Hejs, och gott nytt år!

Det är Naw-Rúz, persiskt nyår. Det ni!
Dock verkar ingen på Internet veta vilket år det är. En sökning på nätet resulterade i ganska få artiklar om nyårsfirandet, och ingen av dem berättade vilket år det är som firas. Dock hittade jag en artikel från "Sveriges Radio P4 Gävleborg" från förra året. Där stod det att det är år 1385 som firas. Då utgår jag från att det är år 1386 som firas nu.
Perserna är alltså just nu på medeltiden och antagligen tampas de med pesten, och det kommer dröja 600 år innan de får uppleva mordet på Olof Palme.
I vilket fall som helst kan man iallafall säga att perserna vet hur man festar! Det är inte en liten nyårsnatt med "skål" och lite raketer. Nej, för sjutton! De firar i 13 dagar!
Det är så det ska vara! Nyåret har knappt börjat och jag har redan fått två alkoholiserade nyårs-SMS från en av mina "exotiska" vänner.

Imorgon ska jag se Yvonne, prinsessa av Burgund på Angereds teater. Första föreställningen utan mig. Första föreställningen med Tommy. Det ska bli kul att se. Han har ju sett de föreställningar jag har spelat, men jag har inte sett honom spela. Antagligen skiljer sig hans tolkning av prinsen från min. Spännande, spännande.

Idag fick jag en galen idé och startade en ny blogg. Tanken var att jag skulle göra en flummig blogg med dåliga, djupa dikter som parodi på alla dåliga, djupa dikter. Sen kom jag på att det finns bra dikter, även om de är sällsynta, så jag vet inte vad som händer med bloggen. Jag har laggt upp en dikt, efter att ha spenderat över fyra timmar (!) med att fixa bloggens design (bakgrundsbilder, färger, CSS-kodning, m.m.). Jag är knäpp.
Bloggen finns förresten på poesi.hejs.se.

Tidigare idag har jag spelat dagföreställning av En måste ju leva.
Publiken bestod till större delen av väldigt pratiga ungdomar. Men det brukar vara så på dagföreställningar.
I publiken satt förresten en gammal söt tjejkompis som jag inte sett sedan studenten. Jag nämnde detta för Ove, och han frågade om "det var något" mellan mig och henne, och jag svarade "Njae. Hon är söt, men hon röker väldigt mycket".
Efter föreställningen hälsade jag på henne och hon var glad över att se mig. Jag frågade vad hon gör nuförtiden och då sa hon att hon bode på behandlingshem. "Det gick inte så bra för mig" var hennes kommentar till det hela. Hon var där och såg föreställningen tillsammans med sitt behandlingshem.
Jag vet inte vad hon behandlades för, men jag gör nog klokast i att inte satsa på henne.
Men vem vet? Hon kanske behandlades för nymfomani?

När jag klev av spårvagnen på väg hem klev jag nästan rakt in i busskuren, och där stod Mikael, som jag gick i nian med. Honom har jag inte sett på länge. Vi snackade lite om vad vi gjorde nuförtiden och ur rockfickan drog jag snyggt upp en reklam-flyer för föreställningen.

När jag klev av bussen hemma upptäckte jag att en annan tjejkompis åkt samma buss, Annica. Henne har jag inte heller träffat på jättelänge. Vi snackade en bit på vägen, tills vi skiljdes åt och hon fick också en flyer.

Förresten har jag och Anders snackat om Scientologerna. Det är intressanta grejer som involverar hjärntvätt, pyramidspel, försök att mörklägga sanningen och mordhot av avhoppare. Coola grejer. Och sånt går folk på.
Nu tänker jag inte skriva mer om det eftersom jag inte vill bli mordhotad just ikväll.