Den jävligaste måndagen på länge

Hej! Här kommer ett inlägg som är gnälligt och kanske lite invecklat. Och långt. Men nu har jag varnat er.

Det sägs att måndagar
är jobbiga, men jag har nog aldrig riktigt tänkt på att de är värre än andra dagar.
Det är ju så klart det där med att helgen är slut, men för övrigt är måndagar rätt okej.
Back in the days, när jag trivdes i skolan och på de jobb jag haft, kunde jag längta till måndagen då jag äntligen fick komma tillbaka till klasskamraterna, teaterlektionerna eller den roliga arbetsplatsen.

Nu har jag inte världens mest stimulerande jobb. Iallafall inte för en skådespelare.
Iochmed att treskiftet har försvunnit har jag börjat med tvåskift. När jag jobbar kvällsvecka börjar jag jobba 14:30 istället för 16:00 som de flesta andra. Detta innebär att det är svårt att ta sig till jobbet. Väldigt svårt. För alla som börjar 16:00 går det en buss från Partille Centrum.

Jag tänkte åka med en kollega jag brukar åka med. Han jobbar natt varannan vecka (när jag jobbar dagpass) men vi har samma kvällsveckor. Jag ringde honom imorse, men det visade sig att han börjar 16:00.
Då ringde jag lagledaren, men han visste inte vem jag skulle prata med. Ingen åker via Mölnlycke. Då kom jag på att jag kanske kunde ta buss 751 mot Partille och hoppa av någonstans på vägen och bli upplockad av någon som kör den vägen. Jag kikade på Eniro och lyckades hitta en kvinlig kollega som bor i närheten av Furulund. Jag ringde och vi bestämde att hon skulle plocka upp mig vid Fritidsvägen runt klockan 14. Som tur var gick 751:an då. Den går bara under vissa perioder på dygnet.

Framåt eftermiddagen klev jag på bussen och åkte iväg. Jag hade glömt bort vilken hållplats jag skulle av på, men det var nog den efter Furulund. Eller var det den innan? Jaja. Jag kunde ju se vad det stod på hållplatserna. Trode jag. Det var snö överallt och rutorna på bussen var också täckta. Jag såg ingenting. Jag höll dock utkik. När vi närmade oss Furulund blev jag lite orolig och vid hållplatsen Furulund frågade jag busschauffören om vad nästa hållplats hette. "Slättenvägen" sa hon, och det lät inte bekant. Jag skulle av på en hållplats som började på F.
Jag hoppade av bussen och tittade på tidtabellen. Inga fler F-hållplatser efter Furulund. Men den innan hette Fritidsvägen. Den hade jag åkt förbi. Faan.

Vad skulle jag göra nu? Det blåste och snöade och jag hade inte telefonnumret till min kollega. Jag använde min mobiltelefon för att gå in på hitta.se. Sidan laddades jättelänge, så jag gav upp och prövade Eniro istället. Där hittade jag min kollegas mobilnummer. Jag kunde inte kopiera numret, så jag tog upp kartongen med min frysta Dafgård-portion och skrev på den. På kartongen alltså. När jag ringde visade det sig att numret inte användes. Jag prövade hemnumret, men ingen svarade. Då ringde jag lagledaren som letade och hittade det nya numret.
Jag ringde, och hon svarade. Hon hade sett bussen komma, men ingen Albin klev av. Då hade de åkt iväg och nu var hon i omklädningsrummet på jobbet.

Jahapp. Då ringde jag lagledaren igen och frågade vem som åkte via Partille. De föreslog till slut en annan kollega, och jag kladdade ner numret på Dafgårdkartongen.
Den andra kollegan hade åkt längre, men de skulle vända och plocka upp mig. Jag sprang över till andra sidan vägen för att ställa mig vid rätt busshållplats. Jag fick snö i ögonen och kisade så att jag inte såg någonting.
Sen upptäckte jag att jag inte hade någon mössa eller några vantar. Vafaan? Jag letade i fickorna och i plastpåsen med mat. Näe.
Jag hade ju haft på mig mössa och vantar tidigare. Antagligen hade jag tappat dem på bussen när jag gick fram till föraren och allt var så rörigt.
Mina fina dödskallevantar. Ytterst sällsynta. Jag måste hitta dem!

Till slut kom kollegorna och vi kom till jobbet några minuter för sent.
På jobbet var det ganska segt. Massor av bemanningspersonal. Av 69 personer var det hela 17 personer från bemanning.
Många som aldrig jobbat hos oss förr, så de gjorde fel hela tiden och hade massor av problem så man fick hjälpa till till höger och vänster.
Det kom ett konstigt paket som var öppet i ena änden, men jag lyckades stänga det. I paketet låg det patroner till laserskrivare, och patroner till bläckstråleskrivare får vi inte köra på banan. Det läcker färgpulver ur dem och de ligger i speciella kartonger. Men inte den jag fick. Jag tänkte att det var säkrast att fråga lagledaren. Jag förklarade att jag hade sett innehållet i paketet och frågade vad jag skulle göra. Gick det på banan?
Skicka det till "Kvalité och service" sa han. Det är där de lagar trasiga paket. Men det här paketet var ju inte trasigt. Varför det? frågade jag. Skicka det till Kvalité och service sa han igen och lät sådär taskigt som han gör ibland. Jag har märkt att han verkar uppfatta mig som trögtänkt. Oavsett hur mycket beröm jag får av kollegor, eller hur bra jag sköter mig så lyckas han alltid dyka upp när jag gör något litet fel eller om jag behöver fråga något. Därför tror han att jag inte kan någonting.
Jag försökte förklara att paketet inte var trasigt, men att jag frågade honom eftersom det var skrivarpatroner i paketet. Samtidigt som jag försökte förklara detta kom en kollega som skulle "skoja" med mig. Han började knuffa på mig och frågade varför jag bråkade med lagledaren. Jag sa åt honom att sluta och försökte förklara för lagledaren som var irriterad, stressad och såg mig som en idiot. Samtidigt fortsatte kollegan och det var verkligen inte rätt tillfälle att "skoja". Lagledaren hörde inte vad jag sa och röt ännu en gång åt mig att jag skulle skicka paketet till Kvalité och service. Det hela var lite tumultartat och han såg mig ännu mer som en idiot och jag blev riktigt förbannad på min kollega. Lagledaren tittade på paketet och sa att "Det är ju inte alls trasigt". Som jag sa.

Senare på dagen smet jag på toa i några minuter. När jag kom tillbaka kom lagledaren och berättade att folk hade klagat på att de tomma burarna stod ivägen. Just det passet var det min uppgift att ställa undan tomburar och det hade jag gjort väldigt bra och alla burar var borta när jag gick iväg på toa.
Under det halvåret jag jobbat har jag haft "tombur" flera gånger och jag vet precis hur man gör och har fått beröm av truckförarna för att jag gör ett bra jobb.
Men nu kom lagledaren och fick höra att jag inte hade gjort ett bra jobb. "Tänk dig för innan du gör folk sura" sa han.
Okej, sa jag. Men efter en stund tänkte jag att "Vad fasen menade han med det?" Då frågade jag nästa gång han gick förbi, vad han menade. Då berättade han hur man skulle göra när man hade tombur och så gav han mig en del tips, trots att jag sa att jag visste hur man gjorde och efter varje "tips" sa jag att jag redan visste om det och att jag själv gjorde precis så som han visade.
Under dagen blev jag bara mer och mer förbannad och det kändes som den längsta arbetsdagen någonsin.

Jag är trött. Och arg.

Kommentarer:
sissel skrev:

skulle man möjligen kunna få några granbarr på min sida? Hade vart himmla trevligt med en skog med både löv och barr.

Kiitos!

2008-03-19 @ 17:08:43
jonas nordborg skrev:

Haha... åh fy fan!
Jag längtar verkligen inte tillbaks till den där jävla soppan... sök på VOLVO om du fortfarande vill ha ett tillfälligt skitjobb fast med en ingångslön på 19.700.
(man är ledig fredagar ;)
kämpa på Albin!

2008-04-09 @ 12:01:04

Skriv en ny kommentar:

Namn: (Skriv ditt namn, or I will crush you!)
Kom ihåg mig!

E-post:

URL:

Kommentar:

Trackback
hits