Där inne syntes bara plywood, en förlängningssladd och någon cirkelsåg. På verandan, som brukar användas till uteservering, låg restaurangens soffor staplade på varandra. De hade antagligen stängt. Det är några restauranger i stan som fått skäll av Hälsovårdsnämnden. Bara några få meter från den här trevliga indiska restaurangen som fått fyra fyrar i Göteborgsposten ligger en annan trevlig indisk restaurang som fått fyra fyrar i Göteborgsposten, men det var alldeles fullt där inne. Vi kikade in på favoritrestaurangen Amazing Thai (som också hade stängt ett tag, troligtvis p.g.a. klagomål från Hälsovårdsnämnden), som nu hade öppet men också var helt full. "Det är ju bokmässa" förklarade en av servitörerna. Vi gick till Göteborgs Kebab & Grillhouse (tror jag det heter) och åt hamburgare istället.

Sedan kom vi tillbaka till hotellet och började titta på filmen 21. Efter ett tag började filmen Meet the Spartans i en annan av hotellets kanaler. Vi växlade över till den istället. Den hade små roliga ögonblick, men var överlag rätt kass och barnslig. 21 var säkert bättre. Vi såg bara början, men jag vill helt klart se hela filmen någon gång.

Dagen därpå vaknade vi och jag sjöng "Ja, må hon leva" och gav Josefin filmerna Sweeney Todd (på Blu-Ray) och Hairspray (versionen från 1988) och en liten förpackning med olika Kenzo-parfymer från mina föräldrar. Sedan gjorde vi oss iordning och åt god frukost. Jag åt kokt ägg, några smörgåsar, bacon, några prinskorvar och några kakor. Nam-nam! Vi checkade ut från hotellet och tog oss till bokmässan, som söndagen till ära hade studentrabatt. Jag använde kameran ganska flitigt och det dröjde inte länge förrän jag tog första bilden:


Alfie Atkins - Alfons Åberg på engelska.

Jag träffade både Scooby Doo och Leif GW Persson, men jag publicerar bara bilden på GW.

GW och jag. Vi har båda våra karakteristiska humör.

Ja, det var inte bara GW som signerade böcker. Jag såg även Herman Lindkvist och en väldans massa författare jag aldrig hört talas om som satt och signerade böcker. Jag passade faktiskt själv på att signera en Book:


Jag signerar en Book.

När vi lämnat bokmässan går vi till Korsvägen för att ta bussen hem. Plötsligt kommer fem maskerade killar springande och ropar något ohörbart. De tar tag i några personer och slår och sparkar dem. En kille hamnar på marken och blir sparkad i magen och ansiktet. En kille blir slagen i bakhuvudet och den som delade ut slaget hade ett knogjärn.
Jag har hört många historier om fega "åskådare", men den här gången försökte folk ingripa. Några skrek och folk ropade "Vad fan håller ni på med?". Väldigt många tog upp kameror och mobiler och ringde polisen. Killarna sprang sedan iväg mot näckrosdammen och folk skyndade sig fram till de skadade och frågade hur de mådde. En tant gick fram till en kille som hamnat på marken och erbjöd honom en flaska vatten och en banan.


Slagsmål på Korsvägen.

Det pratades om att killarna var från någon "nazistisk" organisation som är helt galna och hänsynslösa. Vi som var på plats fick intrycket av att de där killarna gav sig på folk på måfå, men enligt tidningarna gav de sig på speciellt utvalda, politiskt aktiva personer. Jag vet inte vad jag ska tro. Hur som helst var de jävligt fega som i grupp ger sig på försvarslösa människor.

Jag har läst en del om att nazisterna idag inte är specielt främlingsfientliga i grunden. De är bara vilsna själar som söker en identitet och bekräftelse, och istället för att nazisterna är emot invandrare är de mot varandra och ger sig på oskyldiga och förstör och misshandlar för att få högre status nazistgängen emellan. Fega jävlar.

Alla på platsen var naturligtvis chockade. Polisen kom efter en stund, och även två ridande poliser kom till platsen. Det tog kanske fem-tio minuter. Jag kom sedan på att jag såg de ridande poliserna utanför mässans entré när jag gick därifrån. Alltså tog det poliserna fem minuter att rida femtio meter.
Efter kanske tjugo minuter kom det en ambulans, men den körde bara förbi Korsvägen och försvann, och ytterligare en minut senare kom ännu en ambulans som även den åkte förbi. Jag hörde hur en av poliserna tog upp sin radio och sa att de ville ha ambulanser till platsen och att två ambulanser bara kört förbi.
En bekant var på FRA-demonstrationen och såg hur någon form av nazister hade stått och försökt "kartläga" olika politiskt aktiva personer. När någon kartlägger nazister brukar det resultera i bilbomber. Jävla fegisar.

Till slut åkte vi iallafall hem och på bussen var jag så arg. Riktigt förbannad på att folk kan vara så jävla fega och hänsynslösa. När vi kom hem städade vi och förberedde Josies födelsedagskalas. Till en början var humöret inte på topp direkt. Det var svårt att släppa misshandeln, men det tänkte vi inte så mycket på när gästerna strömmade in och kvällen blev riktigt trevlig.

Idag är det för övrigt ett år sedan jag och Josefin blev ihop!
Det har varit ett helt år av kärlek!

Over and puss!