Hejs!

Nu är det dags att blogga igen. Jag är ledig idag och ska vila upp mig. Jag mår väldigt bra, faktiskt.

I tisdags var det dagföreställning av En måste ju leva.
Först bytte jag om från "mitt vanliga jag" till "Svenne". Jag gjorde min scen och sen bytte jag om till Slava. Efter Slavas scen bytte jag om för att komma ut som "Svenne" i applådtacket.
En grupp elever stannade kvar efter föreställningen för "samtal". Några av skådespelarna sitter på scenen och svarar på frågor och har en liten diskussion. Det är oftast väldigt kul och intressant. Jag har varit med på alla samtal utom ett. Det som var i tisdags.

Efter föreställningen var jag tungen att byta om till Prinsen. Det var nämnligen dags för genomdrag av Yvonne, prinsessa av Burgund. Vi körde ett genomdrag, och det gick bra. Sen hade vi "rast" i ca en halvtimme eller nått. Sen blev klockan halv sju och då var det samling. Dags för genrep av Yvonne. Genrep med publik.
Det gick också bra. Det blir bättre för varje gång. Mamma och pappa satt i publiken och tyckte att det var väldigt bra. Så bra att jag fick följa med hem i bil.
Klockan var ca nio när vi kom hem och jag tog det lugnt framför datorn. Jag har startat upp en GAS-wiki, och mitt mål är att den ska bli jättestor och jättebra.

I onsdags var det premiär.
Jag var inte så värst nervös, men innan vi började var några av eleverna jättenervösa och det smittade av sig lite, men det gick bra. Föreställningen kändes jättebra. Efteråt skulle alla sminka av sig. Jag sminkade av mig på teatern, och plötsligt var alla borta. De sminkade tydligen av sig nere på gymnasiet. När jag var klar skyndade jag mig bort till Andra stället eftersom jag trodde att alla väntade på mig där. Men icke. De höll fortfarande på att sminka av sig.
Däremot var många från teaterns personal där. Och skolans rektor. De hade ställt fram vegansmörgåstårtor och champagne. Men champagnen fick de plocka bort, efter lite diskussion mellan rektor och teaterchef.
Alla elever har fyllt arton, de har slutat skolan för dagen och de är utanför skolans område. Men icke. Champagnen togs bort och så åkte den alkoholfria cidern fram.
Sen var det fest med tal och mingel. Smörgåstårtan var faktiskt god.
En trevlig tillställning.

Efteråt åkte alla till sitt och jag gick tillbaka till teatern. Jag skulle ju ha en föreställning till.
Klockan sju var det dags att spela En måste ju leva igen. Väl på teatern berättade de som varit med på tisdagens samtal att eleverna hade frågat varifrån jag kom. Ingen trodde på att jag var från Sävedalen. De trode jag var kroat eller serb. Ett väldigt gott betyg på min insats som Slava. Synd att jag inte kunde vara med på samtalet.
Efter onsdagens föreställning av En måste ju leva hejade jag som hastigast på Nina som suttit i publiken. Sen var jag tungen att byta om och så var det samtal med en dramagrupp från Burgårdens gymnasium. Ännu ett ganska trevligt och givande samtal.

Det hade varit en bra dag. Jag kände mig pigg hela dagen, trots att både jag och andra hade förväntat mig/sig att jag skulle somna av utmattning. Nu tänkte jag ringa till några av tjejerna i Yvonne-ensemblen för att höra om de var i stan och festade.
Det var de.
Jag beslutade mig för att följa åka in till stan och festa med dem. Ett dåligt beslut. Jag träffade några av tjejerna på Centralen. De var högljudda och fulla, och vi tog oss till Rockbaren, ett ställe jag aldrig varit på innan. Det var dock inget jag sörjde.

Jag kom in på Rockbaren och hängde in min rock. Hela undervåningen luktade urin, och musiken var hög och skränig. Det satt gott om ensamma fyllon i diverse hörn. Vi gick upp till övervåningen där några av de andra i ensembeln befarades hålla till. Efter ett tag träffade jag på tjejkompis X från ensembeln. Hon var lite nedstämd eftersom någon i personalen hade avbrutit henne då hon hade sex på en av toaletterna. Resten av kvällen hade flera i personalen givit henne kontiga blickar och skrattat åt henne. Det gjorde jag också.
Tjejkompis Y stod i ett hörn och hånglade med någon främmande kille. Lite senare stod de på dansgolvet och hånglade. Då drog killen ner Y:s urringning och sedan hennes BH. Det verkade dock inte bekymra Y att hennes bröst blottades, utan hon avslutade istället hånglet med att byta telefonnummer med gentlemannen.
Själv blev jag tvungen att hänga med de tjejer jag kom med. De hade inga pengar, utan försökte på olika sätt flirta med olika killar för att få gratis drinkar. Efter en halvtimma desperata försök lyckades en av dem få en öl.
Jag beslutade mig för att bege mig hemåt och stannade tills tio minuter innan min buss skulle gå från Heden. Då hade tjejkompis X börjat hångla med en annan kille, samtidigt som killen hon haft sex med leende tittade på.
Dagens ungdom...

När jag lämnade stället kände jag att min rock luktade rök, något jag inte varit med om sedan rökförbudet infördes sommaren 2006. Dessutom slog det mig ännu en gång vilken frätande urindoft som känndes i hela undervåningen.
Nä. Aldrig mera rockbaren.

Jag kom hem och var på dåligt humör. Jag somnade dock ganska gott och imorse vaknade jag utvilad.

Idag mår jag bra och är glad. Jag ska bara ta det lugnt. Imorgon ska jag spela Yvonne, prinsessa av Burgund klockan 13 och En måste ju leva klockan 19. Efter morgondagens föreställning ska jag nog abdikera och överlåta rollen som prinsen till Tommy, eftersom han är frisk och troligtvis har repat så pass mycket att han kan hoppa in.

Det här har varit tre spännande, slitsamma och roliga veckor.
Adjö!