Hejs!

När jag började jobba på Posten har jag för mig att jag fick skriva på ett papper om tystnadsplikt. Jag tycker att det är ganska självklart att jag inte ska prata om vad grannarna får för post eller vilka kompisar som får sexleksaker eller brev från kronofogden så det är ju ganska viktigt.

Härom dagen var det en kollega som påstod att vi inte får säga någonting om vad som händer innanför postterminalens väggar. Det låter lite överdrivet sa jag, men personen i fråga var väldigt säker på sin sak och påstod att vi inte får säga någonting. Jag minns inte exakt vad hans exempel var, men han menade iallafall att om jag skulle berätta för någon i min familj vad någon av mina kollegor åt för mat på lunchen så skulle det vara ett brott mot det papper jag skrev på. Personen som sa detta till mig är väldigt ofta väldigt säker på väldigt många detaljer om saker och ämnen som vanligtvis inte alls tillhör hans egna kunskapsområden. Jag tog detta med en stor nypa salt, men känner samtidigt att det har blivit hårdare regler. På dörren in till "fabriken" har de smällt upp en jättestor skylt som säger att det är förbjudet att fotografera. Till vänster om skylten sitter förresten en övervakningskamera.
Folk (jag) har blivit varnade för små inlägg på Facebook och TV-skärmar talar numera om vilka regler som finns gällande kameror och mobiltelefoner.

Jag känner diverse personer som jobbar/har jobbat inom vården. Där har de ju tystnadsplikt, men det betyder ju inte att de inte får säga ett dyft. Jag har hört dessa personer berätta om patienter och händelser, men då bara berättat det vesäntliga. Inte vad personerna heter eller vad de har för olika åkommor, men kanske den ungefärliga åldern på något barn som sagt något roligt, eller berättat om någon kollega som varit besvärlig eller extra snäll. Men på posten är det hårdare. Det jag skrev i stycket ovanför, om vad min kollega sa, skulle alltså vara ett brott mot det papper jag skrev på.
Det är alltså i praktiken värre om en postenanställd berättar om lunchen var god än om en gynekolog sitter i fikarummet med kollegorna och berättar om vilka jätteroliga prickar du har i underlivet.

Om någon frågar hur min dag på jobbet har varit svarar jag att "Om jag berättar det för dig måste jag döda dig".
Notera att detta kanske inte är helt sant då jag bara hört detta av en kollega som inte är hundra procent pålitlig.
Om det är sant så har jag inte alls pratat med någon kollega om något speciellt, och absolut inte skrivit det i min blogg.

Igår var det förresten ett företag, som jag inte vågar nämna vid namn, som visade sig ha fel på maskinen som skrev adresser. Inget jätteallvarligt fel, men den kunde inte skriva bokstaven Å. Det var inga problem med Ä och Ö, men just Å byttes ut mot í, alltså ett i med en liten apostrof eller nåt. Det såg iallafall ut som ett i, så jag sorterade tidningar till bland annat Isa (Åsa), Vringö, och min favorit: Boris.
Så roligt har jag det på jobbet. Dock såg jag inga tidningar som skulle till Alingsis eller Virgirda.

Igår var planen att två kollegor och jag skulle åka och bada efter jobbet. Jag hade med mig en ryggsäck med badbyxor och klädombyte. En av kollegorna har bil, så vi skulle åka till Kåsjön. Iförrgår ringde mamma och berättade att min systersom Leon sover över hos mamma och pappa och att mamma och Leon skulle till Kåsjön. Jag trodde att jag skulle få träffa dem vid Kåsjön, men det blev inte riktigt så.
Kollegorna slutade en timma senare än jag igår, så jag tänkte att jag hjälper dem att jobba lite, men när jag slutade jobba ringde mamma och sa att hon och Leon var vid Kåsjön men skulle åka hem.
Jag blev rätt snopen och undrade varför. Lite taskigt. Men då förklarade mamma att Leon hade blivit stucken av en geting och de hade fått slänga alla bullar för att de blev attackerade av getingar. Dessutom hade den stekande solen plötsligt bytts ut mot spöregn. De skulle åka till köpcentret Allum och fika istället.
Jag beslöt mig för att inte följa med och bada utan tänkte åka till Allum och fika. Eftersom mitt jobb ligger mitt ute i ödemarken är det inte så himla bra ställt med bussar, men det har faktiskt blivit mycket bättre nu i sommar.
"Mycket bättre" innebar att det skulle komma en buss en timma efter att jag slutade. Istället ställde jag mig vid busshållplatsen och liftade.
Många bilar körde förbi, men en bil, som kom från mitt jobb stannade och körde mig hela vägen till Allum. Föraren till bilen jobbar på något av kontoren inne på terminalen. Tror jag. Det sa han inte. Han kanske inte får.

Väl på Allum träffade jag mamma och Leon. Det visade sig att han inte hade blivit getingstucken med en geting hade krupit in under hans tröja. Vi fikade på Cedrelöfs konditori och sedan tittade jag och Leon lite i leksaksaffären.
Sen tänkte jag åka hem. Jag kom på att bussen passerade Kåsjön, så jag försökte ringa en av kollegorna, Christopher. Han svarade inte och jag hoppades att det berodde på att han badade. Jag klev av vid Kåsjön och solen lyste. Efter en kvarts letande tänkte jag ge upp. De var nog inte där. När jag gick tillbaka till busshållplatsen för att kolla busstiderna ser jag att Friis (Tobias) och Christopher ligger och solar vid bryggan närmast busshållplatsen.


Friis och Christopher är glada i solen.

Jag badade med dem i någon timme, kanske och sedan tog jag bussen hem.
När Josie kom hem från jobbet åkte vi in till stan och åt på en indisk restaurang och efter det gick vi på Liseberg för att äta sockervadd och se på Carl-Einar Häckner. Trevligt, trevligt.

Idag har varit en rätt bra dag på jobbet. Men det kanske är hemligt.
Nu tänkte jag fortsätta klippa videobloggen från Arvikafestivalen. Det blir kanske två delar till innan den är slut.

Över och ut!