Heipparallaa kaikki!

I lördags var det dags igen. Josie fick svårt att andas, så hon och jag åkte in till akuten. Hon hade redan tagit några av sina egna astmamediciner, men de hade inte hjälpt. På akuten fick hon komma in direkt och så fick hon andas i någon mask och så fick hon en spruta i magen. Det gjorde ont, men jag höll henne i handen.

Hon sov en stund där också. Jag satt bredvid och vakade. Och broderade.
Hon fick en liten klämma på örsnibben. Den mätte pulsen, tror jag. För att klämman skulle sitta bättre tog Josie av sig örhänget.
Vid halv tvåtiden (har jag för mig att det var) fick vi åka hem igen. På morgonen mådde hon bättre, men vi upptäckte att vi hade glömt örhänget på sjukhuset.

Jag ringde och frågade om de hade hittat något, men de sa att det var bättre att ringa efter tio på kvällen, eftersom nattpersonalen började jobba då. Så jag ringde någon gång vid elva (trots att både Josie och hennes mamma tjatade på mig vid tio att "Nu är klockan tio! Skynda dig att ringa nu!" och någonting om att det är ohyfsat att ringa senare än så. Men vafasen? Det är väl inte ohyfsat att ringa till nattpersonalen på en akutmottagning om klockan är efter tio?
Iallafall hade de hittat ett örhänge. De skrev upp Josies namn och sa att det var bra om jag hämtade örhänget så fort som möjligt.

På eftermiddagen dagen därpå åkte Josies pappa till Mölndals akut för att hämta örhänget. Då visste de inte vad han pratade om. Vadå för örhänge? Jag tror tillochmed att han hade med sig det andra örhänget för att visa. Men icke.
Nähäpp. Så han åkte hem utan örhänge.

Jag ringde igen på kvällen, och de sa att "Jo, här ligger örhänget kvar. Precis vid luckan när man kommer in". Kul att natt- och dagpersonalen kommunicerar med varandra.
Dagen därpå åkte jag själv ut till Mölndal med spårvagnen. Jag skulle egentligen hem och plugga, men jag offrade mig för Josies skull. Urs! Det var iskallt ute. Men jag gick iallafall in på akuten, tog en nummerlapp och satte mig ner. När det blev min tur sa jag att jag ville hämta ett örhänge som skulle ligga i en liten vit plastmugg. Hon tittade sig omkring och hittade en liten plastmugg med texten "Upphittat, Rum 15, 2/11, 8:10" och ur muggen stack det upp en post-it-lapp med Josies namn och texten "Hämtas måndag?". Och i muggen låg ett litet örhänge. Som var tillplattat.
Någon verkade ha trampat på det. Josie sitter ibland och gör egna smycken, så kanske skulle hon kunna böja till örhänget så att det blev helt. Jag fick låna en tejpbit och tejpade fast örhänget på Post-it-lappen.


Det stackars lilla örhänget.

Jag kom äntligen hem till slut, och hälsade på Josie på jobbet. Hon tittade på örhänget, insåg att det var förstört och slängde det i soporna. Det var inget att göra något åt. Men ändå... Allt jobb för ingenting! Kunde de inte sagt att det var tillplattat och förstört?
Josie köpte nya örhängen häromdagen. Så nu är allt som vanligt. Nästan.

Förresten har jag upptäckt Google translate. Ja, jag kanske är lite sen, men det är lite kul. Som så många andra översättningssajter blir resultatet inte alltid så bra, men det är lite kul iallafall.
Om ni vill läsa min blogg på finska kan ni göra det här. Men det kanske är roligare på engelska.
Jaja.

Over and out!